Expressen publicerade igår en ganska lång men än mer förvirrad krönika av Anna Dahlberg: Högern måste sluta spela dum i vinstfrågan. Det enda man lär sig av denna krönika är att Dahlberg själv inte behöver spela.
Ignorans och arrogans lär gå hand i hand. Vi ser det hela tiden, inte minst vad gäller den ekonomiska ignoransen (som jag skrivit om på mises.se en massa gånger), där folk som knappt kan stava till ”nationalekonomi” utan tvekan både vitt och brett och högljutt avfärdar allt vad ekonomi och ekonomer heter. Anna Dahlberg är inte sämre. Faktum är att, får vi lära oss:
Ett av alliansregeringens största misstag var att odla en svensk form av anarkokapitalism: en övertro på att marknaden kan frälsa alla verksamheter
Så pass! Med tanke på att Reinfeldts politiska arv är att han vänt ”gammelmoderaterna” ryggen, skapat ett nytt socialdemokratiskt parti och dessutom uttalat att principer är farliga, så är anarkokapitalism något av en överdrift. Den etatistiska etiketten ”nyliberal” hade varit en överdrift så absurd att man både skrattar och gråter – samtidigt. Så ”anarkokapitalism”…? Öhm…
Dahlberg vet förstås inte vad hon talar om, men det är väl det som är den egenskap som gör att man blir anställd som krönikör i kvällspressen. Hon skriver t ex:
En annan aspekt av anarkokapitalismen är att den över tid bygger upp ett industriellt komplex av övervakning. Den fina omskrivningen för detta är att ställa hårda kvalitetskrav. Men när behovet av att kontrollera att allting går rätt till växer, slukar det alltmer resurser och kväver professionernas autonomi.
Den här beskrivningen är så främmande för mig att det inte ens går att kommentera på den. Går det över huvud taget att förstå vad människan menar? Eller vad det har med anarkokapitalism att göra?
Därefter hoppar Dahlberg vidare till att stolt deklarera att hon inte har någon som helst koll på ekonomi. Och sedan att hon varken vet vad liberalism eller vinst är, samt att hon inte har koll på det här med ”konkurrens” – eller det nobelpristagaren Ronald Coase efterfrågade (en diskussion om, eller i alla fall en tanke ägnad åt, ”government failure”). För Dahlberg är etatismen religion, det offentliga gör visst inte fel – och konkurrens gör att man får (!) oseriösa aktörer:
En liberal linje bör vara uttalat pragmatisk. Det är inte vinsten i sig som är problemet, utan risken för att man får in oseriösa aktörer med tvivelaktiga drivkrafter. Olika verksamheter behöver därför regleras på olika sätt. Det finns ingen ”one size fits all” i denna fråga.
På skolans område behöver vinstintresset tas bort helt och etableringsfriheten inskränkas; på andra områden kan marknadskrafterna tämjas på annat sätt. Hela detta frågekomplex borde underställas en forskarledd utredning med så fria direktiv som möjligt.
Men det är en intressant krönika, för man får en inblick i hur illa det står till med folks tankekonst. Och att det uppenbarligen är legio att deras ignorans och bristande logik i sig är argument.
Som Murray Rothbard, som till skillnad från Reinfeldt och alliansen faktiskt var anarkokapitalist, uttryckte det (uppenbarligen med Anna Dahlberg i åtanke):
It is no crime to be ignorant of economics, which is, after all, a specialized discipline and one that most people consider to be a ’dismal science.’ But it is totally irresponsible to have a loud and vociferous opinion on economic subjects while remaining in this state of ignorance.
Precis så. Fast motsatsen verkar gälla om man är ”känd krönikör”. (Anna Dahlberg rekommenderas t ex denna text, som kanske klargör problemen med hennes felaktiga antaganden: Därför kan offentlig sektor inte fungera.)
Det är förvisso ganska lustigt att ordet ”anarko-kapitalist” dyker upp i en krönika i Expressen. Likaledes är det intressant att ordet libertarian faktiskt används nu och då. Problemet är att inte en själ verkar veta vad de betyder utan för den lilla snäva kretsen frihetsvurmare.
Jag antar att det är där vi kommer in.
Vore för övrigt hysteriskt kul att se denna människas reaktion när någon förklarade vad riktig anarko-kapitalism är. Jag gissar på någonstans mellan ask-grått och ärt-grönt.
Det är förvisso ganska lustigt att ordet ”anarko-kapitalist” dyker upp i en krönika i Expressen. Likaledes är det intressant att ordet libertarian faktiskt används nu och då. Problemet är att inte en själ verkar veta vad de betyder utan för den lilla snäva kretsen frihetsvurmare.
Visst är det kul! Men det gör det också tydligt att vi lever i något slags skymningsland som är så långt ifrån en meritokrati man kan komma. Uppenbarligen är kunnande inte ett krav alls, snarare tvärtom. Ju mindre man vet, desto mer plats får man i debatten. Dahlbergs krönika är ett ypperligt exempel på detta. Kan någon hitta något i denna krönika som inte går direkt i strid med fakta, vetenskap och vedertagna definitioner? Det är ju inte något av det som skrivs som har någon verklighetsförankring.
Men nog tyder detta på att vi är på rätt väg. För som Gandhi sa, ”First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you, and then you win.” Dahlbergs krönika faller i ”ridicule”-kategorin. Med tanke på diskussionen i USA för tillfället, inte minst den kampanj progressiv media fört den senare tiden, så verkar vi ligga någonstans mellan ”ridicule” och ”fight”. Bra jobbat! 🙂
Första gången jag sett anarkokapitalism i en text av något som massmedia producerat, sedan så hade jag aldrig läst den om inte den här artikeln fanns. Nog kan man tycka att även Anna Dahlberg borde reflekterat över motsägelsen i att påstå att Alliansen utövat en anarkokapitalistisk politik? Men eftersom det är en krönika tycks man kunna spotta ut sig allt möjligt som saknar verklighetsanknytning, vänta, det gör de ju i vanliga fall ändå och kallar det för ”vetenskap”.
Vill man ta sig ett steg åt vänster hela tiden så får man se till att det tidigare steget anses vara väldigt höger.
Jag sade till en moderat dagen före valdagen att jag tyckte att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg för moderaterna väldig lågt åt vänster. Svaret blev att de har moderniserat sig. Min egen reflektion på det. Moderaterna kallar sig arbetarparti och moderniserar sig till en politik som är destruktiv för antalet arbetstillfällen i landet.
Lustig formulering av Anna Dahlberg att ”…anarkokapitalism: en övertro på att marknaden kan frälsa alla verksamheter.” Jag trycker det är väldigt väl bevisat att politiker och staten har en övertro på att socialistiska regleringar kan frälsa alla verksamheter?
@ Göran
Det har väl varit en bra sak att moderaterna varit drivande på att skapa en marknad för skol- och utbildningstjänster! För detta ska de ha en eloge! Friskolorna har nu blivit accepterade av en stor sektor av det politiska fältet.
Vi har dock att på ett eller annat sätt reglera denna marknad, precis som vilken annan marknad som helst.
Det är ju en bra sak om lärare startar skolor och får sin försörjning av detta, kanske tjänar extra genom att sälja böcker och utbildningsmaterial samt kurser till vuxna och andra som inte betalar med skolpeng.
Då hade läraren/egenföretagaren varit som bagaren/egenföretagaren.
Det beklagliga i utvecklingen har legat i att det blivit marknad att sälja skolor. Skolorna blir allt dyrare då varje säljare vill tjäna lite. Detta gör att räntekostnaderna ökar då köparen inte klarar detta med eget kapital. Dessa räntekostnader dras av i deklarationen.
