Ren idioti om minimilön

Det skrivs och pratas mycket om den pågående strejken hos snabbmatsarbetare i USA. De senare kräver att den federala statens minimilön mer än dubblas: från $7.25 per timme till $15. Givetvis rapporteras om detta nästan uteslutande i termer av ”tycka-synd-om” och ”de-förtjänar-verkligen-mer” och annat ovidkommande känslomässigt dravel. Den egentliga frågeställningen är ekonomisk och det finns gott om vetenskap att luta sig mot när man undersöker effekterna av en sådan enorm höjning.

Den underliga nyhetsrapporteringen kombineras dessvärre med uttalanden från allehanda avdammade antiekonomer, som uttrycker åsikter och ”kunskap” som är konstigare och konstigare. Sylvia Alegretto vid Berkeley-universitets Center on Wage and Employment Dynamics uttalar att det inte alls behöver vara så att priset på hamburgare går upp i samma grad som lönerna.

Nej, det är ju sant. Det finns massor av variabler som påverkar priset. Och inte minst kommer priset på hamburgare inte att gå upp mer än konsumenter är villiga att betala. Om priset inte täcker kostnaderna får höjningen av minimlönen andra effekter. Men artikeln lyfter givetvis inte fram detta, utan förstår Alegrettos uttalande som att ”priset behöver inte gå upp.” Det är långsökt, men teoretiskt möjligt.

Liknande artiklar publiceras om och om igen, den ena sämre än den andra. Det är inte konstigt att folk i gemen har noll koll på ekonomi, när de utsätts för sådana rejäla dumheter.

Men en ”journalist” på MSN Money tar ändå priset. Han antar ett historiskt perspektiv och presterar en sådan löjeväckande analys som bara journalister kan. Artikeln är en orgie i felaktiga samband, ekonomisk ignorans och ren och skär idioti. Till exempel skriver han:

President Harry Truman got the nation’s lowest-paid workers an 87.5% raise in 1949 despite a faltering economy and staunch political opposition

Så är det förstås inte. En president kan inte öka lönen för en massa människor utan att det får konsekvenser; politiken kan bara omfördela (och med förluster som följd). Vidare skriver han:

Of course, the minimum wage hike came with just about none of the negative effects critics had predicted. Unemployment didn’t rise, business kept chugging along and a 1954 Labor Department study found at least 1.3 million people received immediate raises when the increase took effect.

”Of course”? Jag vet inte vad det ska betyda (bortsett ifrån att journalisten ifråga är en komplett idiot) – och jag vet inte heller vad sådana uttalanden har med nyhetsrapportering att göra. Att prediktionerna inte blev sanna var förstås synd för dem som uttalade dem (och i förlängningen nationalekonomin som sådan), men det råder ingen tvekan om att arbetslösheten efter höjningen av minimilönen var mycket högre än den annars hade varit. Det är nämligen sådana jämförelser som nationalekonomi kan uttala sig om. Det går inte att förutsäga med exakthet vad arbetslöshet kommer att vara; men det går att med exakthet säga att arbetslösheten kommer att öka om man dubblar minimilönen – jämfört med vad den annars hade varit.

Artikeln avslutas med antydningen att Trumans välfärdsreformer fick ett resultat: ”A two-decade boom followed.”

Ibland vill man bara skjuta sig i huvudet. Om sådan här smörja passerar redaktionell innehålls- och saklighetskontroll och publiceras som nyheter, då finns det verkligen inget hopp om världen. Att det inte finns hopp om den journalist som skrev detta är i alla fall helt klart.