Den svenska nationen förändras fort. Traditionalister, som värdekonservativa och nationalister, är oroliga för att gamla fungerande svenska sedvänjor och värderingar håller på att avskaffas, med rotlöshet och socialt kaos som följd. Ingenjörerna av Det Nya Sverige, å andra sidan, tycker att undanskaffandet av “förlegade” normer och fördomar inte kan gå fort nog; det finns inget tabu som är för heligt för att inte brytas för att “skapa debatt” eller “problematisera” det gamla.
Föreliggande text tillägnas Sveriges traditionalister. Vad orsakar den snabba omvandlingen? Hur bromsar man upp den på kort sikt och hur man bevarar traditioner och värderingar på lång sikt. Ledtråd: Man gör det inte med hjälp av staten.
En diskussion av ordet nation är på sin plats. En gång i tiden identifierades nationen i första hand av det gemensamma språket, vilket var mediet för bekantskaper, gemensamma lagar, värderingar och lojaliteter. Med nationalstaternas intåg vändes detta på ända. Härskare ritade linjer på kartor under fredsuppgörelser efter erövringskrig. Erövringarna drevs i första hand av hur myckt skatt de kunde klämma ur sina undersåtar, snarare än av ett intresse för språk och traditioner. Vilken sida om linjerna man hamnade på avgjorde vem som krävde in skatten. Nationalstaternas gränser skar gamla nationer mitt itu och tvingade främmande nationer in i konstgjorda gemenskaper. Plötsligt skulle vänner och släktingar på andra sidan linjen betraktas som fiender. Gränslandet mellan svenska Småland och det danska Blekinge på Gustav Vasas tid är ett bra exempel på denna typ av problem. Vilhelm Moberg berättar om det i sin bok Förrädarland. När kung Gustav förklarade danskarna krig ingick gränsfolket “sockenfred” och vägrade slå ihjäl varandra. Detta gjorde dem till förrädare i kungens åsyn.
Med de agrara och industriella revolutionerna blev människor mer rörliga. Språk, värderingar och lojaliteter började omsider blandas. Utvecklingen har fortsatt i samma riktning och det är idag i stort sett omöjligt att identifiera traditionella språkbaserade nationer med geografiska områden. Till skillnad från nationen är nationalstaten lätt att identifiera. Nationalstaten är helt enkelt staten, med den lingvistiska utsmyckningen “national-” som prefix. Enligt gängse definitioner är staten i sin tur “ett territoriellt juridiskt monopol”, det vill säga en organisation som är högsta instans i alla beslut om lag, rätt, skuld, straff och skatter inom ett visst geografiskt område. Detta är nationalstaten, men hur ska vi definiera nationen idag?
Nationsbegreppet och nationalister hånas ofta i medierna. Det brukar följa ett enkelt mönster som bygger på det faktum att det inte finns en meningsfull definition som kan användas för att objektivt beskriva nationer. Enligt detta mönster gillras först en fälla med frågan “Nå, vad är då en svensk?” Därefter hetsas nationalisten till att hitta objektivt gemensamma nämnare för alla “svenskar” som han vill räkna in i den svenska nationen. Med tanke på alla de olika typer av människor han vill räkna som svenskar blir detta en omöjlig uppgift som nästan alltid slutar vid midsommarstången, ty så många andra objektivt gemensamma faktorer brukar inte finnas. Det ynkliga resultatet framstår som så fånigt att nådastöten enkelt delas ut med ett hånfullt “Man är alltså svensk om man hoppar runt en stång som en inföding och dansar Små grodorna?”
Ludwig von Mises skrev en hel del om nationer. I boken Omnipotent Government tar han sin definition av nationen från den franske socialliberalen Ernest Renan och mer specifikt ur ett tal som denne höll år 1882 med titeln Qu’est-ce qu’une nation? Renan menar att nationen är en en grupp människor som vill leva tillsammans och besluta om sin gemensamma framtid. Hans definition kräver inte att nationen identifieras med ett geografiskt område utan han säger uttryckligen att nationen inte har rätt att göra egna geografiska anspråk utöver dess medlemmars personliga egendom. I de tidiga språkbaserade nationerna råkade det geografiska området sammanfalla med det språkliga, men detta är enligt Renan ett sammanträffande och är inte nationens essens. Nationalstatsbegreppet å andra sidan förleder människor att alltid associera nationen med ett geografiskt område. Som kuriosa kan nämnas att Mises utpekar Renans tal som det sista ropet från den västerländska liberala traditionen angående problemet stat kontra nation.
Viljan att leva tillsammans och utgöra nation kan enligt Renans synsätt baseras på vad som helst, till exempel språk, ras, religion, historia, lag, uppfattning om egendom, köttbullar, inlagd sill eller vad folk nu väljer att basera sina preferenser på. Eftersom nationen baseras på individers åsikter snarare än geografiska områden blir nationen en helt subjektiv storhet som inte kan avgränsas objektivt. Utifrån detta subjektiva nationsbegrepp kan vi definiera en nationalist som en som vill leva i en viss nation. Observera att det är det möjligt att tillhöra flera sådana nationer samtidigt, vilket till exempel antyds av titeln på Carl Bildts bok “Hallänning, svensk, europé” (Bonnier, 1991).
Vi kan vi alltså ha följande exempel på subjektiva nationer
- En grupp människor som talar skånska
- Alla världens katoliker som delar en önskan om att följa påve Francis den förste
- Svensktalande vita människor med traditionellt kristna värderingar som vill bo med andra svensktalande vita med traditionellt kristna värderingar
- Den nordamerikanska rörelsen Nation of Islam
- Alla som åker Stockholms tunnelbana
Ett subjektivt nationsbegrepp kan vid första anblick tyckas oanvändbart. Hur kan man föra en meningsfull diskussion med ett nationsbegrepp som använder sig av subjektiva avgränsningar? Men man kan dra en parallell med subjektivistisk ekonomi där värdebegreppet är helt subjektivt. Det visar sig att trots frånvaron av objektiva värden kan en avancerad ekonomisk teori byggas på subjektivismens skenbart vaga grund. Faktum är att vissa ekonomiska problem blir olösliga utan en subjektivistisk utgångspunkt. Detsamma tycks gälla nationalismen.
Med subjektiva nationer får frågan om vad den svenska nationen är för något flera möjliga svar, men namnet är oväsentligt. Man behöver inte vara överens om vem som är svensk, vad som är en svensk nation, en muslimsk nation, eller en lilleputt-nation. Det räcker med att en viss grupp är överens om att man tillsammans vill utgöra en nation, och därmed gemensamt besluta om sina liv och diktera villkoren för utomståendes eventuella inträde i gemenskapen. Kanske vill en viss nation exkludera vita, en annan judar, en tredje människor som inte kan språket. Det är en privat angelägenhet och rör ingen annan. Det finns ingen objektivt giltig anledning till att de måste läras tolerans och släppa in alla som vill bli del av nationen, det vill säga gemenskapen.
Av praktiska skäl blir det svårt att hålla ihop stora nationer då fler människor innebär fler viljor, större geografiska avstånd och yvigare grenar på släktträden. Historiskt har världen naturligt befolkats av små nationer. En gång i tiden var de svenska landskapen egna länder, med egna lagar, och på grund av att de var mindre var de mer relevanta som nationer än vad Sverige är som nation idag. För vad har en skåning egentligen gemensamt med en jämtlänning? En sörmländsk bonde utanför Stockholm har antagligen mer gemensamt med en östgötsk bonde än med den närboende stockholmaren. Att då göra som Gustav Vasa och fösa ihop alla dessa landskap och nationer till en jättestat blir högst onaturligt, även om det kallas för att “ena riket”, eller bygga nationen.
Ovan berördes problemet med att nationalstaten tvingar vänner på andra sidan gränsen till att bli fiender. När nationalstaten övergår från monarki till demokrati uppstår även det omvända problemet: att främlingar ska bli vänner. I sin kärna är demokratin en kamp om vem som ska få leva på vems bekostnad, och vems åsikter som ska göras till lag för alla. I subjektiva små nationer är detta inget stort problem då gemenskapen grundar sig i gemensamma värderingar. I demokratiska nationalstater, vilka i praktiken består av många nationer blir detta däremot ett stort problem. Människor som tidigare var naturligt separerade i enlighet med sina värderingar, men som över avstånd fredligt kunde handla med varandra, hetsas nu till att ömsesidigt plundra och bestämma över varandra.
Versaillesfördraget som Tyskland tvingades underkasta sig efter första världskriget är ett exempel. Segrarna styckade de tyska nationerna i småbitar och portionerade ut dem som minoriteter i nybildade konstgjorda nationalstater som Tjeckoslovakien och Polen. Med lite fantasi var det inte svårt att förutse problemen och att det sannolikt skulle leda till en fortsättning av Det stora kriget, vilket också skedde 20 år senare.
Dagens Sverige är ett annan exempel på hur människor med helt olika syn på livet, världen, könsroller, bildning, välfärd etc. plötsligt ska samsas och ha gemensamma värderingar. Det är bevis på skrämmande hybris att tro att skolor, läroplaner, “satsningar” och medier ska kunna överbrygga dessa skillnader. Under ett system där nationalstatens invånare ömsesidigt kan plundra och bestämma över varandra är det sannolikt att dessa skillnader med tiden kommer leda till allt större och våldsammare konflikter.
Enligt ovanstående framgår det att det är staten som är nationens värsta fiende, eller för att vara ännu tydligare så är nationalstaten nationens värsta fiende. Det sägs att nationalstaten är demokratins väktare, och det kan vara rätt, men demokratin är också nationens fiende. Den demokratiska nationalstaten gör det möjligt för nationer inom samma nationalstat att plundra varandra. Den tvingar nationer att underkasta sig främmande lagar och värderingar. Den tvingar nationer att integreras med varandra vilket är på tvärs med den naturliga ordningen, nämligen segregering för att få leva med likasinnade.
Om man vill reparera de djupa sår som nationalstaten åsamkat nationerna är det en direkt olämplig strategi att göra det med statens hjälp. Problemet med att använda sig av den demokratiska staten, och kanske rentav utvidga dess befogenheter, för att genomdriva de egna nationella värderingarna är att det kommer att skapa konflikter med dem som inte vill tillhöra den. Det är också sannolikt att det leder till övergrepp eftersom det är statens normala (och enda) modus operandi. Dessutom kommer det i slutändan slå tillbaka på den egna nationen (”vi”). Ty efter någon heltalsmultipel av fyra år kommer den egna nationens fiender (”de”) att sitta vid den förstärkta nationalstatens styrspakar och ”de” kommer i sin tur att pådyvla sina ideal på ”vår” nation.
Lösningen för strategiskt begåvade nationalisten är istället att reducera statens makt och med andra ord öka friheten. Det minskar möjligheten för andra att bestämma över en själv, men till priset av att man inte själv kan bestämma över andra. Det minskar statens möjlighet att bestämma vem som ska vara din granne, till priset av att inte själv få bestämma var någon annan ska bo. Det minskar statens möjligheter att plundra dig, till priset av att inte själv få plundra någon annan. Det minskar statens möjligheter att indoktrinera dina barn, till priset av att inte själv få bestämma över andras. Då kan människor välja att leva anarkokapitalistiskt, katolskt, sovjetsocialistiskt, nationalsocialistiskt, judiskt, muslimskt, könsneutralt, eller precis hur de vill, och utan konflikter.
Även den som vill bromsa takten på omvandlingen av folks värderingar och traditioner bör förespråka en minskning av staten. Mindre stat innebär mindre makt, och mindre skatteintäkter, och mindre möjlighet att finansiera social ingenjörskonst. Det är utopisterna och de sociala ingenjörerna som står bakom den onaturligt snabba samhällsomvandling som nu pågår.
Hur ska man då rent praktiskt gå till väga för att minska staten utan att ta demokratisk kontroll över den? Historien tycks antyda att den bästa vägen är genom att göra staten irrelevant och ointressant, genom att belysa dess klumpighet och förlöjliga den, att erbjuda utbildning i frihetsfrågor, information om statens natur, uppmuntran av regional patriotism, på landskaps-, stads- och bynivå, skapa kreativa sätt att gå runt statens regler, med alternativa valutor, Bitcoins, guld, silver, byteshandel, med mera. Möjligheterna är oändliga.
Avslutningsvis kan man argumentera för att samhällen byggda på traditionella (så kallade förlegade) värderingar är bättre anpassade till att överleva i en fri värld. Traditionella värderingar tenderar att vara baserade på familj och släkt och därmed vara långsiktiga, vilket leder till en hög grad av sparande och därmed ekonomiskt välstånd. De moderna ideal som förespråkas av radikala samhällsomvandlare tycks däremot vara olika varianter av socialism och offentlig välfärd, vilket alltid leder till relativ fattigdom. Ett avskaffande av nationalstaten skulle därför sannolikt visa att nationer som baserar sig på den senaste genusteorin, multikultur, livslång skolning eller en stor offentlig sektor kommer ha förvånansvärt kort livslängd.
Gör studiebesök i Afghanistan.Där slåss folket för att bevara sina tradionella värderingar.
Där vill folket inte ha några moderna ideal som förespråkas av moderna samhällsomvandlare.Socialistiska ideer som skolor där flickor kan få undervisning bränner de ner, det gör dom rätt i.
Där värnar folket om sin familj ,släkt och klan.
Ja Sven, att ta seden dit man kommer har lyst med sin frånvaro där men vad kan man förvänta sig av några som är ute efter hämnd, terror och krigsbyten.
Angående Afghanistan så förstår inte västerländska politiker att ett samhälle som ligger cirka 1.000 år efter t.ex. Europa inte kan flyttas till 2013, på några år.
När USA invaderade Afghanistan så hade några procent tillgång till TV och några procent till hade en radio. De flesta kände inte ens till Bin Laden, 9/11 eller ens vad USA var för något.
Sedvänjor och traditioner ändrar man inte genom lag eller våld utan det tar lång långt tid att förändar dem.
En annan sak. Skatter har i alla tider hatats av fattiga människor. När så fattiga får chans att själva ta kontroll över skatterna, då utökar de dessa till närmast ofantlig proportioner.
Ja sven gör ett studiebesök i Afhanistan eller lyssna på någon som varit där i flera år om det konstgjorda ”nationsbygge” som USA försöker sig på.
https://vimeo.com/24637697
Jag ser att vi följer up ”argumentum de biblioteca publica” med ”argumentum de scolis afghanis”. Eftersom afghaner inte tycker flickor skall få gå i skolan så är traditionella värderingar dåliga. Klart som korvspad!
I övrigt en fantastisk artikel. Vi inväntar banbullor från den mediala eliten omgående.
Att individen själv väljer nationell tillhörighet, eller socionationalism är en gammal tankegång i Norden som skilt den från den tyska etniska nationalismen. T.ex. diktade NFS Grundtvig:
”Til et folk de alle hører, som sig regner selv dertil”
Mycket väl talat!
Och det blir allt mer aktuellt nu när superstaten EU håller på att rämna av folkligt missnöje. De självutnämnda ”nationalistiska” politikerna som växer fram går ur askan i elden när de förespråkar ökad statlighet.
Det där med att likställa helt olika saker med varandra, och använda begreppen statlighet, nation, gemenskap, samhälle som om de vore synonymer, är det bara dumhet och slöhet i tankeförmågan? Varför inte inkludera ytterligare begrepp i den synonym-kedjan? Som vinterdäck. Staten är vinterdäck.
http://magnihasa.blogspot.se/2013/03/vi-maste-inte-branna-ner-byn-for-att.html
@ Egensinnig
I Sverige är det nog vanföreställningen djupare rotad än på andra håll, då folkgemenskapsideologin – tyska 1800-talsnationalisters idé om ett socialistiskt, klasslöst och konsensusellt samhälle – som utgjorde den ideologiska grunden för folkhemmet är så cementerad att den som förespråkar maktdelning eller decentralisering får finna sig i att bli kallad både antidemokratisk och osvensk.
Jo det är lustigt att nationalister förespråkar centralisering. Begreppet nationalitet innebär ju raka motsatsen. Förlängningen på att förena bayrare med preussare till ett kollektiv, det vore världsstaten. Men på något konstigt sätt verkar sjävlutnämnda nationalistiska politiker vara mot det. De respekterar inte heller geografiska gränser utritade på en karta. De vill ju hela tiden flytta ut dem. T.ex. så att ”Finland blir Sverige” gaah! Nationalstatskonceptet är kanske ett virus som på 1800-talet smittat folks hjärnor och gjort dem galna? De flesta överlevde åtminstone epidemin, nätt och jämnt, och jag tror att vi i Europa har ett mycket starkare immunförsvar mot det där numera.
@ Egensinnig
Intressant nog verkar det dock för Sveriges del varit först på 1900-talet hjärnorna smittades av detta koncept?
1800-talets liberaler använde såvitt jag förstått både skandinavism och regionalism som verktyg att ifrågasätta statens legitimitet. Se t.ex. O.P. Sturzenbecker som grundade skandinavismens inofficiella organ Öresundsposten som skulle vara en interregional skånsk-själländsk dagstidning och skrev Skånes första kända nationalsång.
Samtidigt växte också den internationalistiska socialdemokratin fram, som hämtade sina idéer och kampmetoder från Köpenhamn och Danmark som man hade nära förbindelser med.
Detta ledde till en motreaktion från det etablerade svenska samhället: vid sekelskiftet 1800/1900-tal började man resa hyllningsmonument över kungar och fältherrar som utvidgat Sveriges gränser, hålla stora storsvenska manifestationer med militärparader, fackeltåg och tacksägelsegudstjänster m.m. för att fira erövringen och försvenskningen av Skåne etc och visa var skåpet skulle stå.
Sedan gjorde socialdemokratin sin triangulering där man kapade högerns folkhem och folkgemenskapsideologi och fick arbetarna att vifta med svenska flaggor och hurra för fosterlandet.
Jag håller med om att Europa har ett starkare immunförsvar, men inte Sverige. Här finns en ovanligt stor intolerans för andra identiteter än den stats-nationella. ”Du skall inga andra jämförbara identiteter hava jämte mig”.
På kontinenten hänger t.ex. nästan utan undantag region- och EU-flaggan parallellt med nationalstatsflaggan utanför rådhusen. Men när man kommer till Sverige ersätts mångfalden med enfald.
Här är fjorton nationalstatsflaggor på alla flaggstänger regel snarare än undantag.
Diskussion på flashback. https://www.flashback.org/t2101933
Bra artikel med många kloka tankar. Dock föreslår jag att man istället för traditionella eller anti-traditionella värden ska hålla sig till rationella värden t.ex. På sätt som Rand, Mises eller Rothbard på olika sätt försökte förespråka. Det kommer sannolikt leda till mycket större välgång.
Byt ut ”bra artikel” mot ”intressant artikel”
Håller med om det mesta i denna bra artikel. Dock finns ett stort dilemma som antyds i:
Hur många är det som tänker så? Min gissning är högst 2 % av befolkningen. Det skulle behövas en palatsrevolution för att minska staten, alternativt dess kollaps/inbördeskrig. Förr fanns åtminstone en ganska stor minoritet i riksdagen mot statens uppsvällning. Hur är det idag? Finns ens någon?
Hur geografiskt splittrad kan en nation vara? Då tänker jag inte på ”subjektiva nationer”, som jag snarare skulle kalla intressegrupper.
Hur stor massinvandring till samma territorium kan det vara för att inte anses vara en invasion, utan vapen?
Är det så enkelt, att man tillhör den nation man räknar sig till? Borde inte även många av de andra i nationen anse det? Kan en inflyttad getherde från Somalia bli svensk? Blir/är han det så snart han uttalar det eller kanske rent av när han sätter ner sitt första fotsteg här? Som en del snyltarinvandringsextremister tycker.
Jag gissar att ingen japan skulle tycka att jag är japan om jag flyttar dit och detsamma skulle en spanjor säga om detsamma, oavsett vad jag påstår/räknar mig som sådan.
Själv känner jag många finnar, både här och i Finland. Jag har aldrig träffat en finne som räknar sig som svensk (utan de räknar sig som finnar), trots att de bott här större delen av sina liv.
I Rättvik anses man inte vara mas/kulla (inföding) förrän efter minst tredje/fjärde generationens boende i den trakten.
Briljant, Klas! Att visa på motsättningarna som uppstår när centralplanering och nation ska lira tillsammans. Hatten av.
@ Tålis
Du resonerar utifrån den statsnationalistiska dogmen ”en person – en identitet”.
Men let’s face it, vi har alla multiidentiteter som ringar på vattnet.
Är det nåt konstigt att identifiera sig som inflyttad finne, dalmas, svensk och europe samtidigt och kan inte dessa identiteter vara lika starka?
Som Tom Woods t ex skriver om identitetsmönsterna i Europa innan nationalstaten:
”Political leaders who desired centralization found themselves up against the historic liberties of towns, guilds, universities, the Church, and similar corporate bodies, all of whom guarded their (often hard-won) liberties with great vigilance, and all of whom would have been baffled at the modern idea that a single sovereign voice, whether of a king or of ”the people,” could on its own authority have redefined or overturned those rights, whether or not ”majority rule” sanctioned it.”
Nej Halsingen, jag resonerar inte så. Jag anser mig vara svensk som nationstillhörighet, men skulle nog kallat mig dansk om Kalmarunionen bestått och vi alla varit danskar nu…
Det är ingen större skillnad på de nordiska länderna och för mig vore det lättast att flytta till Norge, Danmark, Island, Finland (i lätthetsordning att anpassa mig). Rent kynnesmässigt är finnar mest lika mig, ta dock i beaktande att jag huvudsakligen känner finska akademiker, men språket är ett för stort hinder.
Visst kan man kalla sig det du räknar upp. Det finns ingen motsättning i det, men det är väl mer beteckningar än nation? Vi tar Rättviksexemplet: Säg att du är andra generationens Rättviksbo och kallar dig mas. Masarna anser inte att du är mas, du kvalificerar inte in där enligt dem. Du har rätt och de har fel? För övrigt finns det inga ”dalmasar”, bara masar.
Huruvida identiteterna kan vara lika starka för individen vet inte jag, kanske hos några udda figurer.
Visst, jag bor i Europa, men den identiteten är svag hos mig och ser nog USA som bättre än Europa. Hade förmodligen flyttat dit om jag levt på artonhundratalet.
Jag kommer ifrån en annan stad än där jag bor i nu och har bott längre här än där jag är född och uppväxt. Trots det känner jag mer för min hemstad än denna.
Denna omvandling som sker det som vi kallar för Sverige sker dessutom mot folkets vilja. Tre nationalister genomförde en opinionsundersökning om asylboendet i Påskallavik i höstas. De bemöttes av folkvalda politiker som försökte stoppa undersökningen.
http://www.youtube.com/watch?v=I6TXtN46v3Y
http://rasmus-gardebrink.blogspot.se/2012/10/opinionsundersokning-om-asylboendet-i.html
Förvisso hade det varit fel om det så var 99.9999% som ville använda MINA pengar till asylmottagande och mångkultur… Men ni ser poängen: demokratin lever inte ens upp till vad den själv påstår sig vara, nämligen majoritetens vilja.
@ Tålis
Identiteter är individuellt.
För mig har Sverige på ett ovanligt tråkigt sätt lyckats förena de sämsta dragen i amerikansk och europeisk kultur: puritanism och socialism.
Som skåning på randen till kontinenten känner jag mig mer hemma i kust- och slättlandskapet i Holstein än i ”du fjällhöga nord”.
Hehe Halsingen, du har ett visst rätt i högan nord! Där bor jag och uppväxt ifrån din horisont! Men långt söderut än du tror. Mötte en skåning för många år sedan, jag ifrån mitt i Sverige frågade: Känner du NN i Kiruna? Nä, det är mycket närmare till Stockholm och jag känner fler där och ingen i Kiruna, var mitt svar.
Men ni skåningar har ett konstigt sätt att se på jordgloben… Ett stort Skåne och vi andra så mindre i Svedala 😉
Hade konstigt nog en skåning som svensklärare i gymnasiet i forntiden och han älskade mina rullande r, så skulle det uttalas sa han. Jag hade ingen invändning och så fortsätter.
Däremot har jag en kompis i Malmö som hatar utvecklingen där, med muhammedanska enklaver och våld. Han bor i ett onvaderat område dock. Du gillar det?
@ Tålis
Med arvet från Karl XIs ”Järnridå” i Sundet som var mer långlivad än Stalins, har jag aldrig förstått med vilken rätt folk gör andras rörlighet till sin angelägenhet. Vi har ett välfärdsstatsproblem, inte ett migrationsproblem.
Halsingen:
Med sådana argument vet jag inte om du står på min sida eller statens?
Kan vara mitt fel, jag är för dum?
Just nu har vi både ett välfärdsstatsproblem och ett migrationsproblem. Frågan är om inte det sist nämnda är viktigast! Utan det först nämnda fanns inte problemet med snyltarna.
Andras rörlighet kan vara ditt och mitt hot! Tror du muhammedanerna respekterar äganderätt?
@ Tålis
Ja stäng gränserna i stället för att liberalisera Volkhemmet.
Det är du som står på statens sida, gosse.
Rekommenderad läsning:
http://www.muslims4liberty.org/
Halsingen gosse! Jag trodde du var Hälsing. Kan du inte ge mig ett argument eller en marknadslösning istället för att jag behöver tränga mig på?
Hoppas du inte kallar mig nationalsocialist!
@ Tålis
Det är Sundets hals som givit namn till H-borg och H-ör.
Bevisbördan ligger på dig som vill stoppa rörligheten i stället för att göra välfärden frivillig och liberalisera arbets- och bostadsmarknaderna.
Jamen Halsingen, vad har jag med det att göra? Rörligheten över sundet gäller väl inte svenskar-danskar? Jag har inget emot rimliga friviillga lösningar. Hur stoppar man terrorister, snyltare, krigsförbrytare, kriminella som vill söka sin lycka och lyckas med det?
Jag var en av de idioter som röstade för Sveriges inträde i EU. Inte för galningarnas detaljstyre, utan för vad de lovade oss tvärtom. Svenska staten hade grovt överstigit allt privat ägande, och EU stod emot. Hur fel kunde man ha?
Öh: Rörligheten över sundet gäller väl inte svenskar-danskar?
Gäller givetvis tvärtom: Rörligheten över sundet gäller väl huvudsakligen svenskar-danskar?
För er som tror att jag är främlighetsfrientlig så är mitt första barnbarn dansk medborgare
Dansk!?
Hur kan du ens prata med ditt barnbarn, repsektive en av dess föräldrar? Du lär ha några jobbiga julaftnar framför dig i livet (om det ännu är en lien ong):
http://www.youtube.com/watch?v=9taLQnNGYFM
Svensk nation definieras bl.a. av att vi använder konsonanter.
”Svensk nation definieras bl.a. av att vi använder konsonanter.”
🙂
Egensinnig! Det är enkelt: fadern är dansk, modern är svensk/finsk. Barnet är sex månader.
Vi pratar svenska. Vi har redan haft horder av julaftnar tillsammans…
Jag har nyligen flyttat till Skåne, från Sverige, (för solens skull) och jag har ibland hårt svårt att förstå vad människor här försöker säga. Och när man åker över sundet och optmistiskt säger någonting på svenska, så går man efter ett par förvirrade repliker över till engelska. På Kastrup är personalen så van att de talar engelska direkt när de fattar att man är svensk. Danmark i övrigt är en gåta i ett mysterium i en hemlighet. De verkar förstå mig, men jag fattar ingenting.
Del 2:
http://www.youtube.com/watch?v=vbpZ_NB4kXc
Och ett norskt perspektiv på danska:
http://www.youtube.com/watch?v=s-mOy8VUEBk
Tålis: Hur är det med matematikkunskaperna. Om barnet är sex månader så måste ni fira jul varje helg…
@ Tålis
På vilket sätt är rörligheten de fyra kilometerna mellan två tvillingstäder som Hbg/H-ör – vilka i praktiken var en och samma stad innan Sverige sänkte en järnridå mellan dem – en angelägenhet för ett stort kollektiv som ”svenskar”?
Varför menar du inte lagens väktare bekämpar terrorister och kriminella bättre genom generell brottsbekämpning inom gränserna, snarare än att bl.a. ha uniformerade ligister med hundar som trakasserar hårt arbetande jobbpendlare för att de behagar passera en imaginär linje i Storköpenhamnsområdet?
Och när du drar upp snyltare igen, har vi fått rundgång i diskussionen.
Mycket bra skrivet Klaus!
Tålis: Alla nationer är komplex av subjektiva känslor som kan vara mer eller mindre rotade i en objektiv verklighet. Det finns ingen generell regel för hur geografiskt splittrad en nation kan vara men preferensen att vilja bo nära dem man känner gemenskap med (i den mån så är fallet) talar för att nationens medlemmar kommer verka för geografisk koncentration i någon utsträckning. Det räcker med en ganska svag preferens bland nationens medlemmar för att bo nära andra nationsmedlemmar för att nationen ska koncentreras till ett visst geografiskt område.
Vem som tillhör vilken nation tycker jag att Klaus redogjorde för ganska tydligt: ”Man behöver inte vara överens om vem som är svensk, vad som är en svensk nation, en muslimsk nation, eller en lilleputt-nation. Det räcker med att en viss grupp är överens om att man tillsammans vill utgöra en nation, och därmed gemensamt besluta om sina liv och diktera villkoren för utomståendes eventuella inträde i gemenskapen”
Halsingen: Den politiserade migrationspolitiken är i allra högsta grad problematisk. Det handlar dels om människors rätt att agera utifrån personliga preferenser när det gäller dem själva och deras egendom. Makthavarna ägnar sig åt påtvingad integration genom att kriminalisera diskriminering, privata avtal kring uppehälle, brottsbekämpning och liknande samt genom att konfiskera och styra över betydande ytor med mark som många gånger strider mot de personliga preferenser folket har som bor där.
Murray Rothbard skriver väldigt bra om detta i sitt verk: ”Nations by consent: Decomposing the nation-state”
http://mises.org/journals/jls/11_1/11_1_1.pdf
”However, on rethinking immigration on the basis of the anarcho-
capitalist model, it became clear to me that a totally privatized country
would not have ”open borders” at all. If every piece of land in a country
were owned by some person, group, or corporation, this would mean
that no immigrant could enter there unless invited to enter and allowed
to rent, or purchase, property. A totally privatized country would be as
”closed” as the particular inhabitants and property owners desire. It seems
clear, then, that the regime of open borders that exists de facto in the
U.S. really amounts to a compulsory opening by the central state, the
state in charge of all streets and public land areas, and does not gen-
uinely reflect the wishes of the proprietors.”
Jag försökte visa på en del ”problem” gällande nationstillhörighet. Alla håller inte med, men det hade jag inte väntat mig heller. Inte har jag någon bestämd åsikt om allt heller, utan jag famlar lite efter något vettigt att förhålla mig till.
Om Helsingörtrakten har jag ingen åsikt och kommer inte på något vettigt om det. Jag vet inget om trakasserier utförda av poliser i Köpenhamnstrakten. Åtminstone någon är intresserad av kontroller där, men jag känner inte till varför. Jag ser dock inte att gränskontroller skulle vara något allmänt fel eller att de borde vara förbjudna. Varför skulle inte brottslingar kunna synas även där?
Att ”Kaptenen” skulle haka upp sig på det nyfödda barnet var inte svårt att gissa. Övriga förstår att man firat jul även innan. Något om saken har stackarn inget att komma med heller.
Själv konstaterar jag att jag inte är utom land så länge jag har nånting att stå på och slipper simma. Gränser får väl folk sätta upp på sin egen mark bäst de vill, vad bekommer det mig?
Nationerna är en soppa, liksom skogen är, eller för den delen som soppa är…
Man tycker att man nästan förstår danska, och har en chans att på julaftonskvällen försöka förstå nån just uppackad manual på holländska om hemelektronik från Koninklijke Philips Electronics N.V.
”Schrett 3) Gloeilhanken im denn mögen puffen sjaltten.”
Låter som om man ska sätta ihop den där hårda grejen med den mjuka, eller har jag bara snuskig fantasi? Sverige-Skåne-Danmark-Holland. Jag vet inte var gränsen går.
Så när du (Egensinnig) simmar i en (svensk) sjö, kan du få en känsla av att befinna dig utomlands? Visst, när det är ovanligt varmt…
För er som har jättesvårt med danska, kan jag rekommendera att försöka snacka med olika danskar. Vissa är jättegrötiga och andra är hur lätta som helst att förstå om man anammat vår gemensamma språkgrund. Sådan är jag, hur du är vet inte jag…
Själv skulle jag bli norsksnackande på mindre än ett år, dansk på mindre än två år. Holländska skulle möjligen ta tre år… Jag känner en som det bara tog ett halvår att förstå holländska, men det ju bara en anekdot.
I ett frihetligt samhälle så kan man göra vad man vill på sinn mark.
Det betyder att grannen gör vad han vill och du kan göra vad du vill.
Det betyder att du går och pratar med grannen och lyssnar han inte så har han ett problem. Är han starkare än du så har du ett problem.
Man får väga den utökade våldsbruken som kan uppstå mot att kunna leva fri.
Vissa är beredda att avstå en del frihet för att slippa vara orolig för grannen.
Detta är minarkisten. Vissa tror att de är för full frihet men de skulle troligen frivilligt ansluta sig till minarkist-staten när de blev trakasserade av klaner och gäng i det anarkistiska samhället. Människor generellt är beredda att offra frihet för trygghet. Här ligger dilemmat då inget samhälle har någonsin klarat av att försvara friheten mer än ett par 100 år.
Anarkister är mera filosofer än realister, men de har väldigt mycket bra filosofi.
Mises var troligen minarkist. Han var iallafall inte anarkist.
Jag tycker inte om begreppet minarkist. Jag är anarkist. Arkos kommer av grekiskans ”kung” (ungefär) och jag förespråkar inte nån sån. Jag vill ha monopol på att alla tvingas respektera alla andras negativa rättigheter, och det är anarkistiskt inte minarkistiskt.
Det behövs kanske ett nytt begrepp för att skilja oss som står upp för negativa rättigheter från de som anser att det är rätt att nazistiska och islamistiska ”säkerhets”organisationer med våld ”konkurrerar” med sina lagar, och som hoppas på att det ger dem lägre social status i sina samhällen och menar att det duger som straff för deras brott.
Så egensinnig, du kommer angripa andra som ”tvingar alla att respektera alla andras negativa rättigheter”?
Nej, det är ju de som jag håller med!
Jag skulle angripa de övriga, i mån av engagemang, och anse att alla sådana angrepp är moraliskt riktiga.
PerKQ. Jag tycker du tar upp relevanta saker. Att offra frihet för trygghet är förmodligen ett måste, om inte den ”starkes rätt” ska gälla. Att ”spöa” grannen kan kanske vara en lösning ibland, eller snarare att hota med det. Det är dock inte så lockande Själv är jag ganska klen och skulle nog behöva vapen för att hävda mig i en våldssituation. Tränar förvisso lite Krav Maga efter Egensinnings tips, men jag börjar bli för gammal…
Hittade ett citat jag tycker förtjänas näm,na i sammnahanget (bortse ifrån Gud):
Som jag nämnt annorstädes här, finns obehagliga risker med våldsapparater, även om de är polis och militär. ”Privata lösningar” i form av krigsherrar, mc-gäng eller väktarfirmor har dock en större risk så som jag ser det. Deras ”våldskostnad” ser inte jag som tillräckligt för att hålla dem i schack. Det kan man lära av historien och inte minst av stater för den delen.
Ok så du är inte intresserad av monopol trots allt… 🙂
Jag tycker du är ute på svag is men du är ju fullt på det hela med att ta ansvar för dina egna handlingar så varsågod att pröva isen! 😉
Jonas Ek: Vad grundar du dina åsikter på? Magsikt Tänkande?
Vilka våldsverkare vill du ska beträda svensk jord? Shariaklaner?
Jag då!? Skaffar mig privat allt jag kan komma över om vi inte kan enas om annat. Inte är det mitt lik Shariasäkerhetsstyrkorna kommer att kliva över i första fallet. Råttorna dör före mig, hoppas jag…
Jag har aldrig förstått det upprepade mantrat, att ett helt privatiserat samhälle minsann inte har fri rörlighet eller öppna gränser, utan kräver att folk har skriftlig inbjudan för att få lov att flytta på sig. Detta tycks varit särskilt vanligt bland Ron Paul-supportrar där det tagits som intäkt för att hysa allmänt rasistiska åsikter och att vilja bygga en mur mot Mexiko.
Landet/samhället har väl affärer som vill ha kunder, vägägare som vill att folk använder deras vägar så de är lönsamma, olika boendeformer som erbjuds på marknaden etc.
Hur skulle en majoritet byidioter som inte vill ha främlingar i ”sin” by/land, kunna stoppa det?
Och om man som Tålis tycker gränskontroller är bra, så borde vi väl också återinföra dessa vid stads- och landskapsgränserna, liksom på medeltiden.
Du verkar gilla att kalla andra för rasister Halsingen. Med ditt mått är jag väl det, men jag förnekar att ditt mått gäller!
Tja, kommer muslimerna hit för att vi bjudit in dem? Nej, bara tokstollar påstår det! De kommer hit för att de kan byta identitet och parasitera resten av sina liv. Det kryllar av terrorister och krigsförbrytare i Svedala….
Det är inget fel på gränskontroller som sådana, de borde vara mycket bättre än nu så slapp vi det värsta packet…
@ Tålis
Ingen har påstått att någon bjudit hit muslimerna, men du verkar gilla halmgubbar.
Om gränskontroller är så bra borde vi ha dem även vid stads- och landskapsgränserna där du bor eller hur?
En rejäl checkpoint Tålis måste passera varje gång han skall till jobbet/handla/besöka vänner etc, gärna med fullständig kroppsbesiktning då och då.
Det finns i själva verket en fundamental konflikt mellan äganderätt och fri rörlighet.
Gammalt djungelordspråk.
Jag vet inte varför Halsingen hakar upp sig på gränskontroller och varför han tror att jag är för fler även inom landet. Har Halsingen åkt dit/trakasserats vid sådana kontroller eller är denne bara för att kriminella ska vara fredade just vid landsgränser? Jag är inte generellt för gränskontroller som de finns idag, särskilt inte de rån (tull) som utförs där av stater, men har inget emot att folks ID kontrolleras. Det är väl värre/konstigare att man måste visa passet när man lämnar landet via en flygplats. Begriper inte varför man måste visa passet då.
Den nästan fria rörligheten vi hade mellan de nordiska länderna, innan EU-tiden, tycker jag var bra. I dagens läge är det inte lika bra pga att vi invaderats av horder av fientliga grupper och kriminella. Sverige borde träda ur Schengen…
Nationalisterna, och det ska ju utläsas ”national-etatisterna” förespråkar idén om att de inte ska tillåtas tänka och välja själva utan blint lyda sina politikers order. Men ändå verkar de höra till dem som är mest missnöjda med vad deras nationalstatliga politiker idag de facto dikterar för dem. Eftersom de övergett sitt koncept att i blindo lyda allt som deras nationalstatspolitiker dikterar åt dem, borde de inte då fatta att de har fel? Näe, det här handlar om väldigt tjocka pannben.
Jag tror att national-etatisten fantiserar om att själv vara landets diktator.
”Om gränskontroller är så bra borde vi ha dem även vid stads- och landskapsgränserna där du bor eller hur?”
Det var så vi hade det en gång i tiden. Skulle någon åka från Dalarna till Stockholm och sälja potatis var denna tvungen att ha ett pass och tillstånd. I annat fall var man lösdrivare och kunde omhändertas av staten och sättas i tvångsarbete.
Jag skulle i alla fall inte gilla en återgång till det.
@ Tålis
Intressant att du vill gå ur Schengen och återgå till den ”nästan” fria rörligheten vi hade i Norden före EU.
”Nästan” betydde att det t.ex. var totalförbjudet för mig att ta hem en back pilsner inhandlad på Netto fyra kilometer västerut, och att tullen tvingade mig betala straffavgift för att jag haft oförskämdheten att köpa böcker om Skånes egen danska historia i Köpenhamn.
I konsekvensens namn bör självklart samma ”nästan” fria rörlighet gälla för dig lokalt som för mig, med pass- och ID-kontroll varje gång du passerar stads- och landskapsgränsen, så din egen torva inte ”invaderas av horder av fientliga grupper och kriminella”.
För om du förespråkar annorlunda förhållanden för mig, är du bara en statsnationalist, national-etatist eller storsvensk chauvinist.
Jamen Halsingen, framgick det inte att jag är emot rån (tull) vid gränserna? Så jag vill inte införa andra förhållanden för dig, Jag syftade på att vi även förr hade passfrihet mellan de nordiska länderna, och inte att införa tullar igen.
Att det var tull på böcker var en nyhet för mig. Själv har jag aldrig betalat tull vid en gränspassage. Dock har jag ibland ”smugglat” och aldrig skämts för det.
Att du vill införa stads-/landskapsgränskontroller är löjeväckande. Tyvärr kryllar det redan av fiender och kriminella i den kommun jag bor. Problemet är korkade politiker – inte minst på kommunal nivå, och inte skulle någon lokal passkontroll hjälpa mot det. ”Våra” lokala politiker har utsett en muslim till att importera ”ensamkommande barn”, varav två våldtagit en bekants dotter. Och det är inte den enda kriminalitet de ägnar sig åt; olaga hot, våld, skadegörelse och drogmissbruk känner jag till. Är det inte konstigt hur duktiga dessa ”barn” redan är på brottets bana?
Min egen torva (om fastigheten vi bor på avses) är än så länge fri från dem. Dock räknar vi med att flytta innan kommunalskatten och våldsbrotten blir så höga att kåken blir osäljbar.
Jag anser mig inte vara något av det du räknar upp på slutet. Jag menar att man bör kunna skilja på vad som vore idealt (för mig ett statslös samhälle eller troligen ett minimum av stat) och hur situationen är just nu. Så därför kan det skilja rejält på ett förslag på tillfällig(?) lösning här och nu, än för idealet.
För att lätta upp stämningen, drar jag en historia från äldre tider:
Vid den svensk-norska gränsen passerade en man nästan dagligen på cykel. Tullarna var övertygad om att han smugglade något, men han kunde inte vid någon kontroll ertappas. Så blev mannen för gammal och slutade. En tullare träffade på mannen och frågade: Vi var övertygad om att du smugglade, men kom inte på vad. Kan du berätta vad det var? Det är enkelt, sa mannen, jag smugglade cyklar…
@ Tålis
Att jag skulle förespråka en återgång till stads- och landskapsgränskontrollerna, är en halmgubbe.
Men om man accepterar tesen att migrationen och inte välfärdsstaten är problemet, liksom att generell brottsbekämpning inom gränserna inte är en bättre lösning än gränskontroller, följer det med obönhörlig logik.
Man måste först identifiera problemet, innan man kan föreslå en lösning.
Din är de facto, att begränsa min rörlighet lokalt där jag bor.
Nja Halsingen, läs vad du skrev. Jag har inte hittat på det, men skit i det. Vi verkar tala förbi varandra. Hur jag skulle kunna förhindrar din rörlighet där du bor, är mig en gåta.
Jag anser att välfärdsstaten är grundproblemet, men av det följer inte att den migrationspolitik vi skådat de senaste 40 åren måste föras. Det är ett val politikerna gjort, som de kunnat avstå. Man behöver inte släppa in vem som helst och inte behöver man släppa in någon utan ID-handling. Australien sänder tillbaka alla utan ID och om det inte går, interneras de. Alla som tar sig in illegalt (t.ex. via båtar) till Australien befrias från ”rättigheten” till något som helst bidrag från skattebetalarna. Så kunde vi också ha det.
Du bara argumenterar emot mig (eller försöker åtminstone), så det vore lättare för mig om du ville beskriva hur det skulle vilja ha det. Då menar jag dagens Sverige och inte avlägsen framtid. Kanske har vi inte så olika åsikter, som det verkar?
Halsingen, poängen är att vid ömsesidigt frivilliga sociala utbyten kan båda parter sätta ner foten och exkludera människor som personen i fråga inte önskar omfatta sig med. Detta sker i ett komplext socialt samband där exklusionen inte nödvändigtvis handlar om passkontroller eller dylikt. Mer sannolikt är snarare att vissa personer kommer ha lättare att köpa/hyra en bostad eller få anställning eller omfattas av lokalt föreningsliv på vissa ställen än andra beroende av lokalbefolkningens övergripande benägenhet att välkomna personen i fråga. Jag har aldrig talat om någon skriftlig inbjudan och tror likt Ron Paul att lösningen inte ligger i statlig gränskontroll, lösningen ligger i att äganderätten respekteras.
Poängen reses eftersom folk ofta talar om frågan som om det vore fritt fram för människor att flytta på sig oavsett vems äganderätt de inskränker samt att man tycks ha den något naiva uppfattningen om att folk – bortsett från ”byidioter” och dylikt – inkluderar allt och alla utan undantag. Från vad jag upplevt ägnar sig de allra flesta åt att både inkludera och exkludera både saker, fenomen och personer från sina liv. Hur det verkligen ligger till med det här sistnämnda är egentligen ganska ointressant, det viktigaste är att vi kan komma överens om att privat äganderätt ger människor rätt att inkludera och exkludera människor från sin egendom. ”Gated communities” kan ställa upp krav för inträde, uppehälle och medlemskap i det lokala samhället.
Det viktigaste att konstatera när det gäller den enskilde personen som vill bjuda in 500 000 människor från valfri plats är att sådan handling måste ske i enighet med ingångna avtal samt att personen bär hela kostnaden för denna handling själv. Personen kan inte konfiskera annans egendom för att finansiera handlingen och är ansvarig för alla negativa konsekvenser som handlingen får (mer specifikt delas ansvarsbördan rimligtvis på något sätt mellan personen som bjudit in folkmängden och personerna som flyttat till hans egendom beroende på hur lokala avtal ser ut).
Halsingen, i fråga om vad som är mest lönsamt kan man definitivt argumentera för att diskriminerande arbetsgivare exempelvis går miste om produktiv arbetskraft som istället blir anställda hos en konkurrent som därmed får större lönsamhet. Det kan dock lika gärna vara så att de mer homogena samhällena som diskriminerar lyckas skapa en känsla av trygghet och gemenskap för invånarna som får andra likasinnade och produktiva människor att söka sig dit vilket skulle göra ett sådant samhälle mer framgångsrikt.
Vilket av dessa fenomen som kommer vara det dominerande får framtiden utvisa men man ska vara medveten om att båda fenomen existerar.
Ta exemplet med ett lokalt samhälle där någon systematiskt gör inbrott i butiker och vandaliserar området. De som driver affärerna har ett klart incitament att avlägsna gärningsmännen. Även kunderna till affärerna drabbas av högre priser på varor/tjänster samt den otrygghet som uppstår av kriminaliteten. Argumenterar man då för fri rörlighet skulle det inte finnas någonting som lokalbefolkningen hade kunnat göra mer än att försvara sig med våld mot gärningsmännen om denne inte ingått avtal med lokalbefolkningen om andra rättsliga påföljder. Översatt i dagens totalitära samhälle innebär det exempelvis att civilsamhället inte kollektivt kan avlägsna eller porta människor som begår brott som inte åtgärdas av rättsstaten, det är i realiteten att argumentera mot äganderätten när man argumenterar för öppna gränser.
Skriver detta för att klargöra att det inte bara handlar om välfärdsstaten utan även rättsstaten och på vilket sätt äganderätten skulle reglera den fria rörligheten.