Det borde vid det här laget stå klart att en av välfärdsstatens trista biprodukter är bidragsberoende varelser med nedsatt förmåga att förstå orsak-verkan, och som anser att eftersom de kan andas har de rätt till frukten av andras arbete. Utan att behöva tacka och bocka.
En mer stinkande restprodukt är varelser med underutvecklad empati, och efterbliven ansvarskänsla, kanske bäst illustrerat av den gode herr Swedin på Aftonbladets ledarsida. Han skriver under rubriken Anhörigomsorg — nitlott för kvinnor följande märkliga text.
Det handlar om en ansvarsförskjutning, från samhället och det gemensamma tillbaka till familjen. Och tillbaka till kvinnorna. För det är medelålders kvinnor, arbetarklassens döttrar, som får gå från jobbet och vårda sina gamla föräldrar. Duscha, klä på, mata, lyfta, medicinera och vakta.
Det svenska välfärdsprojektet handlar om att med hjälp av staten frigöra individer från olika ojämlika beroenderelationer. Rent praktiskt fungerar det så att din mamma får hjälp av hemtjänsten så att du kan fortsätta att jobba heltid som kassörska.
Din son – som precis blivit arbetslös – behöver inte låna pengar till mat eftersom a-kassan fungerar. När han börjar studera till socionom efter jul så blir han den första i släkten som går på högskola.
Det här är åtminstone idealet. Men utvecklingen går i dag åt helt fel håll.
I en välfärd som satts på svältkur av borgerligheten är det i stället släkten som får ta hand om de äldre. Det är ingen slump att samhällets kostnader för äldrevården har minskat, både i faktiska tal och som andel av BNP.
Förlorarna är inte bara de gamla och deras barn, utan hela samhället. Varje förlorad arbetstimme innebär mindre skatteinkomster för staten, mindre pengar i välfärdssystemen och socialförsäkringarna och en svagare tillväxt.
Va? Vem har sagt att idealet är att våra kära föräldrar ska tas om hand på kommunal vårdfabrik?
Och om en extra timme med en familjemedlem istället för ICA-kassan innebär en förlorad arbetstimmes skatteinkomst för staten och svagare ”tillväxt”, är det en förlust?
Det är naturligtvis trist att statens utfästelser om tjänster som vi betalat dyrt för aldrig kommer att kunna infrias för att pengarna är bortslösade på bröd och skådespel. Men det kompenseras av den skadeglädje jag känner av att se dessa välfärdskramare desperat försöka hålla fast vid sin dröm om välfärdsstaten samtidigt som den obevekligen håller på att dunsta bort. Dess dagar är räknade. Good riddance!
Tack för att du tog upp denna artikel, som skulle vara komisk om den inte var publicerad i en dagstidning.
Man borde vara ansvarig för sina gamla föräldrar. Detta är ju den ”normala relationen”, inte att sätta dem på institution i väntan på döden.
Den ”svagare tillväxten” är inte en förlust snarare ett steg i rätt riktning, i alla fall tills de slutar inkludera offentliga konsumtionsutgifter i BNP.
Förbered er på det värsta gott folk. Konserver, guld/silver, varma tåliga kläder, och vapen är de bästa investeringarna inför den annalkande katastrofen. Den som bor i närheten av en större stad bör antagligen lägga mest fokus på det sistnämnda med tanke på de bidragsberoende horderna som kommer hänge sig åt plundring.
Även en vedspis behövs till Ernst lista.
Statens intresse är att istället för att folk hjälper varandra i civilsamhället utan betalning. Så ska folk arbeta mot betalning. Vid betalning går det ju % till staten. Staten har alltså ett egenintresse att montera ner civilsamhället som
är en konkurrent och ett hot.
Farligast är ju hemundervisning men även att vårda sina nära och kära ses inte med blida ögon.
Ja, det hela kan kokas ner till just ekonomi, det handlar om den elit som har makten att trycka sedlar. De har makten och ÄR staten. De är de som har format dagens samhälle, de är de som är bakom Keynesism som tillämpas i överväldigande majoriteten av världens länder, de är de som har format utbildningsprogrammen vars uppgift formar nästa generations ”ledare”, de är de som är bakom feminism. En ideologi som passade bra när man insåg att inflationen skulle utarma befolkningen och tvinga ett hushåll att leva på två istället för en inkomst, dessutom tvingar detta barnen ut i institutionernas händer snabbare, och inte nog med det du ska dö i en statlig institution, äldrevården. Skattesamhället är gjort för att betala tillbaka lånen som staten tar, inte konstigt att FED och inkomstskatten kom till år 1913, självklart har man alibin för detta såson skola, vård osv, osv…. Ta ifrån dessa människor makten att trycka pengar och du har löst allting, det är inte smärtfritt men det är så det funkar. Resten är enligt mig bara symptom.
Problemet är att folk ser detta som att översimplifiera, nej lösningen är enkel men brutalt smärtsam, det är därför folk dansar med komplicerade lösningar.
Mycket bra sagt Mr X. Vore intressant att se exempelvis Obama och USA:s kongress brottas med sina budgetproblem utan sedelpressen i ryggen. Det skulle bli en oerhörd begränsning för staten och folk skulle snart inse hur ohållbar välfärdsstaten är, när man helt plötsligt måste höja skatterna drastiskt för att täcka kostnaderna.
*höja skatterna OCH dra ner på utgifterna! Det blir en käftsmäll som heter duga