Nej, så är det: det finns ingen arbetslöshet. I alla fall inte någon ”naturlig” sådan, som t ex Uppdrag granskning i ett ganska snurrigt försök att påvisa politisk konspiration försökte påvisa. Arbetslöshet, bortsett från den som ofta kallas ”frivillig arbetslöshet” (dvs valet att inte ta första bästa jobb, utan istället ”vänta” på en bättre möjlighet), har nämligen en både uppenbar och universell orsak: regleringar av marknaden.
Om detta handlar mitt senaste inlägg på bloggen Economic Reasoning: There Is No Unemployment.
En översättning av den insatt på debattsida i någon tidning skulle sätta ordentlig skruv på folk. Vi snackar välfärd och skydda och trygghet och glömmer helt bort att bästa tryggheten är att alltid ha ett jobb, dvs. att alltid kunna få ett jobb. Folk snackar om solidaritet och kräver minimilöner som gör deras kompisar arbetslösa.
Kommer man alltid kunna leva på sin lön – eller det finns gränser för önsketänkandet?
Att acceptera arbetslöshet medelst reglering kan betyda
1) att upprätthålla lönenivåer för de som arbetar, och
2) att det utförda arbete som kan utföras om alla arbetar utförs vid ett senare tillfälle och då
a) med högre lön, och b) med lägre miljöskuld.
En översättning av den insatt på debattsida i någon tidning skulle sätta ordentlig skruv på folk.
Det hade förstås varit väldigt kul att få in ett sådant inlägg i debatten. Men tyvärr har svenska medier för vana att refusera alla inlägg som är ekonomiskt sunda. Så läsarna kommer aldrig att få se sådana argument.
Jag har själv skickat en stor mängd artiklar till svenska tidningar med just ekonomiska argument framlagda på ett pedagogiskt sätt, men det är uppenbarligen inte intressant. Det är tydligen mer nyhetsvärde i att låta postmoderna genusforskare vid Södertörns högskola uttala sig om hur man måste reglera bort ”strukturer” i ekonomin. Eller också låter man en undersköterska eller arbetslös person uttala sig om vad som ”egentligen” behövs för att välfärdens ska få tillräckligt med ”resurser”. Vi lever i en demokrati, inte en meritokrati, så varje röst är lika mycket värd (bortsett från den med verklig kunskap, för kunskap är en börda). 😉
Okej. Så här är det för min del:
Jag föddes inte till den här världen för att bli någon slav som ska slita och lida för någon som är mer lyckligt lottad än jag. Syftet med min existens är INTE att ta ”vilket skitjobb som helst” bara för att just ha ett ”jobb”. Jag kan beundra t.ex. sydstatare i USA som tradtionellt har haft otroligt hög ”arbetsmoral”, som VÄGRAR ta någon form av bidrag och hellre sliter ut sig fysiskt och mentalt på det värsta tänkbara jobb, och kan verkligen förstå själva ”poängen” och hur man tänker, MEN… jag blir otroligt provocerad av att folk som har ”sitt på det torra” sitter och föraktar folk som inte anser att deras liv går ut på att torteras mentalt och slava för något rövhål som antingen föddes rik eller som genom troligen tvivelaktiga metoder roffat åt sig en förmögenhet och makt.
I ärlighetens namn kan jag dock förstå varför många som just har ”sitt på det torra” tänker så. Folk i allmänhet är otroligt lata och dryga. Åtminstone uppfattar jag dem så. Men att alla som inte kan skaffa en inkomst i detta fullständigt artificiella samhälle skulle vara parasiter som njuter av när pengarna kommer in på kontot och inte har minsta skamkänslor för det… det stämmer bara inte. Ta bara mig själv som exempel. Det är fruktanssvärt förnedrande och plågsamt för själen att vara beroende av statens nycker och ”godhet”. Men åter igen: jag föddes inte för att vara någons slav. Jag har en mängd saker på gång som jag vill göra, och det vore helt omöjligt om jag står och vänder hamburgare eller skurar toaletter. Till slut måste det gå vägen. Och om inte… ja, då antar jag att jag är en värdelös människa.
Torrboll, hur fick du detta ur artikeln?
Självklart finns det bland dem som är arbetslösa idag alla sorter. De som är lata och de som gärna skulle ta ett jobb om det erbjöds.
Artikelns poäng är att det är regleringar som orsakar arbetslöshet och tar vi bort dem finns det mer än nog arbete för den som vill.
Du säger att du vill ”göra saker”. Men för det krävs resurser och vem tänker du ska tillhandahålla dem?
Norpan, ser du inte risken att den järnhårda lönelagen åter igen blir gällande om arbetssäljarna bjuder under varandra?
På en marknad där olika varor och tjänster bjuds ut kommer, utan regler, A, B och C m fl konkurrera om jobben. Varför ska en arbetsköpare välja det dyrare alternativet om det finns billigare att tillgå?
Utan regler kan en arbetsgivare byta ut arbetstagare. En dyrare anställd plockas bort och ersätts med en ny frisk som får lägre lön. Varför? ”Jag måste för annars gagnas konkurrenterna!” svarar arbetsgivaren.
Men sänks den anställdes boendekostnader i takt med lönen?
Och om en företagare kan anställa tio stycken istället för en genom att ge dem e tiondel betalt i förhållande till ursprungslönen (för vår jämförelse) blir frågan: Finns det då incitament att rationalisera verksamheten? Är det ditt ideal, Norpan, massa lågavlönade människor som sliter ur sig istället för att hålla uppe lönerna och ge ersättning åt de som inte sysselsätts så att resurser finns då nya verksamheter i framtiden dyker upp eller då det, med grundtrygghet, åter kan bli lönsamt leva på landet?
Norpan, ser du inte risken att den järnhårda lönelagen åter igen blir gällande om arbetssäljarna bjuder under varandra?
Nu vet jag inte om du läste artikeln jag länkade till, men själva poängen är ju just att den egentliga konkurrensen på marknaden är mellan arbetsgivare för arbetskraften – inte tvärtom. Anledningen till att arbetskraften konkurrerar om arbetstillfällena är regleringar. Det finns ingenting ”naturligt” med den situation vi har idag. Det naturliga är den exakta motsatsen.
Den ”järnhårda lönelagen” existerar endast på en hårt reglerad marknad med tvingande privilegier och godtyckliga begränsningar och hinder. Marx hade en del goda poänger i sin ekonomiska analys, men han förstod uppenbarligen aldrig (avsiktligt eller ej) omfattningen av regleringars åverkan på det fria utbytet av varor och tjänster (det fria kontrakt som Proudhon talade om). Istället drog han slutsatser om hur ”den fria marknaden” fungerar baserat på mönster och tendenser han observerade på den reglerade (och, på den tiden, starkt påverkad av ett feodalt arv) marknaden.
Dan, det kommer alltid vara på det viset att företaget vill välja den som de anser vara mest kompetent och det innebär att de även är villiga att betala för det också.
Det handlar även om lika lön för lika arbete, vilket innebär att den som kan utföra mer arbete under en tid kan få mer betalt.
Det som kanske är konstigt i din värld Dan, är att företagare faktiskt är villiga att ha anställda som presterar sämre av sociala skäl. Att vara företagare innebär inte att generna är sådana att hjärnan bara snurrar runt på att utnyttja bidrag och vara cynisk mot sina anställda.
Tvärtom tycker jag att det har blivit alldeles för många företagare i Sverige som inte inte har en ideologisk grundsyn i en fri marknad utan är socialistiskt influerade.
Poängen med mitt resonemang var inte att företagare inte vill utan att de inte kommer att kunna om konkurrensen blir hård.
Poängen med mitt resonemang var inte att företagare inte vill utan att de inte kommer att kunna om konkurrensen blir hård.
Men konkurrensen om vad? Eller tycker du att det inte spelar någon roll?
Du har en enastående förmåga att leverera endast halvfärdiga argument. Menar du på allvar att arbetsgivares konkurrens om arbetskraft betyder att arbetsgivarna ”inte kommer att kunna” betala skälig lön? Det går ju käpprätt emot all sans och reson. Ursprungsinlägget handlar ju just om att detta är den naturliga situationen på en fri marknad, för den knappaste resursen är arbetskraft.
