Hans och Klaus får sällskap och benäget understöd av Joakim Kämpe i ett avsnitt vigt åt vår förebild Ludwig von Mises. Vi följer Mises liv från födelsen i Galicien, hans utbildning, arbete i Wien, flykten till Schweiz och slutligen fristaden i USA. Vi diskuterar Mises största bidrag och böcker inom praxeologi, penningteori, konjunkturcykler, socialism och metodik. Vi får också lära oss vad som händer när en apa röker sin egen kroppsvikt av marijuana och hur staten skapar incitament för att förgifta vår mat.
Vad gäller den rattonyktra så har ni inte riktigt rätt fakta.
Asiaten påstod att han druckit efter han hade kommit hem, och då hade de använt en metod för förbränningstakt för att avgöra om det kunde stämma eller inte. Men metoden ansågs inte helt validerad för asiater.
Det gör det inte mindre idiotiskt, men det är dumt att raljera med fel fakta.
Applåderar temat, för en som inte har läst ”The Last Knight of Liberalism” innehöll denna en hel del tidigare okända fakta och anekdoter kring Mises! Det roligaste var nog att höra om hur han friade, och när han retade upp Ayn Rand över en middag tillsammans med henne och Hazlitt!
Sen tycker jag att det nästan tillförde en extra dimension att ha med Joakim. Det låter på något sätt mer gemytligt att ha en tredje person att bolla runt konversationen med, tycker jag =)
Tack för ett nytt bra avsnitt!
Beträffande Mises och boken ”Medelvägens motståndare”, ställde jag mig frågande inför hur Kurt Wickman i introduktionen på sidan 27 kategoriskt ställer upp en europeisk och amerikansk gren av libertarianismen mot varandra, vilka gör anspråk på Mises.
Där heter det att amerikanernas ”west ward drive” är förklaringen till att de till skillnad från europeiska libertarianer inte förstått det fina i kråksången med staten.
Griper han inte mest efter halmstrån där? Europa saknar väl inte direkt en radikallibertariansk tradition?
”Human Action” har för alltid förändrat min syn på världen och hur den fungerar. I owe it to Ludwig.
Jag kan inte annat än att hålla med.
Ekonomi blir så enkelt när man tar Mises utgångspunkt. De ekonomiska lagarna är så uppenbart orubbliga och självklara när man väl har formulerat dem.
Jag diskuterade med en kollega (som är uttalad socialist) häromdagen. Han beskrev mina försök att förklara de grundläggande ekonomiska lagarna som ”ideologi” men jag förklarade att de ekonomiska lagarna är helt fria från ideologi. De är naturlagar.
Jag gav exempel på lagen om avtagande marginalnytta (som jag anser vara den viktigaste orsaken till att välstånd sprids i samhället).
Jag gav exempel på lagen om tidspreferens (som är orsaken till att vi har ränta och att vi inte har oändlig kapitalbildning).
Vi diskuterade också vad som händer om kapitalisten tar sin profit och bara lägger på hög. Min kollega påstod att det kommer att leda till att de resurser som han skulle köpt för pengarna blir oanvända. Jag förklarade att pengar inte har något värde om de inte används och att resurserna finns ändå: det enda som kommer att hända är att priserna på resurserna sjunker tills dess att någon har råd att köpa dem.
Efter detta sa han att det må vara som det är, jag är ändå socialist.
Detta är ideologi. Att tycka att man borde kunna flyga trots att gravitationen är ett faktum. Att vi ändå kan flyga kan vi knappast tacka socialismen för.
Lite ott topic och lite taget ur sin kontext, men jag tycker den är fin.
”Sanningen är en arg och krävande men befriande ledsagare, som drar oss sparkande och skrikande upp längs det vassa och trasiga berget, men som sedan sätter oss försiktigt ner för att förundras i andlös beundran över vyn den vackraste som någonsin kan skådas.
Våra klagomål rullar tomma ner i en kal krusning av vit rök, och försvinner in i dimmorna av vårt förflutna. Våra ögon strömmar med tårar i stum tacksamhet över vad vi kunna skåda.”
Stefan Molyneux.
Berne : Den är fin. Stefan Molyneux är fantastisk som populariserare av libertarianska tankebanor, och han har definitivt ett sätt att uttrycka sig som är få förunnat.
Måste ta mig igenom hans böcker någon dag.
Ja gör det Hans. Jag har läst Everyday Anarchy och Practical Anarchy, riktigt bra, The Handbook of Human Ownership – A Manual for New Tax Farmersmen, är helt suverän. Det var ett tag sedan jag läste dem. Ska banne mig läsa dem igen.
On Truth och UPB ska jag ge mig på också så småningom.
Innan du ger dig på UPB så kan det vara en idé att kolla upp de kritiker av den som finns, då Molyneux inte är i närheten av att vara en lika bra filosof som han är talare. UPB har en hel del stora problem, här kommer David Gordons recension av boken som en försmak:
http://mises.org/daily/6101/
Resten av hans böcker kan säkert vara bra, men hans försök att ”bevisa” moral genom UPB är rätt pinsamt.
Det kan säker vara som ni säger. Men det skadar inte att ha läst den i vart fall.
Gordons kritik av UPB har jag läst – och det verkar relativt uppenbart att Molyneux saknar viss förståelse för hur filosofiska argument byggs upp från botten. Därmed inte sagt att han inte har bra argument, men just UPB har jag inga större förhoppningar för.
Jag läser huvudsakligen äldre och mer akademiska verk, men eftersom han är en såpass framträdande person inom libertarianska cirklar så borde man nog ha läst ett par av hans böcker också.
Har ni läst något av David Friedman?
Av någon anledning har jag inte läst mycket av någon av alla personer som heter Friedman. Borde väl ta mig igenom Machinery of Freedom någon gång. (Läslistan är lång…)
Podcast-världens ledigaste resurs, och Mises expert på fethetsstudier. Ni är mycket roliga Hans. En liten idé bara, ni kanske skulle lägga ”dumstruten” sist i podcast-sändningarna.
Så man får det viktigaste godbitarna först så att säga.
Läst Fridman. Nej inte jag heller, har bara kollat på You Tube ang. M och D Friedman. Finns en hel del och lyssna på där.
David Friedman skriver intressant om Island, som viss mån gäller även övriga delar av Skandinavien innan de nordiska staterna grundades – det fanns inget verkställande organ eller en stat, men en enda lagsamling (landskapslagarna) och ett domstolssystem (tingen):
http://www.daviddfriedman.com/Academic/Iceland/Iceland.html
Varför lyfts detta så sällan fram i historieböckerna?