Tro det eller ej, men Sverige framställs av borgerliga politiska krafter i västvärlden som ett exempel på en lyckad marknadsanpassning av välfärdssektorn. (Samma exempel används av motsvarande vänsterkrafter för att peka på marknadsfundamentalism.) Bland republikaner i USA hörs hänvisningar till är att till och med Sverige, det välkända förfrysta socialistlandet någonstans kring nordpolen, lyckats införa en marknad. Då borde väl det fungera också i Amerika?
Det kan man kanske tycka, men som vanligt har man fått nästan allting om bakfoten. Att en skol-, vård- eller omsorgspeng skulle vara en marknadsanpassning är helt galet. Förvisso kan den (ö)kände libertarianen (tillika monetära centralplaneraren och preliminärskattens uppfinnare) Milton Friedman anses vara pengsystemets ”farfar”, men det gör det inte bättre.
Problemet är här att man utgår ifrån att ”valfrihet” skulle vara gott i sig och dessutom något som staten ska syssla med. Och det har folk uppenbarligen gått på, även om de för det mesta kräver att alternativen ska vara helt likvärdiga (vilket den som tänker efter nog inser undergräver själva idén). Det intressanta är att valfriheten blivit så kär att samma argument som borgerliga politiker använder för diverse pengsystem används också av den hyperetatistiska vänstern, som i valfrihetens namn kräver offentligainvesteringar: äkta valfrihet bara finns om det finns ett tydligt offentligt alternativ, säger man. Endast privata utförare är inte valfrihet, heter det.
Men låt oss bortse ifrån det partipolitiska käbblet och istället se till vad pengsystemet verkligen innebär. För det förfäktas trots allt av allehanda klassiska liberaler och libertarianer, ofta men inte alltid som ett uttryck för valfrihetsfundamentalismen.
Friedman ansåg att ett pengsystem skulle införa lite marknadsmekanism i en av centralplanering helt förstörd sektor. Om folk fick ”välja”, hävdade han, skulle man kunna sålla agnarna från vetet bland utförarna och därigenom skapa press på kvalitetshöjningar och kostnadsminskningar. Det låter bra, men är egentligen bara samma gamla dumma idé som ständigt återföds med viss variation i färgsättning och nyanser. För man kan inte ha ”lite” marknad i ett i övrigt socialiserat system utan att alltihop förvrängs, förvanskas och förvrids. En reglerad marknad klarar inte att tillfredsställa behov och önskemål som en helt fri marknad. Så också vad gäller ”fri”-skolor och till synes privata vårdinrättningar.
Ett pengsystem ger nämligen staten de facto rätt att besluta vad som ska krävas för att peng ska utbetalas. Med andra ord kan en privat skola under ett pengsystem helt och hållet intvingas under statens tunga ok. Även om samhället i övrigt är helt fritt, så innebär en skattefinansierad skolpeng att skolor som inte lyder under skolpengsreglerna blir relativt sett dyrare. För om man väljer en skola utan skolpeng, det vill säga en skola som inte följer statens regler eller bara vill vara helt fristående, så måste man fortfarande betala den skatt som blir till ”peng”. Det blir alltså två flugor i en smäll för statens klåfingriga byråkrater och maktmän: man kan samtidigt reglera (statliga och) privata skolor och konkurrera ut dem som man inte reglerar.
Det är med andra ord ett genomvidrigt system som endast innebär en dubbelvinst för staten.
Men det räcker dessvärre inte, för det finns mer att bli förgrymmad över. Det centralplanerade systemet hålls under armarna genom den (högst begränsade) marknadsmekanism som trots allt införs genom att föräldrar och elever väljer skola. För även om det är ett system som i sin helhet är förvrängt, så kommer man att kunna kamma hem kostnadsminskningar genom konkurrens mellan de privata skolorna och kvalitetshöjningar av samma anledning.
Delvis betyder detta att skolorna blir lite bättre och billigare, men det betyder också att problemen med ett centralplanerat system kan identifieras. Precis som bristerna i det sovjetiska systemet kunde ses endast mot bakgrund av det bättre fungerande och något mer marknadsanpassade väst, kan problemen i offentliga skolor identifieras tack vare skolvalet och experimenterande hos reglerade ”privata” skolor. Och man ges också möjlighet och idéer att rätta till problemen.
Samtidigt får staten upp ögonen för att de privata skolorna inte ”behöver” lika mycket pengar som de offentliga, medan de senare brottas mer uppenbart med de inneboende problemen av centralplanering och således ”behöver” mer. Så man påbörjar en omfördelning. Vi ser detta redan idag i svenska kommuner, där den nästan alltid sämre offentliga skolan får högre skolpeng eller subventioner på sidan för att de ”behöver” det (t ex billigare lokaler).
Så både staten och den offentliga sektorn ges konstgjord andning ”tack vare” pengsystemet. Urk.
Men bäst av allt (om man är etatist) är att problemen som uppmärksammas nästan uteslutande kan skyllas på konkurrensen (offentliga skolor ”utarmas” av privata skolor med riskkapital) eller på privata skolors girighet (om problemen uppmärksammas där). Känns något av detta igen? Just det, det är precis om detta den svenska debatten handlar. Problemen uppmärksammas nästan enbart i så kallat privata skolor (privat ägande, men hyperreglerad verksamhet) medan de är större och mer frekventa i offentlig sektor; och samtidigt hävdas både vitt och brett att det är ”marknadens” fel.
Ur ett libertarianskt eller frimarknadsperspektiv kan man inte annat än ta sig för pannan och undra vad i helvete Friedman sysslade med. Frihet och marknad kan inte införas uppifrån, utan är ett frihets-, gräsrots- och demokratiskt (i ordets rätta bemärkelse) projekt.
Misstaget Friedman (och så många andra) gjorde var att han trodde att ”lite mer marknad” är bättre än status quo. Men då bortsåg han ifrån att en statligt förvaltad marknad har konsekvenser som kan vara långt värre än bristen på marknad. Lite marknadsmekanismer men med bredare genomslag för staten är inte ett fall framåt, utan det är att hälla bensin på etatismens förbannade låga.
På radion hörde jag idag att britterna önskat få folk att göra något åt dragiga lägenheter som innebär ett slöseri med energi. Men ingenting hände förrän staten gav ett litet stöd. Då blev det fart.
Pengsystemet innebär att det finns en större efterfrågande sektor. Skulle inte detta vara något helt annat än socialism? Kan Per Bylund inte skilja mellan ett sätt som innebär att man skapar mer av valfrihet från ett som förbjuder valfrihet?
Centralbanken innebär att man värnar penningvärdet. Det låter centralistiskt men denna centralism innebär att man slår vakt om motsatsen inom den reala ekonomin.
Om det abstraherade bytesvärde innebär att du då du har det uppskattar det för vad du kan få för det, dvs köpa, så är det viktiga med penningen att du kan just detta, köpa, utan att värdet urgröpes. Det är alltså alldeles oväsentligt om detta värnande sköts av ett centralt organ eller inte. Det viktiga är att värna det som omsättes på marknaden. Penningens syfte är att underlätta byten.
När detta är klart för Per Bylund kommer Per Bylund kunna uppskatta både staten och Milton Friedman som onekligen förtjänar annat än att buntas samman med marknadsfiender.
Med tanke på att du, Dan, bara rapar upp en massa dynga så är det svårt att ta dig på allvar. Med tanke på den sista meningen i din kommentar kan man undra om du verkligen läst artikeln.
Givetvis ökar efterfrågan om man sänker kostnaden (som i ditt exempel med dragiga lägenheter), även om det sker artificiellt (genom statliga dekret). Om staten skulle ge glassbidrag på 10 kr för varje glass som säljs så är det klart att det skulle säljas fler glassar. Om man anser att glassförsäljning är något bra så är det ju ett ”slöseri” att det inte säljs mer glass. Men vad betyder det egentligen att underblåsa glassförsäljningen? Jag skulle för egen del sätta i system att köpa glassar som kostar mindre än de 10 kr om jag får behålla mellanskillnaden. andra skulle säkert göra samma sak. Och många skulle välja att köpa glass istället för sådant de annars hade köpt – den är ju mycket billigare, relativt sett. Men efterfrågan betyder i sig inte ett smack, vilket Dan och allehanda keynesianer verkar ha förbenat svårt att förstå.
Det som betyder något är att tillfredsställa verkliga behov och önskemål, dvs att förverkliga värden. Ekonomi handlar om att studera hur effektivt marknaden gör detta, bland annat genom spontana, decentraliserade fenomen som prismekanismen. Att staten går in och pillar på priser (som i pengsystem), och dessutom betalar åt folk, snedvrider hela ekonomins produktion (fler glassar, men därmed också färre något annat). Antingen tar man på sig storhetsvansinneshatten och hävdar att det är bra eftersom att Dan (som i det här fallet) tycker att glass eller skolgång är viktigt, eller så ser man till den verkliga effekten: att resurser omdirigeras från där konsumenter väljer att lägga medel till där staten (Dan) tycker att de istället ska lägga dem. Med andra ord: resursslöseri.
En oreglerad marknad är såväl en frihets- som rättvisefråga. En reglerad marknad, oavsett om den rymmer ”valfrihet” (och oavsett på vems bekostnad) kan inte vara vare sig fri eller rättvis. Att Dan eller Löfven eller Obama eller vem 17 som helst tycker att det är ”bättre” att de väljer åt folk än att folk väljer själva är en helt annan frågeställning.
@ Per Bylund
Praxeologi har med mänskligt handlande att göra och här får du hemst gärna rätta mig om jag har fel. Då förefaller det naturligt att studera samhället och människors handlande.
Är det egalt om folk handlar glass eller inte finns det ingen anledning för staten att göra något. Men om vi har att hushålla med bränslet och det finns ett sätt, att isolera m m, för att minska bränslekonsumtionen, ja, då kan det vara idé för staten att göra något. Det staten gör inverkar på människors handlande. Folk gör något åt sina dragiga hem och energiförbrukningen minskar. Det var det som var avsett. Det var det den statliga åtgärden ledde till. Det var ett initiativ som fordrades för att det skulle bli handling. Det var privata företag som uträttade arbetet.
Staten bör utnyttja kunskaper om människors handlande. Det gör de privata aktörerna. Varför har man ändrat ifrån att först visa fraktfritt som ett iförbokat alternativ till att istället ha ett alternativ som tar betalt för frakten då man beställer böcker via nätet om det inte beror på att man dragit lärdom av erfarenheten att en del människor väljer det förhandskryssade alternativet?
I någon stad har man klistrat gröna fotsteg mot papperskorgar. Det har blivit en renare stad. Man har utnyttjat vad erfarenheter av mänskligt handlande. Ska man inte göra det om man gillar praxeologi? Med syftet att minska resursslöseriet.
Det är anmärkningsvärt att du använder dig av ord som praxeologi när du har så ofattbart bristande kunskaper i just det du skriver om.
Till exempel:
Men om vi har att hushålla med bränslet och det finns ett sätt, att isolera m m, för att minska bränslekonsumtionen, ja, då kan det vara idé för staten att göra något. Det staten gör inverkar på människors handlande.
Det låter som att du talar om ekonomi och marknad. Marknaden är den smått fantastiska mekanismen som samordnar samhällets resurser trots att de är decentraliserade och ändå slår samtliga alternativ. Så långt är allt väl. Men problemet är att du sedan slänger in dina egna värderingar som vore de objektiva och nödvändiga. Visst ”måste” vi hushålla med bränsle, men det finns ingen skillnad på hushållning och marknad – de är så gott som synonyma.
Det du egentligen menar är att du tycker att man ska använda mindre bränsle, använda det på ett annat sätt, osv. Det vill säga andra volymer och andra användningar än de som bestäms på marknaden. Storhetsvansinneshatten sitter säkert på ditt huvud. Jag kan gärna diskutera ekonomi med dig, men dina idiosynkratiska preferenser för vad systemet ska resultera i är jag varken intresserad av eller tycker är relevanta för frågeställningen. Inte förrän du utnämner dig själv till och erkänns av andra som världsdiktator.
Man ser hur frihetliga ni är som tar bort mitt svar! Ni är de fiender sossarna önskar sig! Ni är inte liberala eller ens libertarianer för då hade ni förstått nödvändigheten av en stat, låt vara att dess roll inte är att styra ekonomin. Skrapa på ytan och vi ser att ni är en produkt av IB och Sapo (sossarnas, inte med ”ä”).
Det svenska folket förtjänar något annat.
Då ni inte accepterar andra åsikter och inte rätt förstår marknaden och dess sätt att fungera sätter jag punkt för mitt deltagande i denna sossestyrda sajt.
Och jag som trodde att Dan som miljöpartist kunde samsas med socialdemokrater… 😀
@ Jonas Ek
Inte med trixande och truxande. Det finns givetvis ”goda socialdemokrater” som bara vill ha en fungerande marknadsekonomi och stöd till husägare att sätta in nya hissar, till barnfamiljer och äldre med ekonomiska problem.
Fondsocialister hör vi tack och lov ingenting av i dessa dagar. Det småbarnsaktiga hipp hipp hepp heppandet har avklingat även om det kanske fortfarande leks och busas i buskarna.
http://falkvinge.net/2015/01/06/understanding-bitcoin-and-its-disruption-through-its-roots/