Veckan som förgick (2017-07)

Veckan-trollet vaknar ur sitt ide, ser sig omkring och upptäcker en värld som är både ny och likadan som förut. Ny såtillvida att PK tydligen har dödförklarats. Likadan i meningen fortsatt absurdare för varje dag – tänk kamelmjölk, får och åsnor i kommunal regi. Trollet tvekar, men bestämmer sig ändå för att göra ett försök. Det kan ju bli roligt.

Requiescat in pace, PK

I takt med att bilbränderna blir vardagsmat, tryggheten ökar och landet alltmer berikat på exotiska inslag tycks folkopinionen i fråga om skattesubventionerad invandring ha vänt tvärt. Den som idag förespråkar öppna gränser med gratis extra allt har inte bara ”utmaning” med att övertyga rasistfascistnazisterna om de kulinariska och musikaliska vinsterna, utan måste även försöka besegra Verkligheten i frågan. Det har gått så långt, menar en framstående PK-general tillika åsiktsjournalist, att det nu är andra sidan som är PK:

– De ska inte komma undan med att kalla vår hållning för pk. Det finns ingen pk-elit där längre. Det finns inte någon stor koloss, något etablissemang som tycker rätt. De är inte utanför, de är inne i värmen. Deras invandringsfientliga hållning nu, det är ju värmen. Och alla som tycker annorlunda är utanför, säger Alex Schulman.

Ett annat gäng som är putt för att man håller på att förlora greppet över begreppet är ”kommunikationsföretaget Madder på Södermalm”, konkurrent till kommunikationsföretagen Telia och Ericsson får man förmoda. De grundades för tre år sedan då det ”fanns ett sug efter reklam och kampanjmaterial som grundade sig i feminism, inkludering och mångfald.” Det var Madder som uppfann och bakade PK-bollen i direktsänd teve, en mångfärgad konkurrent till den enfärgade, icke-inkluderande, traditionella svenska negerbollen.

Madder är bekymrade över attitydförändringen, och kanske även lite över sina intäkter:

– I grund och botten handlar det om att vi vill ta tillbaka begreppet. Det ska inte användas som ett skällsord. Pk är det finaste vi har och därför måste vi försvara det. Hela tiden, säger Maria Starck på Madder.

Biblioteken väntar ännu på PM:et

Rikets kommunala bibliotek kan vara den sista trygga platsen att gömma sig på för den gamla erans värdegrundskommissarier. Studera till exempel det tragiska fallet med bibliotekarie Nina Sundberg på biblioteket i Ekerö. Hennes kunder vill gärna läsa Tinos bok Massutmaning och bad att biblioteket skulle ta in den. Men eftersom boken enligt Nina strider mot den svenska doktrinen att Stalin är lika mycket värd som din mamma gick det inte för sig. Nina förklarar:

Ekerö biblioteks verksamhet utgår från Ekerö kommuns biblioteksplan, bibliotekslagen samt FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Vårt yttersta syfte är att verka för det demokratiska samhällets utveckling. Bibliotekets samlingar ska utmärkas av mångsidighet och mångfald. Målsättningen är att inte köpa in böcker som stöder rasism, uttrycker könsfördomar, manar till förföljelse eller på annat sätt strider mot de mänskliga rättigheterna.

Det går däremot bra att låna den värdegrundscertifierade Mein Kampf på Ekerö bibliotek.

Veckans politiska jumbopris går till…

De nominerade är Anders Ygeman (S) för sin kamp MOT den organiserade brottsligheten och Allan Widman (”L”) i sin kamp FÖR den organiserade brottsligheten. Eftersom placeringen inte kunde avgöras med förnuftet fick trollet förlita sig på lottkastning…

Priset går till Ygeman. En gång i tiden framstod han som den enda vettiga i clownregeringen Löfvén. Men med tiden har hans osvikliga stöd för clownpolischefen Dan ”knulla i Bangkok” Eliasson fått Ygeman att framstå som regeringens Oberstclownführer. Ygeman har kölhalats tillräckligt och vi har inte mycket att tillägga annat än att höra hans egna ord om hur den organiserade brottsligheten bäst bekämpas:

Ygeman menar att alla medborgare har ett ansvar för att inte gynna kriminella organisationers näringskedjor genom att bland annat:

– Köpa sprit på närlivs, använda kokain eller går och klipper sig och åker taxi till löjligt låga priser.

Men förbudsliberalen Allan Widman förtjänar ett stort fett tröstpris.

Enligt polisen har det blivit allt vanligare att unga kriminella inte bara är beväpnade, utan också bär skyddsväst på stan.
Nu vill Liberalerna förbjuda det.

Försvarsutskottets ordförande Allan Widman har skrivit en motion till riksdagen där han kräver att det blir straffbart för privatpersoner att gå omkring i skyddsväst – som klassas som krigsmateriel – på allmän plats.

– Det ligger nära till hands att tro att den känsla av personlig trygghet som bärande av skyddsväst ger medverkar till att sänka tröskeln för användande av grovt våld, framhåller han.

Andra saker som invaggar undersåtarna i en möjligen bedräglig känsla av personlig trygghet är larm, lås på dörrar, nödnumret 112, säkerhetsbälten, hjälmar. Om vi förbjuder dem måste undersåtarna rimligen börja uppföra sig försiktigare. Logisch, som Oberstclownführern skulle säga.

Och berätta inte det här för Liberalerna, men kriminella använder även skor, äter ostmackor, cyklar, pratar i telefon, ser på teve, idkar samlag, köper kofot och inte minst: betalar kontant. Förbjud rubbet för barnens skull!

Kontanternas bane och övervakningssamhällets uppgång

Med lite tur behöver inte Allan förbjuda kontanterna, utan bankerna tar död på dem åt honom. Kontanter är ett besvär och en kostnad för banker. Det är billigare för dem att köra med elektroniska pengar. Även för konsumenter är det ofta bekvämare att handla med kort. Men en nackdel med elektroniska pengar är att de ger staten i allmänhet och Skatteverket i synnerhet koll på dina transaktioner, vilket gör det svårare att låta bli att göda den offentliga sektorns organiserade brottslighet.

Det enda sättet att rädda kontanterna och värna den personliga integriteten är att folk börjar efterfråga och använda kontanter mer. Hjälp till och börja handla mer kontant. Pröva, det är en härlig känsla, och dessutom ett bra sätt att bli mer sparsam. Ett bra övningstillfälle är att dyka upp den 13 maj på Stockholm Freedomfest.

---

Veckantrollet tackar bubb.la för nyhetstips samt önskar ny härlig vecka full med material till nästa utgåva.