Tidigare i år återinförde Litauen värnplikt, vilket enligt den Litauiska staten var ett svar på hot från Ryssland. Ukraina har av liknande skäl återinfört värnplikten, med varierande politiska konsekvenser.
Oavsett hur man värderar den ryska aggressionens omfattning är problemet för små stater som Litauen viktigt.
Hur kan små stater med en liten befolkning – och således en liten militär – någonsin kunna försvara sig mot en mycket större stat?
För libertarianer är det en särskilt viktig fråga eftersom, som Hans-Hermann Hoppe har konstaterat, om vi nu måste ha stater är små självständiga sådana (exempelvis Monaco, Lichtenstein, Luxemburg och rimligen Schweiz) mycket bättre än ett system med mellanstora och stora stater.
Som visats här och här finner vi att små stater i mindre utsträckning är kapabla att utöva starka tvingande monopol eftersom små stater står inför större konkurrens från kringliggande stater, och att de mer kränkande staterna (om de är små) står inför en större risk att deras mer produktiva medborgare emigrerar. Således har små stater ett incitament att i större utsträckning tillämpa laissez-faire-politik.
Den naturliga slutsatsen av detta är att libertarianer och andra förespråkare av laissez-faire bör sträva efter en värld av små stater genom secession eller kraftig decentralisering vilket leder till de facto lokalt självstyre.
Som svar på detta hävdar motståndare till secession och decentralisering att endast stora och starka stater kan tillhandahålla tillräckligt militärt försvar som svar på oliberala och stora främmande regimer. De kan hävda att ”vi kan bryta ned Syd- och Nordamerika samt Europa till regioner med små, svaga stater men det hade lämnat dem försvarslösa mot att domineras av en framtida motsvarighet till Kina, Ryssland eller Förenta staterna”.
Men är små stater verkligen försvarslösa?
Välstånd – inte storlek – köper försvar.
Att utkämpa krig är ett dyrt och kapitalintensivt företag. Ironiskt nog har några av de mest krigiska staterna sitt ursprung i relativt fria ekonomier (exempelvis den Amerikanska och imperialistiska Brittiska ekonomin) eftersom sådana ekonomier generar större skatteintäkter.
Å andra sidan är det ett faktum att rikare samhällen har bättre möjligheter att försvara sig mot angripare. Rikare samhällen har råd med viktig och dyr krigsmateriel som luftvärnsförsvar och liknande försvarsteknologi. De har råd att betala för välutbildade yrkesförband istället för att tvingas tillämpa allmän värnplikt med personer utan särskilda färdigheter för militär verksamhet. Rikare samhällen kan dessutom lättare skaffa kärnvapenteknologi vilket visat sig motverka krigshandlingar från stora aggressiva stater.
Dessutom kan rikare samhällen köpa försvar från grannar på en rad olika sätt. De kan anställa utländska legosoldater och kan helt enkelt muta fiendestater. Potentiella utländska angripare kommer även vara ovilliga att bomba välmående utländska städer som är källor till lönsam handel och investeringar.
Slutligen är i mer välmående samhällen invånarna på individuell och lokal nivå mer kapabla – om staten tillåter det – att beväpna sig själva, vilket innebär ännu ett lager av motstånd mot den utländska angriparen.
Fördelarna med decentralisering
Den sistnämnda fördelen med ekonomiskt välstånd leder oss in på de taktiska fördelarna med politisk och militär decentralisering. Hoppe skriver:
Som innehavare av yttersta beslutsmonopol avgör staten ensidigt – och bindande – huruvida vi ska försvara oss eller inte; huruvida motstånd ska uppbådas, antingen i form av civil olydnad, väpnat motstånd eller en kombination därav; och utifall väpnat motstånd ska utövas, i vilken form. Om den bestämmer att vi inte ska göra motstånd, kan den göra det av välmening eller som resultat av mutor eller personliga hot från den invaderande staten – och i vilket fall som helst kommer beslutet strida mot många personer som hade föredragit att bjuda motstånd, och dessa skulle därmed göra sig skyldiga till att sätta sig upp mot både den egna staten och angriparen.
Om staten å andra sidan bestämmer sig för att göra motstånd, vilket även denna gång kan vara ett välmenat beslut eller resultatet av stolthet eller rädsla – kommer beslutet strida mot många medborgare som hellre låtit bli att bjuda motstånd eller uppbådat motstånd på ett annat sätt och nu istället är medbrottslingar till staten och kommer få leva med samma risker eller framgångar som alla andra.
Reaktionen hos ett fritt territorium är annorlunda. Det finns ingen regering som tar ett beslut. Istället finns flera institutioner och individer som väljer sin egen försvarsstrategi, antingen individuellt eller i samarbete med andra, utefter var och ens egen riskbedömning. Följaktligen kommer angriparen ha betydligt svårare att samla information och underlägga sig territoriet. Det räcker inte lägre att ”känna” regeringen, vinna ett avgörande slag eller att ta kontroll över regeringskansliet för att utfärda order till den inhemska befolkningen. Även om en motståndare är ”känd”, ett slag är vunnet eller om ett försvarsorgan besegras, påverkar det inte de andra.
Därtill påverkar det stora antalet befälsstrukturer och strategier samt det kontraktsbaserade frihetliga samhället både det beväpnade och obeväpnade motståndet. I det förstnämnda fallet är den civila befolkningen i stats-territorier i regel obeväpnade och kraftigt beroende av skattefinansierade och värnpliktiga arméer samt konventionell krigsföring. På grunda härav kommer försvarsmakten att skapa fiender bland sina egna medborgare, vilket den angripande staten kan använda till sin egen fördel, och oavsett vilket finns det lite för angriparen att frukta när den reguljära armén blivit bekämpad. I motsats till detta är sannolikt befolkningen i fria territorier tungt beväpnad och striderna utkämpas av icke-reguljära miliser ledda av yrkesmilitär i gerillastil eller genom partisankrigsföring.
Alla krigförande är frivilliga och allt deras underhåll: mat, husrum, logistik etc. är frivillig. Således måste gerillasoldaterna hålla sig på extremt god fot med den egna befolkningen. Men just detta: deras genomgående försvarsmässiga karaktär och nära enhälligt stöd från allmänhetetn kan göra dem nästintill oövervinnerliga, även mot vida numerärt överlägsna invaderande arméer. Historien ger oss flertalet exempel: Napoleons nederlag i Spanien, Frankrikes nederlag i Algeriet, USAs nederlag i Vietnam, Israels nederlag i Södra Libanon.
Kollektivt försvar, gerillakrigsföring, och privata arméer
Rothbard utforskade dessa teman i sitt arbete om den Amerikanska revolutionen, i vilken han påpekade den avgörande gerillakrigföringens avgörande roll i konflikten. Under kriget fungerade de ”Förenta Staterna” som en grupp av självständiga stater som gått samman för sitt gemensamma försvar. Koalitionen hade framgång mot den tidens starkaste stat, och de amerikanska staterna fungerade i praktiken som självständiga små enheter, även om de internationellt representerades under gemensam diplomatisk flagg.
Således kan vi dra slutsatsen att ett effektivt militär försvar inte är beroende av en centraliserad stat eller politisk enhet. Det finns inga övertygande anledningar att tro att utfallet eller sättet att föra krig på för den amerikanska sidan hade varit annorlunda om det funnits tjugo eller trettio kolonier istället för tretton.
Dessa fakta är relevanta än idag då andra regioner kan nyttja samma dynamik, om de bara kunde bortse ifrån nationalism och auktoritetstro. Om Litauen, exempelvis, tar militärt försvar på allvar kan de se på det faktum att det forna sovjetblocket, från Estland till Bulgarien (inte inräknat tidigare rådsrepubliker, såsom Ukraina), har en sammanlagd befolkning på över 100 miljoner som dessutom är utspridd över ett stort område. Med andra ord har regionen potential att uppbringa ett trovärdigt och effektivt militärt försvar mot utländska angripare genom ett decentraliserat kollektivt försvar.
Försvarskapaciteten skulle även kraftigt förstärkas av ekonomisk tillväxt genom avreglering och laissez-faire. Föga förvånande är dock de flesta stater ovilliga att befria sina ekonomer från statliga ingrepp. Samtidigt är de inriktade på att avväpna lokalbefolkningen, centralisera sin militär och låta amerikanska skattebetalare och NATO betala notan. De har med andra ord förbundit sig till en gammal modell med statligt försvar som tidigare har visat sig kapitalt misslyckad.
Denna region (likt större delen av världen) är fastlåst i idén att en centraliserad stat och en försvarslös privat sektor är det bästa sättet att försvara sig. Exempelvis uppgår antalet privatägda vapen i Bulgarien till 6 vapen per 100 invånare. I Polen är siffran 1.3 per 100 invånare. I Litauen är det ännu färre privatägda vapen (0.7 per 100), ett land som bestämt att förslavning genom allmän värnplikt är bättre än att låta medborgarna äga vapen. När vi jämför dessa siffror med vapeninnehav i Schweiz, där det går 45 vapen på 100 invånare (i USA är andelen 88 per 100 invånare), framgår det tydligt att de Östeuropeiska regimerna inte tar någon sorts försvar utanför statens våldsmonopol på allvar.
Ideologi har betydelse
Ekonomi, storlek, och kvalité på krigsmateriel är faktorer som alla spelar roll, men inga av dessa är starkare än den ideologins kraft. Hoppe skriver:
[H]ur kan någon, exempelvis, förklara att Frankrike inte redan för länge sen erövrade Monaco, eller Tyskland Luxemburg, eller Schweiz Liechtenstein, eller Italien Vatikanstaten, eller USA Costa Rica? Eller hur kan man förklara att USA inte ”avslutar jobbet” i Irak genom att helt enkelt döda alla Irakier. Säkerligen är det genomförbart, sett till population, teknologi och geografi.
Anledningen till dessa underlåtelser är inte att de franska, tyska, schweiziska, italienska eller amerikanska härskarna har några moraliska invändningar mot erövring, ockupation, expropriation, konfiskering, förslavning och fängslandet eller dödandet av oskyldiga – de gör detta mot sin ”egna” befolkning på daglig basis. …[D]et som håller dem tillbaka och förklarar deras motvillighet att göra det som faktiskt är tekniskt möjligt är folkopinionen, inrikes såväl som utrikes.
Som La Boétie, Hume, Mises och Rothbard har visat vilar statlig makt ytterst på opinion och inte råstyrka. Bush dödar inte personligen, eller håller en pistol mot personen vilken han beordrar att utföra dödandet. Generaler och soldater följer order på eget bevåg. Inte heller kan Bush ”tvinga” någon att finansiera hans aggression. Befolkningen måste vara villiga att göra så själva eftersom, de på det stora hela, tycker att det är det rätta att göra. Å andra sidan, om en majoritet av generaler, soldater och medborgare slutade tro på Bushs legitimitet att beordra, omvandlas dessa order till tom luft.
I slutändan kan ingen statlig struktur förhindra krig om den förhärskande ideologin är att föredra våld över fred och nationalism över laissez-faire. På samma sätt bekämpar inte Sverige och Norge (exempelvis) varandra för att fredlighet påtvingas dem av NATO eller USA, utan för att befolkningen i regionen ser krig som ohållbart. Det är (för tillfället) fred i större delen av västvärlden eftersom få av de produktiva skattebetalarna är villiga att föra krig mot andra medborgare i väst. Det är en ideologisk triumf, inte en militär sådan.
Original: Does military defense require large states
Översättning: Robin Bengtsson
”Potentiella utländska angripare kommer även vara ovilliga att bomba välmående utländska städer som är källor till lönsam handel och investeringar.”
Men om de bara är ute efter att förinta den etniska/nationella folkgrupp i det land de angriper och struntar i lönsam handel och investeringar utan är fanatiska rashatare som bara vill förinta sin fiende av någon knäpp anledning? Kanske osannolikt men går ju knappast att utesluta har gjort sådana försök i historien där det väsentliga har varit att fysiskt förgöra en folkgrupp som den främsta prioritet framför ekonomiska eller andra vinster med krig. I sådant fall är det inte orimligt att de skulle kunna använda kärnvapen och bara vilja förstöra ett visst land och folk utan att bry sig om andra konsekvenser.
Hur bör och kan ett libertarianskt gerillaförsvar förbereda sig och kunna försvara och avvärja ett sådant hot?
Menar du att ett statslöst samhälle med libertarianskt gerillaförsvar skulle vara en fiende till ett land med en stor stat?
Jag tycker ditt inlägg visar på faran med stora stater. När vi tillåter dem att växa då blir det ett hot mot alla, såsom EU håller på att bli.
Nej inte nödvändigtvis läs det jag skrev igen det jag undrar är hur ett libertarianskt samhälle möter ett hot mot en fiende som beslutet att utrota hela befolkningen i detta samhälle med kärnvapen? Hur ska dessa privata gerillaförband lösa det om de inte har ett centraliserat försvar för ett sådant angrepp?
@Per
Hur skulle ett socialdemokratiskt samhälle kunna försvara sig mot Ryssland om Ryssland vill utrota Sverige med kärnvapen?
Teoretiskt finns möjligheten för Nordkorea att utrota USA:s befolkning med kärnvapen. Det enda vi kan vara säkra på är att USA lär kunna utrota Nordkoreas befolkning som hämnd.
Svaret på din fråga blir således att ett libertarianskt gerillaförsvar inte kan skydda sig mot kärnvapenutrotning lika lite som någon annan kan det.
En nationalstat med en massa pengar lär väl ha lättare att lägga pengar på dyra högteknologiska anti-kärnvapen system osv vad det kan tänkas vara som kan avvärja ett eventuellt kärnvapenhot som jag har svårt att se att små privata gerilla grupper kan göra, förutse , ha ekonomi och kunskaper osv att genomföra. Så därför tror jag att en nationalstat bättre kan skydda landet och befolkningen mot ett kärnvapenhot än vad små libertarianska gerillagrupper kan.
Eller har jag fel?
Det finns små möjligheter att försvara sig mot ett kärnvapenangrepp. Det enda som i praktiken finns är att vara ett hot tillbaka. Slänger du kärnvapen på mig slänger jag kärnvapen på dig. Inte helt otänkbart att små gerillagrupper kan åstadkomma det om de samarbetar.
Vad säger att frivilliga krafter inte skulle kunna bygga ett kärnvapen att använda som hämnd om de vill det? I princip är målet för hämnd ganska litet; de personer som var ansvariga för angreppet på dig.
Den stat som vill lägga pengar på ett anti-kärnvapen-system som har en teoretisk chans att fungera kommer driva sin ekonomi i konkurs. Dessutom lär autonoma libertarianska samhällen har mer pengar tillsammans än någon stat kommer att kunna skramla ihop, så de kan nog i sådant fall ha ett gemensamt anti-kärnvapensystem mot de stater de anser hotar dem. Vi kan kalla det försäkringsbolaget mot kärnvapenattacker.
Så gott som otänkbart att små gerillagrupper skulle kunna ha kärnvapen va? Tänker på finansiering kunskaper osv
Om dessa små libertarianska gerilla grupper ska hämnas tillbaka med kärnvapen hur ska de göra det utan att kränka en massa oskyldiga individer som kommer stryka med i hundratusentals om inte miljoner om de nu lyckas bygga kärnvapen och dessutom lyckas släppa dom över det andra landet?
Och om de endast ska hämnas på dessa skyldiga individer i en regering hur lätt tror du det blir för dessa små libertarianska gerillagrupper att nå dom långt borta i främmande land hur skyddade som helst?
Nu är jag ingen expert på kärnvapen men för att släppa eller skjuta kärnvapen över ett land måste man väl släppa det med flygplan över ett land eller skjuta från väldigt långt håll? Om ett land har någon form utav avancerat anti-kärnvapen system som kan upptäcka detta i tid via radar eller liknande och därmed skjuta ner det och oskadliggöra det innan det hinner göra skada så är väl det bästa alternativet? Och varför skulle detta få tex Sverige att gå i konkurs? Som du säger hade vi ett jätteförsvar innan och det fick oss inte att gå i konkurs det var på den tiden då vår ekonomi var som bäst och skatterna som lägsta och arbetslösheten som minst osv så förstår inte vad du menar att ekonomin skulle gå i konkurs?
@Per
Vad tror du var anledningen till nedrustningen av kärnvapen mellan USA och Sovjetunionen? Ekonomi. Inget av länderna hade råd att hålla på att hålla med tusentals kärnvapen och därtill försöka konstruera anti-kärnvapen-vapen.
Sverige skulle aldrig kunna har råd med något anti-kärnvapen-försvar. Vill något land utrota Sveriges befolkning genom att slänga kärnvapen på Sverige är det inget som går att stoppa. Det enda Sverige kan göra är att slänga några kärnvapen tillbaka.
Det går således alldeles utmärkt för ett antal libertarianska samhällen att gemensamt konstruera kärnvapen som de kan slänga på någon som vill slänga kärnvapen på dem.
Alla större stater såsom USA, Ryssland, England etc. har gerillaförband. Det är inget nytt. Deras uppgift är i huvudsak att stötta försvarande lands gerillakrigare.
Hmm jag vet inte jag Göran. Hur kunde då Sverige tex ha råd med det väldigt stora invasionsförsvar vi hade under ca 50 år eller så?
Om libertarianska samhällen ska konstruera kärnvapen och slänga tillbaka så är väl dessa inte libertarianska samhällen? Eftersom de inte endast kommer skada och döda de individer som var skyldiga utan en massa oskyldiga civila individer och därmed går man väl emot själva den libertarianska principen ”Du ska inte skada eller döda eller stjäla”?
Idag lägger staten mer pengar enskilt på att ta hand om invandrare, ledsagare åt handikappade m.m. än vad de lägger på försvaret. Anslaget till försvaret står i princip stilla från år till år och försvaret blir mindre och mindre.
Vad tror du, Per, att det skulle kosta att gå tillbaka till ett invasionsförsvar om cirka 800.000 under vapen vid mobilisering? Jag tror inte Sverige har råd med det.
Utöver kostnaden för ovan kan vi lägga till kostnaderna för ett anti-kärnvapen-system som du vill ha. USA har inte råd med ett sådant. Hur skulle Sverige har råd med ett sådant?
Om en stat vill slänga kärnvapen på libertarianska grupper så har kanske invånarna har röstat på den staten, så kan vi säga att de är oskyldiga? Libertarian innebär inte pacifist. Det är alltid rätt att försvara sig. Hämnd kan vara en sådant försvar.
Det går alltid att komma åt de ansvarig, för eller senare.
Dessutom skulle libertarianska samhällen dels har mer ekonomi och dels mer avancerad teknologi än totalitära och socialistiska stater.
Också undrar jag om staten väljer att göra motstånd så kan detta leda till ofrihet för medborgare som inte vill göra motstånd som tvingas strida eller som på andra sätt riskeras att drabbas av kriget men gäller inte detta också om motståndet endast skulle utgöras av frivilliga privata gerilla förband?
Om en en motståndsgrupp bjuder motstånd och når framgång mot fienden och fienden inte vet riktigt vilka motståndarna är så brukar dom straffa civilbefolkningen vilka som helst för att sprida skräck och få vanligt folk att sluta stödja motståndsgruppen och på så vi skadar de privata motståndsgrupperna vanligt folks frihet genom deras agerande. Det var väl det som hände ”snapphanarna” i Skåne de privata gerillaförbandet då den svenska staten avrättade hela byar som tvingade befolkningen i stort att sluta stödja ”snapphanarna”.
Om gerillan dessutom inte bär uniformer utan består av olika privata personer så vet inte fienden vilka de ska bekämpa och kommer se sig tvingade att döda en massa civila kvinnor och barn för att tvinga dom att sluta. Detta får man nog inte i samma utsträckning när det gäller statliga förband som strider emot varandra då det är tydligt vilka man ska bekämpa osv
Åsikter?
Mvh Per
Det är riktigt Per att civilbefolkningen straffas för att få dem att inte stödja de gerillaförbanden. Poängen med förband som försvarar sin hembygd är att alla deltar i det. När Sveriges försvar var som störst fanns det 850.000 personer i försvaret. Full tillräckligt för att inget land i världen på den tiden skulle fundera på att försöka ockupera Sverige.
Man beräknar att man bör vara tre gånger så stor som en motståndare om man ska lyckas kriga framgångsrikt mot den. Med ett decentraliserat hemvärn skulle Sverige kunna ha 3-4 miljoner beväpnade. Vilket land i världen har manskap att matcha en ockupation av Sverige?
Krig handlar om ekonomi, så det gäller att göra det väldigt dyrt för en angripare. Det behövs inga högteknologiska vapen för det. Varje bomb USA släpper över ISIS kostar ungefär 10.000.000 kr (inkluderar kostnaden för själva bomben och all logistik för att få de på plats där den ska detonera). Var och kan försöka räkna ut hur mycket det skulle kosta att bomba ut ett enda hemvärn. Lägg sedan till tusentals hemvärn.
Hittade en kul bok idag i en välgörenhetsbutik: ”Hemvärnsmannen i fält” från 1959. Jag köpte den för 30 kr. Nu kan jag bli en välutbildad libertarians gerillakämpe. Faktiskt en riktigt bra bok med massor av tips.
Jo jag håller med dig om att det är bra med ett decentraliserat hemvärnsförsvar är själv med i hemvärnet. Men tror inte det ena nödvändigtvis behöver utesluta det andra och att vi även kan ha anti-kärnvapen försvar mm att komplettera hemvärnet med.
Tack för boktipset låter mycket intressant ska kolla upp det.
Gå med i hemvärnet vett jag.
Ska vi kunna försvara oss mot kärnvapen måste vi ha egna kärnvapen. Att ha ett vapensystem som kan oskadligöra ett kärnvapen som slängs på Sverige är omöjligt. Möjligen med lite tur och slumpen.
När väl politikerna skulle bestämma sig för något sådant kommer det att utformas på sådant sätt att det skyddar politikerna. Resten skiter de i. Du får bli politiker i stället för att vara med i hemvärnet.
Jag blev väldigt störd i början av den här artikeln.
”Oavsett hur man värderar den ryska aggressionens omfattning.”
Alltså, fähund, har du en poäng att göra, har du insikter att dela med dig av, GÖR DÅ DET. Utan att fullständigt politisera det du skriver redan från början. Är du fullständigt politiskt tondöv? Eller håller du på med någonting annat? Bland politiska texter har vi ju vant oss vid hur biroller kan vara de egentliga huvudrollsinnehavarna. Om du verkligen hade en principiell poäng att göra, snarare än att syssla med dagspolitik, manipulation och taskspeleri, snälla du, ta dina historiska exempel från tider som ej är dagspolitik. När jag läser att du tar dina exempel från dagspolitik så sjunker mitt förtroende för dig som intellektuellt hederlig ner till marianagraven rent automatiskt.
Detta sagt, så har jag vissa andra invändningar mot artikeln också. Värdet i texten är att den tar upp våldets centrala betydelse. Våld är viktigt! Våld är centralt! Våld är politik och politik finns därför att våld slår alla andra argument. Det finns ingen flykt från våld. Hur gärna vi än skulle vilja att det vore så. Så långt, allt ok. Men, vad är en stat? Väldigt mycket av detta blir retorik. Styr till exempel Moskva den Ryska Federationen? När du jämför RF med till exempel USA, var har människorna störst frihet? Ord är en sak. Praktik någonting helt annat. Ibland är en ”stat” bara ett ord. Ta det heliga romerska katolska imperiet. Som inte var romerskt, inte var heligt, inte var ett imperium. Det var en kultursfär. Ord är ord.
Ok, det här blev för aggro, precis som vanligt. Jag hade några poänger i den här kommentaren (som befinner sig under moderering) som jag fortfarande står fast vid, men, som sagt, alldeles för offensivt. Ledsen för det.
Klas! Människor i USA har det friare än i Ryssland, men hur tror du att det är om 10 år eller 20 år. USA blir ofriare för varje år som går. USA:s stat växer och växer.