Idag fick Sverige en helt ny polisorganisation. Istället för länspolisindelningen blir det nu en enda rikspolis. Varför?
Målet med den nya organisationen är att komma närmare medborgarna, effektivisera och samordna både kompetens och resurser.
Ända till 60-talet var polisen kommunal. Sedan blev den centraliserad till länen. Och nu ska den centraliseras till Stockholm.
Kan någon nämna en enda byråkratisk organisation som kommit närmare medborgarna, blivit effektivare och ökat sin kompetens genom att centraliseras? En enda? Bara en. Någon?
Den som leder detta arbete är Dan Eliasson, tidigare fyra år generaldirektör på Migrationsverket och tre år som generaldirektör på Försäkringskassan. Han har en gedigen erfarenhet i centralisering av myndigheter. Han lovar att detta kommer gå bra.
En lång rad chefsled har kapats bort och på sikt hoppas Dan Eliasson kunna visa att minst 100 miljoner har sparats, på minskad administrativ kostym, på minskade övertidsuttag och andra samordningsvinster.
– Det kommer att bli ett par stökiga år. Men på sikt kommer polisen kraftfullt att vitaliseras
Vad kan man säga annat än att det är tragikomik på högsta nivå. I nästa vända kan han leda förstatligandet av skolan så att den blir mer individanpassad. Hur är folk funtade som förespråkar förstatligande av skolan? Kan de överhuvudtaget peka ut någon statlig verksamhet som inte är ett avskräckande exempel.
SÄPO är tydligen inte längre understäld polisen utan istället direkt understäld regeringen.
Tycker mig känna igen mantrat; ”Det kommer bli ett par stökiga år, men…”
”Målet med den nya organisationen är att komma närmare medborgarna, effektivisera och samordna både kompetens och resurser.”
Det var ungefär anledningen till att polisen förstatligades en gång i tiden. Brottslingarna började röra sig över kommungränserna i stor del till att vi fick bilar i landet. Det behövde då även poliserna göra. Lösningen var att förstatliga polisen. Uppdraget gick till utredaren Carl Persson, som sedan blev den första rikspolischefen (observera att en riskpolischef inte är en polis, dvs. har inga polisiära befogenheter, vilket naturligtvis inte hindrade Björn Ericsson att skaffa sig själv en polislegitimation och således under sin tid som rikspolischef dagligen begå brottet föregivande av allmän ställning utan att varken polis eller åklagare grep och åtalade hon för den brottsling han var). I alla fall så har den första rikspolischefen Carl Persson senare ångrat sin gärning att förstatliga polisen. Det blev inte bra enligt honom själv.
Jag måste lägga till lite om hur polisdistrikten tillverkades i Sverige. Det fanns en socialdemokratisk minister som inte var nöjd med indelningen. Hans hemstad Tidaholm hade inte fått ett eget polisdistrikt. Han klagade. Då slog man ihop två distrikt i Norrland och delade på två i Västergötland så att Tidaholm fick sitt polisdistrikt trots att det inte fanns några försvarbara skäl att göra det varken ekonomisikt eller praktiskt.
Med det sagt, att politik inte alltid handlar om det bästa utan om det näst bästa bara av personlig prestige.
Rättelse: Minister ovan ska vara riksdagsman.