The Walking Dead och den moderna staten

6539 (1)Se del 1: Zombie-apokalypsen och staten

OBS: Denna artikel innehåller spoilers.

Succéserien The Walking Dead beskriver en grym och dyster värd där en zombieepidemi närapå utplånat mänskligheten. I ett landskap fullt av köttätande monster försöker de återstående människorna skydda sig själva och få maten och de andra nödvändigheterna att räcka till. Berättelsen kretsar främst kring en grupp människor från en liten stad i Georgia. Till en början litar de på de statliga myndigheterna; huvudpersonen, Rick Grimes, är själv en polis. De sätter särskilt stor tilltro till de federala myndigheterna. Till exempel planerar de vid ett tillfälle att ge sig av till Fort Benning, i tron att den amerikanska armén kommer att skydda dem från zombies. Gruppen lyckas aldrig ta sig till Fort Benning eller någon annan militäranläggning, men det är sannolikt enbart fördelaktigt. Från historier de hör på vägen dit har Fort Benning invaderats av zombies, och generellt visar det sig att den amerikanska armén inte längre är funktionell.

I de två sista avsnitten av den första säsongen ger sig gruppen av till Smittskyddsinstitutets högkvarter i Atlanta i tron om att det är den plats där det är mest sannolikt att det finns ett botemedel. Men det visar sig vara en dödsfälla. Endast en vetenskapsman är vid liv och i sin jakt på att hitta ett botemedel verkar han ha blivit galen och självmordsbenägen. Istället för att presenteras som en kraft för det goda beskrivs staten och vetenskapen betydligt värre. Vi får till exempel lära oss att Smittskyddsinstitutet gjort ett vapen av smittkoppor. Faktum är att högkvarteret innehåller så pass många dödliga bakterier att det har programmerats att självförstöra sig själv när elektriciteten tar slut (så att inte bakterierna släpps ut i luften). I en scen som för tankarna tillbaka till HAL i Stanley Kubricks film 2001 tar datorn över kontrollen från den enda kvarvarande vetenskapsmannen. Till hans stora bestörtning följer den sina protokoll och förstör det allra viktigaste zombieexemplaret som Smittskyddsinstitutet hade.

Serien beskriver Smittskyddsinstitutet som statlig verksamhet då den är som allra mest omänsklig och skrämmande, en överväldigande kraft på autopilot, som är helt likgiltig inför vanliga människors känslor eller angelägenheter. Människorna tappar kontrollen över Smittskyddsinstitutets vetenskapliga och självförstörande apparat. Våra hjältar kommer knappt undan med livet i behåll, och den enda kvarvarande vetenskapsmannen samt en av våra hjältar dör i explosionen. Smittskyddsinstitutet brukar vanligtvis vara huvudsymbolen för hur kompetenta statliga institutioner är när de ställs inför gigantiska katastrofer. Det sätt som det misslyckas på i The Walking Dead, och närapå förgör huvudpersonerna, visar hur serien är en motvikt till populärkulturens vanliga pro-statliga katastrofberättelser. [1] Det är inte alls konstigt att Smittskyddsinstitutet kände sig tvingade att skriva sin egen zombieberättelse i ett försök att reda ut begreppen.

The Walking Dead visar att staten, och andra moderna institutioner som är kopplade till den, inte kan erbjuda någon lösning på katastrofala problem. De förvärrar dem snarare. Vi får se många hemska scener från sjukhus, som i all tydlighet visar de vilda strider som utspelade sig mellan zombies och militärer, och till skillnad från Smittskyddsinstitutets bok har The Walking Dead inga problem med att visa statliga agenter som använder dödligt våld mot amerikanska medborgare. Till en början trodde man att sjukhusen var den plats där zombieinfektionen kunde botas eller i alla fall avskärmas från resten av världen, men det visade sig snabbt att sjukhusen var de platser där farsoten enklast spred sig på grund av en koncentrerad befolkning. I tv-serien, och ännu mer tydligt i serietidningsversionen, är statens huvudsakliga strategi för att hantera farsoten att koncentrera folk i stora städer som Atlanta, där man hoppas att de enklare kan skyddas av civila och militära myndigheter. [2] Många karaktärer luras till Atlanta genom löften om att fler människor innebär mer säkerhet, men det enda de finner är att det är zombies som gynnas av detta. Statens centralplanerade lösning på problemet var befolkningscentralisering – koncentrera alla människor på samma plats och se till att de håller sig inom ett defensivt försvarsverk. Men i The Walking Dead misslyckas denna lösning och den gör det bara enklare för en allt större hord av zombies att jaga fatt på de återstående människorna. [3]

