Riksbanken och räntan

DN har en krönikenotis idag om Riksbankens beslut att inte ytterligare sänka räntan. I denna ställs tre snabba frågor till Johan Schûck, tidningens ”samhällsekonomiske krönikör”, som svarar efter förmåga. Men han låter givetvis bensäker. Liksom vi tidigare konstaterat här på mises.se så är ekonomisk teori ett ämne där expertkunskaper på inget sätt anses bräcka pseudoekonomiska resonemang av lekmän. I det senare är ekonomijournalister utan tvekan experter, även de som inte ens tidningsredaktionerna kan ge titeln ”journalist” eller ”expert”.

Bland annat får vi lära oss att den uteblivna räntesänkningen, vilket betyder att räntan ligger kvar på historiskt sett nära nog ofattbart låga 1,0%, är ”en missad chans att stimulera ekonomin”. Så kan man ju se det, men även benhårda keynesianer har svettats ett tag på grund av att räntan är oroväckande nära noll – och en sänkning är omöjlig från noll. Och ”trots” den låga nivån så verkar stimulansen inte hjälpa. Men det hindrar förstås inte att en ”samhällsekonomisk krönikör” kan uttala att Riksbankens experter (oavsett vad vi tycker om deras planhushållning) är urbota dumma.

Det enda vi egentligen lär oss av dessa tre frågor med självklara svar – bortsett ifrån de gamla grekernas insikt att ju mer man kan desto osäkrare blir man om det man vet om tingens ordning – är att det är en hiskelig tur att inte riksbanksledningen och tidningarnas ekonomiskribenter har ombytta roller. Vi kan vara glada för att just Ingves sitter vid rodret. Det är så att säga tur i oturen. För vem vet vilka hemskheter vi skulle tvingas genomlida om sådana som Schûck satte räntan.