Studera ekonomin så som den är, inte som den borde vara

choices2_0I en artikel i New York Times försökte sig Robert Shiller på att attackera idén att ”en oreglerad konkurrenskraftig ekonomi är optimal för alla”. Även om han är en försvarare av vissa aspekter av den fria marknaden, är han orolig över den mängd manipulering och bedrägeri som genomsyrar marknaden. I hans ögon innefattar en konkurrenskraftig ekonomi flera entreprenörer som lever på att konsumenter fattar beslut som går emot deras verkliga intressen.

För många antaganden

Denna syn på den fria marknaden är resultatet av ett särskilt teoretiskt perspektiv som tyvärr genomsyrar mainstream-ekonomi. Enligt detta synsätt, som huvudsakligen inspireras av Vilfredo Pareto och John Hicks, är marknader optimala eftersom de för med sig ett tillstånd som består av närapå perfekt rationalitet. Alla konsumenternas önskningar anses vara utan fel, och de baseras på de allra senaste vetenskapliga rönen. Således följer konsumenten, då han fattar ett beslut om vad han ska äta, kostexperternas råd. Han begår aldrig ett misstag och konsumerar produkter som anses vara ohälsosamma. Han frossar aldrig loss på en godisbit eller en chokladask.

På samma sätt följer konsumenten till punkt och pricka de råd som hans doktor ger när han fattar beslut om sin hälsa. Att röka cigaretter, att dricka för mycket, eller att inte motionera tillräckligt, är alternativ som aldrig tas i beaktande. Alla konsumenter har dessutom perfekt kunskap om marknadstillståndet och de rådande priserna. Därför köper de aldrig en vara, för att sedan upptäcka att den fanns tillgänglig till ett lägre pris någon annan stans. Sådana fel har antagits icke existera.

Konkurrensprocessen försäkrar att resurser allokeras för att bäst tillfredsställa dessa rationella konsumentprefrenser, och medför således ett jämviktstillstånd som är optimalt för alla. I ett sådant tillstånd maximerar alla marknadsaktörer sin välfärd, och allokerar den knappa penninginkomst som de har att röra sig med, för att tillfredsställa de högst rankade behov som kommer att bidra till detta.

Det borde inte vara överraskande att den neoklassiska ekonomen, då han vänder sin uppmärksamhet från ett sådant försvar av den fria marknaden, skulle bli förskräckt när han ser den irrationalitet som genomsyrar den verkliga världen. De konsumenter som han stöter på i affären är väldigt annorlunda från de som existerar i hans teoretiska model. De köper godis, ofta för mycket, de äter skräpmat, konsumerar för mycket alkohol, och fattar en mängd andra beslut som experter inom olika områden skulle avråda dem ifrån. Ja, de verkar till och med gilla skvallerblaskor, något som alla rationella varelser säkerligen skulle tycka var ett fullständigt slöseri med tid!

Härifrån är det blott ett kort steg från att dra slutsatsen att de entreprenörer som ger konsumenterna medel för att tillfredsställa sina irrationella önskemål, inte är något annat än manipulatörer och bedragare. Deras önskan att gå med vinst i ett konkurrenskraftigt system tvingar dem att exploatera konsumentens mänskliga svagheter, och de hittar ofta sätt att få konsumenten att välja saker som går rakt emot deras välfärd. De utnyttjar konsumentens svaga ögonblick, när han misslyckas med att tänka som en vetenskapsman eller en expert, och är benägen att ge efter för ögonblickets tycke och smak. I denna process tvingar entreprenörerna konsumenterna att fatta beslut som gör att de får det värre, snarare än att säkerställa att de fattar beslut som maximerar deras välfärd.

Studera ekonomin så som den är, inte som den borde vara

Ekonomer som arbetar i den österrikiska traditionen ger ett helt annat försvar för den fria marknadens välsignelser, och dessa påverkas inte av Shillers kritik. Detta försvar har sin grund i uppfattningen om konsumentöverhöghet. Den fria och konkurrenskraftiga marknadsekonomins utmärkande drag är att entreprenörens beslut och resursallokering alltid rättar sig efter förväntade konsumentpreferenser, hur irrationella de än är.

Dessa preferenser behöver inte klara av ett rationellt test. De behöver inte ha sin grund i de senaste vetenskapliga rönen. Istället avspeglar de tillfälliga mänskliga värderingar, med allt vad det innebär: Människor tar felaktiga beslut, de är imperfekta och de är nyckfulla. Som Mises poängterar, ”Det är inte vad en människor borde göra, utan vad han faktiskt gör, som spelar roll för praxeologi och den ekonomiska vetenskapen. Det må vara rätt eller fel att kalla alkohol och nikotin för gifter, men ekonomi måste förklara priset på tobak och alkohol så som de är, inte så som de skulle vara under andra tillstånd”.

Konsumenter, inte producenter, styr marknaden

De priser som entreprenörer bjuder på produktionsfaktorerna reflekterar enbart deras förväntningar med avseende på dessa preferenser. De som har rätt i sina förutsägelser belönas med en vinst, medan de som har fel straffas med en förlust. Således är det konsumenten som är marknadens verkliga chef, dess sanna kapten, trots att han är irrationell och ignorant, och det är konsumenten som bestämmer vad som borde produceras, och vad som inte borde produceras.

Iden om välfärd går inte att skilja från tillfredsställandet av dessa imperfekta och irrationella preferenser. Marknaden maximerar konsumentens välfärd just eftersom den tillgodoser konsumentens tycke och smak, inte eftersom den tillfredsställer behov hos människor som ekonomen menar styrs av kunskap som antas vara perfekt rationell.

Således ser inte den österrikiska ekonomen irrationalitet, manipulation, eller bedrägeri, då han går in i en affär. Han ser den mirakulösa marknaden i arbete. Han ser hur prissystemet manifesteras och dess förmåga att säkerställa att konsumenternas tycke och smak tillgodoses. När han ser godisbitar och skvallerblaskor vid kassan drar han inte slutsatsen att entreprenörerna försöker att manipulera konsumenterna. Istället inser han att denna resursallokering avspeglar preferensen hos majoriteten av alla hans medmänniskor. Entreprenörens förmåga att korrekt förutse och tillgodose dessa preferenser höjer, snarare än minskar, konsumentens välfärd.

Det är viktigt att försvara den fria marknaden, men det är lika viktigt hur man försvarar den. Österrikiska ekonomer försvarar inte marknaden för att den är perfekt, utan för att den tillåter oss att blomstra och frodas, samtidigt som den låter oss vara människor med allt vad det innebär i form av mänskliga svagheter och begränsningar.


Artikeln har översatts av Joakim Kämpe.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *