Även mises.se har såklart en åsikt om ”hästköttskandalen”. Tillräckligt många har redan dryftat frågan vilket av endera två fakta man ska bli mest upprörd över: (1) att gulliga hästar blir mat, eller (2) att det är bedrägeri att felmärka varor.
Här är vi är som vanligt mer intresserade av att identifiera rot än prata kvistar, eftersom det är mot roten man måste hugga om man ska bli av med problemen beständigt.
Anta en värld där myndigheter åt medborgarna garanterar matens tjänlighet, kvalité och urpsrung efter byråkratiska kriterier. En värld där mat som fått rätt stämpel blir ”garanterad”, och därmed fritt får säljas över hela Europa utan att ytterligare information behöver lämnas och inga ytterligare frågor behöver ställas. Där den som känner rätt personer kan köpa den stämpel som behövs och få in maten i systemet någonstans från periferin. Där handlare och restauranger, när oegentligheter upptäcks, bara pekar på anonyma myndigheter och själva står skadefria eftersom de ju säljer mat som myndigheterna godkänt. Och där Europeiskt godkänd mat till och med får säljas i USA.
Vad händer i en sådan värld med det personliga ansvaret, med grossisternas och handlarnas intresse (och möjligheter) att själva hålla koll på vad man säljer?
(Kan även tillämpas på banksystem, miljövård, vårdskolaomsorg, läkekonst, medicin, etc.)
Jämför detta med en värld utan myndigheters ”garantier”; där naturlig misstänksamhet råder; där varje led måste förlita sig på egna kontroller; där förtroendekapital, vilket tar tid att bygga upp, minskar behov av kontroller och därmed utgör en ansenlig del av aktörernas tillgångar; där förtroendet kan förloras på nolltid; där konsumenters önskemål leder till handlares krav, vilka propagerar bakåt genom hela produktionskedjan till den enskilde producenten.
Makt eller marknad, vilket föredrar du?
Utan att tänka på det så råder en undermedveten säkerhet att staten har garanterat maten.
Fanns det ingen sådan skulle nog varje individ tänka mer på vad det är för mat de köper och ställa helt andra krav än vad staten ställer.
Vi kan nog säga att staten är en garant för dålig mat. Se bara hur de kämpar med näbbar och klor mot mjölk som inte är pastöriserad.