Något säger mig att den gemene mises.se-läsaren är ungefär lika bra som undertecknad på att läsa/förstå grekiska (dvs inte alls). Men det är trots allt intressant att se på just dessa två ord i rubriken, för deras svenska respektive motsvarigheter (anarki och kaos) används gärna synonymt. Många ser dessutom denna sammanblandning som ett argument mot t ex den anarkokapitalism som förespråkas på mises.se, ofta kryddat med allehanda värdebaserade antaganden som att ”utan stat finns ingen ordning”. (Ordning är nog inte rätt ord för det vi sett t ex den senaste veckan.)
Historien formligen kryllar av exempel på spontana ordningar och allehanda frivilliga institutioner för resursdelning, rättskipning och gemenskapsordningar. Man kan t ex se till forskning om decentraliserade, frivilliga institutioner av Elinor Ostrom eller Bruce Benson.
Men åter till grekiskan. Om jag förstått detta rätt är den etymologiska betydelsen av χάος, dvs ordet kaos, ”tomhet, avgrund”. Det kan nog stämma. Även om min tolkning eventuellt är försvenskad så är det lätt att se att kaos har att göra med en tomhet, inte minst om den tolkas som frånvaron av hyfs, moral och värderingar – en slags nihilistisk tillvaro. Om denna dessutom är under utsatta förhållanden som t ex extrem fattigdom, så är det inte svårt att se att detta också utgör en mänsklig och social avgrund.
Ordet αναρχια (anarki) å andra sidan betyder ”utan archoner”. En archon är enligt Wiktionary antingen en härskare (ledare för staten), en styrande rådman eller – vilket torde vara mindre relevant i sammanhanget – en varelse som tjänar Demiurgen. Förvisso kan man hävda att ett samhälle utan en archon (i någon av de förra betydelserna) också har en ”tomhet” just för att det saknar archonen. Men det är en ”tomhet” på samma sätt som kedjelösheten är en ”tomhet” för den som tidigare varit fastkedjad. Det betyder sannerligen inte att det också är en ”avgrund”.
Ser man till SAOL så påpekas först den senare betydelsen. ”Anarki” kommer av grekiskans ord som betyder i det närmaste ”utan styresman l. öfverhufvud”. Så långt så väl. Därefter kommer sammanblandningen, vilket är det som minarkister ständigt verkar fastna för. Enligt SAOL används ordet i betydelserna
tillstånd (i sht i en stat l. öfver hufvud i ett samfund), då antingen ingen styrande makt finnes l. den styrande makten saknar nödig myndighet o. icke kan upprätthålla lag l. ordning; regeringslöshet, laglöshet; tygellös oordning
Notera att även om SAOL blandar hej vilt så finns två separata betydelser av anarki, som kräver normativa antaganden för att kunna likställas. Det ena, vilket vi nog kan anta är det etymologiskt mer korrekta, beskriver ”ingen styrande makt” eller ”regeringslöshet, laglöshet” eller att ”makten saknar nödig myndighet o. icke kan upprätthålla lag”. Det andra är ”tygellös oordning” och alternativtolkningen till maktens inverkan, nämligen att ”makten saknar nödig myndighet o. icke kan upprätthålla … ordning”.
Det står förvisso ingenting om vilken slags ordning som man syftar på. Få hade väl klagat över den ”tygellösa oordning” som uppstått om ”makten” vid ett koncentrationsläger i Nazityskland ”icke kan upprätthålla … ordning”. Förvisso riskerar exemplet att avfärdas av den som inte läser det noggrant som ytterligare ett exempel på Godwin’s Laws tillämplighet, men i sak håller nog de flesta med. Och poängen är just att exemplet är värdeladdat. ”Ordning” värderas beroende på dess kontext och vad den konkret betyder.
Att ”makten saknar nödvändig myndighet o. icke kan upprätthålla … ordning” är dubbeltydigt just av den anledning som gör att minarkister tenderar att helt missa poängen. För en anarkist är ”makten”, enligt gängse språkbruk, inte legitim. Så oavsett vilken ”ordning” den med sin ”myndighet” försöker ”upprätthålla” är orättfärdigt. Notera att samtliga referenser till ”ordning” i SAOLs definition syftar på en ordning som bestäms, upprätthålls, tyglas av en makt. Det är alltså inte en marknadsordning, utan en statsordning.
Minarkister ser inget problem med varken makten eller dess ordning. De är av den enkla anledningen i själ och hjärta etatister.
Bah. Behöver verkligen minarkistee och anarkister bråka sinsemellan? Ni har samma mål under överskådlig tid. Sånt här tjafs kan ni väl ta om någon gång en minarkistisk stat faktiskt upprättas?
Till sakfrågan tycker jag det är självklart att det kommer existera makter som uppehåller den önskvärda ordningen. Kalla det hemvärn eller vad du vill. Även såna fenomen behöver organiseras – vilket kommer ge organisatören någon form av makt – i praktiken uppstår runt ”hemvärnet” alltså frivilliga ministater. Utopier är för religiösa, anarkism är religion. / Liberalen
Sånt här tjafs är nog enda chansen för er minarkister att få till era statsbildningar 😀
Minarkister brukar hävda just detta, att minarkister och anarkister står varandra så nära, har närapå samma mål, samt ska vandra samma väg till 90-99%. Men det är bara minarkister som tycker så, antagligen för att de helst bibehåller illusionen om att deras etatism är så oerhört annorlunda än de som vill ha lite större stat. Anarkister ser det annorlunda. Om man diskuterar hälsa och sjukdom så är en förkylning fortfarande sjukdom – även om den kategorin också innehåller cancer och pest. Minarkister verkar anse att förkylning är så ”liten” sjukdom att den inte ska räknas som sjukdom.
Det du nämner om organisation är den brinnande punkten. Sker detta ovanifrån med makt, våld och hot om våld (stat) eller sker det underifrån genom frivilliga kontrakt (anarki)? Frågan är inte om organisation, utan principen bakom.
Simon,
du förordar precis samma sorts meningslösa trams; som många, många var överens om på 1940-, 50- och 60-talet… dvs. fick vi bara den ”riktiga” och ursprungliga kommunismen… så…så… skulle allt bli så bra…så bra… så bra…
Jag kallar mig inte anarkist. Även om det är det man egentligen är. När man inte tror på statligt tvång utan på frivilliga lösningar kan man bara komma till en slutsats om man är konsekvent.
Reclaim the kaos!
För mig som naturvetare betyder inte kaos ”oordning” utan ”oförutsägbarhet”. Ordning uppstår ur kaos när vi har negativ entropi. Vi vet bara inte hur ordningen kommer att se ut.
Liv uppstod ur kaos, men livets exakta ordning och form var och förblir oförutsägbar.
Det är en bra poäng. Oförutsägbarhet är förstås högst problematiskt för centralplaneraren och härskaren, eftersom den förres planer och den senares makt står på spel och riskeras när allt inte är helt ”enligt plan”.
… och för centralplaneraren är det givetvis ”kartan” som gäller även om verkligheten uppenbarligen är på väg att ana något totalt annorlunda; även om det kanske tar en eller flera generationer innan ”mainstream” successivt ändrar uppfattning …
citat:
”… År 1944 skrev han boken What is Life? som innehåller en diskussion av negentropi (motsatsen till entropi) …”
http://sv.wikipedia.org/wiki/Erwin_Schr%C3%B6dinger
Bra skrivet, Norpan!
Det är lätt att döma ut något som kaos bara för att man inte ser ordningen. Samma kanske med frågan kring livets uppkomst.
Om man inte nödvändigtvis förespråkar ”no government” eller laglöshet, men snarare frivilligt samarbete eller inget tvång, är frågan om anarkism är den rätta definitionen?
Är inte då autarki mer passande?
http://en.wikipedia.org/wiki/Autarchism
Per: Jag har ingen koll på om minarkister förordar frivilligt medborgarskap, men det gör alltså jag. Jag tillhör personligen gärna staten Sverige, så liberalt styrd som möjligt, men om du eller någon annan inte vill göra det ska det stå er fritt att begära utträde på ett eller annat sätt. Naturligtvis, jag må kalla mig liberal, men jag är inte dum.
Och vad jag förstår (relativt ny här) är det väl ganska självklart för minarkister också? Eller vill de ha en liten stat som tvingar sina medborgare att bekänna den som giltig? Låter föga frihetligt isåfall..
Men vi står där vi står. Vi har en värld av megastater. I din analogi har vi cancer, då spelar det väl ingen roll om några bara önskar att de vore förkylda än att hoppas på att bli helt friska? Principiellt märkligt, men ingenting att bråka om.
I mitt tycke, såklart. 🙂
Nej, dessvärre är de flesta minarkister inte med på att låta folk vara frivilligt underställda statsmakten. De hävdar naturliga rättigheter och därmed att det inte skulle ske något förtryck under nattväktarstaten.
Du uttrycker det intressant när du säger att man har rätt till utträde. Minarkister hävdar liknande, men oftast i bemärkelsen ”passar det inte så flytta”. Det är då underförstått att man måste lämna sin markegendom, eftersom den inte kan flyttas med. Utträde, däremot, skulle kunna inrymma att man helt enkelt drar tillbaka sitt samtycke och därmed att staten inte har makt på ens egendom. Om så är fallet så blir staten underställd medborgaren snarare än tvärtom, vilket undergräver dess auktoritet – och frågan är om den är en egentlig stat.
Den stat som tillåter fritt in- och utträde (med medborgarens egendom) är inte väsensskild från annan organisation och är således inte en stat enligt den gängse definitionen. Sådan organisation kan mycket väl finnas inom ramen för en anarki.
Huvudet på spiken.
Simon,
Jag missförstod… och gissade att du – liksom de kanske flesta minarkister – menade en minimal nattväktarstat – med påtvingad territoriell jurisdiktion!
Uno: Liberal kallar jag mig mestadels för att jag ogillar orddevalvering. Säkert mer än lovligt naivt, men det struntar jag i. Liberal är mer estetiskt tilltaIande än libertian. I sakfrågorna är jag tydligen närapå anarkistisk för det mesta. Känns betryggande!