Befria oss från liberalerna

De är våra fiender och de har övertagit vårt namn, korrumperat det och ersatt det med tvingande politisk idealism. De kallar sig liberaler men är samtidigt för EU, nationalstaten och ett övervakningssamhälle. De är för en hårt reglerad skola, sjukvård, socialtjänst, arbetsmarknad och marknadsekonomi. De är skoningslösa moralister när det kommer till beroende- och missbruksproblematik, prostitution, koldioxidutsläpp bland norrländska traktorförare, homofoba pingstpastorer och sverigedemokrater.  De envisas med att dela in världen inte bara i den mångfald som de själva anser att det är fint att älska, utan även i gott och ont. Och deras frihetsbegrepp handlar inte bara om frihet ifråga om möjligheter enligt den socialliberala traditionen, utan också om att människor borde tvingas till frihet och då gärna genom invandring, mångkultur, nationens upplösning och individens rätt att emancipera sig från familj och kultur.

Liberaler använder ofta relativistiska argument och moraliserar visavi dem som inte håller med. Mångkultur blir i deras ögon mer än en ideologi bland flera ideologier. Det blir en vision och något gott och eftersträvansvärt oberoende av dess konsekvenser och dem som inte håller med måste därför betraktas som trångsynta, vidskepliga och dömande. Sådana borde inte ens få gå på högre utbildningar. De förklaras vara lika värda, men bemöts som totalt värdelösa. Självklart hindrar moralen oss från att låta dem gå på Nobelfest som alla andra. Och bäst moral har ju alltid dem som åtminstone talar altruism och humanism. Det handlar om ansvar, sa liberalen och blinkade.   

Den liberala världsbilden är nu inte bara jobbig, inkoherent och sjävtillräcklig, den är också idealistisk. Den vill aktivt använda staten för att realisera ett samhälle där människorna borde vara moraliska, vidsynta och liberala. Medborgarna borde underordna sig EU-direktiv om datalagring, tycka om mångkultur, avsky prostitution, älska invandring, avsky droghandlare, älska kaniner, hata brunråttor, bejaka fri sexualitet, förakta dem som inte gör det, älska främmande kulturella inslag, avsky kulturkonservativa, älska kungen, hata monarkister, älska Pride, förakta kristna familjeveckor, älska en liberal värdegrund och avsky äldre tiders betoning på dygd. Medborgarna borde inte bara klimatkompensera och förstå varför, utan även tycka om det och se det som något gott. Medborgarna borde se sverigedemokraterna som nazister, eftersom denna fråga handlar om moral. Medborgarna borde vara glada över att de lever i en progressiv liberal demokrati och över att EU ständigt strösslar nya rättigheter och reformer på samhället. För det är ju så liberalen ser sig själv; Som den vuxne i rummet på fritidsgården. Den som jämkar allas intressen, ser ungdomarna djupt i ögonen när viktiga saker som sex och samlevnad förs på tal och som annars talar bråkmakare till rätta genom att lägga huvudet på sned och se självbelåten ut. Ibland kan till och med den liberale fritidsledaren skicka brev och leka kamratpost om någon varit utomlands och missat delar av värdegrundsintegrationen.

Det har varit ett stort problem för liberaler att människor inte bara tycks vara födda i ofrivilliga gemenskaper som nationer, familjer, kulturer och med mor- och farbröder som haft hagelbössor på gården, luktat häst och levt i småstad. Det har därför ansetts fräscht och progressivt att krydda upp tillvaron med lite mångfald. Att helt enkelt framtvinga en situation där dessa gemenskaper gradvis undermineras och försvinner och ersätts av något nytt. Det spelar inte så stor roll vad utfallet och innehållet sedan blir.

Nytt är det i alla fall. Och därför är det bra.

Ett ännu större problem uppstår därför om människorna inte uppskattar allt det goda som är nytt. Tänk om de, trots emancipation, exempelvis segregerar sig själva till områden där ”bara svenskar bor”. Tänk om de röstar på fel parti? Tänk om de inte uppskattar all slags mångfald? Tänk om de börjar få fel slags känslor, inställningar och attityder? Om och när så sker tänker liberalen fortfarande om sin egen moraliska hållning som på en undergörande medicin. Det är nämligen alltid liberalens moral som skall ”rädda” framtiden. Moraliserande varningar för präster, pastorer, familjefäder, sverigedemokrater, homofober och allt annat unket i tillvaron förmodas räcka ganska långt. God liberal argumentation betyder ju inte att vi måste ge motståndarna lika möjligheter att sprida sin omoral, utan om möjligheten att vara ”den vuxne i rummet”. Att lägga huvudet på sned och blinka vid rätt tillfälle med ögonen.

Liberalismen har således och på grund av sin moraliserande hållning därför inte några andra konkreta förslag på lösningar på flera av samtidens problem. Det räcker nämligen inte längre att anse att medborgare borde gilla mångkultur, när 25% inte gör det. För det är ju inte heller så att någon svensk medborgare idag 2019 kan ha undkommit det liberala budskapet om att sverigedemokraterna har nazistiska rötter? Alltså har liberalerna ett stort problem. Det finns, trots den egna moraliska hållningen, idag färre som röstar på liberala partier än som röstar på konservativa.  

Kom då ihåg att dagens ”liberaler” inte är äkta liberaler enligt den klassiskt liberala traditionen. Vad är då ”äkta” liberalism?

Äkta liberalism vilar på acceptans för att individen är född i en familj, en nation och en kultur. Äkta liberalism ser inte detta överhuvudtaget som ett problem. Problemet rör istället om någon tvingar individen till och från sina gemenskaper mot dennes vilja, frihet och liv. Som dagens liberaler gör och har gjort.  

Äkta liberalism vilar på tolerans för att individer hyser olika uppfattningar även om de är kontroversiella, konservativa och utanför normerna. Toleransen slutar blott vid hot om kränkning av individers liv, frihet och egendom.

Äkta liberalism vilar på individers frihet över sina egna liv och ser alla vuxna individer som tillräckligt mogna att ta ansvar för deras egna värderingar, övertygelser och åsikter. Staten, skolan och samhället har därför inget ansvar för att de skall tycka och känna rätt. 

Äkta liberalism vilar på hur människor är och inte på hur de borde vara. Den utgår från att människor tycker om att äga saker, vara fria, tjäna pengar, ha egna mål, bilda sig egna uppfattningar, tro på saker i frihet och har förmåga att själva välja hur och var de skall bosätta sig.

Äkta liberalism moraliserar därför aldrig politiskt över de val som människor faktiskt gör och som inte skadar eller bedrar någon annan.

Äkta liberalism ser individen som den vuxne i rummet.

Äkta liberalism ser gränser som frihetens ofrånkomliga förutsättning. Att jag äger min kropp innebär en gräns mot andra kroppar. Att jag äger min tandborste innebär en gräns mot andra som vill borsta tänderna. Att jag vill leva efter mina kulturella preferenser innebär gränser.

Äkta liberalism vilar på misstro mot alla former av överförmynderi via stat och EU eftersom det alltid är vanskligt och farligt att koncentrera makt till ett våldsmonopol och i synnerhet ett våldsmonopol som kontrolleras av ideologer, idealister och moralister.

Denna äkta form av liberalism kallas idag libertarianism. Förväxla därför aldrig oss libertarianer med dem som idag kallar sig liberaler. Befria oss istället från dem. Vi orkar inte längre med dem och deras moral har sedan länge passerat bäst-före-datum.

1 reaktion på ”Befria oss från liberalerna”

  1. Jag håller med om kritiken generellt mot partiet Liberalerna. Sedan blev inlägget kanske lite väl upprört och konspiratoriskt.

    Riktig varför de bytte namn till Liberalerna kan man ju undra över. För liberal politik verkar ju inte var det som de vill driva.

    Nåja lite cred tycker jag man kan ge dom. Dom vill bli av med hyresregleringen och arbetsmarknadslagarna. Det är positivt och genuin liberal politik.

    Men deras vurm för staten och regleringar i övrigt är ju inte speciellt liberalt.

    Dock är väl L att beskriva som socialliberaler och inte liberaler. Vad jag kan se är det ganska stor skillnad. Själv tenderar jag att se socialliberaler som en socialistisk variant. Det lär inte alla hålla med om.
    Men ser man på L som en mindre kommunistisk variant av S så blir det inte så konstigt längre.

    L borde kanske ha kallat sig Socialliberalerna.

    (Och SD ha kallat sig nationella socialisterna).

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *