I de blindas rike

Det heter att i de blindas rike är den enögde kung. Men det förutsätter ju ett visst ontologiskt förhållningssätt, dvs att verkligheten är vad den är. Så är inte alltid fallet. Det är i alla fall inte alltid klart vad det är man ser, trots att man ser det. Speciellt om det handlar om statistik. Så är fallet med nationalekonomi, där allehanda medicinmän med överdriven koncentration stirrar på de statistiska tebladen. Man kan lätt läsa in vad man vill se när tebladen flyter förbi, precis som man kan undvika de mest basala och uppenbart sanna samband om statistiken för tillfället verkar visa på något annat.

Så är fallet när nationalekonomer ger sig i kast med konjunkturanalyser och utfärdar rekommendationer för ekonomisk politik. De enögda förefaller se mindre än de blinda, men de är ändå utnämnda till kejsare. Deras nakenhet är tydligen inte uppenbar.

Jag läser i SvD Näringsliv en artikel med rubriken ”Man kan ha stramat åt för kraftigt”. Föga förvånande är det ytterligare en artikel som består av ett hopkok av uttalanden från särskilt utvalda ”experter” som uttalar de vanliga keynesianska dumheterna.

LO-ekonomen Hållö uttalar förhoppning om att Angela Merkel efter valet börjar spendera, för väljarna verkar kräva en åtstramningspolitik och utan en sådan blir inte Merkel omvald. Så kan det kanske vara. Uppenbarligen är ”vanligt folk” (väljarna) bättre ekonomer än ekonomerna.

Konjunkturinstitutets generaldirektör Dillén uttalar sig om att det finns risk för att Spanien tagit i för hårt med åtstramningarna. Vad de gjorde innan de tvingades spara förtäljer inte historien.

Internationella valutafonden IMF har i något tillfälle nämnt att man på många håll kan behöva lätta på svångremmen.

Vad har dessa gemensamt utöver att de föreslår en återställarsup som lösning på baksmällan? Svar: de har inte gjort några som helst uttalanden om varifrån krisen kommer, vad som orsakade den, eller hur detta kan informera oss om hur den bör lösas. Istället ser man blint på nästa månads siffror och uttalar vad man bör göra för att hyfsa till statistiken på (mycket) kort sikt.

Det är med andra ord uttalanden mot bakgrund av Marx tro att marknaden har inneboende kontradiktioner, Keynes uttalande om ”djuriska andar” och allehanda hokus pokus. Antagligen skulle dessa herrar skriva under på det oerhört märkliga uttalandet på Yahoo! Finance att den ekonomiska debatten är över – Paul Krugman vann. Endast någon fast i ett keynesianskt tänkesätt skulle utropa efter ett fåtal år att vi redan sett de långsiktiga effekterna av politiken. Och samma person skulle förstås också utropa att det inte finns någon anledning till krisen annat än bristande stimulans från staten när alla plötsligt och utan anledning håller på pengarna, vilket gör att lösningen på alla problem alltid är att trycka mer pengar, samt låna mer när sedelpressarna inte kan producera snabbt nog.

Det är en konstig värld vi lever i. Om det fanns någon journalist som gjorde sitt jobb skulle de fråga dessa herrar, som så gärna uttalar sig om vad staten måste göra för att rädda oss, vad de tror var anledningen till krisen. Det hade varit intressant, men de hade antagligen svarat med någon slags goja om att vi nu måste hantera krisen, inte hur den blev till; att anledningen till vår nuvarande situation är irrelevant. Och där har de en poäng – för de vet inte varifrån kriser kommer. Inte heller vill de ta reda på det eller diskutera det, för då kommer det att bli klart att deras ”medicin” är anledningen till att vi hamnat i sådan dyster sits. För innan krisen gjorde staterna precis vad ”experterna” hävdar att de måste göra för att komma ur den.