Stoppa pressarna! Här kommer senaste nytt från lyckoforskningen: Sverige är bäst!
Alla som studerat marknadsföring och företagsstrategi känner till professor Michael Porter. Han är verksam vid det vänsterorienterade amerikanska Harvard-universitet — mer precist vid dess handelsskola HBS. Mest känd är Porter för konkurrentanalys; han har utvecklat en enkel modell för jämförelser mellan företag som brukar kallas Porter’s five forces.
Men han tycks ha tröttnat på företag. För några dagar sedan presenterade han nämligen under stor och synnerligen välregisserad pompa och ståt, för 50 länder samtidigt, ett nytt index som är tänkt att ersätta BNP-måttet som hamnat i lite dålig dager de senaste åren. Hans nya mått har fått namnet Social Progress Index (SPI). Enligt SPI är Sverige lyckligast av alla länder. Med sina 64,8 poäng slår Sverige tvåan Storbritannien som fick 63,4 poäng på den hundragradiga skalan.
Den rothbardianska analysen säger att Porter har ett motiv med det hela, och det handlar antagligen inte bara om att osjälviskt ge världen ett nyare och fräschare välståndsmått än BNP.
- Ledtråd nummer ett är att indexets namn innehåller orden ”Social Progress”. Redan här kan vi börja ana vad det handlar om. Vi googlar lite och hittar mycket riktigt…
- … ledtråd nummer två: SPI är grundbulten i ett stort initiativ som heter Social Progress Imperative, med egen webbsida och allt.
- Ledtråd nummer tre är att inga av Sveriges grannländer ingår; dessa länder brukar annars vara hårda och intressanta konkurrenter om titeln ”Världens lyckligaste land”.
Slutsats: Porter har skapat ett index enkom för att göra Sverige till etta. Hur kan man annars sätta Sverige på förstaplats i kategorin ”private property rights”, Sverige som har världens högsta skattetryck, den egendomsrättsliga styggelsen allemansrätt, och en poliskår som inte kan hitta en stulen bil i fullt dagsljus. Och varför har han valt så märkliga kategorier? Det är uppenbart att det hela handlar om att marknadsföra Den Svenska Modellen, vilken fortfarande åtnjuter stor respekt över hela världen, och på så vis underlätta införandet av kollektivistisk politik i andra länder. Det hade inte varit lika praktiskt om Norge eller Danmark var lyckligast, för vem har hört talas om Den Norska Modellen? Det är Sverige som är utopin där socialism fungerar.
Porter vill bli storfixare. Han vill bygga om världen. Planering, centralplanering, ”change agents”, och så vidare. BNP är ett utmärkt fixarmått, men SPI är strået vassare. När vi ändå talar om aggregerade fixarmått låt mig avsluta med följande klassiker från wiki.mises.org:
When Sir John Cowperthwaite, who is credited for turning Hong Kong into a thriving global financial centre, was asked what was the one reform that he was most proud of, he said ”I abolished the collection of statistics.” Sir John believed that statistics are dangerous, because they enable social engineers of all stripes to justify state intervention in the economy.
Michael Porter är en social ingenjör och en mycket farlig människa.
*DEN* Porter? Liksom Kotler så är det ett namn som sitter i alla ekonomistudenters huvuden för alltid. Porter är professor i obfuskation med doktorsgrader i både irrelevans och aggregerade fantasier. Och det är ju lättsålt som powerpointpresentation inför oerfarna tonåringar, särskilt som han använder spännande ord som ’företagsstrategi’. Hans idé, i mitt minne, var att ett företag bör antingen differentiera eller nischa sig eller bli kostnadsledare, och att det viktiga är att inte bli stuck in the middle nånstans däremellan. Hur det där skarvar ihop sig med sig självt, eller vad det ens betyder, är något som man sen fundrar på när man verkligen driver ett företag:
”Idag ska jag minsann nischa mig på ett odifferentierat sätt utan cost leadership!”
När man har en produkt, tjänst, idé som är värdelös, ja då återstår bara offentlig sektor som potentiell kund, så det är lätt att förstå varför Porter har kommit dit han är nu.
Kotler kännetecknas av att blanda ihop ordinal rangordning med skalära kvantiteter, sida upp och sida ned i en ändlöst kapitlad bok om tips’n’trix för ökad försäljning genom att gradera osammanhängande begrepp 1-10 och sen summera dem, det måste vara en av Porter-indexets inspirationskällor. Jag kanske tar miste, men jag vill minnas att han året innan IT-bubblan kraschade reviderade hela sin akademiska gärning med uttalandet:
”Äh, skip those 30 chapters, first mover advantage is eeeverything!”
Sen valde jag en utbildning i företagsekonomi istället. Där fick man åtminstone lära sig sortera och räkna, vilket är användbart ibland.
Sicken lirare, man kan ju inte välja måttstocken godtyckligt! Det vem som helst men en gnutta intelligens. Måttstocken måste vara väldefinierade, standardiserade och accepterade av alla parter inklusive rivaler, motparter, oliktänkande och dylikt, då och endast då kan man göra ett försök att styrka sitt påstående med siffror eller statistik. Och inte ens då kan statistiken accepteras som bevis för någonting, eftersom det alltid finns utrymme för manipulation av data och en stor mörkertal. Statistiken kan om som bäst accepteras som en svag indikation.
Även om jag alltid varit skeptisk till ”lyckoforskning” har den alltid pekat i en diametralt motsatt riktning mellan Danmark och Sverige, t.ex.:
http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/har-bor-europas-lyckligaste-folk/
http://www.friatider.se/danmark-varldens-lyckligaste-land
http://www.bt.dk/nyheder/svenskere-lever-laengere-danskere-lever-sjovere
Enligt gängse etnologisk forskning är det traditionerna av frikyrklighet och nykterhet som utgör skillnaden.
Dessa har även klyvt det svenska samhället och kynnet.
De traditionella särdrag som alltid brukar anses skilja Skåne från resten av Sverige är: individualismen, kaosacceptensen och livsglädjen/skrattet
Skåningen lever kanske liksom dansken inte lika länge som svensken, men lever gladare.
Som John Engelbrecht sade:
”Det er sundt at leve sjovt, men det er ikke sjovt at leve sundt”
En karta som visar att förutom norra Skåne är hela Skåneland (och övriga danska/norska landskap) en vit fläck på kartan vad gäller frikyrklighet:
http://www.maltelewan.com/blog/uploaded_images/svensk-kyrkogeografi2-777102.jpg
Man borde göra ett eget ”Freedom Index”:
1.) Hur mycket får varje medborgare i landet behålla av sin egendom efter skatter?
2.) Vilka inskränkningar finns i landet rörande privat egendom.
3.) Hur fri är man att utöva en religion eller att byta en religion?
4.) Hur fri är man att kritisera makten och politiken utan att förlora arbete eller socialt rykte.
5.) Hur fria är skolorna, kan de undervisa efter egna värderingar eller måste de underordna sig statens och den rådande maktens värderingar?
6.) Har landet en militärpolitik som kränker andra länders friheter?
7.) Finansierar staten vissa banker och företag men inte andra?
8.) Hur fri är valutan, ägs valutapolitiken av ett antal storbanker?
9) Hur fri är man att leva statslöst i landet?
Gör följande experiment. Indexera kvantitativt allting som händer i ditt liv idag. Summera händelsernas numeriska värden och dividera dem med deras antal. Skriv ned resultatet på en blankett och skicka in den till de som bestämmer.
Jag har annars hittat på en egen skala. Den har två steg: 1 och 0. Är du fri, eller utsätts du för tvång.
Halsingen
På tal om frikyrkligheten. De troende kristna var de första i Sverige som trotsade staten på 1800-talet och bildade frikyrkor.De ville inte ha med statens kyrka att göra.
Frikyrkligheten utmärkte sig med att allt möjligt var syndigt och därmed förbjudet för dem som dans,kortspel bio, teater,idrott,högre utbildning,romanläsning,alkohol och allt möjligt annat.
Men som sagt Danmark hade nästan ingen frikyrklighet.Där är statskyrkan fortfarande väldigt starkt knuten till staten.
När man talar i Danmark om väckelsen så är det den Gruntvigska väckelsen.Det var en inom statskyrkan väckelse där man bejakade den humanistiska bildningen.