Från handlingsaxiomet kan vi härleda att människor föredrar att uppnå sina mål tidigare framför senare (allt annat lika). Tiden är en knapp resurs och om människor inte föredrog att uppnå sina mål tidigare framför senare skulle de aldrig handla. Inom ekonomin och andra vetenskaper heter detta tidspreferens.
Alla människor har olika tidspreferens och man skiljer på låg och hög tidspreferens. Vad som är låg respektive hög tidspreferens är relativt.
Hög tidspreferens
Personer med (relativt) hög tidspreferens sätter extra mycket värde på att konsumera tidigare snarare än senare. Dessa personer är mer nutidsorienterade och fokuserar till stor del på direkt tillfredsställelse. Detta medför att de är mindre benägna att spara och investera.
I sin tur beror nutidsorienteringen till största del på hur personen ser på framtiden. En del människor, som t.ex. barn, har svårt att tänka på framtiden och saknar en tydlig framtidsvision. Andra människor, t.ex. svårt sjuka och äldre människor, tänker mindre på framtiden då de vet att de inte kommer uppleva den.
Låg tidspreferens
Personer med (relativt) låg tidspreferens är mer framtidsorienterade. Alla människor värderar mål som ligger närmre i tiden högre än de som ligger längre bort. Dock kan dessa människor lättare avstå från nutida tillfredsställelse för att åtnjuta större framtida tillfredsställelse. Detta är tack vare att de har visioner för framtiden. Därför är friska vuxna människor generellt de med lägst tidspreferens.
En låg tidspreferens tillåter personen i fråga att spara och investera. Det är sparande som ligger till grund för ekonomisk tillväxt. Eftersom människor inte kan sluta konsumera helt och hållet kan de inte ägna dagarna i ända att öka sin produktivitet.
För att kunna öka sin produktivitet måste man alltså ha avstått från en liten del av sin konsumtion under en längre tid (man måste ha sparat konsumtion). Först när man sparat konsumtion kan man ägna sig åt investeringar. Det man lever på under denna period är just sparad konsumtion.
Innebär låg tidspreferens framgång?
Den amerikanske psykologen Walter Mischel menar att låg tidspreferens är viktigt för framgång, även om han inte använder begreppet tidspreferens.
Under 60- och 70-talet genomförde Mischel med kollegor ett antal experiment på barn i 4-årsåldern. I experimentet lät man barnen välja mellan att få en marshmallow direkt eller vänta i cirka 15 minuter och i stället få två stycken. Barnet lämnades själv i ett rum under tiden han eller hon fick vänta.
Barnen som deltog i experimenten följdes upp senare i deras vuxna liv. Mischel drog slutsatsen att de barn som kunde fördröja sin tillfredsställelse presterade bättre som vuxna. Exempelvis var de välutbildade, kunde bättre hantera stress, fick bättre resultat på Amerikas motsvarighet till högskoleprovet (SAT), samt hade mindre sannolikhet att vara överviktiga.
Även om marshmallowexperimentet är intressant, så är de, liksom andra samhällsvetenskapliga experiment, onödiga och missvisande. I stället kan vi med enkelt praxeologiskt resonerande dra egna slutsatser kring låg tidspreferens och framgång.
Det finns många faktorer som påverkar hur framgångsrik en människa är inom olika områden. En del faktorer är externa, så som miljö, umgänge och ”tur”. Andra faktorer är interna och ligger i våra personligheter och handlingar. Bland dessa finns intelligens, mod, riskhantering, social förmåga och driv.
Om vi håller alla externa och interna faktorer lika och konstanta så blir det dock tydligt att framgången då hänger på tidspreferensen. Som jag redogjorde tidigare, så bidrar en lägre tidspreferens till framtidsorientering och därmed sparande och investerande. I sin tur leder dessa till, åtminstone, ekonomisk tillväxt (allt annat lika).
På samma sätt kan vi hålla tidspreferensen lika och alla andra faktorer och jämföra låg intelligens med hög intelligens. Då ser vi att intelligensen också spelar roll. Låg tidspreferens är alltså en viktig komponent för framgång, men inte den enda.
Sist vill jag upplysa om vad Hans-Hermann Hoppe skriver om tidspreferens i boken Democracy: The God That Failed:
”Vissa personer kanske inte bryr sig om något annat än nutiden och den närmaste framtiden. Likt barn är de kanske bara intresserade av direkt eller minimalt uppskjuten tillfredsställelse. I samband med deras höga tidspreferens, kan de vilja bli vagabonder, luffare, fyllon, knarkare, dagdrömmare eller helt enkelt obrydda om framtiden. Andra personer kanske oroar sig konstant för sin och barnens framtid, och bygger därför upp ett sparande för att öka sitt kapital och kunna åtnjuta en större kvantitet av framtida varor.”