Så får vi en marknad där inkomsterna kommer ifrån skattemedel och ökade utgifter dras av. Det blir en marknad för att köpa och sälja skolor, inte för att köpa och sälja tjänster som skolorna utför.
Att se en lärare slappa och leva på de inkomster han fått av att sälja skolan kan få en att gråta. Läraren borde förränta sitt humankapital och tjäna pengar på att vara lärare och sälja, om han vill tjäna mer, utbildningstjänster, böcker, kurser för näringslivet bl a, bl a.
Visar det sig att liberaliseringen av skolväsendet fått oönskade följder. Att riskkapitalbolag köper skolorna och lärare slutar att undervisa då de fått pengar att klara sig, då tycker jag åtminstone att något gått fel. Som om bagaren slutat baka bröd för att istället slappa då han sålt bageriet för miljoner.
Det handlar inte om avundsjuka. Det handlar om att ha en rätt incitamentsstruktur i ett samhälle, en struktur som får folk att förränta det de är duktiga på.
”En annan aspekt av anarkokapitalismen är att den över tid bygger upp ett industriellt komplex av övervakning. Den fina omskrivningen för detta är att ställa hårda kvalitetskrav. Men när behovet av att kontrollera att allting går rätt till växer, slukar det alltmer resurser och kväver professionernas autonomi.”
Jag reagerade också på detta stycke, som påminner om något jag själv under min gymnasietid skulle kunna fylla ut en uppsats med i ett ämne som jag prioriterat bort och därför inte satt mig in i. Det är fullt med snygga ord som ger skenet av ett underbyggt resonemang, och med lite tur så läste inte läraren så noga och gav därför uppsatsen ett högt betyg.
Om jag ska försöka mig på att tolka det så verkar det minst långsökt att hon talar om effekterna av konkurrens; en marknad med konkurrens tenderar att öka kraven på aktörernas kvalitetskontroll, ja (syftet med att kalla detta ett ”industriellt övervakningskomplex” ser jag dock inte). Och ja, det kostar en del resurser för aktörerna att säkerställa sin kvalitet. Det kostar även resurser att via byråkratin upprätthålla kvalitetskontroller, så jag ser inte vad hennes ”marknad” gör fel där enligt henne om den efterapar vad staten skulle ha gjort.
Detta ”kväver” dock ”professionernas autonomi”. Det är här det blir obegripligt. Är det bra eller dåligt? Hon förespråkar ju själv saker som skulle kväva professionernas autonomi. Ja, marknaden skulle troligtvis inte tolerera en lärare som är så ”autonom” att han lär barnen att 2+2 = 5. Menar hon att problemet med anarkokapitalism är att det leder till en marknad där aktörerna inte kan göra vad fan som helst (= förlorad ”autonomi”), och är detta då inte önskvärt? Om så är fallet så motsäger hon sig själv i slutet, när hon summerar sin ståndpunkt med att problemet inte är vinsterna i sig, utan att vi med för mycket marknad riskerar att få ”oseriösa” (”autonoma”?) aktörer.
Tveklöst bland det snurrigaste jag har läst på mycket länge. Vet inte ens om jag själv fick ur mig någonting begripligt här, jag är fortfarande lite yr i mössan efter att ha försökt förstå mig på artikeln.
Det kan ju, som du påpekar, betyda lite vad som helst. Men jag tror faktiskt att hon kan syfta till Jan Björklund och folkpartiet här. De har ju föreslagit både friskolor och hävdar att ”krav är att bry sig”. Dessutom är de rätt snurriga (mer än de flesta, alltså) vad gäller försvaret för marknaden.
Men, som sagt, det är svårt att veta vad Dahlberg menar. Om hon nu faktiskt hade något speciellt i åtanke när hon skrev alla dessa orden – det är ju inte så säkert.
All verksamhet måste kvalitetskontrolleras på ett eller annat sätt. Sker kontrollen av tjänstemän utan eget intresse i verksamheten, utan att behöva ta konsekvenserna av den och dessutom underställda en central politisk ledning så är det en sak och sker kvalitetskontrollen av den som får ta konsekvensen dvs beställare/kund så är det en annan.
Ideologisk variabel är också ven som faktiskt bestämmer vad som är kvalité och inte. En sak är säker och det är att det finns många olika syn på vad som är god kvalité.
I ett anarkkokapitalistiskt samhälle där trovärdighet kommer att vara centralt på ett helt annat sätt än i det nuvarande förmodar jag att det behöver backas upp av trovärdiga system. Det kommer förmodligen att inbegripa en rätt hård frivilligt avtalad övervakning av dig själv. Frivillig inom citationstecken då du förmodligen inte kommer kunna agera i så många sammanhang utan att ha uppbackning från ett sådant företag som går i god för dig och där du dessutom har avtalat om konsekvenser för dig själv om du bryter mot avtalet.
Alla former av relationer där en personlig relation saknas kommer förmodligen att behöva en sådan övervakning. man kommer åtminstone att fritt välja sin övervakare 🙂
Hur det ser ut kan man inte veta men någon form av ganska sträng övervakning kommer förmodligen att vara inblandad. Min gissning är att den kommer att vara betydligt hårdare än vad jag tror den är nu. Det viktiga torde dock vara att det företag som missbrukar information från sådan övervakning försvinner fort till skillnad mot en stat.
En sådan övervakning skulle i själva verket utgöra kärnan i ett anarkokapitalistiskt konkurrensutsatt rättssystem.
Om jag visste att vi hade en anarkokapitalistisk regering kanske jag hade gått och röstat.
Men det tycks som om skatterna ligger kvar på samma absurda nivåer, arbetsmarknad och bostadsmarknader och reglerade till döds. Skatter och regleringar hindra skapande av jobb och innovation. Priset på energi och bränsle ständigt ökas med hänsyn till en pseudovetenskaplig domedagssekt som etablissemanget dyrkar. Stat och media bedriver köns- och kulturkrig för att tvinga på allmänheten deras syn på tillvaron, och de få som inte hänger på mobbas ut i offentligheten.
Tycks mer som om regeringen Reinfeldt var en förvaltningregering som tillfälligt tog över för sosseriet, men ack så fel jag hade, det var anarkism hela tiden.
En mycket bra genomgång av dumheterna finns också att läsa på rothbardinstitutets hemsida: http://rothbardinstitutet.se/2014/10/vanstern-maste-sluta-spela-smarta-valfardsfragan/
” En annan aspekt av anarkokapitalismen är att den över tid bygger upp ett industriellt komplex av övervakning. Den fina omskrivningen för detta är att ställa hårda kvalitetskrav. Men när behovet av att kontrollera att allting går rätt till växer, slukar det alltmer resurser och kväver professionernas autonomi.
_____
Den här beskrivningen är så främmande för mig att det inte ens går att kommentera på den. Går det över huvud taget att förstå vad människan menar? Eller vad det har med anarkokapitalism att göra?”
Hon beskriver konsekvenserna av politikernas interventioner och centralstyrning i bl.a skolan som ett anarkkapitalistiskt system vilket är mycket märkligt. Verksamheter behöver kvlitetsgranskas det är en sak som är säker. Sker den granskningen av politiker och deras tjänstemän så är det definitivt inte anarkokapitalism utan förmodligen socialism, dess motsats. Sker kvalitetsgranskningen däremot av den verkliga beställaren/kunden, eleven och eller dennes föräldrar är vi på väg åt rätt håll.
Det är skrämmande att en person dels är så ologisk och obildad samtidigt som de får plats i en av de större tidningarna.
Människan tar egentligen upp mycket av de problem de frihetliga redovisar med etatismen och säger sedan att det är anarkokapitalistiskt. Goddag yxskaft.