Världens centralbankirer har tagit på sig ansvaret för att driva civilisationens utveckling och välstånd. De gör detta i hemliga möten efter fina middagar med utsikt över Basel hos BIS varannan månad. Se intressant artikel på Wall Street Journal den 12/12, om du kan hitta den. Vem som gett dem detta övermänskliga ansvar, och varför de skulle klara av uppgiften står inte klart för mitt enkla sinne.
Centralbanker kan självklart ordna jobb, eller ”sysselsättning” som det brukar kallas i politiska kretsar. Men jobb är inte välstånd. Centralbankirer har bara en enda spak att styra ekonomin med, och på den står det INFLATION i stora röda bokstäver. Spaken är direktkopplad till bankväsendets (central- och kommersiella bankers) gemensamma tryckpress. Inflation är en dold skatt.
Vanliga skatter går ut på att staten skaffar sig köpkraft genom att i fullt dagsljus konfiskera en del av hederligt folks inkomst. För denna köpkraft köper politiker nya röster, propaganda, kulor och krut — helt utan motprestation.
När banksystemet (stat och banker) medelst inflationsspak skapar nya pengar innebär även detta att stat och banker skapar sig ekonomisk köpkraft. Det sker dock i lönndom men är likväl en konfiskering av ekonomisk köpkraft. Med denna köpkraft köper de sig röster, propadanda, kulor och krut — utan motprestation. Precis som en vanlig skatt helt enkelt.
Självklart kan man få folk mer ”sysselsatta” genom att stjäla deras mat och kläder så de måste jobba hårdare för att överleva. På samma sätt kan man öka sysselsättningen genom att beskatta bort folks pengar, eller stjäla deras köpkraft med inflationsspaken.
För vanliga människor är arbete dock inte själva livets mening. Vi strävar snarare efter att kunna leva ett gott liv med så lite arbete som möjligt. Samarbete, arbetsdelning, teknik, entreprenörer, det vill säga ”marknaden”, strävar ständigt att låta oss arbeta allt mindre för vår överlevnad. Men politiker och centralbankirer å andra sidan, i sin förvirrade syn på världen, konfiskerar, rövar, förstör och drar istället åt andra hållet för att få oss tillbaka och jobba så mycket som möjligt för vår överlevnad. När blev slaveri idealet?
Friheten vinner dock alltid till slut.
Det mest provokativa är inte bankirer som förespråkar denna sjuka monetära system, för även om bankiren är en parasit så har en motiv. De mest provokativa är den som förlorar på systemet och fortfarande talar passionerat om varför den behövs, samtidigt som han ser andra som bakåtsträvare. Det är den sortens människor om är bankirernas största tillgång, dvs den ignoranta människan, och även om fler börjar se igenom det ryttna systemet så är den överväldigande majoriteten fortfarande ignoranta eller okunniga om man ska använda ett snällare ord. Jag väljer självkritik framför kritik sju dagar i veckan.
Huvudet på spiken Klaus, tack för inlägget!
Det är egentligen sinnessjukt att inte fler ifrågasätter vad Bernanke och de andra dårarna till centralbankschefer gör. Jag menar, hur kan man på allvar tro att lösningen på krisen är att göra om det som ledde fram till krisen? ”Eftersom husbubblan sprack så måste vi pumpa upp den igen.” ”Vi har ett skuldproblem så därför måste vi sänka räntan och få folk att låna mer.” Man kunde blivit utskrattad för mindre..
Och om han så gärna vill skapa jobb, varför inte låta Fed anställa arbetslösa som kan avlönas via sedelpressen? 85B dollar per månad i QE = 570 miljarder kronor. Dela det med en månadslön på 20 000 kr = 28,5 miljoner arbetslösa i arbete direkt – en enorm boost! Eller om han bara vill att folk ska ”spendera”, varför inte pumpa in pengar direkt på folks bankkonton? Fast nej, detta vill man inte. Då skulle folk nämligen förstå det fullkomligt absurda med QE och att det är helt meningslöst om det är välstånd man vill skapa. Därför är ”bättre” att gå den indirekta vägen via banker och statspapper så att man kan förhala prisinflationen samtidigt som man köper tid till den amerikanska staten. Att man får Cantillon-effekter kan ses som bonus.
Det största problemet är väl ändå skapandet av artificiellt låga räntor och att staten håller bankerna om ryggen ifall de får likviditetsproblem och därmed gör att de kan expandera en massa krediter utan att vara exponerade för risken för reservdränering och bankrusningar.
Den mängden nytryckta sedlar de pumpar in i ekonomin är väl ändå försumbar om vi ser till den inflation som kreditexpansionen som bankerna står för?
Monetär politik är förvirrande och då är jag ändå intresserad och anstränger mig för att förstå systemet så det är inte så konstigt att vanligt folk inte har den blekaste aning om vad som pågår.