Vad libertarianism inte är

Om man ska kritisera något bör man först ta reda på vad det är, annars blir det tramsigt. Det finns ett antal återkommande argument mot libertarianism som är tramsiga på det viset. De kommer inte sällan från personer som ”gått vidare” från frihetlig filosofi. Det är ändå nyttigt att se på några av dessa argument, inte minst för att förståelse av en företeelse ibland ökar genom en beskrivning av vad den inte är.

Först dock en definition av vad libertarianism faktiskt är. Libertarianism är en politisk ståndpunkt om det legitima nyttjandet av våld. Det är allt. Varken mer eller mindre. Libertarianism menar att våld får (och endast får) brukas i självförsvar.

För att exemplifiera så får våld alltså brukas för att värna den egna tryggheten och egendomen. Man får således ta till våld för att försvara sig från misshandel, avhysa ovälkomna inkräktare från sin egendom, för att skydda sin egendom från tjuvar, från Skatteverket och annan organiserad brottslighet. Man får givetvis även använda våld för att bistå en granne, släkting eller någon annan som vill ha hjälp att försvara sig.

Libertarianism är knappast en tillräcklig grund för att bygga ett samhälle med verkliga människor, men här är poängen: Det har den heller aldrig hävdat. För att bygga ett verkligt samhälle med verkliga människor behövs något som håller samman, något som gör att invånarna är villiga att ställa upp för och försvara varandra. Detta sammanhållande kitt utgörs i de allra flesta fall av de hävdvunna gemensamma värderingarna hos invånarna, deras släkt- och vänskapsband, av tillit som byggts under generationer, av traditioner och en gemensam historia. Förekomsten av allt sådant som gör livet värt att leva är inte en logisk negation av libertarianism, utan praktiskt nödvändigt kött på dess ben.

Härmed några exempel på vad libertarianism inte är:

Libertarianism är inte atomistisk. Man kan visserligen vara eremit och libertarian, men man kan också vara libertarian och del av en stor och varm gemenskap. Libertarianism svarar som sagt bara på frågan om när man får använda våld, inte om man får ha vänner och familj. Frågan om social gemenskap ligger utanför libertarianismens domän men det betyder inte att den är oviktig.

Libertarianism är inte egoistisk eller materialistisk. Det går utmärkt att kombinera generositet och andlighet med att låta bli att oprovocerat slå folk på käften och ta deras grejor. Inte heller här finns någon motsättning.

Är libertarianism för klen? Somliga betraktare ser på det patetiska Sverige av idag och kommer till slutsatsen att de måste överge libertarianismen eftersom den storskaliga representativa demokratin orsakat landet sådan fruktansvärd skada. Hur skulle libertarianska ideal någonsin kunna reparera landet frågar man sig. Men kom ihåg att libertarianism medger självförsvar, en paragraf som kan och bör användas till att avsätta den skattefinansierade politikeradel som ständigt gör allt mer våld på undersåtarnas fredliga liv och ställa denna skatteätande överklass till svars för sina handlingar och utmäta kännbara straff.

Somliga menar att libertarianism är för rasistisk och andra att den inte är tillräckligt rasistisk. Åsikter om ras ligger utanför libertarianismens domän men det betyder inte att frågan är mänskligt oviktig utan bara att man kan tycka vad man vill i frågan och ändå tycka oprovocerat våld är fel. Både antirasister och rasister är välkomna in i värmen. Precis som att man kan vara lika god libertarian vare sig man gillar färgen lila eller avskyr den.

Andra menar att libertarianism är utopisk. Det må vara sant att människans historia visar att vi inte klarar av att behålla (eller ens vill ha) frihet i evig tid. Men idealet att inte spöa upp folk och ta deras grejor är ändå något de flesta av oss uppfostras med. Trots att det finns misshandlare och tjyvar verkar många föräldrar tycka det är värt att ge sina barn sådana utopiska värderingar.

Åter några menar att libertarianism är globalistisk istället för nationell. Det finns dock ingen motsättning mellan budordet att inte misshandla folk och en önskan att sluta sig samman i kulturella grupperingar med artfränder som gillar lika. På privata ägor går det också utmärkt att utestänga främlingar om man så vill för att åter bygga upp något som liknar det gamla Sverige. Det går också bra för libertarianska världsmedborgare att sluta sig samman och bjuda in folk från hela världen till sina egna trakter och ge dem ett lagom kvalificerat jobb – eller att för egna pengar stå för kost, logi, vårdskolaomsorg och gratis körkort. Inget av dessa strider mot libertarianism utan får regleras på annat vis.

Men kan ett libertarianskt samhälle försvara sig? Om folk vill försvara sig så finns det alla möjligheter att upprätta försvarsorganisationer, samöva med andra likasinnade, ja till och med finansiera tyngre gemensam materiel som stridsflygplan och atombomber. Även i dagens Sverige är det ju den skattebetalande klassen som finansierar detta. Dessutom visar Sverige av idag att man under gynnsamma förhållanden till och med kan lyckas undvika invasion även utan nämnvärt försvar.

Visst kan man både kritisera och överge libertarianism, men det är en bra idé att först se till att man vet vilka frågor den befattar sig med – enbart frågan om när man får bruka våld. Annars kan man med samma argument överge Newtons mekanik för att den inte svarar på frågan hur man bäst löser migrationsproblemet.