Om en helt oreglerad marknad aldrig har funnits kan det inte sägas vara naturligt med ingen arbetslöshet på en sådan.
Om vi alla är företagare som samlar bär, jagar m m kommer det naturligtvis inte finnas någon arbetslöshet. Det som då motsvarar arbetslöshet är en annan brist: svält.
Sovjetunionens inflation slog inte ut som höga priser utan som långa köer.
Dessa båda fall visar att du kan inte komma undan det underliggande ekonomiska förhållandet: är det brist så är det. Om den tar sig uttryck som arbetslöhet eller som hunger.
Jag är för företagande då jag menar att dessa visar en flexibilitet som inte lika lätt visas av en myndighet.
Om vi alla är företagare som samlar bär, jagar m m kommer det naturligtvis inte finnas någon arbetslöshet. Det som då motsvarar arbetslöshet är en annan brist: svält.
Sovjetunionens inflation slog inte ut som höga priser utan som långa köer.
Dessa båda fall visar att du kan inte komma undan det underliggande ekonomiska förhållandet: är det brist så är det. Om den tar sig uttryck som arbetslöhet eller som hunger.
”Är det brist så är det” är relativt, för ”brist” är ett övergående fenomen på marknaden – vi får hela tiden mer för mindre. Däremot håller jag med dig om att i samhällen som Sovjetunionen var ”är det brist så är det” en järnhård lag. Utan en fri/fungerande marknad ökar bristen och lidandet.
Konkurrens om kunderna naturligtvis! Om ett företag ska betala högre löner än konkurrenterna får de en konkurrensnackdel. Har det inte gått upp för dig att företag flyttas dit lönekostnaderna är lägre? Att låta lönerna falla fritt betyder att fler företag slås ut på detta sätt.
Om kunderna kan välja mellan två varor, en är billigare än den andra, så kommer de tendera att välja den billiga om de är likvärdiga. Detta är tämligen elementärt.
Konkurrens om kunderna naturligtvis! Om ett företag ska betala högre löner än konkurrenterna får de en konkurrensnackdel. Har det inte gått upp för dig att företag flyttas dit lönekostnaderna är lägre? Att låta lönerna falla fritt betyder att fler företag slås ut på detta sätt.
Frågan är om det har gått upp för dig att samtliga dina inlägg bygger på ett helt gäng outtalade antaganden som inte är självklara. Därav min fråga. Diskussionen här, som följer av det ursprungliga inlägget, handlar om konkurrens mellan företagen om arbetskraften och mellan arbetstagarna om anställning. Men du hoppar till att konkurrens nödvändigtvis handlar om priskonkurrens om försäljning av slutprodukter. ”Naturligtvis!”
Vad tror du att varumärken, påkostad design, hög kvalitet, ”svenskodlat”, osv spelar för roll? Ingendera leder till en prisfördel. Så svenska bönder skjuter sig själva i foten när de odlar i Sverige?
Som om jag inte känner till att företagare tenderar att anställa någon de är släkt eller bekant med trots att det finns en kompetentare att tillgå. Saken handlar också om förtroende och om möjlighet att styra företaget som man vill.
Vill ni verkligen ifrågasätta den också? Ska inte företagare ha frihet att agera efter eget gottfinnande även om ni anser att de handlar fel?
Dan,
1. Arbetarnas konkurrens om arbetena har en tendens att sänka lönerna.
2. Arbetsgivarnas konkurrens om arbetskraften har tendens att höja lönerna.
Slutsats:
1. Lönerna kan enbart sjunka till dess att full sysselsättning uppnås.
2. Om fri konkurrens finns enligt ovan, finns det en tendens att arbetaren får en lön i förhållande till värdet av sin produktivitet. Vissa individer har en låg produktivitet och får därmed en låg lön (men som anställda har de åtminstone chansen att med tiden öka sin produktivitet). Försörjningsstödet existerar för att stödja dessa individer.
3. Det som är viktigt för individen är inte den nominella lönen, utan den reala lönen. Hur mycket varor och tjänster som fås för varje lönekrona bestäms av den totala produktiviteten (som bl.a. kräver investeringar i en större produktionsstruktur).
Per-Olof, lönen bestäms av efterfrågan på de producerade varorna och tjänsterna. Det får den hantverkare lära sig som får konkurrens av maskiner. Efterfrågan minskar. Då kan hantverkaren inte hålla samma pris längre. I praktiken betyder detta att hantverkare slås ut och att de få som finns kvar kan hålla ett högt pris. De måste ta ut ett högt pris för att klara sig och bara de som kan betala får köpa.Men utbudet ökar av maskinernas verk och också antalet köpare.
Varför ska lönerna sjunka? Det är klart att löner måste kunna sänkas men det får ske efter en förhandling med arbetstagarna om man inte redan från början infört en grundlön och en påbyggnadslön där grundlönen är fast och påbyggnadslönen rörlig.
Om det finns minskad förmåga att betala löner kommer detta att resultera i att kronan faller. Då blir importen dyrare. När ekonomin förstärks förstärks kronan. Du ska alltså inte behöva hatta fram och tillbaka med att sänka och höja löner. Det kommer du aldrig få med dig vanligt folk på, de som kommer att drabbas om den järnhårda lönelagen tvingar ner lönerna. David Ricardo beskrev verkligheten. Det var inte ett värdeomdöme han formulerade då han formulerade den järnhårda lönelagen. Erfarenheten har visat att den järnhårda lönelagen kan avskaffas avtalsvägen. Den ekonomiska framgångssagan för Europa skedde sedan det gjordes. Folk måste kunna ha något att handla för om vi ska ha en hemmamarknad. Då ska inte företag som betalar en skälig lön slås ut för att det finns andra som inte vill göra det och som kan gå i land med denna kyliga strategi.
Härligt att du direkt går i känslopolemik istället för att faktiskt läsa och begrunda. Per har redan svarat ungefär vad jag skulle svara.
Tror du inte känslor och värderingar har med detta att göra är du helt ute och cyklar. Som David Hume sa ”Passion rules”.
Det är för att jag ogillar att det svenska samhället slås sönder som jag kommer med en argumentationslinje som visar att det Bylund skriver inte är ekonomiskt hållbart. Men att arbetsmarknaden skulle vinna något på löneflexibilitet har jag inget att invända mot.
Nej, dina och mina känslor har ingenting att göra med hur ekonomi fungerar.
@ NorpanDet är av vikt då man fokuserar på olika saker. Den som är anställd har känslor för vissa saker, kapitalisten för andra. Hela ekonomin är en funktion av våra känslomässiga ställningstaganden…
…och där är det naturligtvis sant, @ Per Bylund, att pris betyder en sak, renommé en annan. Det som kännetecknar dig är att du inte vill svara på sakfrågan utan tar upp andra saker. Det är precis som om du vill göra socialist av mig. Är du likadan mot alla du diskuterar med? Du behöver inte svara. Jag vet att du bara har otrevligheter att komma med. Du kan inte säga att ”Hm, Dan, du har nog rätt i att vi bör värna den fria konkurrensen, kanske ta ner bolagsskatten lite så att vi har ett gott investeringsklimat för företagen” utan du avfärdar allt bara för att man inte vill avskaffa staten.
Ursäkta, jag måste sluta nu, måste skratta!
Det som kännetecknar dig är att du inte vill svara på sakfrågan utan tar upp andra saker.
Du är ju inte lite fräck! Såg du vad jag just skrev och som du svarade på?
Det är precis som om du vill göra socialist av mig.
Du är ganska duktig på det själv, så jag behöver inte direkt lägga manken till.
Men en stilla fråga: hur menar du att det du nu skriver är att hålla sig till ämnet (som du ju är så självutnämnt duktig på)?
Det är klart att arbetarens känslor spelar roll, men dina och mina gör det inte, så varför spela på dem?
Om du hade läst mitt inlägg hade du kunnat svara på vad jag tar upp, men som vanligt väljer du enkla svepande formuleringar som bara döljer att du antingen inte kan bemöta vad jag skriver eller helt enkelt inte vill.
Det är känslor inblandade hela tiden. Du är ett bevis på det.
Norpan, vet du vad det innebär att vara företagare? Du tror i din drömvärld att allt kan fixa sig, ingen arbetslöshet, ingen stat m m. När du vaknat ur din sömn fattar du att staten aktivt måste arbeta för att villkoren på marknaden ska vara gynnsamma. Det finns inte ett naturligt tillstånd sådant att vi får en välskött rabatt. Grenar och kvistar kommer att växa in i vart annat och det blir dålig tillväxt då ingen beskärning sker.
Hade du röstat på någon företags- och kapitalistvänlig politiker kanske vi fått ett annat politiskt klimat en ett sådant som går ut på att få Jantelagen att ersätta FN-stadgan eller ett sandlådefrågande om ”Var kommer du ifrån?”
Dan,
här följer ett konkret exempel om vad som kan hända på en ”fri” marknad:
En äldre man lämnar vid sin död föräldrarnas småbruk med bostadshus, uthus och 4 hektar mark och 2 små sjöar vid var sin sida om husen. Hans grannfamilj har under flera år använt det mesta av marken som bete åt sina tre ridhästar. Hans brors dotter – som flera somrar under sin barndom från och till vistades på gården – tar då över husen som sommarbostad, då hon är mycket intresserad av hus och dess inredning (rött hus, vita knutar, spjälfönster, brädgolv, linoljefärger, osv.). Men utsikten över sjön har växt igen med tall och björk, som ju var ganska små för 30 år sedan.
Från köksfönstret så syns det – på den stora granngårdens skogsmark ca 250 meter bort – hur en stor skogsskördare sågar ned stora tallar. Hon går då och frågar föraren om telefon till maskinens ägare.
Dagen efter kommer den ca 22-årige ägaren till maskinerna, och på ca 15 minuter så är det bestämt att träden på ena sidan sjön skall sågas ner – som extraåtgärd – under den kommande lördagen och söndagen! En halvtimme senare så ringer maskinägaren och säger att han – för hennes räkning – redan har sålt virket och ordnat så att ett annat litet företag tar sig an riset och trädtopparna för att flisa dem till ved.
Under lördagen och halva söndagen så har skördaren sågat och kapat 700 stora träd. Skotaren – med en annan förare – har samlat ihop allt virket för avhämtning, och lagt alla topparna i en jättestor hög för flisning. Några veckor senare är allt virke avhämtat, och det andra företaget har omvandlat toppar och ris och tagit flisen med sig.
Och både hon som tagit över husen, och grannfamiljen är jättenöjda med att sikten över sjön har återställts – lätt som en plätt – tack vare att det här lilla småbruket fortfarande ligger långt, långt utanför den kommunens planområde. Och grannarna gör fortfarande på liknade sätt utan att fråga några myndigheter om råd.
Nu blev det dessutom något tiotal tusen kronor i förtjänst på virket, samtidigt som maskinförarna och maskinägaren antagligen fick något tiotusental i extraförtjänster, eftersom marginalkostnaderna troligen blev ganska så små. Skulle detta ha beställts med ”framkörning” med släpvagnar för tunga maskiner, extra släpvagnar för diesel, vatten, sågblad, serviceutrustning osv. så hade det antagligen inte blivit någon förtjänst för virket, utan tvärtom…
Exempelvis så hämtades virket under strålkastarljus kl. 4 på morgonen (antagligen som ”extraknäck”?)
Uno, jag har inget emot att privata bolag – eller personer- bedriver skogsbruk. Denna har att ta hänsyn till gällande lagstiftning. Tycker du inte det kan du föreställa dig ett annat scenario, ett där det inte finns någon stat eller lag:
A och B är grannar. De bor på skogsbevuxna fastigheter och är grannar med varandra. A kan inte komma ner till sjön utan att ta väg över B:s mark. Men A kan se genom skogen och njuta av både träd och sjö.
