Veckans Mises Weekends med Bylund

Det amerikanska Misesinstitutet publicerar inför varje helg en podcast av och med institutets president Jeff Deist tillsammans med en inbjuden gäst under rubriken Mises Weekends. Denna vecka är Per Bylund, senior fellow på Ludwig von Mises-Institutet i Sverige, gäst. Samtalsämnet är immigration och flyktingkriser ur ett libertarianskt perspektiv. Lyssna på podcasten här:

Per Bylund: Refugees, Property Rights, and Open Borders

6 reaktioner på ”Veckans Mises Weekends med Bylund”

  1. Jag lyssnade på hela podcasten och Per Bylund verkar vara en sympatisk och lågmäld man.

    Tyvärr ligger mycket av vad han säger på gränsen till rent vanvett. Han påminner mig faktiskt en hel del om sektkommunisterna från 70-talet, i den bemärkelsen att han helt uppenbarligen vägrar att ta del av den faktiska empirin som existerar angående människors beteenden utan maniskt strittar ner i sitt teoretiska ramverk och från detta drar enbart deduktiva slutsatser, oavsett hur absurda dessa är.

    På frågan om hur ett libertarianskt samhälle skulle hantera en flyktingkris återkommer detta mantra om att varje markägare själv måste få besluta om de vill ta in flyktingar. En sådant samhälle har NOLL chans att överleva och det absolut första som sker om en grupp sluter sig samman på ett givet landområde är att man reglerar immigration. Frågan har en uppenbar koppling till boken ”Camp of Saints” och Rothbard tog starkt intryck av denna.

    Frågan om externaliteter är här väldigt relevant och jag har svårt att se annat än att Bylund helt missförstod denna. Det som rimligen avses är de negativa externaliteter som uppkommer av viss typ av immigration. I fallet med mexikansk invandring till främst sydvästra USA har en del gynnats kraftigt på kort sikt men på medellång sikt håller hela området på att förvandlas från ett fungerande västland till en del av Mexiko. Detta är en ”externalitet” väl i klass med dumpa kemiskt avfall direkt på gatorna. Området blir i praktiken obeboeligt.

    Skulle en markägare i Polen 1938 ha rätt att fritt bjuda in tyskar? Ska en markägare i Israel fritt kunna bjuda in nazister eller radikala muslimer? Ska en markägare på Gotland fritt kunna ta in ryssar? Inser inte Bylund hur extremt tokigt detta är?

    Att Bylund sen anser att det inte direkt spelar någon roll om Sverige som nation förintas och befolkningen byts ut mot t.ex nordafrikaner är minst sagt uppseendeväckande. Under gällande internationell lag är detta utan tvekan ett folkmord och konsensus är, minst sagt, ganska stark att man inte accepterar detta på ideologiska grunder. Faktum är att de som har företrätt den typen av tänkande genomgående har brännmärkts skoningslöst av historien.

    1. Hur många markägare tror du skulle godkänna en massa invandrare? Tror du inte att celler eller nätverk av markägare skulle ha en gemensam policy för invandring. Det är ganska fundamentalt att människor som lever tillsammans har en gemensam syn på saker och ting. Hur många markägare skulle vilja ge upp den gemenskap de har med sina grannar både socialt och ekonomiskt för att inhysa t.ex. ett stor invandrarboende på sin mark stick i stäv mot vad markägaren och alla andra markägare har för gemensam syn på saken?

      Att befolkningen byts ut i Sverige har egentligen ingen större betydelse om man bortser från den kulturella bilen. Tar man hänsyn till kulturen blir det en annan sak. Vill man att ett något sånär kristet Sverige ska bli ett muslimsk land? Enligt gällande prognos i dagsläget är muslimer i majoritet i Sverige om 40 år. Frågan var och en kanske bör ställa sig är om de vill att ens barnbarn och barnbarnsbarn ska vara muslimer. Eller. Varför ska vill lägga hundratals miljoner på genusvetenskap när den ändå kommer att utrotas om 40 år?

      Och vad kan hindra detta? Inte kommer staten att göra det eftersom det faktiskt är staten som håller på med detta kulturbyte medan markägare inte håller på med det. Dessvärre kan markägare i Sverige inte säga sin sak eftersom de kommer att få sin egendom exproprierad.

    2. Tack för kommentar och kritik! Det är bra underlag för debatt och diskussion.

      Däremot tror jag att du extrapolerar lite väl mycket utifrån din enda datapunkt. Förvisso uppskattar jag fantasin, men att dra parallellen mellan det jag säger och 1970-talets sektkommunister är lite överdriven. Om du läser artikeln och lyssnar på intervjun, så talar jag främst om vad ”den” libertarianska hållningen är gentemot invandring. För mig är libertarianism helt enkelt icke-aggressionsprincipen (NAP), och utifrån denna kan man inte göra avvägningar mellan huruvida en dagsedel är att föredra framför en lavett. Bägge är våld och därmed brott mot NAP. Fokus för libertarianer bör ligga på NAP, som är det som definierar tänkesättet.

      Det betyder givetvis inte att man ”vägrar att ta del av den faktiska empirin som existerar angående människors beteenden utan maniskt strittar ner i sitt teoretiska ramverk och från detta drar enbart deduktiva slutsatser, oavsett hur absurda dessa är”. Min poäng är att NAP inte är applicerbar när det gäller att välja mellan olika former av aggression: NAP uttrycker endast att det är fel med aggression, inte att aggression av typen X är bättre än typen Y som är bättre än typen Z. Huruvida du personligen anser att en lavett är att föredra framför en dagsedel är din personliga åsikt, men inte den libertarianskt linjen. Det är varken konstigt eller sektartat. Någon från Djurens rätt kan förstås ha en åsikt om ECBs räntepolitik, men det har ingenting med djurs rättigheter att göra.

