Chang Frick och den Nya Klassen

Det var tydligen för mycket för både Anne Ramberg och Annika Strandhäll att Chang Frick bjöds in och medverkade på Sveriges Television tillsammans med Frida Boisen från ”Trolljägarna”. Upplägget var redan här lite som ”Skönheten möter Odjuret” eller rikstrollet möter jungfrun. Ann Ramberg har å sin sida tidigare uttalat sin mening och vad hon tycker om olika sociala och publicistiska företeelser som inte faller henne i smaken. Uttryck som ”gatans parlament” och ”bruna råttor” har fått gestalta kritiker av ”humanism” och ”god ton”. Att hon själv misslyckas att hålla god ton är bara en ytlig betraktelse i sammanhanget. Under ytan handlar uttryck som ”gatans parlament” och kritiken mot att någon som Chang Frick blir inbjuden till Sveriges Television, som han själv tvingas finansiera bör tilläggas,  om den Nya Klassen och dess klassförakt. Den ”Nya Klassen” handlar inte om arbete versus kapital, höger versus vänster utan om att det under senare decennier har vuxit fram en elit som förenar delar av näringslivet med byråkrater och politiker som oberoende av politisk färg agerar utifrån gemensamma intressen i det system som försörjer dem och där de tillsammans också satt gränser för samtalet.

Den Nya Klassen har investerat ekonomiskt, professionellt och politiskt i samma system. Sveriges flyktingindustriella komplex har exempelvis försörjt riskkapitalister som haft politiska karriärer som socialdemokrater och bäddat för att yrkesgrupper som jurister, socionomer och advokater har kunnat försörja sig som juridiska ombud och gode män. När AnnE Ramberg uttryckt sig om humanistiska värden har dessa också råkat sammanfalla med att många i hennes skrå har pekuniära intressen i samma komplex.

De som inte är välkomna i debatten är då inte bara ovälkomna för att de uttryckt fel slags åsikter på Public Service, utan för att de dessutom inte är ”en av oss”. De tillhör en annan klass och klassintresset definieras i det här fallet inte av bristen på pengar eller verbal förmåga och intelligens, utan av bristen på lojalitet med det system som bär upp den Nya Klassens intressen. Chang Frick har mage att kritisera systemet och borde inte tas på allvar. Han är dålig journalist och är inte som oss. Han är befläckad och borde avlusas ordentligt innan han släpps in i salonger vigda åt dem som har förmåga att både tänka och känna rätt.

När Anne Ramberg beskriver Chang Frick som en ”aggressiv man” från en ”värdelös nyhetssajt” och troll är det inte bara så enkelt att Chang tillhör en annan socialgrupp än Anne Ramberg. Changs mamma kanske inte fick promenera från Östermalm till NK. Det handlar mer grundläggande om ett annat slags förakt. Och det är också helt i sin ordning att säga detta på Twitter och att öppet skriva att han inte borde få komma till tals.

Jag vet inte i vilken värld Anne Ramberg och Annika Strandhäll lever i, men i min värld så är det deras inställning om vad som borde och inte borde få sägas i statlig media också det som orsakat att tidskrifter som Nyheter Idag har vuxit fram och rönt framgång. Det är den Nya Klassens krav på oskuld och moraliserande anständighet som inte svarar mot den verklighet som vanliga medborgare befinner sig i. Allmänheten behöver inte upplysas om att godhet är en synonym till svensk politisk korrekthet, migrationspolitik och humanism. De efterfrågar snarare perspektiv på varför denna godhet tycks leda till så mycket elände? Att den Nya Klassen vägrar att se detta har lett till att bland andra Chang Frick fyller ut en efterfrågan på mediamarknaden. Alternativmedia har därför kommit att fylla rollen av allmänhetens Public Service där den Nya Klassen sysslat med sin egen, mer aristokratiska, Public Service. Och om man som aggressiv man blir inbjuden till det senare skall man åtminstone stå där med mössan i hand. Vara mindre vulgär helt enkelt.

/ Nikodemus