REFERAT. Thomas Sowell har skrivit över trettio böcker, och det är inte troligt att du kommer hitta ett enda blankskott bland dem. I sin senaste bok, Discrimination and Disparities (2018) tar han upp varför olika människor har fått olika lott i livet. Han visar historiska exempel på hur det har sett ut för olika grupper, nationer eller folk, och han visar med empiriska underlag varför det ser ut och har sett ut som det gör när det kommer till inkomstskillnader. Diskriminering förklaras på ett pedagogiskt sätt och han visar på varför diskriminering är kostsam i en fri marknadsekonomi.
Kapitel 1 – Skillnader och förutsättningar
Skillnader mellan ekonomiska utfall har alltid varit stora mellan olika folkgrupper, individer och nationer – över hela världen och i alla tider. Det handlar om förutsättningarna för att lyckas – och man behöver ha samtliga förutsättningar samtidigt, både på individuell och på aggregerad nivå.
Exempelvis kan man se att förstfödda klarar sig bättre än sina syskon inom akademin. Detta kan bero på den odelade uppmärksamhet ett förstfött barn får fram tills dess att syskon anländer, en annan skillnad är att förstfödda i regel har högre IQ än sina yngre syskon.
Högt IQ räcker dock inte för att lyckas: En studie av en grupp där alla hade över 140 i IQ visade på stora skillnader i utfall senare i livet. De som inom den gruppen klarade sig bäst kom från medel- eller överklasshem med många böcker. Det var således inte enbart IQ – alltså genetik – som avgjorde, utan en kombination av arv och miljö.
Folk, nationer och grupper har olika utfall vid olika tillfällen. Skottar, till exempel, förvärvade en förutsättning som de saknade, läskunnighet, och lärde sig även engelska som ledde till större framgång för många av dem under 1700- och 1800-talet. Kina, antika Grekland och Romarriket gick från framstående nationer till att halka efter. I Kinas fall berodde det på ett beslut från politiker att sluta att bygga skepp för att ta sig till ett på 1400-talet jämförelsevis efterblivet Europa; och för att inte influeras negativt av omvärlden. Det ledde till att Kina tappade mark – eftersom isolering från omvärlden alltid har varit förenat med en tillbakagång i utveckling – där landet sedermera blev ett U-land.
Judar är en grupp som har haft förutsättningar för att lyckas men de har under stor del av historien varit förhindrade att studera och delta i samhället. När vissa hinder började rivas på 1700- och 1800-talet öppnades dörrarna upp och den sista förutsättningen för att lyckas fanns där – att studera. Judarna var läskunniga sedan generationer men utan den sista förutsättningen – utbildning – hamnade de långt ner i den sociala hierarkin.
Även företag går samma öde till mötes – herre på täppan ena dagen och konkurs nästa dag. Eastman Kodak är ett bra exempel som blev utkonkurrerat av ny teknik – digitalkameran.
Även geografiska förutsättningar spelar roll för utfallet – vissa länder och regioner har bättre förutsättningar än andra – orkaner, bördig jord, tillgång till farbara vattenvägar med mera – och detta påverkar således det ekonomiska utfallet för området och dess befolkning.
Kapitel 2 – Betydelser och kostnader
Det finns två huvudsakliga typer av diskriminering – en där man dömer på individuell nivå utan hänsyn till grupptillhörighet (diskriminering 1), och en där man drar en grupp över en kam (diskriminering 2). Dessutom finns det diskriminering 1b där man låter sitt omdöme om en individ influeras av dess grupptillhörighet fast med ett empiriskt underlag. Kostnaderna för att alltid använda sig av diskriminering 1 är ibland alldeles för höga – inte enbart i pengar utan det kan handla om livet – eftersom man antingen riskerar att råka illa ut om man inte är försiktig i farliga områden eller att det blir dyrt om man anställer fel personer.
Ett exempel på diskriminering 1 är bakgrundskontroller, det vill säga att man kontrollerar samtliga jobbsökandes eventuella brottshistorik. När detta implementeras visar en studie att svarta (i USA) lättare får anställning eftersom arbetsgivaren inte längre behöver använda sig av diskriminering 1b (att svarta är överrepresenterade i brottsstatistiken). Om man förbjuder bakgrundskontroller (eftersom man anser att de är ”diskriminerande”) så får det den kontraproduktiva effekten att det blir svårare för svarta att få jobb, vare sig de har ett kriminellt förflutet eller ej.
Ett annat exempel är att priser på varor i högriskområden – i regel fattiga områden/ghetton – är högre på grund av högre omkostnader på grund rån, mer vandalism, högre försäkringspremie och så vidare. Det handlar sålunda inte om varken girighet eller diskriminering utan enbart om faktiska kostnader som tyvärr måste betalas av laglydiga medborgare i området.
En av flera faktorer för ekonomiskt utfall är gruppers medianålder – en grupp med högre ålder kommer att tjäna mer än en grupp med lägre. Gruppen med lägre kommer dessutom att ha en högre kriminell belastning eftersom det i regel är unga män som begår brott. Andra faktorer är hur många ord barn hör under sin uppväxt, född först eller sist i en syskonskara och hur många böcker som finns i hemmet i kombination med generiska förutsättningar, leder oundgängligt till disparata utfall mellan grupper och individer.
Det finns också kostnader för den som diskriminerar – dels missar man en del kompetens genom att systematiskt välja bort vissa grupper, till exempel kvinnor, och dels förlorar man intäkter på att inte ha den bästa arbetskraften.
I efterkrigssödern på 1800-talet lyckades inte vita markägare hålla nere de svartas – nyligen friade slavar, ofta analfabeter och fattiga – löner för då stod man utan kompetent arbetskraft. De svartas ekonomiska utveckling var bättre än den amerikanska som helhet sista 30 åren på 1800-talet.
Raslagarna som uppstod i kölvattnet av inbördeskriget hade olika följder – politiskt upprätthölls de tack vare incitamentet att behålla vita röster medan buss- och tågbolag inte ville behålla lagen om separata sittplatser på bussar och tåg. Bolagen styrdes av ekonomiska incitament och att diskriminera ledde till bussar och tåg som var halvfulla, vilket gav sämre lönsamhet för bolagen.
Minimilöner är ett annat fenomen som kan undergräva kostnaden för den som diskriminerar. Om lönen sätts högre – i USA på 1940-talet hamnade den lagstadgade lönen långt under den faktiska lönen på grund av inflation och gjorde således lagen verkningslös – än den skulle vara på en fri marknad där lönen sätts utifrån utbud och efterfrågan, får man 1) många som söker jobb och 2) färre blir anställda tack vare de (allt för) höga lönekostnaderna. När det finns fler att välja mellan underlättas diskriminering 2 eftersom det finns ett flertal ersättare till varje plats. Sätts lönen utifrån marknadens principer blir diskrimineringen genast kostsam.
Byggrestriktioner som implementerades i Kalifornien på 1970-talet skapade bostadsbrist och skyhöga huspriser som följd. Konsekvensen blev att antalet svarta i San Francisco sjönk drastiskt.
I Harlem i början av 1900-talet försökte den vita majoriteten hålla svarta borta från området men de ekonomiska incitamenten hos vissa av hyresvärdarna och fastighetsmäklare tvingade dem att hyra ut och sälja till svarta, det i sin tur skapade en vit flykt. Även om tanken i Kalifornien inte vara att minska antalet svarta boende i området – medan det var den explicita tanken i Harlem 60-70 år tidigare – blev utfallen inte alls vad som var tänkt, ty kostnader spelar roll för vilket utfall man faktiskt får oavsett på vilka bevekelsegrunder man fattat besluten.
Kapitel 3 – sorterade och uppblandade människor
Folk världen över har i alla tider sökt sig till sina gelikar – immigranter har allt som ofta levt nära andra från samma ursprungsland, många gånger även från samma stad. Många gifter sig också med landsmän trots att de har flyttat över halva jordklotet. Även social sortering förekommer där lika barn leka bäst gäller. Till och med äkta makar tenderar att ha ungefär samma IQ trots att de inte har någon aning om sin partners IQ vare sig innan eller efter giftermålet.
När många svarta efter inbördeskriget flyttade från södern till norr uppstod sociala konflikter vilket gav befintlig, socialt assimilerad, svart befolkning dåligt rykte – skol- och boendesegregering började ta form och samhället blev mer uppdelat mellan svarta och vita (se Black Rednecks, White Liberals).
1954 kom en dom som slog fast att rassegregerade skolor var ”inneboende ojämlikt”. Resultatet blev inte att börja allokera resurser annorlunda, utan att allokera elever annorlunda – svarta skulle gå i skolan med vita elever. Punkt. Inga akademiska förbättringar skedde och möjligheten för svarta i låginkomstområden med ambitioner har gått i stöpet eftersom man numera ofta lottar vem som blir antagen till en friskola (charter school).
Det effektiva sättet att nå akademisk framgång är ett slags självsortering där ambitiösa eleverna går på vissa skolor – som till exempel Dunbar High School i Washington – och anammar ett annat studieklimat och förhållningssätt gentemot skolarbete. Det har visat sig effektivare än att tredje part säger vem som ska gå på vilken skola.
Bostadssegregering har man också försökt att lösa via politiska kanaler – dock helt utan framgång. Först och främst är det många från olika minoriteter som lämnar låginkomstområden på goda grunder och mycket ogärna ser att man ska blanda fattiga med rika – eftersom man jobbat hårt för att slippa just baksidan med fattiga områden. Dessutom finns det inga empiriska belägg för att det har någon som helst positiv effekt för någon. Trots denna vetskap fortsätter politiker att förespråka samma lösningar om och om igen, ty de betalar inget pris när de har fel, de betalar bara ett pris när de erkänner att de hade fel – förlorade röster.
Sortering förekommer sålunda överallt, hela tiden.
Kapitel 4 – Världen i siffror
För att förstå statistik behöver man också förstå orden som beskriver siffrorna – de kan nämligen vara vilseledande om man inte har helheten klar för sig.
När man tittar på gruppers avslag på bostadslån har man sett följande: svarta får avslag betydligt oftare än vita. Slutsatsen är således att svarta diskrimineras emot. Det som ”glöms bort” i sammanhanget är att asiater får avslag betydligt mer sällan än vita men det lyfts sällan eller aldrig upp, och det klassas i så fall aldrig som strukturell rasism. Banker ägda av svarta gav dessutom oftare avslag till svarta sökanden än banker generellt.
Vidare pratas det ofta om ”de rika och de fattiga” som om de vore samma personer som befann sig i samma inkomstfack hela livet, så är det givetvis inte. En studie visar att 95 procent av befolkningen lämnar den lägsta inkomstkvartilen bakom sig efter ett par år på arbetsmarknaden. Samma sak gäller de rika – de befinner sig inte där uppe i tid och evighet, i synnerhet inte den rikaste procenten. I korthet – de fattiga och de rika är inte samma personer över tid.
Ett annat problem med inkomststatistik är att man räknar med både lön och kapitalvinster. Det gör att vissa personer som antingen säljer av aktier, fonder, ett hus eller ett företag hamnar högt upp i inkomstfacken för att året efter återgå till att klassas som ”fattig” igen.
Villfarelserna kring minimilöner är också många: en är att de inte påverkar arbetslösheten, en annan är att de fattigaste får högre lön. Första snedsteget är lätt att vederlägga genom att titta på länder som inte har några minimilöner eller granska arbetslösheten före och efter införandet av minimilöner. Där visar det sig att länder som Schweiz, Singapore, Brittiska Hong Kong och USA – innan införandet av minimilöner 1931 – har och hade väldigt låg arbetslöshet.
Den andra villfarelsen – att de fattigaste får högre lön – att också lätt att motbevisa. För det första är ”de fattiga” inte samma personer över tid och de som drabbas hårdast av just högre minimilöner är unga outbildade och oerfarna, vilket i regel är just de facto fattiga människor. Minimilöner gör det svårare att få in foten på arbetsmarknaden.
Kapitel 5 – Sociala visioner och mänskliga konsekvenser
Det finns gott om folk som vill styra andra människors liv men varje ”lösning” de har – hur giltig den än må verka under rådande förhållanden – blir obsolet när förutsättningarna ändras. Och förutsättningar förändras hela tiden, överallt.
Mänskligheten kan delas i en mängd olika grupper och subgrupper – ras, kön, ålder, geografisk hemvist et cetera – där inkomstskillnader och olika utfall har varit regel, inte undantag. Det räcker med att en förutsättning saknas eller förändras så kan individer, grupper, företag eller nationer få helt andra utfall – både till det bättre eller det sämre.
Till exempel berodde svälten i Irland på 1800-talet på en svamp som förstörde potatisen. Samma potatis odlades under samma tid i USA med stor framgång, det berodde på olika förutsättningar i klimat – fuktigt i Irland och varmt och torrt i USA. Olika förutsättningar, två helt olika utfall.
Inom skolväsendet (det gäller även i Sverige) har man den naiva synen att låta vissa stökiga elever förstöra undervisningen – alltså framtiden – för resten av klassen. Det är i synnerhet skolor i låginkomst- och minoritetsområden där detta är vanligast förekommande. Det som glöms bort är att de som faktiskt vill lära sig något i skolan måste ha en chans att slippa bråkmakarna. Eftersom det inte finns någon lösning på att vissa elever härjar i klassrummet offrar man väldigt många fler elevers utbildning/framtid i väntan på att man löser problemet. Än har ingen universallösning hittats…
Man har också försökt att bussa folk – i regel minoriteter – från dåliga områden till bra för att ge dem bättre livschanser. Först och främst finns det inga empiriska belägg för att det faktiskt fungerar och för det andra har man inte ens testat hypotesen att dåliga områden är just dåliga på grund av närvaron av folk med ett dåligt beteende som gör området dåligt, och vice versa.
En av de framgångsrikaste politiska doktrinerna på 1900-talet var Marxismen. Den byggde på föreställningen om rika kapitalisters exploatering av fattiga arbetare. Vore det på det viset skulle man finna stora koncentrationer av fattiga i kapitalistiska länder – så ligger det ingalunda till. USA har fem gånger fler miljardärer än Mellanöstern och Afrika tillsammans ändå har de som bor i USA och lever under fattigdomsgränsen det materiellt bättre ställt än de i Afrika och Mellanöstern.
En annan politisk doktrin är välfärdsstaten som slog rot på bred front på 1960-talet. Den bygger på samma antaganden som Marxismen med en social vision. Den här sociala visionen möjliggör – och får konsekvenser – för ett mer slapphänt förhållningssätt gentemot dåligt beteende, multikultur, kriminalitet samt en ”rättvis andel åt alla”.
I kölvattnet av utbredningen av välfärdsstaten kan man se några trender – fler faderlösa barn, fler upplopp, fler födda utanför äktenskapet och fler väpnade rån (ett exempel är Storbritannien där det gick från 12 rån 1954 – där man kunde köpa vapen fritt – till 1600 stycken 1991 där vapenlagarna var strikta).
Många förespråkar politiska ”lösningar” på inkomstskillnader, men eftersom det är så många olika faktorer som spelar in – varav tur är en framstående faktor för framgång – är det orealistiskt att utgå från att man löser detta via politiska beslut eller omfördelningspolitik. Inkomst är dessutom ett starkt incitament som hela samhället bygger på, ändrar man lite godtyckligt på förutsättningarna att tjäna pengar ändrar man också folks incitament att jobba – vilket ändrar folks beteende som i sin tur får konsekvenser för hela samhället. En del förespråkar också att vissa grupper som har sämre förutsättningar bedöms efter andra måttstockar – en tuff uppväxt ses ofta som ett legitimt skäl att inte behöva ha några hårda krav på sig, kanske ett av de mest kontraproduktiva sätten att förhålla sig till människor om man vill dem väl, eftersom att i den verkliga världen behöver man komma i tid, prata korrekt och sköta sig för att nå framgång. Sådana här saker lär man sig både i hemmet och i skolan, om då skolan implementerar ett slappt förhållningssätt gentemot minoriteter – och alla andra som det är synd om – försvårar det deras möjligheter att nå framgång eftersom deras skolgång och uppväxt blir kravlös.
Avslutningsvis: vi kan endast lära oss av historien och vi kan endast påverka nutid och framtid.
Historiskt kan man se att vissa grupper, nationer eller folk under olika tidsperioder har halkat efter sina samtida motsvarigheter, för att vid en annan tidpunkt i historien ligga långt före i stället. Lockelsen att styra – oavsett om det gäller skola/utbildning, bostads- eller skolsegregering, löneskillnader eller annat som påverkar folks utfall i livet – ska man vara vaksam på vad kontroll över andra kan leda till. Slaveriet är ett bra exempel på vad som kan hända när man överlåter beslut åt andra än den som beslutet faktiskt gäller.