E Pluribus Unum

Socialt kapital och mångfald

Den som i forskarsammanhang utgör det tyngsta namnet när frågor om integration, socialt kapital, mångfald och invandring kommer på tal är Harvardprofessorn Robert Putnam. Putnam är också känd för en av de teorier om ”socialt kapital” som fortfarande används inom samhällsvetenskaplig forskning. En annan teoretiker som också skrivit om socialt kapital är Pierre Bourdieu. En känd bok som Putnam skrev i ämnet har den talande titeln ”Bowling Alone”. Socialt kapital beskrivs här som: ”…de band mellan individer, sociala nätverk och normer för ömsesidighet och pålitlighet som uppstår ur dem.” (Robert Putnam, Bowling Alone, sid 18, 2000).

En nyckel till att förstå socialt kapital är förtroende. Ju högre socialt förtroende en individ, men också en grupp, har i ett givet socialt sammanhang, desto högre kan vi förvänta oss att individens sociala kapital är. Den viktigaste normen för socialt kapital beskrivs dessutom som reciprocitet. Även om en individ inte omedelbart utför en gentjänst eller betalar för sig, innebär förtroendet för individen att denne så småningom gör detta. Socialt kapital innebär även att man kan förvänta sig av grannen att denne ”sköter sig”. Högt socialt kapital har således ett grannskap där man kan be främlingar som bor nära en själv att ”vakta ens tillhörigheter” under semestern. Det sociala kapitalet ger en indikation på vad man kan förvänta sig i relationer med andra.

Alla samhällen karaktäriseras av formella och informella nätverk. En del nätverk är horisontella och för samman människor med likvärdig makt och status. Andra nätverk är vertikala och sammanlänkar ojämlika personer i inbördes relationer för ömsesidiga vinster. Ett arbete har normalt både horisontella och vertikala relationer i denna mening. Det sociala kapitalet som en individ har på arbetsplatsen tar skada om förtroendet för individen skadas. Inom psykologisk forskning har också ”samvetsgranna” personer en social fördel i yrkeslivet då de har lätt att stärka sitt sociala kapital genom handlingar, tjänster och eftersom de följer regler och rutiner.

Mot denna bakgrund ligger frågor som rör integration, immigration och kollektiva identiteter nära frågor om socialt kapital. Och det är därför också det forskningsområde där Putnam utmärkt sig eftersom han genomfört den största longitudinella undersökningen som finns att tillgå om etnisk mångfald i ”E Pluribus Unum” och som kom ut 2006 och året därpå renderade honom det nordiska Skyttepriset i statskunskap. Undersökningen baserades på över 30 000 intervjuer i Förenta staterna samt en imponerande forskningsöversikt från flera olika forskningsfält, inte bara i statskunskap utan även inom ekonomi och arbetssociologi. Putnams personliga slutsatser av forskningen renderade initialt höjda ögonbryn då han skrev att:

The more ethnically diverse the people we live around, the less we trust them. This pattern may be distressing normatively, but it seems to be consistent with conflict theory.

(Robert Putnam, E Pluribus Unum, Journal of Scandinavian Political Studies 2007, sid 147)

Man får då komma ihåg att denna slutsats skall ses mot bakgrund av kortsiktiga och långsiktiga förluster. Robert Putnam är positiv till mångfald utifrån ett långsiktigt perspektiv, men är öppen med att det kortsiktigt finns många hinder och problem på vägen. Det är emellertid svårt att finna stöd för det långsiktiga perspektivet i Putnams egen forskning. I ”E Pluribus Unum” beskrivs nämligen återkommande att individer tillhörande olika grupper har lägre förtroende för varandra även efter flera hundra år av samexistens och trots att man vidgat normen bakom vilka som är ”amerikaner”. Det är vidare inte bara mellan olika grupper av kollektiva (självupplevda och självdefinierade, men också socialt igenkänningsbara) identiteter som det sociala kapitalet är lägre än i mer homogena samhällen, utan att även förtroendet mellan individer inom den egna gruppen sjunker i ett samhälle präglat av stor mångfald.

En av vinsterna med högt socialt kapital är att personer som har omgivningens förtroende blir mindre cyniska och utvecklar högre grad av toleranta särdrag. Högt socialt kapital gör människor: ”…klokare, friskare, tryggare, rikare och i bättre stånd att styra en rättvis och stabil demokrati.” (Robert Putnam. Bowling Alone. 2000. Sid 305.)

Analogt tycks intolerans och de tendenser som leder till att misstron ökar mellan grupper vara något som blir mer kännbart ju lägre grad av socialt kapital som råder i ett samhälle präglat av mångfald. Relevanta frågor är då hur man kan integrera individer som upplever sig själva och varandra som olika och där denna olikhet leder till lägre grad av socialt kapital i jämförelse med mer homogena samhällen? Robert Putnam ställer återkommande denna fråga i föreläsningar och talar om de långsiktiga vinsterna av fungerande pluralism, inte bara ekonomiska och intellektuella vinster, utan även kulturella vinster. Ett sätt han tänker sig att det sociala kapitalet kan öka i en mångfald är genom att skapa nya kollektiva identiteter. Han poängterar dock att det är viktigt att varje grupp tolereras i sin egen identitet och får behålla sina särdrag. Det emellertid integrationen behöver är en slags ny ”metaidentitet”, ett nytt ”vi” som inkluderar alla. Alla skall vara ”amerikaner” och ha denna metaidentitet även om de är ”irish-american”, ”afro-american”, ”korean-american” etc.

Alla skall, analogt, vara svenskar och med detta menas inte endast en juridisk tillhörighet genom medborgarskap, utan även en metakulturell tillhörighet som baseras på reciprocitet och erkännande. Man får här komma ihåg att även den svenska versionen på mångkultur och integration har en amerikansk prototyp. En relevant fråga är dock om man inte har missat skillnaderna mellan Europas gamla nationalstater och den förhållandevis unga amerikanska uppstickaren som bara har existerat några hundra år och från början var ett ”migrantsamhälle”? Hur som kommer jag inte gå in på denna fråga här utan hålla mig till Putnams forskning. Den forskning som Putnam nämner och som stärker tesen om kortsiktiga förluster är emellertid nedslående. Han skriver:

”The evidence that diversity and solidarity are negatively correlated comes from many different settings:

• Across workgroups in the United States, as well as in Europe, internal heterogenity (in terms of age, professional background, etniciteter, tenure and other factors) is generally associated with lower group cohesion, lower satisfaction and higher turnover (Jackson et al. 1991; Cohen & Bailey 1997; Keller 2001; Webber & Donahue 2001).
• Across countries, greater ethnic heterogenity seems to be associated with lower social trust (Newton & Delhey 2005; Anderson & Paskeviciute 2006; but see also Hooghe et al. 2006).
• Across local areas in United States, Australia, Sweden, Canada and Britain, greater ethnic diversity is associated with lower social trust and, at least in some cases, lower investment in public gods (Poterba 1997; Alesina et al 1999; Alesina & La Ferrara 2000, 2002; Costa & Kahn 2003b…
• Within experimental game settings such as prisoners-dilemma or ultimatum games, players who are more different from one another (regardless of whether they actually know one another) are more likely to defect (or cheat). Such results have been reported from many countries, from Uganda to the United States…” (Robert Putnam, E Pluribus Unum, Journal of Scandinavian Studies 2007).

Relevant för problemet med mångfald och den negativa korrelationen med lågt socialt kapital är enligt Putnam att göra en distinktion mellan ”bonding social capital” och ”bridging social capital”. Det förstnämnda handlar om ömsesidig erkännande av likhet. Det andra handlar om hur socialt kapital formas trots olikheter. En effekt av mångfald tycks emellertid vara att båda dessa, som redan nämns, påverkas negativt av mångfald. Åtminstone kortsiktigt enligt Putnam.

Ett dilemma för friheten?

Om vi härifrån skall applicera den libertarianska grundsynen på normer, socialt kapital och grupper hamnar vi i en rad intressanta slutledningar. Jag listar dessa nedan:

1. Givet att socialt kapital rör förtroende, reciprocitet och ömsesidigt erkännande av normer, identiteter och metaidentiteter så tycks friheten att välja identitet, respektive grupptillhörighet höra samman med socialt kapital. Integration fungerar inte där den påtvingas eller finansieras med andras pengar. Vidare förklarar detta varför individer tenderar att segregera sig själva från sammanhang där de upplever lågt socialt kapital. Det förklarar även varför individer väljer att bosätta sig i områden med högre grad av homogenitet till den egna ingruppen.
2. Det är svårt att se hur en metaidentitet skall kunna skapas genom stat och politik om den från början inte erkänns socialt och kulturellt i samhället? Att vara ”svensk” och tillhöra Sverige är dessutom fortfarande problematiskt för många som bor och har sin hemvist i Skåne. Tornedalningar, sverigefinnar och samer ser sig fortfarande inte heller oproblematiskt som svenskar. Givet att normer försvaras och prioriteras i politiken, bland journalister, i skolan och i andra kanaler som verkar för social integration, kan det omvänt leda till misstroende om normerna inte svarar mot erfarenheter i vardagen. Om de inkluderande normerna så att säga strider mot hur individer faktiskt beter sig och relaterar till varandra gruppvis, kan de institutioner som försvarar normerna förlora allmänhetens förtroende. Återigen tycks metaidentiteter (vi är alla amerikaner) vara något som måste växa underifrån och baseras på frihet.
3. Vad är det som styrker att det sociala kapitalet ökar med tiden? Visar inte senaste tidens upplopp i Förenta staterna och Europa att problemen är återkommande och att rasism och främlingsfientlighet, inte bara mellan majoritetsbefolkningen och olika minoriteter, utan även mellan minoriteter, faktiskt är bestående och leder till socialt lidande, utanförskap och associerade problem? Det tycks som att det sociala kapitalet i en mångfald ofta måste forceras politiskt och då på bekostnad av integration och de värden som kommer av frivilliga och ömsesidiga band.
4. Hur reagerar samhället inför rasism mot majoritetsbefolkningen? Grov gatubrottslighet och där ungdomar rånas, förnedras och får sig serverade rasistiska tillmälen för att de är svenskar är idag vanligt förekommande. Senast skedde en grov sådan förnedring som även innehöll inslag av sexuella övergrepp och en utdragen tortyr på Solna kyrkogård. Hur påverkar detta det sociala kapitalet i samhället och i relationen till vissa av de grupper som Sverige har tagit emot. De långsiktiga vinsterna upplevs av vissa ske med mycket höga kortsiktiga förluster. Detta påverkar förtroendet som ju är ett kärnvärde för socialt kapital och utsikterna för lyckad integration.
5. En stor och relevant skillnad mellan Sverige och Förenta staterna är att Förenta staternas mångkultur historiskt uppstod genom att migrerande grupper själva finansierade och arbetade för sitt uppehälle. Det fanns ingen välfärdsstat att migrera till och som skapade incitament. Trots detta och att integrationen för vissa, men inte alla, grupper har gått bättre långsiktigt i Förenta staterna, förekommer stora problem. Putnam är här tydlig med att han även tagit med viarabler som inkomst och klass i sin analys. Alltså, även när dessa tas med, spelar fortfarande och efter mycket lång tid, etnicitet en stor roll för socialt kapital och således för social samvaro och integration.