Nu bestämmer sig B för att sälja träden. Han förvandlar sin fastighet till ett kalhygge och sitt hus till en arbetsbod. Han tänker leva i sin stadslägenhet han köpt och resa för pengarna han får för virket. Han låter stapla virket intill A:s tomt i så stora högar att A får sin sikt förstörd.
Uno Hansson, som nu glömt sina algoritmer och nätbaserade produktionskonsumtion, kan bara säga: ”Det B gör är rätt för att det är rätt då det inte finns någon rätt.”
Mitt svar hade låtit annorlunda.
Dan, du påstår ju bara saker hela tiden. Jag förstår inte riktigt vad du gör här på mises.se faktiskt.
Du lär ju knappast övertyga någon bara genom att säga att de har fel. Det låter mer som att du försöker övertyga dig själv.
Du har väl rätt i att jag stannat kvar i trådarna för länge, men just då jag tänkt sluta har det kommit ett inlägg jag tänkt jag får skriva några rader om. Jag ska villigt erkänna att jag blivit provocerad av att institutet går ut med en uppfattning som strider mot vad Mises ansåg. Men nog om den saken!
Jag ska lämna den här sidan, så svara nu inte med känsloargument, för att studera vad professor Bylund skriver om företagande. Om det i dessa skriverier finns en acceptans för staten, låt vara i begränsad form, så kommer det här i ett annat läge. I annat fall får jag tillfälle att ta del av vad ovannämnde professor menar då han låtit eftertanken redigera ordvalen.
Du har sagt att du ska lämna tidigare utan att lyckas. Vad får dig att tro att du kommer att lyckas nu?
Vad jag menar med känsloargument är alltså inte att individers känslor inte spelar roll för vilka beslut de tar; det är klart att de gör det!
Vad jag menar med känsloargument är saker som du har skrivit i stil med följande (enbart från denna tråd, men det finns många andra exempel):
”Är det ditt ideal, Norpan, massa lågavlönade människor som sliter ur sig istället för att hålla uppe lönerna och ge ersättning åt de som inte sysselsätts”
”Du tror i din drömvärld att allt kan fixa sig, ingen arbetslöshet, ingen stat m m. När du vaknat ur din sömn fattar du att staten aktivt måste arbeta för att villkoren på marknaden ska vara gynnsamma.”
”Du borde akta dig som gör bankväsendet till måltavla för ditt irrationella hat! ”
Det är alltså inte argument i någon rationell mening, utan påståenden enligt något jag kallar för känslopolemik; argumenten ”backas upp” av att motparten är illvillig, känslokall, irrationell, lever i en drömvärld, osv.
Var det tydligt nog?
@ Norpan
Detta lilla missförstånd beror på att du inte förstår att jag har ett sakargument: Att låta lönenivåerna för de som arbetar hållas uppe + att några hålles utanför detta lönearbetsmarknadssegment. Detta alternativ står mot ditt: att låta lönerna falla så att alla har jobb.
Jag har alltså sakskäl att komma med.
Vilket alternativ ska man välja? Det finns känslomässiga aspekter bakom valen, givetvis, det har det alltid då det gäller rättvisa. Men du bemöter mig inte. Du svarar inte på frågan varför man ska föredra arbete åt alla med låga löner istället för att hålla uppe lönerna, förhindra fritt fall, och att acceptera arbetslöshet. (Speciellt viktigt nu då maskiner, datorer och robotar i stor utsträckning ersatt mänsklig arbetskraft och gjort hög produktivitet möjlig.)
Dan skriver:
(Speciellt viktigt nu då maskiner, datorer och robotar i stor utsträckning ersatt mänsklig arbetskraft och gjort hög produktivitet möjlig.)
Ökad produktivitet genom minskade kostnader innebär att ha full frihet att göra rätt saker, på rätt plats vid rätt tid (just in time). Det är ju det som jag just vill visa med mitt konkreta exempel. Villkoret för att spontant kunna passa göra något optimalt – just när tillfället uppstår – krävde i detta fall, att alla inblandade kunde bestämma sig på samma torsdag. En och en halv vecka efter hade inte skogsmaskinerna och all kringutrustning funnits på rätt plats ”just in time”. Kringkostnaderna hade blivit sådana att hon måst betala avsevärt – istället för att få betalt för bli av med träden på sjösidan. Varken skogsmaskinägaren, maskinförarna, flismaskinägaren, virkestransportortörerna m.fl. hade fått några som helst extraförtjänster… om alla hade måst vänta på att planmonopolkummunens institutioner hade fattat beslut och alla eventuella tillståndgivande…
@ Uno Hansson
Vem vill att staten ska driva skogsbruk?
Torrboll, är det inte slaveri att veta att åtta till nio månader av året ägnar en arbetare som har ett jobb åt att arbeta ihop pengar till staten och resterande tid åt sig själv.
Tänk vad resurser du skulle kunna få om du slapp arbeta åt staten större delen av ditt liv. Dels ekonomiskt och dels tid att ägna åt det du vill utveckla.
När vi talar om avskaffade minimilöner här på mises.se förutsätter vi även att individer ska få behålla frukterna av sitt arbete till 100%.
Det staten verkligen gör är att suga ut de människor som har mindre förutsättningar av en eller andra anledningar. Och, ännu stötande är att staten använder utsugningen till att bidra med pengar till bättre bemedlade. Den utsugningen sker oavsett vilken färg du har på staten.
Läs denna artikel på SVT om hur arbetsförmedlingen betalar ut bidrag till företag vilket tränger undan vanliga jobb:
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/21-miljarder-betalades-ut-i-arbetsgivarstod
Svenska politiker är helt fixerad på att skaffa fram jobb via bidrag och har inga som helst planer att jobb ska tillkomma via människor som du själv, som får en förutsättning att göra de saker du har på gång. Politikerna skapar en massa bidragsorganisationer som ska stimulera innovationer och forskning och en massa andra saker. De enda som får dessa till godo är redan etablerade företag och liknande. Politikerna kan prata om att de har stimulerat igång jobb, men de talar aldrig om alla jobb dessa stimulansarbetande tjänstemän har förhindrat och hur många personer som du själv som de har slagit undan benen på.
Politiker, bankirer och journalister har redan erkänt att dom medvetet tvingar hundratusentals människor att vara arbetslösa, fattiga och förtvivlade helt i onödan enbart för att göda den politiska adeln och bankväsendet. Att personer som Dan vägrar ta till sig fakta beror antingen på dumhet eller ondska men det spelar egentligen ingen roll vilket som eftersom han och många andra som går och röstar på morbida förtryckare är en del av problemet. Människor lider och dör i förtid på grund av demokratin och luftslottsekonomin medan nyttiga idioter propagerar för att upprätthålla vanvettet som är byggt på stöld, våld och död.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/s-och-ms-jobbloften-synas-i-nya-avslojanden_3900370.svd
Du borde akta dig som gör bankväsendet till måltavla för ditt irrationella hat! Det är samma rasism mot småföretagare och banker som alltid trots att det är dessa som bär ekonomin och borgar för en framtid i frihet.
Jag har ett mycket rationellt och befogat hat mot Riksbanken och andra centralbanker och Goldman Sachs, Rothschild, IMF m. fl. Har dock givetvis inga problem med normala sparbanker eller andra bankföretag som erbjuder och utför viktiga tjänster med sina kunder som uppdragsgivare snarare än med stater och politiker uppbackade av skattemedel.
Menar du att de varit oaktsamma i kreditvärderingen?
Att du inte lyckats med vad du tänkt dig är du inte ensam om. Så tack, inte den valsen!
Dan! Om jag har en tillverkningsindustri och produktionskostnaderna stiger på grund av ökade lönekostnader och jag inte kan höja priset på mina produkter kommer jag definitivt undersöka om jag kan ersätta arbetarna med maskiner. Ökade lönekostnader kommer definitivt skapa arbetslöshet. Möjligen kan det kompenseras lite med de som får jobb med att bygga maskinerna åt mig.
Sverige skulle ha en större export med lägre produktionskostnader. Och som tidigare skrivits på mises.se så äter inflationen upp löneökningarna. Självbedrägeri.
