Bättre pest än kolera

Demokraterna i det amerikanska senatshuset, med galningen Elizabeth Warren i spetsen, satte igår p för president Obamas förhoppningar om en ”fast track” för frihandel. Många ny- och klassiska liberaler, som är lika ignoranta som Warren, förfasas nog över att det ser ut att inte bli så mycket av den utlovade frihandeln. Fast det betyder ju egentligen bara att vi fått pest snarare än kolera, för frihandel är inte något annat än politiskt styrd handel.

Problemet är att den som av princip är för fri handel, dvs emot politisk styrning, inte kan få någon vägledning av just principerna när det handlar om frihandelsavtal. För det handlar om att viss handel av vissa varor ”befrias” från vissa befintliga regleringar medan de omfattas av ett helt gäng nya – och dessutom kommer denna förändring också med en massa politisk klåfingrighet och regleringar på andra områden. Hur bör man som god frihandelsvän ställa sig till ett frihandelsavtal?

Om man bara går på ordet så bör man givetvis vara för. Men ord är inom politiken till för att förleda, så man gör sig själv en björntjänst om man tror på något som en politiker säger. Ofta handlar det om att använda positivt laddade ord för något man är (helt godtyckligt) för, medan man använder negativt laddade ord för allt man är (godtyckligt) emot. Man måste alltså se igenom de politiska dimmorna.

Liksom alltid är politik ett ”givande och tagande” och varenda politiskt beslut är både bra och dåligt, oberoende av vilka principer man förfäktar. ”Inte något ont som inte för något gott med sig” verkar vara en politisk princip, snarare än en empirisk observation. Men eftersom det handlar om avvägningar mellan det goda och det onda, som bägge är delar av frihandelsavtal, är det inte längre en principfråga – det är en värderingsfråga. Frågan är helt enkelt: vad värderar du mer, det goda eller det onda i avtalet?

Man kan inte lita till principer för att göra sådana avväganden. För en princip handlar om själva motsatsen till avvägning. Att stå för en princip gör inte att man kan välja att vara emot lite när man känner för det, för resultatet blir godtyckligt och därmed själva motsatsen till principiellt.

Frihandelsavtal sätter därmed saker och ting på sin spets, precis som frågan om den ”minimala” staten, eftersom det handlar om godtycklig (eller i alla fall personlig) värdering snarare än principer. Tycker du om det ”goda” som kommer med avtalet mer än det ”onda”? Tycker du om illusionen av garanti som kommer med den ”lilla” staten mer än det onda av att institutionalisera våldet?

Politiken gör principer omöjliga, vilket är en av anledningarna till att den alltid korrumperar. Många med fasta principer har under årens lopp sökt att på politisk väg skapa förändring ”åt rätt håll” genom politiskt engagemang. Utan undantag har de nästan omedelbart ställts inför val mellan pest och kolera, två alternativ där man måste ta ställning och där bägge innebär både gott och ont. Och oavsett hur man väljer – även om man avstår och därmed inte tar ställning för något av det goda – så har man brutit mot sin princip.

Detsamma med frihandelsavtalets ”fast track” som nu gått i stå. Antingen blir resultatet att vi inte får ett frihandelsavtal, vilket betyder i huvudsak status quo. Eller också får vid det, vilket bara betyder en omfördelning av var den politiska styrningen slår hårdast. Bägge alternativen är, ur principiell libertariansk synvinkel, dåliga; inget av dem innebär frihet eller fri handel.

Detta är vad politiken gör: den skapar konflikter där sådana inte finns och den gör kreatur av människor. Det bästa vi kan göra är att vända den ryggen helt och hållet. Av princip.