Slutledningar

Som libertarian försvarar jag fri invandring i en helt annan betydelse än vad som är vanligt bland liberaler idag. Jag anser att invandring kan vara fri enbart då den äger rum frivilligt mellan dem som kommer och dem som tar emot. Det finns här flera exempel på lyckad integration i historien. Berättelser om de valloner som kom till Sverige kan jämföras med dagens samhällsdebatt om integration och utanförskap. En nyckel till att förstå framgången för vallonerna hör ihop med att de som grupp snabbt fick högt socialt kapital. Hur då? Berättelser om vallonerna visar på att de arbetade hårt och ofta hade en hög moral kopplad till arbete och social samvaro. De ville själva integreras. De hade också kulturella normer som var relativt lika de normer som präglade Sverige vid denna tid.

När man frikopplar integration från frihet, ömsesidighet och de normer som människor vill leva efter uppstår problem. De som betalar för andras integration förväntar sig ett beteende som korrelerar till insatsen. De förväntar sig inte att bli ifrågasatta eller överkörda i sina lokalsamhällen. Det är således ett stort problem och knappast fråga om en ”skuld”. Just tänkande i kollektiv skuld är något som leder till permanenta konflikter mellan grupper.

Från ett libertarianskt perspektiv finns det inget egenvärde i vare sig ett homogent eller ett heterogent samhälle som baseras på tvång. Det etniskt homogena Nordkorea eller det forna Östtyskland är lika lite förebilder som en påtvingad och etatistisk mångkultur där människor forceras till nya metaidentiteter. Mångfald är positivt och berikande i den mån den är förenlig med frihet som tycks vara det sociala kapitalets förutsättning. För hur kan förtroende växa genom tvång?

Förtroende mellan etniska grupper kan enbart växa på frivillig väg. Sverige har dessvärre och under flera decennier valt en väg där allt annat tycks ha prioriterats än socialt tillit. Nyamko Sabunis tal om en integrationsskuld är dessutom ställd till fel grupp. Det är inte svenskarna som har en skuld, utan stora enklaver som själva har valt att inte integreras. Det är inte svenskarna eller andra drabbade minoriteter som tvingat fram klankulturer och klanbaserade maffiauppgörelser.

Det sociala kapitalet växer inte genom tänkande i arvsskuld, rasism och konflikter. Det är tvärtom genom att man erkänner behovet av mångfald på individuell nivå, exempelvis i arbetet, som det överbryggande sociala kapitalet kan växa. Detta sker, återigen, i frihet och mellan grupper som vill integreras med varandra. Det sker också genom erkännande av normer som måste utvecklas frivilligt och lokalt och inte komma ”ovanifrån” genom politiska och ekonomiska tvångsmedel.

Under de senaste två decennierna har Sverige valt att genomföra i stora drag Miljöpartiets migrationspolitiska linje i både borgerliga och socialdemokratiska regeringar. En konsekvens av detta är att 2 400 000 människor har kommit till Sverige och där en mycket stor grupp lever i utanförskap och i beroende till välfärdssamhället. Förutsättningarna för integration och socialt kapital kunde med andra ord vara bättre. Även på lång sikt tycks Sverige ha valt en mycket svår väg som till sist också drabbar individer oberoende av identitet och bakgrund. Tre omedelbara konsekvenser av nuvarande tillstånd är emellertid att:

1. Det nya socialistiska partiet Sverigedemokraterna har fått fler röster.
2. Islamismen och den naiva uppgörelsen mellan S och Muslimska Brödraskapet har orsakat att en radikal form av islamism växt i styrka och inflytande.
3. Det klan- och gängbaserade våldet har ökat.

Man skulle kunna önska ansvariga politiker lycka till, men detta verkar faktiskt inte bekomma dem. Allra minst nuvarande regering.