Och du om gillar staten och regleringar kan säkert berätta om de positiva effekterna av att statens utbildning av läkare har gett läkarna en utbildning som gör folk sjuka eller håller dem i sjukdom med resultat av vi har enorma sjukvårdskostnader helt i onödan och betalar enorma belopp på läkemedel helt i onödan.
Det är, Göran, rationellt av dig att försöka ersätta arbetare med maskiner och kanske att förflytta dig till ett land med lägre värderad valuta! När du väl är på plats förstärker du det landets ekonomi – och på sikt valuta – och du gör det bättre för oss relativt fattiga som nu kan köpa vad du producerar.
På sikt ska naturligtvis robotar och datorer göra jobbet i tillverkningsindustrin m m medan folk frigjorts till annat. Ska de kunna frigöras måste de ha en ersättning. Du kan ta stat och banker och vad du vill och flyga och fara om inte en grundtrygghet kan finnas och sedan det viktigaste av allt: goda förutsättningar för investeringar! Finns sådana kommer kapital att arbeta.
Det går inte att få alla i arbete på något naturligt sätt. Då vi lämnade jägarsamhället och samlarsamhället bakom sig och ackumulerade så mycket kapital att det kunde bli idé att starta bolag så ökade produktiviteten.
Dan! Jag har tidigare skrivit att socialister vill individer för att de anser att individer är korkade och inte kan ta egna beslut och inte förstår sitt eget bästa osv. Av ditt inlägg ovan om den elaka grannen som skövlar skog inser jag även att socialister anser att alla individer är elaka och att den som äger något är speciellt elak.
Bara en liten fråga. Såsom den elaka skogsskövlaren betedde sig beter sig även kommuner och stat. Hur reglerar vi deras elakhet även om den kallas för ”allmänintressets bästa”. Observera att allmänintressets bästa oftast bara är en åsikt av en liten grupp människor som därtill oftast har någon personlig vinning.
Jag har läst tillräckligt med rättsfall i fastighetsrätt för att förstå att sådant här kan hända utan att någon har socialistiska åsikter eller kunskaper.
Jag förstår att du vill avskaffa allemansrätten. Jag vill det inte.Jag menar att det svenska folket har en rätt att vandra i svensk natur.
Det är skillnad på att vandra i naturen mot att svina ner och förstöra den. Svampplockare från andra länder orsakar stora ekonomiska skador för markägare i Sverige varje år. De kan inte få någon ersättning för detta och enda sättet att inte lida ekonomisk skada är att förbjuda dessa människor att vara på markägarens mark.
Jag har inte sagt att folk ska få missbruka allemansrätten. Om du äger en fastighet äger du också rätten till värdet av avkastningen. Allemansrätten ger dig en rätt att plocka lite grand för familjen, inte att fylla långtradare utan att informera fastighetens ägare.
Att svina ner i naturen är ett allemansbrott.
Du envisas med att kalla mig ”socialist” och vill naturligtvis få mig upprörd. Men om socialister accepterar privat äganderätt, fri konkurrens, skolpeng, lägre restaurangmoms och bolagsskatt (så att fler kan få jobb och folket äga produktionsmedel) så har jag lika lite som John Stuart Mill något emot socialister. Därtill: Många socialister menar inte att människor som individer måste vara elaka utan att vi vid varje tid lever i ett ekonomiskt system som beror på ett tidigare och som på grund av en inneboende historiematerialistisk dynamik kommer att ersättas med ett annat för att till slut mynna ut i ett statslöst tillstånd.
Det är ju det ni vill ha! Så jag kan kalla er ”socialister” på bättre grund än ni kan kalla mig, ty jag tror att vi kommer ha någon slags stat så länge det finns människor, något slags offentlig struktur för beslut av annat slag än sådana där marknadsmekanismerna fäller avgörandet).
Och självklart ska du få leva i en sekt om du vill men tvinga inte in andra i den.
Jag lovar att jag inte ska tvinga dig till något och det var ju mycket snällt att du inte vill förbjuda mig att leva i en sekt, även om jag nu inte hyst någon tanke på att göra det heller.
Jag tackar ödmjukast för omtanken!