Saxat ur SvD
Om du skulle födas på nytt, var som helst i världen, ”då skulle du vilja vara en viking”, skriver tidskriften The Economist som i sitt senaste nummer hyllar de nordiska länderna.
Ja kanske The Economist har rätt i att det vore rätt fint att återfödas som viking. Tänk att leva i ett samhälle som saknar centralmakt, nationell (och internationell) politisk frälseklass, valutamonopol, centralbanker, klåfingriga ekonomer och världsförbättrare, statlig indoktrinering av oskyldiga barn, väderkvarnslobbyister, etc.
Men aldrig får man vara riktigt glad. Det framgår vid närmare läsning att det inte alls är vad som menades.
Det finns nästan inga gränser för hur mycket rätt Sverige gör, enligt den brittiska tidskriften. Sverige har gått från en statsskuld på 70 procent av BNP 1993 till 37 procent 2010, och budgetunderskottet på 11 procent förvandlades till ett litet överskott under samma period
Hur svårt är det, med världens högsta skatter? Men är det ett långsiktigt framgångsrecept?
Men det finns en rad utlåtanden i artikeln som kan bli omdiskuterade i Sverige. Till exempel anser skribenten att Sveriges ”pensionssystem har satts på en säker grundplatta”.
Om The Economist tror att Sverige har ett stabilt pensionssystem, finns det inte en viss risk att andra delar av texten också är fantasier?
De håller på att hantera problem som andra länder kommer att tvingas att ägna sig åt längre fram, som vad man ska göra när man når gränserna för statens expansion och hur man ska organisera samhället när de flesta kvinnor arbetar. Alla nordiska länder kommer fram med mycket innovativa lösningar
De innovativa lösningarna består i praktiken av att den statliga förvaringsverksamheten i dagis och skolans regi utökats stadigt för att maximera mängden BNP och skatt man kan klämma ur undersåtarna. Men vilka innovativa lösningar ska man tillgripa för att ta hand om alla sönderstressade föräldravrak och kringflytande spillror av barn?
SvD:s slutsats är dessvärre helt korrekt:
Lita på att det kommer att hänvisas till den artikeln i den politiska debatten.
Bevare oss för fixare.
Precis! Vi har redan de skyhöga skatter som man i Grekland revolterar mot ska införas för att betala deras statsutgifter. Och pensions”systemet” har knappt 4 års pensionsutbetalningar i sina fonder som ”grundplatta”.
Nä, tacka vet jag vikingarna, som grävde ned guld och silver som pensionssparande. En sån gömma räcker gott till en pension än idag tusen år senare!
Jag hatar att behöva tala emot människor jag håller med om teori med, men Sverige har blivit bättre på många sätt om man jämför med sjuttio och åttiotal… Om den statistik på totalt skattetryck jag sett ska litas på, vilket jag självklart inte kan veta säkert. Men, min poäng är att även om Hoppes teori om hur demokratier förstör sig själva i det långa loppet är sann betyder inte det att det aldrig kan bli relativt bättre i korta historiska perioder.
Om det är så att det blivit lite bättre tror jag man kan skylla det på två saker (om jag får göra historiska spekulationer). 1. Sverige är ett så pass litet land att vi snabbt blir straffade för dålig ekonomi då det reflekteras i utrikeshandel (europas välsignelse i att aldrig blivit en fast politisk enhet) och… 2. Vi hade en grov bubbla i slutet av åttiotalet och den resulterande krisen fick även politikerna att bli rädd och inse att de inte har absolut makt över sitt eget land, och jag tror att den mekanismen som fungerar innom en monarki där kungen eller dennes familj har ett intresse i sin egen makts fortlevnad även fungerar i mindre utsträckning innom en demokrati eftersom de politiska dynastierna som vi kallar partier vet att de vill plundra sverige i mer än bara fyra år.
Så. det är min åsikt i frågan. Släpp lös kritikens hundar!
Grrr, voff. Se några år framåt. Hör du hur sågen gnager på den gren vi sitter på? Företagen försvinner. Arbetslöshet? Pensioner?
Hoppas du har rätt.
Man får anta att The Economist argumenterar bakom en
Rawlsk okunnighetens slöja, dvs om du inte har en aning om dina egenskaper så finns det en poäng med att vilja födas i ett land med låg gini-koefficient och en utbyggd välfärdsstat.
Men då får vi nog lägga till några förutsättningar som att Norge är ett låtsasland som badar i oljepengar, Finland är ett kulturellt homogent land med stark arbetsmoral och dygd, och att Sverige lyckats (om man ser det välvilligt) hålla ekonomin och välfärdsstaten under armarna senaste tio åren tack vare en hög privat skuldsättning.
Skulle några av dessa faktorer ramla bort så får vi nog teckna en annan bild av norden.
”… I civilisationernas undergång har periferierna gjort sig fria och kunnat leva vidare, ofta obekymrade om undergången i centrum…//… Alla civilisationer löser sina problem genom att lägga på ett nytt lager av mer komplexa relationer, enligt den amerikanske antropologen Joseph Tainter, som är en inspirationskälla för både Jonstad och Forsberg. Komplexiteten leder till att allt fler blir sysselsatta med att förmedla information och hänge sig åt abstrakta resonemang, medan allt färre arbetar i produktionen…”
http://tidskriftenrespons.se/recensioner/gar-den-kapitalistiska-tillvaxtepoken-mot-sitt-slut
Det allra mesta av den information som förmedlas är kortsiktigt trams och nonsens som inte alls leder ut ur åtrvändsgränden.
Rubriken borde förstås varit,
”Går den etatistiska tillväxtepoken mot sitt slut?”
Angående boken ”Omställningens tid”. Jag har lite svårt för sådan här domedagsprofeter som lyckas med rena lögner som när författaren påstår att oljetoppen är passera. Vi har inte ens nått den och det finns inte någon som ens kan förutspå när den nås.
Tidigare beräkningar är gjorda på kända tillgångar. Okända tillgångar är just okända. Desto mer det borras efter olja desto mer hittas.
Angående ekonomiska teorier så har jag idag läst rapporten ”Vad gör rika med sina pengar? – om inkomster, skatter och investeringar” av Sandro Scocco (tidigare LO-ekonom) och Lars-Fredrik Andersson (universitetslektor på Umeå universitet). Den är beställd av http://www.gobalutmaning.se.
http://www.globalutmaning.se/wp-content/uploads/2013/01/Vad-gor-rika-med-sina-pengar.pdf
Om någon vill läsa den börja med sammanfattningen. Det vore i och för sig kul om Klaus Bernpaintner eller Per Bylund kunde kommentera den.
I korthet går den ut på att minskade skatter för höginkomsttagare har minskat investeringarna sedan 1970-talet och att det som behövs för att få fart på ekonomin i dagsläget är att höja skatterna för höginkomsttagare, inte spara inom den offentliga sektorn och stimulera ekonomin genom att pumpa ut mer pengar.
Personligen drar jag en slutsats att dessa två herrar anser att det är fult eller av ondo att spara pengar för konsumtion i framtiden utan pengar ska konsumeras här och nu. Slösa nu och samhället hjälper dig i framtiden med det du hade velat spara till, t.ex. lite mer pengar i fickan varje månad när man går i pension.
Det av socialister hårt kritiserade ”laissez-faire” ska i stället ersättas med någon form av ”ta-inget-eget-ansvar-det-fixar-politikerna”. Ett problem med det, som jag har, är att de politiker som sitter i Riksdagen och kommuner inte direkt är samhällets begåvningsreserv.
Sverige har i dagsläget bättre ekonomi än majoriteten av Europa, det behöver man knappast debattera. Men Sverige har också mycket större välfärdsberoende, mycket högre skattetryck (vilket är DÖDEN för företagsamhet i en långvarig ekonomisk nedgång) och därtill en kulturell katastrof på individplanet där alla tror att ”staten fixar”. Jag tror faktiskt inte majoriteten av vare sig spanjorer, italienare eller greker tror på att ”staten fixar” (även om vänster-kommunisterna vill låta påskina att så är fallet – vore de i majoritet så hade det blivit kommunistisk revolution redan).
Kort sagt, de närmsta åren kommer Sverige ha det bättre och enklare än resten av Europa. ”Välfärden” kommer urholkas i behagligt långsam takt för överherrarna i vår kära nomenklatura. På längre sikt ser det dock mindre lattjo ut. Pensionssystemet måste reformeras (igen). Vård och omsorg kommer fortsätta att gå åt pepparn. Och ingenstans på horisonten finns någon möjlighet för vanligt folk att kunna få råd med att betala sin egen välfärd och gå runt staten (något som teoretiskt sett kan komma att hända i Sydeuropa).
Att den statliga ekonomin ”går bra” är dessvärre inte ett tecken på långsiktigt välstånd för befolkningen.
Göran, kolla in de här graferna:
http://www.forbes.com/pictures/efee45fmdh/oil-production-v-oil-discovery-2/
Gapet mellan oljeproduktion och oljefynd växer, nordsjöoljan har redan toppat. Så mer olja har inte hittats som du hoppas på tyvärr.
Det har lagts en massa restriktioner på var man får leta olja och idag släps en del av de restriktionerna. Dessutom kan man utvinna olja ur skifferlager som inte gick tidigare. Man kan borra djupare idag och man borrar där det tidigare inte gick. Det finns fler ställen att borra på än man tidigare har borrat på tack vare teknisk utveckling. USA skulle kunna ta upp all olja de behöver inom egna gränser.
Graferna du hänvisar till visar inte dagens kända tillgångar utan visar vad vi trodde för några år sedan. T.ex. finns inte det stora fynd Lundin Oil gjorde förra året i Nordsjön. Samtidigt har Danskarna hittat nya oljefält. Arktis och Antarktis är outforskade.
Lägg även till alla stora gasfynd som görs. Jag tror inte vi behöver gripas av panik utan tekniken kommer att utvecklas och energin är nog det minsta problem vi behöver bekymra oss för inför framtiden. Frågan tycks mer vara vad förs slags energi vi ska tillåta.
Det intressanta är väl ändå att vi numera hela tiden får lägga ner mer och mer energi för att få upp en viss mängd olja. Jämför nettovinsten räknat i olja vad det kostade att få upp ett olja för 50 år sedan mot vad det kostar idag att få upp den på alla möjliga krångliga ställen så som havsbottnar. På det sättet har ”oh-oljan-tar-slut-hjäääälp”-fantasterna faktiskt en poäng.
Men det är förvisso inget problem som ska fixas av våra politiska kommissarier. Den fria marknaden kommer hitta nya metoder att ge oss energi, trust me.
Precis den billiga oljan är slut och för optimisterna är det upp till bevis, i energifrågan rent generellt är jag precis som Nils Dacke knappast orolig eller panikslagen.
Större delen av priset på t.ex. bensin är skatter. Oljan är jättebillig om skatten tas bort. Förvisso är oljeproduktion en av de mindre lönsamma industrierna gällande avkastning på satsats kapital.
Upp till bevis som sagt och tänk på att det mesta av fantasierna kommer från bananrepubliker med olja och dess intresseklubbar, som har stora intressen av att hålla uppe illusionen om evigt välstånd 🙂
Så bensinskatten påverkar oljefyndigheter och oljeproduktion negativt? Det du menar är att (främst i sverige) bensin är billigare egentligen, ja visst jag håller med dig där.
Njae inte dålig lönsamhet men däremot är det en av väldens mest kapitalintensiva industrier.
http://www.globalutmaning.se/wp-content/uploads/2013/01/Vad-gor-rika-med-sina-pengar.pdf
En intressant pdf som i princip försöker beräkna hur mycket produktion man kan plocka ur slavar. Individerna ses enbart som tjänare att fylla på statens skattkista. Det finns inget resonemang överhuvudtaget var tillväxt och produktivitet i grunden kommer ifrån.
Den finns dock en stenhård tro på att staten alltid kan hitta lönsamma investeringar om man exempelvis har slagit ihjäl en rik person och sitter och delar upp rånbytet.
Normal avkastning på ett företag i USA är 8%. På oljeföretagen är den 6%. Om det är dåligt eller inte får vi väl bråka om.
Slutpris till konsument kommer alltid påverka om en produkt är lönsam att producera eller inte. Ökar staten skatterna på en produkt blir den mindre intressant att producera.
Om ens stat som USA sätter exploateringsförbud mot borrning efter olja inom vissa områden, ja, då kan det dels inte undersökas om det finns någon olja inom de områdena och dels kan eventuella förekomster där inte tas med i beräkning över hur mycket olja som finns.
Nu tror jag inte att det finns olja i sådan mängd att vi inte behöver oroa oss för hur vi ska köra våra bilar i framtiden utan bara helt enkelt att vi kommer ha andra ämne att köra dem på (då utesluter jag etanol och liknande) innan oljan har tagit slut.
En sak som folk inte tycks reflektera över när inkomsterna krymper är att välfärden kanske måste krympa i samma omfattning. T.ex. kan föräldraledigheten kanske kortas av med några dagar eller någon månad.
I rapporten jag hänvisade tycks författarna ensidigt resonera krig besparingar i den offentliga sektorn att man sparar in på slutbrukaren av välfärden, t.ex. att sjukpenningen minskas och liknande. De tycks inte anse att en besparing kan bestå av (och borde) att en myndighet får ta bort den del av sin verksamhet eller helt enkelt bli effektivare så att de pengar som sparas går till slutbrukaren.
Ja 6% av en stor kaka är mer intressant än 8% av en liten kaka iaf 🙂
Absolut håller med, dock så är nog bensinskatt i sverige marginellt påverkande plus att det finns så mycket subventioner i övrigt gällande bilism.
Oljan har ändå gått från 20 dollar fatet till 100 dollar fatet på dryga decenniet, det borde ha motiverat en hel del produktion och exploatering om det nu fanns så mycket liggande.
Mycket viktigare än producentens vinst i relation till produktionskostnaden, är ju konsumenten (eller den investerande kundens) vinst. Den är för olja uppenbarligen väldigt mycket större än produktionskostnaderna. ÄVen vid flerdubblad produktionskostnad så skulle det mesta av den olja som konsumeras idag fortsätta att konsumera. Värdet av att ”köra bil” är så stort. Det är konkurrensen som håller ned oljepriset. Producenternas vinst i relation till deras kostnader är ett mått på konkurrensen, inte ett mått alls på värdet.
Tyvärr håller Mark Thornton på mises.org med The Economist hyllning av den svenska supermodellen, baserat på ett par aggregerade statististiska belopp:
http://bastiat.mises.org/2013/02/the-next-supermodel/
Om mises.se har en uppgift att fokusera på, så är det att förklara för resten av åtminstone Mises-världen, vad Sverige är i detta avseende.
Det är ju ett myckethårt slag mot Mark Thorntons trovärdighet, att han publicerar såna slutsatser (om än kort på en blog) baserat på vad han läst i nån glassig tidning på flyget liksom.
Angående bensinskattens inverkan på priset i Sverige så har det ingen som helst betydelse för världsmarknaden. Några här kanske kommer ihåg de bojkottsaktioner som var mot Shell en gång i tiden i Sverige. Några Shellmackar eldades upp osv.
Shells försäljning i Sverige var mindre än läckagen i ventilerna i Shells raffinaderier.
Fast i USA klagas det på hur hög skatten är på bensin. Allt har sina proportioner.
Vi väntar fortfarande på effekten av en femdubbling av priset på råolja om det nu finns så mycket i marken 🙂