      Ett stort problem i libertarianismen är just det att man gör personliga avvägningar av när den grundläggande principen är applicerbar. Vilket betyder att den inte är en princip. Och vad är libertarianism då? Om man accepterar NAP så kan man inte samtidigt begränsa den när man känner för det. Detta leder osökt in i diskussionen om libertarianer ”kan” engagera sig i partipolitiken samt diskussionen om ”mindre stat” vs. ”ingen stat”.

      Det jag säger är att givet att libertarianism är NAP, så kan man inte ta vägledning därav när man väljer mellan två kränkningar av den principen. Det betyder inte att man inte kan välja, vilket du verkar tro, utan bara att NAP inte är rätt väg att gå. Jag ser inte något fel i en ”bredare” tolkning av ens libertarianskt världsåskådning, men det är en personlig hållning som inte kan härledas ur NAP. Saker och ting har sin användning, men man bör använda dem rätt. En enkel poäng som varken har med sektkommunism eller ”maniskt strittande” att göra.

      1. @ Bylund,

        Tack själv!

        ”så talar jag främst om vad ”den” libertarianska hållningen är gentemot invandring.”

        Jo, jag inser det och begriper även att det finns en distinktion mellan denna primärt deskriptiva aktivitet och mer normativa utsagor. En person kan självklart skiva om t.ex den katolska kyrkans grundprinciper och vad konsekvensen av dessa rent logiskt är i specifika frågor utan att man därav nödvändigtvis kan dra slutsatser om huruvida han anser att detta är rätt eller fel. Vidare kan han självklart då fortsätta resonemanget med att hävda att om någon inte bekänner sig till dessa grundprinciper och accepterar deras logiska konsekvenser, ja då är han inte en äkta katolik.

        Nu fick jag för all del intrycket att du till stor del beskriv dina egna åsikter och slutsatser, men jag är helt öppen för att så, helt eller delvis, inte var fallet.

        Men grunden för min kritik är att din tolkning av principerna delvis leder till helt orimliga slutsatser och att då envist hänga fast vid dessa, snarare än att backa eller omtolka, är den klassiska mekanismen för hur religioner och ideologier historiskt har uppnått de absolut mest monstruösa utfall som denna planet har skådat. Det är i denna bemärkelse som jag jämför ditt resonemang med en sektkommunist eller för all del en jesuit på 1500-talet.

        Att i korta bisatser torrt konstatera att de principer man försvarar möjligen leder till fruktansvärda utfall, men att detta är mindre relevant pga. principernas värde och giltighet är inget som utmärker rimliga och resonerande människor utan något som kännetecknar amoraliska fanatiker.

        Sen är jag nyfiken på hur du anser att mitt resonemang strider mot NAP. Som jag tolkar din text anser du att så är fallet, men jag begriper inte vad du baserar detta på. Jag inbillar mig att jag stöder NAP men är öppen för att om man kan anse att det finns en objektiv tolkning av denna princip som mekaniskt leder till slutsatserna du drar, ja då får jag väl överge NAP.

      2. ””vägrar att ta del av den faktiska empirin som existerar angående människors beteenden utan maniskt strittar ner i sitt teoretiska ramverk”

        Där skapade jag visst ett märkligt nytt ord! Det ska stå ”stirrar” och inte ”strittar”. Ber om ursäkt för detta!

  2. ” Tror du inte att celler eller nätverk av markägare skulle ha en gemensam policy för invandring.”

    Jo, det är exakt det jag tror i samtliga fall av grupper som skulle ha någon möjlighet att fortleva. Just därför är detta prat om att den individuella markägare skulle bestämma meningslöst nonsens.

    ” Frågan var och en kanske bör ställa sig är om de vill att ens barnbarn och barnbarnsbarn ska vara muslimer.”

    Ja, och dessutom bör man inse att allt hopp om något som ens liknar individuell frihet med säkerhet är permanent förlorat med en muslimsk majoritetsbefolkning. Att då verka för, eller passivt finna sig i, denna utveckling baserat på en önskan om frihet förefaller ungefär lika begåvat som att stödja Lenin för att man önskar lägre skatter.

    ”Att befolkningen byts ut i Sverige har egentligen ingen större betydelse om man bortser från den kulturella bilen.”

    Du verkar inte heller inse allvaret i denna typ av utsagor. Det är de facto samma sak som att säga ”att judarna byts ut har ingen större betydelse”. Jo, det har det! Det finns knappast något som har större betydelse än just folkmord och alla som har någon form av fungerade moralisk kompass bör inse att om ens resonomang landar i detta, då är det dags att gå tillbaka till ritbordet.

    Att utan att ens darra på rösten kallt konstatera att om mina principer leder till folkmord, tja då får det väl bli folkmord, är ren och skär onska. Den relevanta frågan är väl om man som tillhörande gruppen som ska utrotas enligt naturrätten kan anses ha rätt till våldsamt självförsvar. Jag tror att Locke hade ställt sig positiv till detta.

    Vidare råder konsensus om att internationell rätt som starkt förbjuder folkmord är jus cogens, dvs. den står över all annan lag.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *