Jag gjorde en intressant resa till belgiska Kongo för några år sedan för att besöka ett gruvbolag. Det fanns en del andra svenskar med, bland annat en inte helt okänd kvinna från ett av landets större försäkringsbolag. Hennes arbete gick ut på att se till att försäkringsbolaget bara investerar i ”etiska” bolag.
På kvällen blev det middag och jag hamnar vid samma bord som kvinnan och den lokale gruvbolagschefen, en hårdhudad belgare, som tagen direkt ur kolonialtiden. Mitt i den trevliga middagen förstör hon plötsligt den goda stämningen och frågar ”Använder ni barnarbetare?”
Belgaren, som är helt min typ, tittar henne rakt i ögonen och svarar ”Det kan du lita på att vi gör!”
Jag inser att den utmärkta middagen nu även kommer ackompanjeras av förstklassig underhållning.
Kvinnans överlägsenhet byts ut mot förskräckelse. Hon är från Sverige och därför ovan vid raka svar. ”Men, men, hur kan ni?”, får hon fram, ”Barnen då?”
Belgaren svarar lugnt ”Låt mig berätta för dig om verkligheten. Det här är Afrika. Här svälter folk precis som man gjorde i Europa för hundra år sedan. För att få mat för dagen gör folk vad de kan. Många kvinnor och flickor säljer sina kroppar för att få mat till familjen. Vi ger pojkar hjälm, handskar, en praktisk utbildning och en med afrikanska mått mätt generös lön. Modernt gruvarbete är inte ens särskilt farligt. Våra barnarbetares mammor och systrar slipper gå på gatan och får ekonomisk trygghet.”
”Jo men det är ju barn som jobbar. De ska ju gå i skolan.”
”Som sagt, detta är Afrika, har du sett några skolor här? Vad de behöver är inkomst för att kunna skaffa mat, inte sitta i skolan. Och det är inkomst och utbildning som vi ger dem. Tycker du det är bättre att de svälter och säljer sina kroppar?”
Kanske lärde hon sig något, men jag är osäker. I alla fall tog argumenten slut.
Om jag har möjlighet att välja köper jag alltid alternativet som är tillverkat av barnarbetare. De behöver det mest. Det är den vägen Sverige tog, det är den vägen alla måste ta. Det finns inga omvägar.
För övrigt tror jag hon är kvar på samma bolag. Jag ser nu på nätet att vissa av deras fonder överfördes med tvång till andra förvaltare efter oetisk förvaltning…
Det här med att våga se andra sidan av myntet på barnarbete. Bra skrivet och väldigt vågat.
En ganska intetsägande artikel, det är ju en självklarhet att man väljer ”less of two evils”, jag tror att de flesta normal begåvade människor på denna planet förstår att barnarbete existerar pga familjer inte har andra alternativ, det behöver vi inte en ”hårdhudad” belgare för att förstå.
Jag blir riktigt frustrerad, när folk inte har förmågan att se helhetsbilden. Ja, jag är arrogant nog att säga att ingen kan säga emot det jag snart kommer skriva utan att se dum ut:
Båda kvinnan från försäkringsbolaget och belgaren har en poäng i det de säger. Men skillnaden är att en ser till kortsiktiga mål medan andra pratar om utbildning som ofta hör samman med långsiktiga mål. Visst måste man se till att familjerna överlever och att det är prio ett, måste barnen slita är det förståeligt i överlevandets namn. Det finns inget utrymme för att tänka långsiktigt om man måste överleva vardagen, sådan är verkligheten i Afrika, det vet jag, jag är själv från Afrika, och belgaren har en poäng, men säg mig vem som inte visste detta? Jag är villig att ge belgaren credd, för att han ger dem en generös lön och de verktyg de behöver för att utföra arbetet, och på sätt överleva.
Jag är inte här för att försvara kvinnan eller hennes ”etiska” försäkringsbolag. Men jag håller med att barn ska utbildas, dock stödjer jag inte den överflödiga utbildningen (finns artikel om detta på Mises), men barn ska lära sig läsa och skriva, i denna värld där mänskligheten har utvecklat ett skriftspråk sedan några tusen år och där kommunaktion sker skriftligt lika mycket om inte mer än oralt, så ser jag en analfabetisk människa som en obeväpnad stackare. Familjerna kanske kommer att överleva vardagen,genom att låta barnen jobba, och det är en sanning att det är prio ett, men detta kommer på bekostnad av framtiden. Status quo kommer aldrig att förändras på detta sätt, det är därför ingen lösning på grund problemet, som ändå är att barn sliter på arbetsplatser, vilket jag tror eller snarare hoppas på att vi är alla ense om är ett problem, att det är ett nödvändigt ont i vissa fall har vi redan förstått.
Summa summarum är att det stämmer att barnarbete är nödvändigt ont, och att alternativet kan vara döden, och att det därför inte hjälper att sätta barnen på skolbänken, då man först måste se till att familjerna har medel att överleva vardagen. Men dilemmat är samtidigt att utbildning visst är vägen ut från barnarbete på längre sikt, så kvinnan har rätt när hon påstår att barnen ska sitta på skolbänken, men hur tänker man långsiktigt när man inte ens kan överleva vardagen? Det kanske är dessa frågor vi måste fråga oss själva. Det är den frågan kvinnan inte ställde sig själv, och det är den frågan belgaren inte ens verkar ha reflekterat över, han konstaterar bara hur status quo ser ut. Kvinnan ståndpunkt hjälper dem långsiktigt, belgaren kortsiktigt, men det finns ett dilemma, och det är den ända frågan värdig att ställas.
Mr X: det är ju en självklarhet att man väljer ”less of two evils”
Varför är det en självklarhet? Det minst onda av två onda ting är fortfarande ont.
Dessutom har du helt fel i att ”de flesta normal begåvade människor på denna planet förstår att barnarbete existerar pga familjer inte har andra alternativ”. Det kommer bli alldeles tydligt för dig också om du tar upp denna diskussion på din Facebook-vägg eller liknande.
Peter Strömberg: Vad vill du säga? Visserligen stämmer det att det minst onda av två onda ting är fortfarande ont, men det stämmer fortfarande att om du blir tvungen att välja så tar du det minst onda, därav uttrycket ”less of two evils”.
Familjerna står inför svält eller barnarbete, då förstår jag att man låter barnen slita, vilket i sig är ont, men alternativet är värre, hänger du med? Därför är det självklart att man väljer ”less of two evils”.
Nej, inte heller där har jag fel Strömberg, det beror givetvis på hur man definierar normalbegåvad. Men kan man inte förstå att familjer skickar iväg sin barn till slitjobb pga avsaknad av alternativ, ja då är man inte normalbegåvad, hur många idioterna än är. Men det är en semantisk diskussion.
Jag tycker att artikeln pekar tydligen på att vi i Sverige är rabiat emot barnarbete.
Det är naturligt att arbeta. Men det är även humant att sträva efter att alla ska få en god barndom och en bra utbildning.
Var det inte en period i Sverige rentav förbjudet att barnen INTE arbetade?
Detta liksom den konventionella historiebilden om att 1800-talets laissez faire-liberalism skapade misär och lidande, bekräftar Orwells tes:
”Den som kontrollerar historien kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nuet kontrollerar historien.”
Inget nämns om att när folk under den industriella revolutionen flyttade in till städerna, blev fattigdomen som fanns på landsbygden synligare.
Men precis som i fallet med barnarbete, fanns det ju en anledning till att människor valde flytta dit.
Ja men det är klart. Vi har dock (tyvärr) inte det i någon av våra produktioner på grund av folk i Sveriges allmänna syn. De förstår inte hur världen funkar tyvärr.