Begreppen ”höger” och ”vänster” är i flera avseenden överspelade i dagens politiska verklighet. De duger inte ens som en infantil positionsbestämning av ”var man står” i olika frågor eftersom andra frågor bortom höger och vänster har blivit politiskt relevanta. Den gamla indelningen uppkom utifrån hur man satt i den franska generalförsamlingen under den franska revolutionen och där reformivrare satt till vänster och konservativa till höger. I denna mening så skulle inte bara dagens socialdemokratiska oförmåga att ändra politisk riktning och hålla fast vid makten utan egentlig ideologisk vilja till större reformer i något avseende, ses som en konservativ kraft i ordets sämsta mening, medan reformivrare däremot skulle ses som vänsterradikala. Om man idag vill detronisera konung Löfven och drottning Lööf och genomföra radikala reformer så skulle ju detta rent krasst räknas som en vänsterradikal åsikt betraktat ur detta perspektiv. Löfven/Lööf håller ju stenhårt fast vid ett konservativt grepp där institutioner inte behöver förändras radikalt i något avseende. Inte minst Migrationsverket. De är dessutom medlemmar av ett politikerfrälse vars konservativa privilegier skyndsamt borde avskaffas. Detta gäller i även för parlamentariker i Europaparlamentet och deras arvoden och förmåner.
En annan konsekvens är att indelningen mellan höger och vänster idag ställer till med problem då den ofta leder till missförstånd och politiska låsningar. Detta beror på att politiska frågor som sprängt vänster-högerskalans endimensionalitet idag också blivit frågor som påverkar folks röstbeteenden. En sådan dimension är dikotomin globalism och nationalism/regionalism/lokalism. Globalism skall givetvis skiljas från globalisering. Med ”globalism” menar jag den politiska viljan att överföra makt till EU, FN och IMF och som exempelvis använder migration och mänsklig klimatpåverkan som argument för ökad centralisering av politisk makt. Globalisering är däremot blott det faktum att individer är sammanlänkade på ett annat sätt idag än för 50 år sedan. Man kan till exempel konstatera att världen idag är ”uppkopplad” och därför också digitalt sammanlänkad idag vad rör information, handel, ekonomiska transfereringar och där det råder en underbar gränslöshet. Vilken vän av frihet är inte för globalisering i denna mening och således motståndare till datalagringsdirektiv från globalister i EU? Men om man alltså är för globalisering, liksom också för avskaffande av tullar och andra mellanstatliga gränser för frihandel, måste man då också av nödvändighet vara för öppna gränser för människor? Är inte det helt olika frågor vid närmare analys?
Den moderna libertarianismens grundare, Murray Rothbard, insåg helt riktigt att gränser för människor är något som bara ”staten” kan öppna, eftersom det i ett helt privatiserat sammanhang alltid finns gränser som uppstått genom den privata äganderätten. Ja, den privata äganderätten omfattar ju då även vägar, gator, torg och mötesplatser. Jag kan således idealt handla med andra länder via frihandel och utbyta information med dem via olika digitala medier och samtidigt vara lokalist och motståndare till att mitt bostadsområde förvandlas till en krigszon för gängvåld, klaner och dödskjutningar. Var ryms denna ”dimension” i dagens höger och vänsterskala?
Likaså kan jag vilja värna klimatet med kärnkraft och hårda straff på dumpning av miljöfarliga ämnen som försurar mark och vatten, utan att behöva åberopa eurokrater. Klimatalarmismen är en vänsterrörelse inte för att ”högern” inte bryr sig om klimatet, utan för att den använder klimatet och klimatalarmism som argument för centralisering av politisk makt och aktivt undantränger liksom försvårar för de lösningar som marknaden erbjuder i form av ny teknologi. Den är med andra ord lika irrationell och emotionell som Miljöpartiet och deras kärnkraftsmotstånd.
En historisk ironi i den gamla höger och vänsterskalan var att den historiska vänstern i Frankrike var kritiska till den moraliska libertinism (inte libertarianism) som drabbat delar av adeln och borgerligheten. Man använde traditionella moraliska värderingar i ansiktet på den ”höger” vars uppgift det var att beskydda samma värderingar genom egen representativitet. Idag räknas samma värderingar som just ”värdekonservativa” och höger.
Det råder dessutom stora missförstånd inom både ”högern” och ”vänstern” vad rör kapitalism och vad vi menar med fri marknadsekonomi. I försvaret av en fri marknadsekonomi försvarar vi libertarianer inte de företag och friskolor vars försörjning kommer från det allmänna. Vi försvarar inte ”privata HVB-hem” som blir försörjda via kommuner och inte heller ”friskolor” som blir försörjda på samma sätt i utbyte mot att de följer Skolverket. Vi försvarar inte ”frihandel” på EU:s villkor, utan ser EU som både onödig för samma frihandel och tvingande genom direktiv om vad som får och inte får säljas liksom hur det förpackas och säljs. Vi ser dessutom den ”fria rörligheter” av individer, varor och tjänster som ett hot mot samma frihet eftersom den inte alls respekterar privata äganderätter och där det just är staten som påtvingar individer en gränslöshet vad gäller inflödet av personer till landet. Detta är inte kapitalism dess motsats om än klädd i ”liberala fåra kläder”.
Finns ens en höger och vänster i svensk politik?
Idag befinner vi oss i ett tillstånd där vänstern (i svensk mening) inte längre förstår socialismen och högern (i svensk mening) inte längre begriper konservatismen och den klassiska liberalismen. Socialdemokratin har gång på gång ställt sig totalt oförstående inför de farhågor som deras traditionella väljargrupp känner inför alla de problem som uppstått i mångkulturens och migrationens spår och högern (M och KD) har under lång tid bedrivit en lika migrationsradikal linje som Miljöpartiet (ett parti Fredrik Reinfeldt dessutom gjorde upp med i samma fråga). Båda M och KD (men också SD) är dessutom för EU och har psykologiska problem att samarbeta med Sverigedemokraterna som i sin tur mest tycks vilja ha tillbaka ett socialdemokratiskt folkhem som det såg ut innan riksdagen beslutade att införa mångkultur som politiskt ideal i riket. Inget parti i det ”konservativa” blocket är idag mer radikala rörande migrationspolitiken än de danska socialdemokraterna. Vidare är inget parti för den fria marknadsekonomins fundament som ju utgår från respekten för privat ägande och inte från individers rörelsefrihet.
Libertarianism bortom höger och vänster.
Det finns i egentlig mening ingen ”högerlibertarianism” och ”vänsterlibertarianism”, enbart libertarianism och det som inte är libertarianskt. Vi finner då att en konsekvent libertariansk position är förenlig med att individer och grupper av individer (häri råder ingen motsättning mellan individ och kollektiv) kan äga jord, mark och vatten tillsammans och att de som inte anser att de kan detta inte heller är libertarianer. Vi ser även att libertarianismen är den åskådning som går längst vad gäller tolerans för differens. Individer får leva libertinskt och i vilka relationer de vill. Detta innebär att hbtq-personer tolereras på samma villkor som heterosexuella, men det innebär även lika stor tolerans för konservativa som anser att de förra lever omoraliskt och uttrycker sådana åsikter. Detta innebär att en religiös församling har rätt att viga exempelvis homosexuella par i lika stor utsträckning som att en annan religiös församling har rätt att exkludera homosexuella par som medlemmar. Libertarianer måste försvara det lokala då de alltid försvarar individens äganderätt över sig själv och hennes rättvist förvärvade egendom. Libertarianer måste således motsätta sig om en stat öppnar gränserna till de områden som individer äger gemensamt eller har historisk rätt till eftersom staten konfiskerat den från deras förfäder under historien. Libertarianer försvarar att individer kan skapa områden som är mångkulturella och libertinska och där individer röker cannabis hur och när de vill, men de försvarar även att individer skapar områden som drivs efter helt andra principer och ideal. Libertarianer kan däremot inte anse att de kulturer som exempelvis svenskar byggt under historien och i frånvaro av en stark nationalstat var ”moraliskt felaktiga” i de avseenden de inte använde våld och tvång. Våra regionala landskapskulturer med deras lokala identiteter visar med andra ord att individer i frånvaro av en stark centralmakt tenderar att skapa konservativa lokala gemenskaper och sammanhang där familjen och kyrkan värderas. Libertarianer kan inte heller motsätta sig organiskt framvuxna ledare och auktoriteter i sådana sammanhang som valts lika frivillig av människorna. Av denna anledning kan en viss form av traditionell monarki ses som en naturlig konsekvens av friheten.
Det finns även områden som idag räknas som vänster som en libertarian måste försvara konsekvent. Detta rör ett konsekvent motstånd mot alla övergrepp mot individer på grund av deras kön, ursprung, funktionsnedsättning och klasstillhörighet. En libertarian måste försvara frivilliga sammanslutningar som fackföreningar och tolerera att individer kan komma samman för att äga markegendom och produktionsmedel gemensamt. Libertarianer måste tolerera att individer frivilligt avsäger sig privat äganderätt och ingår i kollektiv som exempelvis klostergemenskaper och arbetarkollektiv. Allt detta ingår i friheten och baseras på respekten för privat äganderätt. Libertarianismen går därför bortom höger- och vänster i denna mening.
Libertarinismen är, konsekvent tillämpad, transcendent till de politiska motsättningar som idag lamslagit svensk partipolitik.
Av Nikodemus Ungh
