Jag vet tyvärr inte hur mycket det rapporterats i svenska medier om den så kallade ”sequester” som blivit den senaste hysterin i amerikansk politik/media. Den omtalas nästan uteslutande i termer av depression, enorma nedskärningar och helt enkelt slutet på vår moderna civilisation. Den som följer detta i media har fått veta att i stort sett allt som är viktigt kommer att omedelbart läggas ned. Hemskt!
Men givetvis är det lögn.
Den så kallade sequestern innebär automatiska nedskärningar om inte partierna i kongressen kommer överens om och beslutar om en annan budget. Men eftersom denna automatiska förändring är ett beslut av samma politiker så borde det vara uppenbart för alla utom partiaktiva och journalister att det knappast är något radikalt. Det enda radikala som politiker är förmögna att driva igenom är ökningar – av antingen budgeten eller sin egen makt.
Så vad innebär de automatiska nedskärningarna? De innebär en minskning av den federala statsbudgetens ökningstakt. Ja, ni läste det rätt: budgeten kommer även med sequestern att fortsätta att öka, men lite långsammare än man tidigare hoppats på. Hu så hemskt!
Fast i politisk newspeak heter det förstås ”nedskärningar”, precis som du fått en lönesänkning om du kräver 1000 kr mer i månadslön men bara beviljas 500 kr. Givetvis måste du då ”dra ned” på din förväntade konsumtionsökning.
Journalister har inga som helst problem att helt öppet agera lakejer till den politiska makten i denna fråga. Och de gör det tydligare och med större intensitet än någonsin tidigare. Faktum är att det är nästan helt omöjligt att i media få reda på vad sequestern, och de automatiska nedskärningar som president Obama hotar med, egentligen innebär. Uppenbarligen finns det ganska många som litar på media snarare än kollar upp fakta själva, för det är inte helt ovanligt att folk uttalar frustration inför det faktum att politikerna inta kan komma överens och således att det kommer att ”drabba” oss alla genom ”enorma” nedskärningar…
Nedan Reason TV om vad nedskärningarna egentligen betyder. (Se också Heritage Foundation här
Föga uppmärksammat i svensk media vad jag sett (jag läser dock inte skvallret i det som kallas ’affärspress’ i Sverige). Jag tror att det fransk-latinska låneordet avskräcker journalister, det där låter liksom svårt. Men det som nämnts har köpt USA:s mediabild rakt av. Allas vår DANIEL KEDERSTEDT har förstås skrivit nånting om saken:
http://blog.svd.se/wallstreet/2013/03/01/varldsfranvand-bors-reagerar-med-axelryckning/
@Egensinnig: Att helt anamma den politiska benämningen – ”budgetSTUP”, osv – är riktigt dålig journalistik. Kederstedt är precis lika värdelös som journalist som hans kollegor är. Jag länkade ovan till Peter Kleins ypperliga blogginlägg där han visar hur ”grävande” journalistik inte ens lägger 5 minuter på att googla något innan de ivrigt publicerar vad Vita Husets pressavdelning dikterar – med tjocka svarta rubriker.
Vem som helst som är intresserad av fakta kan kolla upp vad som egentligen pågår med ett par enkla webbsökningar. Att tro att journalisterna gör detta, eller att de över huvud taget är ”grävande”, är oerhört naivt.
Jag känner med Daniel dock. Jag vet hur det är första tiden när man fått ett jobb i en funktion i en bransch man inte känner till och i ett nytt land till råga på allt. Men han har väl jobbat med ekonmijournalistik ett tag nu så han borde kanske ha nyktrat till lite mer vid det här laget. Och är verkligen alla ekonomijournalsiter nyanställda och oerfarna?
Nä, det är väl så att de som förstår sig på ekonomi hittar bättre saker att göra än att ta ett journalistjobb. Det har ju väldigt lågt anseende. Dessutom är ju alla ens kollegor miljöpartister och kommunister så stämningen på arbetsplatsen i ett sånt gäng kan inte vara särskilt stimulerande.
Pingback: Journalistik = plagiera pressmeddelanden - Ludwig von Mises-Institutet i Sverige