I del 1 beskrev jag hur utbud och efterfrågan fungerar på en fri marknad. Verkligheten ser tyvärr inte ut så. Det vi kallar för den fria marknaden är hårt reglerad och manipulerad. Jag kommer att ta upp de tre mest intervenerade marknaderna för att visa vad som händer när man stör marknadens harmoni.
1. Penningpolitik och inflation
Uppkomsten av pengar har vi den fria marknaden att tacka. Historiskt sett valde marknaden guld och silver som bästa bytesmedium och mynten präglades privat. Under medeltiden började dock kungamakterna att ta kontroll över pengarna och förstöra dem för att öka sina egna rikedomar på bekostnad av undersåtarnas. Så har det fortsatt än idag och staten har monopol på att trycka pengar och gärna för mycket.
Riksbanken, SCB och flera ekonomiska läroböcker och skolor påstår att inflation betyder att den allmänna prisnivån stiger till följd av ökad efterfrågan eller högre produktionskostnader. Vilket är nonsens. Det enda som är sant i deras beskrivning är att den allmänna prisnivån stiger. Men detta är till följd av en medvetet ökad penningmängd. Riksbanken har i uppgift att hålla inflationen runt 2% per år, vilket framgår på deras hemsida. Samtidigt påstår de att de ser till att pengarna behåller sitt värde över tid.
Den allmänna prisnivån kan absolut stiga till följd av ökad efterfrågan på varor och tjänster men den inflation som skapas av centralbankerna är en medveten ökning av utbudet pengar. Kom ihåg formeln:
Pris= Efterfrågan / Utbud
där:
P = Priset på pengar mätt i ett stort antal varor och tjänster
E = Efterfrågan på pengar
U = Penningmängden
Om P = E/U så är E/(Ux2) = P/2
Kort sagt blir pengarna mindre värda i förhållande till varorna eftersom att centralbankerna ser till att skapa mer pengar än vad det skapas varor.
2. Arbetsmarknaden och minimilöner
Vad är det egentligen som skapar arbetslöshet? Och varför flyttas mer och mer produktion till Kina?
Mellan arbetsgivaren och arbetstagaren står staten. Genom mängder av regleringar i form av skatter och lagar kontrollerar staten så väl utbudet som priset på arbete. Vad staten inte styr är efterfrågan på arbete. Människors behov och viljor är nästan oändliga och efterfrågan på att tillfredsställa personliga mål kräver att vi arbetar och att andra arbetar för oss. Därför blir efterfrågan på arbete nästan oändlig den också.
Att förbjuda en viss typ av arbete försämrar dess kvalité. Prostitution och droghandel är exempel på arbeten som staten förbjudit men som ändå har stannat kvar på marknaden. I alla fall på den svarta. Kvalitén på dessa arbeten försämras av rädslan hos arbetarna samt köparna för att bli påkomna.
Det är sant förbud kan minska utbudet men efterfrågan finns ändå kvar. Vad som händer är att efterfrågarna kommer att välja dåliga substitut till det de annars hade kunnat få på en fri marknad.
Staten styr även utbudet av arbete genom reglerade priser i form av skatter och minimilöner. De höga skatterna och arbetsgivaravgifterna gör det dyrt för företagarna att anställa folk så man flyttar sin verksamhet utomlands i stället. Detta omfördelar arbete från Sverige till utlandet, vilket resulterar i att svensken förlorar arbetet samtidigt som en person utomlands får ett arbete eftersom att utlänningen är billigare än svensken. Om bägge länder i stället hade avreglerat sina arbetsmarknader hade både svensken och utlänningen haft arbete så det räckte och blev över och den enes vinst hade inte varit på bekostnad av den andres förlust.
Fri byteshandel och samtycke är orättvist enligt politiker. Även löner som arbetsgivaren och arbetstagaren kommer överens om ses som orättvisa. Visst kan det kännas tryggt att man är garanterad X kronor i månaden eller i timmen men låt oss se vad som händer, rent praxeologiskt, när minimilöner införs:
På företaget Mises Cyklar AB monterar man cyklar. Företaget består av tre anställda montörer och en VD.
Den snabbaste montören monterar 20 cyklar på en arbetsdag och tjänar 200 kronor i timmen. Den näst snabbaste monterar 15 cyklar på en dag och tjänar 150 kronor i timmen. Den minst snabbaste tjänar 100 kronor i timmen då han monterar 10 cyklar om dagen. Alla är överens om lönesättningen. En dag träder en ny lag i kraft som säger att VD:n måste betala alla arbetare minst 150 kronor i timmen. Sammanhållningen och vänskapen är god på företaget så VD:n bestämmer sig för att ge den minst snabbaste montören en chans att komma upp på den nivån att han monterar 15 cyklar per dag. Veckorna går och han utvecklas inte så som förväntat så VD:n blir tvungen att avskeda honom. Sedan blir det dags för rekrytering och VD:n vill inte anställa någon som inte kan montera mer än 14 cyklar per dag, eftersom att han skulle gå med förlust om han anställde någon som monterade mindre än 14 cyklar för 150 kronor i timmen. Således blir unga och oerfarna och eventuellt måttligt handikappade inte anställda och turen går i stället till de mer erfarna och äldre arbetarna.
3. Sjukvården
Den centralstyrda sjukvården skapar långa vårdköer och ger dåliga alternativ till vård. Följande statliga ingrepp i sjukvården är särskilt värda att nämna:
1. Priset
All vård för personer 0-20 samt över 85 år är ”gratis”. För personer mellan 20 och 85 kostar sjukvårdsbesök mellan 0-400 kronor beroende på vilken typ av besök. Utöver avgiften för besöken är behandlingarna ”gratis” förutom eventuell medicin. Det spelar ingen roll om du har hösnuva eller brutit båda benen. Så, givet att behandlingarna är ”gratis”, vilken behandling tror du då att du får? Den billigare eller dyrare?
Den svenska sjukvården är gratis för de som inte betalar skatt. För skattebetalarna är den däremot oerhört dyr. Trots våra höga skatter upplever vi ändå sjukvården som billig vilket gör att vi gärna söker vård för saker som vi egentligen inte behöver vårdas för. Jag har flera bekanta inom vården som vittnar om detta. I förra artikeln om utbud och efterfrågan skrev jag om ett exempel på om det skulle bli rea på nötkött och vad som skulle hända då. Ja, det skulle oundvikligen bli långa köer. Samma sak är det med vår billiga sjukvård. Sverige har bland Europas längsta vårdköer.
2. Utbudet av det det statliga utbudet
Det är de statliga organen som styr utbudet av sjukvård. Det upplevda låga priset på svensk sjukvård lockar till sig folk. Addera ett lågt utbud på detta och öster om likhetstecknet står långa vårdköer. Sverige har bland Europas längsta vårdköer och även minst antal IVA-platser och sjukhussängar. Antalet intensivvårdsplatser i Sverige år 1993 var 4300 medans antalet 2018 var 574. Det ska också nämnas att befolkningsmängden var ca 10% större 2018 än 1993.
I början av 2020 kom coronaviruset till Sverige vilket ökade efterfrågan på vård markant. Kom ihåg att utbudet på IVA-platser minskat drastiskt sedan 90-talet. Som ett resultat blev vården hårt belastad och när vaccinet stod färdigt ett år senare så skyldes den belastade sjukvården på: (ja, du gissade rätt)…de vaccinerade!
3. Utbudet av alternativ
Det finns fler alternativ till vad sjukvården har att erbjuda. Det gäller så väl mediciner som behandlingsformer. I Sverige subventioneras inte alternativmedicin och medicinsk cannabis är förbjuden, trots många studier utomlands som visar på god effekt. Att förbjuda eller att inte subventionera dessa hjälper till att skapa vårdköer och kan försämra patientens läkning. Jag ska tillägga att jag inte tycker att något ska subventioneras men om det finns ett ”gratis” eller billigt alternativ så är det naturligt att de flesta väljer det alternativet. Listan är lång över förbjudna mediciner. En del av dem kan döda patienter och andra kan faktiskt låta patienter dö om de inte skulle få den förbjudna medicinen.
