”Detta är inte en kamp mellan socialism och kapitalism.”

Så sa Ron Paul i helgen på ett event som jag var med och arrangerade i Santiago, Chile.

Med på eventet var också huvudtalarna Jim Rogers, Jim Rickards, Nigel Farage, och Peter Schiff, och de delade alla med sig sina tankar om varför vi är där vi är idag, och vart vi är på väg.

Varför är vi då där vi är idag?

Vilkas fel är det att länder drunknar i skuld, att stora delar av ungdomen är arbetslös, att skola och sjukvård förfaller, att staten kan kidnappa barn i Sverige utan att folk höjer ögonbrynen, och att unga och gamla svälter inte bara i Afrika utan nu även i södra Europa?

Ligger felet hos de giriga kapitalisterna som fått för stort spelrum på marknaderna?

Eller ligger felet hos de rika 1% av befolkningen som betalar för lite skatt?

Eller ligger felet hos de emigrerande somalierna och irakierna?

Eller ligger felet hos vita män som förvägrar kvinnor möjligheten att lyckas i samhället?

Eller ligger felet hos de lata hårfrisörerna i Grekland?

Nej. Nej. Nej. Nej. Nej.

För det är inte en kamp mellan fattiga och rika.

Det är inte en kamp mellan rasister och anti-rasister.

Det är inte en kamp mellan feminister och ”gubbslem”.

Det är inte en kamp mellan multikultur och svenskhet.

Det är inte en kamp mellan kristendomen och islam.

Det är inte en kamp mellan de röda och de blå.

Det är inte en kamp mellan socialism och kapitalism.

Och det är inte en kamp mellan öst och väst.

Dessa kamper är illusioner.

Som Jim Rogers sa i helgen så är det kommunistiska Kina troligtvis världens mest framgångsrika kapitalistiska land genom tiderna, så hela den påstådda kampen mellan kommunism och kapitalism är även den en illusion.

Vad är det då för två världsbilder som stångas med varandra, där ena parten skapar alla dessa problem?

Som Ron Paul sa i lördags så är handlar det inte om kampen mellan socialism och kapitalism, utan det handlar om…

Kampen mellan Keynesianism och ekonomisk frihet

Det är denna kamp som är roten till alla så kallade kamper ovanför, det vill säga kampen mellan centralisering och decentralisering.

Det är kampen mellan statens våldsamma natur och individens okränkbara rätt till liv och egendom.

Det är kampen mellan att hata och att älska din granne.

Det är kampen mellan kollektivt slaveri och individuell frihet.

Det är kampen om äganderätten av ditt sinne och om frukten av ditt arbete.

Det är en kamp mellan globalismens elit på toppen av den ekonomiska och politiska pyramiden och folket som utgör basen av pyramiden, vars livsenergi i form av skatter flödar till toppen och är det enda som håller pyramiden intakt.

Och det är en kamp som inte kan vinnas med röstsedeln.

För spelet är riggat.

På ytan kan det verka som om de två politiska blocken i det demokratiska Sverige är varandras värsta fiender, att det ”blåa” och det ”röda” laget sitter i olika utbytarbås och faktiskt spelar mot varandra.

Men kollar man noga under de till synes olika matchtröjorna så ser man att de har samma underkläder, demokraturens underkläder.

I fallet Sverige så ser man också att båda lagen har samma tränare, med bas i EU’s högkvarter i Bryssel. Tränaren bestämmer alla taktiker och regler, och följer man som spelare inte reglerna så sätts man i utvisningsbåset och blir ersatt av nya och trogna spelare.

Än om du röstar på de ”röda” vänstersocialisterna eller de ”blåa” högersocialisterna, så röstar du ändå för socialism, statligt våld, och individförtryck. Sen om din totala skatt landar på 68% eller 70% (eller ~69% som medelsvensson betalar nu) är sak samma.

Om du jobbar 8.4 månader om året för staten eller ”bara” 8.2 månader om året känns inte som att det spelar så stor roll, eller hur?

Den svenska demokratin är ett spel för galleriet. Din röstsedel gör ingen skillnad.

Vad kan man då göra som individ i dagens Sverige för att påverka sin verklighet till det bättre och skydda sig mot statligt förtryck?

Eftersom din röstsedel inte är något värd, så kan du rösta med dina handlingar, och vill du ta det ännu längre kan du rösta med fötterna.

Det är vad nästan 500 personer från hela världen gjorde på eventet här i Chile i helgen. Folk från Amerika, Kanada, Australien, England, Kina, Sverige, m.fl. kom till Santiago, Chile, och öppnade ”offshore” bankkonton över hela världen, flyttade sina pensionspengar utomlands, ansökte om uppehållstillstånd i andra länder, investerade i bördigt farmland i Sydamerika, köpte Bitcoins, och skeppade sitt guld och silver till Asien.

Allt detta för att skydda sig mot allt mer insolventa och desperata regeringar och banker i västvärlden som inte längre drar sig för att öppet stjäla från befolkningen och, om det behövs, använda våld. Våld är trots allt det enda som stater världen över varit bra på att använda i tusentals år.

Efter det som utspelat sig i Cypern och det som kommer att utspela sig i Slovenien, Spanien, Italien, med flera, är det inte så konstigt att folk börjar vakna upp och ta steg för att skydda sin familj och flytta sina tillgångar utom räckhåll för bankrutta stater.

Det handlar inte bara om att bli resilient när det gäller sina ekonomiska tillgångar, utan i denna värld av centraliserad produktion gäller det också att säkra sin tillgång till mat, vatten, och andra livsviktiga förnödenheter, t.ex. genom att börja odla en del av sin mat, sätta upp system för regnvatteninsamling och filtrering, generera sin egen el, inhandla prylar som försvinner snabbt i kriser, och framför allt att skaffa sig de kunskaper man behöver för att bli mer självförsörjande.

I kristid ligger trots allt ansvaret på dig som individ att sätta mat på bordet. Statens livsmedelslager är borta sedan länge, Sverige är beroende av livsmedelsimport, och skulle krisen komma så står matbutikerna med sina just-in-time leveranser tomma inom något dygn.

Litar du på att staten kommer ta hand om dig när det är Sveriges tur, eller kommer du vara en av väldigt få som såg den annalkande stormen på avstånd och faktiskt förberedde dig?

Det är upp till dig.