Sedan staten tog över utbildningen från kyrkan 1842 har vi haft snart 200 år av ständigt ökande centralplanering och kontroll, med förutsägbart allt sämre resultat. I denna artikelserie kommer jag att redogöra för de huvudsakliga stegen i denna negativa spiral och den bevekelsegrund på vilka dessa steg togs. Jag kommer också att ge dagens föräldrar tips på hur de kan hjälpa sina barn att komma så oskadda som möjligt ur den utbildningsfientliga maskin som den svenska skolan är.
Om man lyssnar på statens egen berättelse om hur den blivit en garant för medborgarnas bildning är det lätt att få intrycket att innan 1842 var Sverige ett folk av analfabeter där enbart de rika hade råd att lära sig ens de mest grundläggande saker. Men riktigt så låg det inte till.
Den svenska befolkningen var läs- och skrivkunnig innan skolan förstatligades i och med folkskolestadgan 1842. Anledningen till att flytta ansvaret för skolan från kyrkan till staten var inte att utbilda befolkningen, utan att disciplinera dem och hålla dem i schack. Ett nutida exempel på denna syn kan representeras av Anders Borg (M) finansminister 2006-2014 när han sa: ”Folk ska inte supa, de ska jobba.”
På ett övergripande plan kan man skönja en bild av ett växande – och ett misslyckande – statligt åtagande med ökande kostnader men med uteblivna resultat. Redan i mitten av 1800-talet var staten missnöjd med hur skolan utformades, åtgärder sattes in efter knappt 20 år med statlig skola för att uppnå eftersträvat mål – demokratisk och nationalistisk fostran. Staten har motiverat sitt åtagande genom att bland annat förfäkta att utbildning är en liberal reform, att det är bra för medborgarna och att det gynnar nationen, samma syn har politiker i dag – de gör detta för vår skull. Tillåt mig tvivla.
1800-talets skolpolitik skiljer sig inte nämnvärt från dagens: krav på lärarnas utbildning, krav på skolans innehåll i form av läroplaner – fast med olika namn – skolplikt har införts och tvånget har utökats från fyra till nio år. Det höjs nu röster för att utöka skolplikten ytterligare och förskoleklass blir obligatoriskt från hösten 2018. Samma tankebanor omgärdar gymnasiet. Det man vet inom forskningen är att om det blir ett obligatoriskt gymnasium kommer cirka 30 procent att misslyckas. Alternativt sänker man kraven vilket kommer leda till att folk behöver utbilda sig ännu längre för att sticka ut från ”den grå massan”. Det här är inte bara en ekonomisk förlust för den enskilde, utan för hela samhället. Utbildning kostar pengar i form av utebliven inkomst för studenten och det kostar pengar för samhället i form av lärarnas löner. Kort kan man säga att utbildning – i synnerhet som den har utvecklats i dag – inte bara är kostsam, utan också kontraproduktiv för alla inblandade. Men det är trots allt för vår egen skull vi först tvingas att gå i skolan i nio – snart tio – år och sedan betala dyrt för det fram till pensionen. Tack!
Situationen är prekär och det kan tyckas omöjligt att värja sig, men jag kommer längre fram att presentera några konkreta förslag angående vad man som förälder kan göra för sina barn när de går i skolan. Systemet är tvingande, vilket inte kommer att ändras närmaste generationerna. Det gör att man behöver förhålla sig till systemet som sådant, oavsett vad man tycker om det. Förslagen är forskningsbaserade samt baserade på mina erfarenheter som lärare.
Staten har alltså växt i omfång sedan länge och någon vändning är inte i sikte. Hur hamnade vi här?
Den svenska nationalstatens framväxt började redan på 1500-talet när Sverige, med Gustav Vasa i spetsen, bröt sig loss från den union de ingått tillsammans med kungarikena Norge och Danmark sedan 1300-talet. Denna utbrytning möjliggjordes av stora lån utomlands vilket gjorde kungen kraftigt skuldsatt. Han behövde därför ta upp mer skatt, vilket i sin tur krävde fler fogdar och en större statsapparat. Detta är en drivande kraft till den svenska statens framväxt i kombination med den reformation som möjliggjorde att staten kunde konfiskera kyrkans egendom.
Kyrkan och staten har båda haft intresse i att indoktrinera befolkningen. Till en början handlade utbildningen om utantillinlärning av Katekesen, tio Guds bud, Fader vår och andra grundläggande kristna texter. Kyrkan kunde legitimera staten och dess makt som växte på kyrkans bekostnad. Staten kunde från 1527 konfiskera kyrkans egendom och på så sätt utöka sina skatteintäkter.
Nationalismens framväxt under 1800-talet ledde till vikten av att en nationell samhörighet etablerades för att ersätta den samhörighet som folk kände med sin sociala position. Skolan spelade en viktig roll i denna nationalistiska fostran, exempelvis genom boken Läsebok för folkskolan (1868) som behandlade vad som var svenskt.
Läs- och skrivkunnigheten var tämligen hög i landet vid den här tiden; kvinnorna kunde läsa och männen kunde skriva. En annan viktig faktor till att industrialiseringen kunde ta fart på 1870-talet var att många bönder redan hade höjt sin produktivitet på eget initiativ genom att gå kurser på landets privata tekniska söndags- och aftonskolor. Det var detta som möjliggjorde den snabba industrialiseringen. Man kan säga att protestantismen såg till att folk kunde läsa och jordbruksreformerna såg till att folk kunde skriva eftersom krav på skrivkunnighet blev en naturlig följd av vikten av att kunna skriva kvitton och föra loggbok över transaktioner och dylikt. Det var sålunda den fria marknaden och handel som öppnade upp för mera utbildning där folket själva kunde välja sin specialisering, inte den statliga skolan.
[hoops name=”alla-175-år”]
Du kan lyssna på en inläsning av denna artikel på Mises Ljud-podden.