Istället för en fast plats i en tätort menar The Walking Dead att lösningen står att finna i decentralisering och ett nomadiskt liv. I den andra säsongen ger sig gruppen ut på vägarna och håller sig konstant i rörelse i ett försök att undvika att bli attackerade av kringvandrande zombies. Deras mobila tillvaro kretsar kring en husbil som på ett perfekt sätt symboliserar gruppens nya nomadiska liv. Ju längre bort från staten och de moderna institutionerna de kommer desto säkrare verkar de bli. I den andra säsongens nomadiska tillvaro kan man till och med säga att de färdas tillbaka i tiden. De råkar av misstag på en isolerad bondgård – som tagen ur 1800-talets USA – som styrs av en patriarkal figur med namnet Hershel. Till en början är de säkrare med honom och hans traditionella liv än de var i Atlanta, trots alla vetenskapliga resurser som Smittskyddsinstitutet hade. Ricks son Carl blir skjuten av misstag och endast Hershel kan rädda honom. Det är förvisso sant att Hershel är en veterinär och inte en läkare eller en certifierad kirurg, men det han saknar i medicinsk expertis kompenserar han för med sitt agerande. Carl kan inte dra nytta av alla de anordningar som finns på ett sjukhus i en stor stad men Hershel är villig att sitta uppe med honom hela natten för att se till att han överlever. Även om Hershel saknar den vetenskapliga bakgrunden som en läkare kanske hade bidragit med är det hans personliga kunskap och vård av pojken som gör honom till den bättre läkaren. I The Walking Dead överträffar gammaldags hemsjukvård de komplexa statliga lösningarna som representeras av Smittskyddsinstitutet.

Tyvärr varar det idylliska gårdslivet inte för evigt och till slut översvämmas bondgården av zombies. I förminskat antal tvingas gruppen återigen att ge sig iväg för att kunna överleva. De tvingas gång på gång att tillförlita sig på sin egen dristighet, de uppvisar en anmärkningsvärd grad av motståndskraft och de lär sig hantera sina problem utan hjälp av staten. De lyckas lista ut det bästa sättet att skydda sig på och hur de bäst får tag på allt de behöver. Deras kunskap om den lokala miljön står dem väl till pass – en ung pizzaleverantör vid namn Glenn, som inte hade någon status alls i världen innan apokalypsen, blir nu en heroisk figur tack vare hans förmåga att kunna navigera genom stadsmiljöer. [4] Det visar sig att det är karaktärernas individuella överlevnadskunskaper – särskilt förmågan att använda armborst, samurajsvärd och alla typer av vapen – som är hemligheten bakom deras överlevnad.

Den tredje säsongen visar upp två olika samhällsordningar – det ena i ett fängelse och det andra i en sorts gated community som kallas Woodbury. I The Walking Deads paradoxala värld visar det sig vara fängelset som är att föredra framför Woodbury. Ett fängelse ses vanligtvis som det ultimata exemplet på statlig kontroll; ett område där fångarna hålls instängda och tvingas lyda vakternas stränga regler. Men det som karaktärerna hittar är ett fängelse som har drabbats av zombiefarsoten. Fängelsechefen, personalen och vakterna måste ha flytt eller blivit zombies själva. Under Ricks ledarskap lyckas gruppen ta hand om de överlevande fångarna och de zombies som återstår, och de säkrar upp fängelset. En byggnad som ursprungligen skapades för att hålla människor inne blir nu ett sätt att hålla den fientliga yttre världen borta. Fängelset blir deras nya fristad.

Det huvudsakliga hotet kommer från Woodbury. Woodbury är en typisk amerikansk småstad som har satt upp väggar för att skydda sig från den yttre världen och dess zombies; ett perfekt gated community. Situationen i staden visar hur ödesdigert statens återuppståndelse kan vara i en post-apokalyptisk värld. Woodbury styrs av en man som kallas Guvernören. Guvernören är dels en typiskt välkomnande sydstatspolitiker och dels en paranoid diktator, och han styr staden med järnhand. Han påstår att han är en välvillig despot men vi får inte se mycket av hans välvillighet. I ytterligare ett exempel på centralplaneringens baksida får vi vetskap om att inget sker i Woodbury som inte Guvernören har beordrat. Hans kontrollmani leder till slut till att han utplånar nästan hela stadens befolkning eftersom de inte lyder hans order att attackera Rick och hans grupp i fängelset. Det är det planerade samhället Woodbury som visar sig vara det verkliga fängelset – och ytterligare en dödsfälla. Guvernören är en symbol för seriens statsskepticism – under förespegligen att skydda och kontrollera medborgarna verkar han främst syssla med att utplåna dem.


[1] Alex Hadju, tv-seriens production designer, sa följande om scenerna med Smittskyddsinstitutet:

“När jag läste manuskriptet kom jag att tänka på Kalla Kriget, på ett Kubrick-sätt. Självklart kom jag att tänka på scenerna i krigsrummet i filmen Dr. Strangelove. Den symboliska filmreferensen är den bästa beskrivningen av en hjälplös statlig institution som ställs inför ett olösligt dilemma.” Citerat i Paul Ruditis, The Walking Dead Chronicles: The Official Companion Book (New York: Abrams, 2011), sid. 174.

[2] Se Ruditis, Walking Dead Chronicles, om serietidningens andra nummer: “Glenn berättar för Rick att statens plan att flytta alla människor till städerna var ett misstag. Det enda det resulterade I var att de odöda fick mer mat, och det omvandlade alla inom stadens gränser till zombies.” (sid. 25).

[3] Smittskyddsinstitutet erkänner denna möjlighet men avfärdar den som en mardröm.

[4] Läsare som är välbekanta med österrikisk ekonomi känner igen detta som ett Hayekianskt argument om vikten av lokal och spridd kunskap (vilket oundvikligen är omöjligt att inneha för centralplanerare). Se Friedrich Hayek, “The Use of Knowledge in Society”, “Individualism and Economic Order” (Chicago: University of Chicago Press, 1948), sid. 77-91. För ett annorlunda teoretiskt ramverk som kan hjälpa oss förstå The Walking Dead se James C. Scott, The Art of Not Being Governed: An Anarchist History of Upland Southeast Asia (New Haven, CT: Yale University Press, 2009). I sin analys av strategier för att undvika statlig kontroll, som i prakten sker i vad Scott kallar ”splitterzoner”, eller mellanrummen mellan statliga utrymmen, hjälper Scott oss att förstå The Walking Dead.


Originalartikeln har översatts till svenska av Joakim Kämpe.

2 reaktioner på ”The Walking Dead och den moderna staten”

  1. ”…statliga agenter som använder dödligt våld mot amerikanska medborgare.”

    Amerikanska officerare har fått ställas mot ett ultimatum. Acceptera att beordra mord på amerikanska medborgare eller från sparken från armen.

    En undran om det: Planerar staten att föra krig mot sina egna medborgare?

  2. Ja Göran man kan ju också fundera över om det finns andra orsaker bakom de påstådda till varför Obama gett sparken till ett flertal höga kärnvapenchefer de senaste dagarna.

    Angående The Walking Dead och zombies rekommenderar jag starkt att ni tar er tid att lyssna på det här podcastavsnittet hos The Survival Podcast:

    http://www.thesurvivalpodcast.com/after-awakening

    Jack gör bland annat en klockren liknelse mellan zombies och dagens indoktrinerade statsälskare, och nämner också hur man ska kommunicera med sina zombie-vänner för att väcka upp dom ur sin zombie-koma utan att skrämma iväg dom. Det bästa avsnittet på länge från Jack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *