Kapitalism är inget modernt påfund. Det uppfanns på medeltiden.

Under 1700-talet tog kapitalismen fart i Europa på ett sätt man aldrig tidigare skådat, och som resultatet av detta gick Västerlandet om övriga delar av världen i ekonomisk tillväxt. Vad ledde till denna förvandling? Max Weber erbjuder den mest kända förklaringen. I ”Den protestantiska etiken och kapitalismens anda” (1905), spårar han det nya ekonomiska systemets rötter till Puritanerna. Före deras tid, fast än det fanns rika köpman, var det högst ovanligt med större besparingar eller investeringar när det kom till privatpersoner. Puritanerna ändrade på detta. De såg självdisciplinerad jakt på rikedom utan överdriven lyxkonsumtion som ett tecken på att Gud förutbestämt deras frälsning.

Murray Rothbard förkastade denna tolkning. I hans ”Ekonomisk teoris historia”, volym 1, säger han,

Den så kallade ”Webers tes”, som framställdes under tidigt 1900-tal av den tyska ekonomihistorikern och sociologen, Max Weber, vilken kopplade kapitalismens genombrott och den industriella revolutionen till det Kalvinistiska konceptet ”kall” och den resulterande ”kapitalistiska andan” har varit mycket omstridd. Trots dess givande insikter måste Webers tes förkastas av flera anledningar. För det första fick, modern kapitalism, i ordets sanna bemärkelse, inte sin början under industriella revolutionen under 17- och 1800-talet utan, som vi har upptäckt, under medeltiden och specifikt i de italienska stadsstaterna. Exempel på kapitalistisk rationalitet som dubbel bokföring och diverse finansiella tekniker fick även sin början här. Alla var katolska. I en florentinsk redovisning från 1253 återfinns mycket riktigt det första i sitt slag av det klassiskt kapitalistiska ”I Guds och vinstens namn”. Ingen stad var mer av ett finansiellt och kommersiellt center än Antwerp under 1500-tal, ett katolskt center. Ingen man var en mer lysande finansiär och bankman än Jacob Fugger, en god katolik från södra Tyskland. Inte bara det: Fugger arbetade hela sitt liv, vägrade dra sig tillbaka, och proklamerade att han ”skulle tjäna pengar så länge han kunde”. Ett typexempel på Webers ”protestantiska etik” från en övertygad katolik! Och vi har nu insett hur skolastikerna började förstå och tillmötesgå marknaden och marknadskrafterna. (s. 142)

Rothbards slutsats står fast, men frågan kvarstår: Varför växte kapitalismen så kraftigt under 1700-talet och efter, på ett sätt som vida överträffade den blomstrande period som Rothbard uppmärksammar?

Ludwig von Mises besvarar vår fråga genom att vända på det. Han menar att vi inte borde söka efter grupper av människor som, på grund av särskilda drag, överkom den motvilliga känsla som de flesta människor har till att spara och investera. Det har alltid funnits sådana människor, menar han. Han nämner inte Webers tes i ”Mänsklig handling”, men han pekar på ett liknande perspektiv som främjades av Werner Sombart, en ledande gestalt i den tyska historiska skolan.

Vad som gav uppkomst till ”maskinernas era” var inte, som Sombart föreställde sig, ett speciellt habegär som en dag på något mystiskt sätt tog över människors sinnen och gjorde dem till ”kapitalister”. Det har alltid funnits de som är redo att göra vinst genom att justera produktionen för att på ett bättre sätt möta människors behov. (s. 837)

Här kommer Mises vändning. Frågan vi borde ställa oss är inte ”Vilken grupp människor ville samla pengar mer än andra?”. Istället borde vi försöka ta reda på hur de överkom hindren som stod i vägen för detta mål. Efter att ha påpekat att det alltid funnits förvärvande människor, påtalar han,

Men de paralyserades av ideologin som stämplade förvärv som omoraliskt och byggde upp institutionella barriärer för att hindra det. När man bytte ut den doktrin som stöttade det traditionella system som lade band på ekonomin mot en Laissez-faire filosofi, bytte man också ut dessa hinder mot materiell förbättring och inledde således en ny era.

Den liberala filosofin attackerade det traditionella kastsystemet eftersom dess fortlevnad ej gick att kombinera med sättet man gjorde affärer i en marknadsekonomi. Den förespråkade avskaffandet av privilegier eftersom den ville ge fria händer åt de män som hade uppfinningsrikedomen att på kostnadseffektivaste sätt producera störst kvantitet produkter till bäst kvalitet. (s. 837)

En sista pusselbit behövs för att fullt ut förstå Mises skildring av kapitalismens uppkomst. Det var inte tillräckligt att avskaffa privilegierna som enbart tillät en liten elit att idka viss handel. Man var också tvungen att överkomma jämlikhetens ideologi, vilken framhöll att det var fel att somliga ägde betydligt mer än andra. Även om Kina en gång hade en mer välutvecklad ekonomi än vi i Väst, klarade Kineserna aldrig att överkomma denna egalitära dogm.

Mises säger om situationen:

Låt oss jämföra Kinas historia med Englands. Kina har utvecklad en hög civilisation. Tvåtusen år sedan låg den långt före England. Men mot slutet av 1800-talet var England ett rikt och civiliserat land medan Kina hade blivit fattigt. Dess civilisation skiljde sig inte markant från det stadie den hade uppnått för tusentals år sedan. Den stod stilla i utvecklingen.

Kina hade försökt förverkliga principen om jämlik inkomst i högre grad än vad England hade gjort. Mark-egendom delades upp. Det finns ingen talrik klass bestående av proletariat utan mark-egendom. Men i 1800-talets England var denna klassen väldigt stor till antal. Det restriktiva handlandet från icke-jordbrukande företag, motiverat av traditionella ideologier, fördröjde framväxten av modernt entreprenörskap under en lång period. Men när laissez-faire filosofin väl öppnat upp för kapitalism genom att göra slut på restriktionismens villfarelser, kunde industrialismen utvecklas i en ökande takt eftersom arbetskraften som behövdes redan fanns att tillgå. (s. 836-37)

Med andra ord, kapitalismens utveckling förutsatte de som var villiga att arbeta i fabriker, men de hade inte mycket till incitament att göra detta om de kunde odla sin egen mark. Insisterande på jämlikhet i Kina ledde till ett stort antal bönder med väldigt små bitar mark. Kraven på jämlikhet var inte lika förekommande i England och många arbetare, som saknade mark-egendom, fann på så vis fabriksjobben attraktiva.

Mises ger sig på så vis in i en het debatt och svarar genom att vända på frågan. Ett uppfinningsrikt drag.

David Gordon

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *