Men räddningstjänsten då?!

1646690466_1369787064Den allra vanligaste reaktionen man får när man kommer ut som frihetsförespråkare är att folk reagerar med att ställa oftast väldigt specifika frågor om hur en viss verksamhet skulle fungera under frihet. Poängen med denna typ av frågeställningar är att förkasta alla resonemang som hopplöst naiva och spekulativa och inte förankrade i verkligheten, så att frihetsangriparen inte behöver stå till svars för att han förespråkar aggressionsvåld som en sorts universallösning.

Vi publicerade nyligen en artikel i ämnet med titeln Vi kan inte förutsäga alla de sätt som frihet kommer att förbättra våra liv på, där artikelförfattaren påpekade att det är intellektuellt respektabelt att besvara sådana frågor med att man inte vet. Det är dock sällan ett särskilt tillfredsställande, och inte heller roligt, svar, oavsett hur intellektuellt respektabelt det är.

I tillägg till att svara att man inte vet, eller snarare att ingen kan veta, kan man använda sig av teoretiska och historiska argument, samt även spekulera en del baserat på teori och historia. Återigen är den vanligaste reaktionen att man anklagas för att vara 1) fast i en teoretisk (och underförstått orealistisk) värld eller att man 2) talar om historiska skeenden som kan tolkas på en mängd olika sätt, och vi vet ju ändå inte något om historien; allt kan vara en lögn.

Lyckligtvis kan vi dock komplettera sådana funderingar med erfarenheter från vår egen nutid. Det enda vi behöver göra är att ha våra ögon och sinnen öppna. Väldigt ofta ger utlandsresor i alla fall mig en bra möjlighet till det, och under ett besök på Island över jul blev jag uppmärksammad på just en sådan sak.

Jag hade tyvärr inte möjlighet att spendera mer än ett fåtal dagar över jul på Island, och flera som jag talade med påpekade att det var synd eftersom jag sannolikt hade uppskattat att vara i Reykjavik över nyår. Nyårsfirandet i Reykjavik innebär tydligen en spektakulär fyrverkeriuppvisning som pågår i många timmar. Det påstods vidare att Island var en av de länder med de mest omfattande nyårsfyrverkerierna, och även om jag inte har någon uppfattning om sanningen i detta påstående kan vi i alla fall dra slutsatsen att det bränns av mycket fyrverkerier.

Men fyrkverkerier är inte det enda som bränns av, utan det bränns även en hel del pengar eftersom fyrverkerier är relativt sett dyra på Island. Till en början ter sig detta paradoxalt. Höga priser på fyrverkerier borde resultera i färre fyrverkerier, men trots höga priser köper nästan alla islänningar rikligt med fyrverkerier.

Denna paradox är dock enbart skenbar. Det visade sig att det inte enbart är fyrverkeripjäserna som islänningarna betalar för då de handlar fyrverierkier. De som säljer fyrverkerierna är den frivilliga räddningsstjänsten, och intäkterna från försäljningen går till att finansiera den räddningstjänst som rycker ut på ett ögonblick för att rädda folk som av någon anledning hamnat i nöd. När folk köper sina fyrverkerier betalar de alltså inte enbart för fyrverkeripjäserna utan de betalar även för denna tjänst.

Det är ett utmärkt exempel på hur marknaden frivilligt kan lösa ett problem. Det betyder givetvis inte att frihet alltid kommer att leda till att räddningstjänsten finansieras genom fyrverkeriförsäljning. Det är att fullkomligt missa poängen. Detta är endast en specifik lösning på ett specifikt problem, och frihet innebär bara att människans oräkneliga problem kan lösas på en mängd olika sätt.

Jag tycker att det är en vacker tanke, och med det vill jag också passa på att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!

2 reaktioner på ”Men räddningstjänsten då?!”

  1. Jag skulle gissa på att majoriteten av räddningstjänster i världen bygger på frivillighet eller någon form av frivillighet. Är t.ex. inte så gott som 100% av alla s.k. räddningshundar i Sverige privata och frivilliga, sådan hundar som letar folk i laviner och jordbävningar. Det var bara några exempel.

    I övrigt kan det vara ett dilemma att diskutera frihet och förspråka det om man måste ha ett svara på alla möjliga frågor. För egen del kanske det går bra att svara att man inte vet svaret eller inte ställts inför den frågan tidigare men att det absolut inte innebär att det finns en ”frihetslösning” på det och att det gå att återkomma.

    Å andra sidan, vart leder vägen som går bort från frihet? Vill folk leva i ett stadie av livegenskap och med både tanke och åsiktsförbud? Om folk svarar nej på det går det att fråga sig hur de har tänkt att det inte ska bli på det sättet. Förmodligen blir svaret på den frågan att de inte vet. Således 1-1.

  2. Ben ”Bad Quaker” Stone har gjort en intressant historisk exposé om hur många tjänster såsom polis/väktare, brandväsende, mjölkleverans, sophämtning, avloppsrening etc som till stora delar tillhandahölls på frivillig basis, för ca 150 år sedan i Nordamerikas och Europas städer monopoliserades av kriminella gäng, och växte ihop med staten.

    http://www.badquaker.com/archives/1835
    http://www.badquaker.com/archives/1838
    http://www.badquaker.com/archives/1765

    Men iövrigt känns det oftast som ett moment 22- eller cirkelresonemang när man försöker diskutera frihetliga lösningar. Det är som när man argumenterar mot folk vilka anser att uniformerade gangsters som trakasserar vanliga jobbpendlare och resenärer i Storköpenhamn behövs, p.g.a. omfördelningsstaten.

    Är det inte politikerna i centralbyråkraternas huvudort Stockholm som vill sno deras tillgångar som är problemet då?

    Varför förespråkar de våld mot oskyldiga människor som behagar passera Karl XI:s gamla järnridå i Storköpenhamn?

    Men då heter det genast att man en önskedrömmare, och diskussionen är tillbaka på ruta ett.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *