Gycklarspelet i Almedalen är över för den här gången. Tror jag. Har inte följt det tillräckligt noga för att veta helt säkert. Vet knappt vad som utlovats till det troende valboskapet. Men något har ändå trängt igenom trots att jag försökt isolera mig. Jag vet att Gotland varit invaderat av nazister. Att Annie med gråten i halsen lovade fler miljarder av våra pengar till Afghanska ”barn”. Jimmy lovade skatteavdrag för hemlarm. Och Stefan lovade 1000 kronor högre månadspeng till pensionärer – för dem som idag är 20-30 år, dvs om cirka 50 år.
Vem vet vad en tusenlapp är värd om ett halvsekel. Existerar svenska kronan ens då? Existerar svenska staten? Det vi däremot säkert vet om Stefans löfte är att vi skulle få betala redan nu, för ett nöje som med mycket liten sannolikhet infrias om 50 år av en regering tolv allmänna val senare, befolkad av människor som knappt är födda idag. Magdalena förklarade också mycket riktigt att pengarna för detta inte finns i ladorna eftersom ladorna som bekant är tomma. Pengarna måste ”tas av arbetsgivarna”, 15 miljarder per år. Men dessa pengar skulle ju annars till stor del betalas ut som löner till arbetarna. Man skulle alltså konfiskera en del av arbetarnas pengar, tvångsförvalta dem i 50 år, och sedan eventuellt ge tillbaka ett högre pensionsbelopp än de skulle fått annars. Förslaget är på samma intellektuella nivå som det allmänna pensionssystemet överlag. Endast en demokratitroende kan falla för det.
Det ovanstående illustrerar en evig princip: politik kan aldrig skapa värde. Det kan omfördela värde i rum och tid, men aldrig skapa värde. Det finns ingenting som politik kan göra, som inte skulle kunna gjorts på fredlig väg. Den bästa politiken är den som i största mån efterapar det människor själva skulle valt att göra. Härav följer som korollarium att det är bäst att lämna folk i fred. Låt dem själva välja var de ska lägga sina pengar, för att spara till pensionen, konsumera sjukvård eller bygga vägar.
Även om jobben inte tycks vara en het fråga för tillfället gäller samma sak där. Politik kan visserligen ”skapa jobb”, bättre benämnt ”sysselsättning”, men det blir aldrig någon verksamhet som skapar mer värde än som skulle skapats annars. Att betala hundra tusen personer för att bygga en pyramid skapar sysselsättning som kanske rentav kan kallas jobb. Men även om det skapar värde för härskaren som ska begravas där och för arbetarna som får betalt, finansieras det med värde som tagits från dem som tvingas betala. Sysselsättning har skapats, men värde har bara omfördelats – och en del av det har medelst administrativ friktion omvandlats till spillvärme.
Det råder arbetslöshet. Om Arbetsförmedlingen sätter arbetslösa i terapiverksamhet som uppstartsjobb, instegsjobb, slutstegsjobb, CV-skrivarkurser etc. skapas väl värde? Möjligen får administratörerna och mottagarna av terapin något slags värde, men någon annan får betala och förlorar värde.
Det råder lärarbrist. Om kommunerna (en del av staten) anställer tiotusen nya lärare, då skapas väl värde? Nej, inte mer än vad som skulle skapats om skolor fick startas fritt och själva fick anställa sina lärare.
Det råder sjuksköterskebrist. Om landstingen anställer fler och höjer deras löner… ja du fattar.
Men kan inte politik skapa saker som aldrig skulle skapats annars? Till exempel hur skulle vi annars får militärt försvar? Låt oss bortse från att vi idag inte har ett militärt försvar värt pengarna trots politik. Självklart kan politik skapa saker som aldrig skulle kommit till stånd utan. Det görs hela tiden – till exempel pyramider. Men militärt försvar kan skapas utan centralstyrning. Självklart kan man på frivillig väg bekosta handeldvapen och sätta upp skyttekompanier. Men även Mtrl G går utmärkt att ”crowdfunda”, som pansarbåtar, ubåtar, stridsflygplan. Och om folk inte vill göra det så betyder det att de inte tycker det är värt det. Inte konstigare än att inte köpa försäkring.
Vägar då? Orkar inte. Lämnas som en övning åt läsaren.
Men även om politik objektivt sett inte kan skapa ekonomiskt värde, finns det inte ändå en subjektiv poäng i att med våld omfördela från dem som har till dem som inte har? Till exempel gratis vårdskolaomsorg till alla svenskar och gästarbetare. Det är en fråga om moral, smak och tro. Förutom att vi är många som anser det vara omoraliskt är det min övertygelse att tjänster som finansieras med stulna medel blir betydligt sämre och i långa loppet dyrare än dem som finansieras direkt av brukarna.
I teorin skulle man kunna tänka sig en stat som utgjordes av personer som var moraliska föredömen, och på så sätt tillförde ett moraliskt värde till samhället. Men det är högst teoretiskt och har sällan skådats i demokratiska sammanhang.
Annie, Jimmy och Stefan, det blir helt enkelt bäst att låta folk behålla mer av det värde de skapar. De kan själva välja att lägga det på afghanska ”barn”, hemlarm eller sin framtida pension.
Just militär eller försvar hackas det alltid upp på. Privat militär är billigare och effektivare än statlig militär.
När piraterna utanför Somalias kust skulle bekämpas skickade flera länder sin militär. I stort gjorde de inte så stor nytta.
Det var först när Qatar hyrde in privat militär som det mer eller mindre blev ett slut på piratdåden.
Det känns som att ni har definierat värde så att staten a priori aldrig kan skapa värde. En ungkarl kan per definition aldrig vara gift – eller en analytisk a priori-sats, som Kant kallar det.
Om vi fortsätter med Kant så kan vi så klart observera (syntetisk a posteriori) att statliga interventioner tenderar att underprestera vad den fria marknaden presterar – men det rör sig då om empiri och inte logisk nödvändighet.
Om ni verkligen vill bevisa satsen ”politik kan inte skapa värde” så tror jag man behöver göra det i form av syntetisk a priori – vilket i så fall kräver en diskussion om spelteoretiska ekvilibria i en situation där vi har aktörer med olika ”utility functions” (värdepreferenser) med imperfekt information och lokala maxima vid resursallokering, osv. Har för mig att Nassem Taleb i sin senaste bok menar att även en ”dum” marknad alltid presterar bättre, eftersom den är allokeringsmässigt optimal på något vis – men kan inte minnas exakt hur han härleder det, och har inte boken framför mig just nu.
Jag vill inte verka för kritisk, men jag kände mig inte helt övertygad av den här artikeln eftersom det känns lite ”begging the question” (ni har definierat orden så att ”politik kan inte skapa värde” blir tautologiskt sant).
Tja, alla/flesta vet att politik förstör värde och numera även värden och vår värld!
Skulle ”vår” sämsta industri prövas enligt gällande lag, skulle ingen babbe släppas över gränsen in, men alla ut! Ingen babbeinvasion skulle klara en MKB!
Numera försöker de även förstöra mig/dig och våra barn, barnbarn och vår existens. Folkmord är vad de satsar på!
Om rättsväsendet höll sig till lagen skulle riksdagspolitikerna och regeringen arresteras för folkmord! Folkmordsförsök, för oss vanliga duger…
Statens essens är våld. Och det är precis vad staten skall syssla med, militärt försvar, militär expansion, plundring av grannarna. Allt övrigt som politiken gör är förstörelse av värde.