Kan en två år gammal nationalekonomisk analys av svensk alkoholpolitik ge oss en fingervisning om vad som väntar när vinster förbjuds i vården? I så fall har vi att se fram emot sjuksköterskor som springer omkring barbröstade på de statliga sjukhusen.
Understreckaren Lyckad statlig satsning på striptease recenserar Eva Hasselgrens doktorsavhandling ”Två vita och en brun”. I den får vi ett exempel på hur resultatet alltid blir värre än det ursprungliga problemet varje gång staten fixar. När staten försökte bedriva sedlighetspolitik genom att förbjuda vinster på alkohol slutade det föga förvånande med att den drev strippklubbar och restauranger med barbröstade servitriser.
Händelseförloppet är lärorikt.
I slutet av 1800-talet och början på 1900-talet var det stora problem med superiet i landet. (En praxeologisk undersökning av orsakerna till detta vore intressant i sig.) Nykterhetsrörelsen uppstod och jobbade på att få bukt med detta. Tyvärr nöjde den sig inte med att göra gott på frivillig basis utan den lobbade staten för att förbjuda alkohol.
Brattsystemet med motbok infördes 1917 för att ransonera spritkonsumtionen. År 1922 hölls en folkomröstning om alkoholförbud men då förbudssidan förlorade med knapp marginal permanentades motboken som kompromiss. Samtidigt reglerades utskänkningen kraftigt för restauranger. Till exempel infördes måltidstvång, dvs. att man måste beställa mat för att få köpa alkohol. (För att gå runt detta införde restauranger ”bångrätter”, vilket kunde vara en burk ärtor som bars in och ut med dryckesbeställningarna.) Dessutom förbjöd man vinst på alkohol medelst skatteregler som gjorde att all vinst på alkohol tillföll staten. Det blev mer eller mindre omöjligt att driva restaurang. Men restauranger ansågs systemkritiska för staten eftersom turister och affärsfolk måste ha någonstans att äta. Därför bildade staten restaurangbolag runtom i riket (t.ex SARA i Stockholm, VARA på västkusten) som tog över ett stort antal fallerande restauranger. Folk gick till dessa ”folkrestauranger” för att supa och matkulturen blev med tiden ordentligt eftersatt.
År 1955 avskaffades motboken och restaurangerna tappade omedelbart en nästan hälften av sina kunder, eftersom de nu kunde sitta hemma och supa. Vid det här laget hade restaurangerna förvandlats från redskap i sedlighetens tjänst till intäktsbringande rörelser för staten. Därmed blev frågan enbart hur denna statliga intäktskälla (snarare än sedligheten) skulle räddas. Olika vägar prövades, som diskotek, cocktailbarer och vid slutet av 60-talet hade kreativiteten utmynnat i striptease och barbröstad serveringspersonal i de statliga restaurangernas regi. Det var en stor succé.
Att tillämpa denna kausalitetskedja på förbud mot vinster i välfärden lämnar vi som övning åt läsaren. Med lite tur slutar det med att vi får barbröstade sjuksköterskor på de statliga sjukhusen. Det skulle bli stor succé.
Haha! Kanske är det så att detta är socialisternas plan på alla fronter, riktiga snuskhumrar!
För övrigt, vad är det för slags människa som doktorerar i historia med inriktning på de statliga restaurangföretagens historia?
jag tycker det är ett fantastiskt ämne att doktorera i. Det blottlägger centralplaneringens tokskaper.
Jag håller med. Mer forskning på hur socialisterna har sabbat i Sverige vore önskvärd. Det måste finnas en stor källa till forskningsmaterial.
Ett problem ligger nog i att finna studenter som vill forska i det eftersom alla är uppfostrade i socialismens förträfflighet, så det slår nog väldigt få studenter att verkligheten förmodligen är helt annorlunda. Dessutom lär den som vill forska på det området inte behöva konkurrera om utlånade böcker på biblioteket eller liknande.
När jag var en ung man i slutet av 80-talet funderade jag faktiskt på att doktorera i historia och kollade runt en del.
Som det såg ut då var det helt klart att man i princip var tvungen att vara troende marxist för att kunna få en avhandling godkänd.
Länge var det rentav högmålsbrott att ifrågasätta hovhistorikernas ”officiella” tillrättalagda historieskrivning i Sverige.
I dag är det ett hinder för den akademiska karriären.
Det är symptomatiskt, att devisen man valt att sätta i gyllene bokvstäver över ingången till Uppsala Universitets stora aula är:
”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”
Tänk som ni blivit tillsagda.
Rothbard fångar denna problematik i Anatomy of the State:
http://mises.org/sites/default/files/Anatomy%20of%20the%20State_3.pdf
Intressant artikel!
MEN, var är Veckan som gick 15?!
@Robin : Dessvärre förgick vecka 15 innan vi hann kommentera den. Svisch! sa det, och sen var den borta. Vi skall försöka hedra den till nästa vecka.
När kommer nya podden:)?
@Johan : Förväntat är att den anländer runt helgen. Sedan kommer det sannolikt en till kort därefter. Vi har lite joxx i schemat som vanligt.
Haltar förresten inte Klaus jämförelse med situationen i slutet av 60-talet något?
68-revolten var ju sitt viftande med sovjetflaggor och hyllande av blodiga diktaturer till trots, även en revolt mot Sveriges puritanska arv och folkhemsstatens repressiva skötsamhetsideologi.
På 70-talet gick den svenska staten (kanske för att det näst Frankrike är Europas mest centraliserade stat?) plötsligt från den ena extremen till den andra, då en vänsterelit ansåg att svenskarna var för pryda och staten skulle lära folket promiskuitet.
http://magasinetneo.se/artiklar/porrigaste-decenniet/
Det är upp-och-nervända världen jämfört med i dag, när folk i Sverige kastas i fängelse för innehav av tecknade Mangaserier som skildrar unga människor nakna, när det pågår en hysterisk debatt om ett förbud mot sexualiseringen av det offentliga rummet, om att skärpa sexköpslagen, att slå vakt om statens alkoholmonopol och västvärlden mest repressiva narkotikapolitik etc, etc.
Hembränning? Torde ingå i problematiken.