Fredrik Segerfeldt skriver på Timbro.se om ekonomisk utveckling och jordreformer. Liksom alla så kallade klassiska liberaler ser han inte staten för alla förtryckare (eller vad det heter). På grund av de etatistiska skygglapparna går han helt fel och verkar inte förstå riktigt vad han pratar om. Bland annat skriver han om och kontrasterar ”de asiatiska framgångssagorna” med ”länder i Afrika” (en tacksam kontrast):
Trots liknande utgångslägen har ett land som Sydkorea nått Portugals inkomstnivå medan många afrikanska länder är lika fattiga som för 40 år sen. Man kan också göra jämförelsen med Latinamerika. En av skillnaderna mellan Japan, Sydkorea och Taiwan och Latinamerika är att USA efter andra världskriget tvingade på de asiatiska länderna omfattande landreformer. Man bytte helt enkelt ut de gamla äganderättssystemen med nya. Inkomstskillnaderna minskade drastiskt, och de strukturella orättvisorna med feodala anor försvann, vilket också ökade acceptansen för kapitalistiskt ledd tillväxt och inkomstskillnader som sågs som mer rättvisa.
Så är det kanske. Det är i alla fall en del av historien. Men är det på grund av jordreformer (”landreformer” i citatet) som vi ser ekonomisk tillväxt? Detta är ett argument som hävdas lite titt som tätt av de som inte förstår grunderna i hur marknaden fungerar (oavsett om de anser sig vara ”höger” eller ”vänster”). Låt oss se närmare på det.
Logiken verkar vara följande: i länder utan ekonomisk tillväxt (”utveckling”) är mark orättvist (vad nu det betyder) fördelad (eller konfiskerad) och byter inte ägare, men i länder där man brutit upp sådana statiska markägandestrukturer får kapitalismen fritt spelrum och skapar ekonomisk tillväxt som ökar BNP och ”alla” blir rikare. Därför: om vi genomför ”konfiskering av land som har införskaffats på ett orättfärdigt sätt (även om det var flera generationer sedan tillbaka och det inte finns någon arvsskuld i det avseendet)” (Segerfeldts ord) kan vi skapa en grogrund för ekonomisk tillväxt så att vi därmed bryter fattigdomen.
Vad är problemet med den logiken? Tja, jag vet faktiskt inte var jag ska börja. Det är så många dumheter travade på varandra och sedan ihoplappade med fler dumheter och därutöver övertäckta med ännu fler dumheter och ytterligare dumheter på toppen att det är svårt att veta om någon verkligen kan ta detta på allvar.
Problem 1: Markegendom är statisk i en marknadsekonomi. Detta är falskt. Man tjänar inte pengar på att ha pengar, utan tjänar pengar på att skapa och erbjuda värde. Med andra ord: stora markegendomar kan endast bibehållas om de används ekonomiskt (dvs till marknadens gagn).
Problem 2: ”Ineffektivt” eller orättvist fördelad mark upprätthåller förtryckande strukturer och omöjliggör tillväxt. Också falskt. Snedvriden ”fördelning” av egendom är ett övergående fenomen om de inte upprätthålls i strid mot ekonomisk lag, dvs genom politisk lag.
Problem 3: Man kan skilja mellan orättvist och rättvist erhållen egendom. Knappast; i ett samhälle som genomsyras av stat är samtlig egendom både och: äganderättsfördelningen är i grunden snedvriden och orättvis, på vilken värde skapats genom generationer av hederligt arbete och skaparkraft. Det är inte möjligt att säga att ”23,7 % av Pers mark är rättmätig och 76,3% är icke rättmätig)” och det är än mindre möjligt att därefter säga att ”vi konfiskerar din mark och låter dig behålla de här 23,7%” – för hur kan man säga vilken del som verkligen är frukten av mitt arbete (rättfärdigt) och vilken del som inte är det? Och hur ska man bedöma de investeringar (låt oss anta att de är rättfärdiga) som jag valt att göra på orättfärdig mark…? All egendom är både och. Det enda vi med säkerhet kan säga är att statens ”egendom” är orättfärdig.
Problem 4: Mark och/eller pengar (vad marxister kallar ”kapital”) är nödvändiga för ekonomisk tillväxt. Knappast. Ekonomisk tillväxt är per definition fri handel, vilket kräver varkendera. Däremot blir det lättare och man skapar mer värde desto mer man kan förlita sig på institutioner och desto längre vi kommit vad gäller arbets- och kapitaldelning. Markegendom är egentligen helt ovidkommande för ekonomisk tillväxt.
Låt oss nöja oss med dessa problem till att börja med och istället se till vad det är som gör att vi inte ser tillväxt i t ex de afrikanska länderna. Och varför ser vi samtidigt tillväxt i andra länder? Anledningen är helt enkelt att staten med våld upprätthåller privilegier som omöjliggör fri handel och därmed cemeterar ägarstrukturer.
Detta är enkelt att se – en ekonomi sans staten lyder under ekonomisk lag. De ekonomiska lagarna styr priser och dirigerar därmed resurser till den produktion där de är av störst socialt värde, dvs där nyttan av dem är störst (eftersom priserna är mest lukrativa). Med andra ord: om man vill få ut maximal nytta av befintliga resurser så bör man förlita sig på ekonomisk – inte politisk – lag. ”Total” skapad nytta är därmed negativt korrelerad med graden av politisk intervention och, följaktligen, positivt korrelerad med fri handel och marknadens institutioner.
Skygglappsliberaler tolkar gärna det senare som att staten måste upprätthålla marknadens institutioner. Exakt hur man får ihop denna logiska kullerbytta utan att gråta sig fördärvad är inte helt klart. Men varje argument jag sett hittills under mina 15 år som anarkist baseras uteslutande på diverse felslut och skumma antaganden som antar statens nödvändighet (och leder, otroligt nog, till slutsatsen att staten måste tillhandahålla dessa institutioner). Samma skygglappsliberaler inser inte att upprätthållandet av statliga institutioner går stick i stäv med den fria handel som krävs.
Faktum är att anledningen till att orättfärdig egendom över huvud taget lever kvar som förtryckande strukturer är staten (oavsett form). Ekonomisk tillväxt sker i de samhällen där staten tagit en mer indirekt eller t o m passiv roll vad gäller upprätthållandet av privilegier som står i direkt motsats till ekonomisk lag. Av denna anledning är den moderna västvärldens stat mindre marknadsfientlig än feodaltidens dito.
Att välfärdsstaten monopoliserat (dvs konfiskerat och med våld upprätthåller) marknadens institutioner är ett problem på samma sätt som statens ödeläggelse av marknadens institutioner i afrikanska länder. Lösningen är givetvis inte att kräva att de afrikanska staterna ger sig på en uppsättning privilegier och sedan ges uppdraget att upprätthålla en annan typ av regim. Visst medges mer ekonomisk tillväxt under en stat som exploaterar marknadens skaparkraft än under en stat som direkt motverkar den. Men hur är detta lösningen?
Nej, om man vill göra Afrika en tjänst ska man knappast skicka skygglappsliberaler med svaghet för den starka staten dit. Man bör avskaffa den. Orättfärdig egendom kommer å det snaraste att försvinna som problem om människor tillåts handla fritt med varandra: vissa familjer (eller andra sammanslutningar) kan kanske under en längre tid upprätthålla relativ rikedom – men endast i den utsträckning och under sådan tid som de relativt sett skapar värde åt konsumenter.
Jag är medveten om att ovanstående kommer att avfärdas som naivt av allehanda etatister. För de har sin skeva etatistiska önsketolkning av det kaos som uppstår i kölvattnen av så kallade ”failed states” på sin sida. Men frågan de inte ställer sig (eller kanske inte förstår) är huruvida detta kaos är på grund av statens upprätthållande av klart orättvisa ägarstrukturer snarare än avsaknaden av stat. Den tidigare balansen under den diktatoriska staten rubbas givetvis om staten avskaffas, precis som balansen i en cancerhärjad kropp rubbas av att tumörer avlägsnas. Är detta dåligt?
Vad gäller det naiva så kan vi bara konstatera vad det är skygglappsliberalerna egentligen säger: bekämpa statens effekt genom att nyttja dess makt till omfördelning av egendom så att illusionen om marknad kan upprätthållas (så länge staten håller sig till en indirekt, passiv roll). Som att ”bota” en aggressiv tumör genom att sprida cancercellerna över hela kroppen och sedan deklarera att sjukdomen är botad och ”under kontroll” – och att immunförsvaret därmed stärkts.
