Vi kan inte förutsäga alla de sätt som frihet kommer att förbättra våra liv på

6612Frihetsförsvarare avkrävs ofta långa och väldigt beskrivande utläggningar om vad som skulle hända om någon del av vårt allt mer statsstyrda liv skulle återlämnas till folks fria val. Vad skulle hända om staten inte längre utbildade våra barn? Vad skulle hända om staten inte längre tvingade folk att ”spara” för sin pension eller om de inte tillhandahöll sjukvård? Vad skulle hända om riksbanken inte längre kontrollerade penningmängden eller om man tog bort insättningsgarantin? Vad skulle hända om livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (eng. FDA) inte försäkrade att vår mat var säker eller om miljöverket inte skyddade oss från föroreningar? Vad skulle hända om staten inte längre översåg handeln med värdepapper eller såg till att det fanns konkurrens? Dessa frågor, och många fler liknande frågor, utgör en nästan oändlig lista.

När man ställs inför sådana frågor är det viktigt att inse att sådana frågor enbart är retoriska fällor vars syfte är att ålägga dig en omöjlig bevisbörda när du försöker argumentera för frivillighet, så att frågeställaren inte behöver bry sig om den omfattande och fullt giltiga kritik som förs fram mot all tvingande politik.

Fällan fungerar eftersom sådana svar ligger bortom vår kompetens, men det betyder inte att staten vinner. Det betyder enbart att en detaljerad förutsägelse om vad som skulle kunna ske i en framtid där någon statlig frihetsbegränsning har tagits bort ligger bortom allas kunskap.

Det korrekta svaret att ge när någon frågar dig exakt vad frihet skulle producera är att man inte vet, att ingen vet. Men att misslyckas med att ge ett tillfredsställande svar på det som inte kan besvaras minskar på intet sätt tron på att frivillighet skulle göra jobbet bättre. Faktum är att oförmågan att besvara frågan hjälper oss att förklara varför frihet fungerar så väl – frihet gör det möjligt för förmånliga tillstånd som tidigare inte upptäckts, och som på ett mer effektivt sätt gynnar människor, att utvecklas även om ingen i förväg vet exakt vad som kommer att ske.

För att inse detta behöver man bara reflektera över allt som friheten redan har gett upphov till i det förflutna. De mirakel som frihet har producerat, som har varit omöjliga att veta i förväg, ger oss overväldigande bevis för vår tro på frihet.

Jämför till exempel posten med alla andra kommunikationsformer. Dess snigelfart står i bjärt kontrast till de enorma framsteg som gjorts inom digital kommunikation, framsteg som till och med är bortom våra relativt nyliga fantasier. Faktum är att frihet har producerat mirakel överallt omkring oss, som vi inte förstår eftersom vi numera tar dem för givet och glömmer hur de kom till (till exempel är det inte många som idag, i en värld som känntecknas av digital kopiering, kommer ihåg det ”fantastiska” med karbonpapper).

Vi behöver bara se tillbaka på alla dessa revolutioner för att se att ingen på förhand visste exakt vad som skulle ske. Om folk enbart hade sökt det som tydligt kunde förutses skulle ingen av dessa mirakel har inträffat och vi skulle vara oändligt mycket fattigare.

Men hur vet vi att frihet skulle göra saker bättre när ”allt är möjligt”? För det första, egenintresse – viljan att förbättra de omständigheter man ställs inför – betyder att det är förbättringar som vi eftersöker. För de andra, när folks rättigheter skyddas betyder behovet av att få folks fredliga samförstånd att ingen kan tvinga värre resultat på andra, utan det lämnar istället rum för resultat som inte bara är bättre utan oändligt mycket bättre. Inget av detta försäkras av statens blytunga hand.

Som Leonard Reads kända skrift “Jag, pennan” illustrerar är marknadsmirakel en vardaglig händelse. Pennor är billiga och finns i överflöd trots att ingen vet allt som krävs för att skapa dem, och detsamma gäller för en chockerande mängd andra saker.

I tillägg till detta är det ingen politiker eller byråkrat som överser eller administrerar någon av de många statliga verksamheterna som har växt upp omkring oss som åläggs samma bevisbörda när staten förstör frivilliga överenskommelser med sina diktat. Frågor om ”vad som skulle hända” i och med införandet av något nytt statligt program, som Obamacare, viftas oftast lättvindigt bort.

De ursprungliga löften som gång på gång givits för nya statliga ”lösningar” är aldrig mer än orealistiska fantasifoster. Till skillnad från självägande och det förmånliga marknadstillstånd som det ger upphov till, och som utan stöld har producerat oräkneliga framsteg, har staten inte några sådana framgångshistorier som visar på de mirakulösa framsteg som statligt våld ger upphov till eller som kan mätas med marknadens historiska framgångar. Faktum är att de enda verkliga framsteg som gjorts inom staten är de som har att göra med en begränsning av dess omfång och som endast hjälper till att förstärka vår tro på frihet och vår misstro till staten.

En av mina professorer sa en gång: ”Jag har varit en ekonom tillräckligt länge för att inse att svaret ’Jag vet inte’ är ett intellektuellt respektabelt svar”. Faktum är att detta svar, då vi försöker förutse framtiden, nästan alltid är en viktig del av svaret. När folk är fria kommer resultatet av deras frivilliga val att vara så bra som de kan upptäcka, även om det är okänt i förväg. Till skillnad mot detta är politik som baseras på det som Friedrich Hayek kallade ”illusionen om kunskap” och som backas upp av vapen varken intellektuellt respektabelt eller garanterat att leda till någon förbättring, oavsett hur ofta och orubbligt sådana löften ges. Faktum är att om bevisbördan lades på staten istället för på frihet skulle allt mer av staten tyna bort och bojorna som hindrar marknadens mirakel skulle försvinna.


Originalartikeln har översatts till svenska av Joakim Kämpe

2 reaktioner på ”Vi kan inte förutsäga alla de sätt som frihet kommer att förbättra våra liv på”

  1. Svaret ”jag vet inte” är det svar som jag åtminstone respekterar mest. Jag har studerat lite av varje på högskola och ett ämne är juridik. Det som märkte ut lärarna på juridikkurserna var att de svarade nej när de inte visste och lade till att de skulle ta reda på svaret till nästa föreläsning och faktiskt gillade frågor de inte visste svaret på för att de då fick lära sig något nytt.

    Andra kurser jag läst i andra ämnen präglades mer av att innan en fråga ställdes fick jag ställa mig själv en fråga om läraren skulle kunna svara på frågan. En fråga till en lärare som läraren inte kunde svaret på resulterade oftast i en irriterad och arg lärare.

    Ett svar på frågan om överlämnande av politikernas makt till folket kan åtminstone besvaras med att jag inte vet men att jag vet att det inte blir bättre av att de har den makt de har och att den ökar.

    Förvånansvärt nog så har jag stött på flera personer som faktiskt anser att staten och politiker ska frånskiljas från skolan och anser att det är lösningen på skolans problem. Med det sagt att det är kul att träffa på folk som inte är totalt trångsynta.

  2. Citat;
    Amartya Sen: ”… Med negativ frihet menas att det inte finns några yttre hinder som gör att man inte kan förverkliga sina önskningar. Med positiv frihet menas att man har praktiska möjligheter att förverkliga sina önskningar…”

    Försvinner alla statliga tvångslagar och restriktioner, som utgör yttre hinder för någon att förverkliga sina önskningar (utan att förverkligandet av dessa önskningar utgör några yttre hinder för någon annan), så ökar rimligtvis de praktiska möjligheterna och möjlighetsutrymmena för var och en, att förverkliga sina önskningar.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *