Skolfetischism

Det påstås att en allmän skola är en förutsättning för vårt välstånd. Detta ger grönt ljus för att skotta in nya miljarder i skolans svarta ekonomiska hål. Och för att införa licenser till skydd för lärarskrået, införa “hårdare tag”, förbjuda hemskolning, lägga om betygssystemet (igen), satsa miljoner mot mobbning, fortbilda lärare i genus, byta pedagogiska modeller, belasta lärarna med mer pappersarbete, och så vidare in absurdum.

I själva verket har en nations välstånd mycket lite med ett allmänt och obligatoriskt skolväsende att göra. Det är faktiskt helt tvärtom. Den allmänna skolan sänker välstånd.

Ett folk blir rikt när ekonomisk frihet råder. Då kan entreprenörer ackumulera kapital, det vill säga utveckla ny teknik, bygga maskiner och fabriker som gör det möjligt att producera varor billigt. Därmed kan allmänheten få råd med samma höga levnadsstandard som bara deras regerande politiker hade råd med innan. I takt med att kapital ackumuleras i samhället ökar produktiviteten och välståndet stiger för alla. Dessutom, när människor specialiserar sig på olika sysslor fördelas samhällets produktion i enlighet med vem som är mest lämpad att göra vad. Detta samarbete gör att alla inte längre behöver dra sina egna morötter ur jorden utan kan byta till sig grönsaker mot varor eller tjänster som de själva hellre producerar. Den högre produktiviteten och specialiseringen frambringar en rik medelklass, som har tid över till rekreation, pengar över till resor, semestrar, kultur, intellektuell verksamhet, utbildning etc. Den höga produktiviteten gör också det möjligt att befria barn och mödrar från förvärvsarbete, och ge barnen intellektuell bildning istället för att behöva arbeta på åkrarna.

Ett populärt missförstånd, som förfäktas inte minst av det statliga skolsystemet självt, gör gällande att svenska folket har den allmänna skolplikten att tacka för sitt välstånd. Utan denna statliga omtanke skulle folket knappt kunna läsa och därmed inte kunna uppfinna alla de fantastiska saker som gjort oss så rika. Härvid glömmer man informera om att läs- och skrivkunnigheten var mycket god, om inte bättre, än innan skolplikten infördes år 1882. Vad gäller övriga kunskaper så var de anpassade till vad det befintliga kapitalet behövde och kunde utnyttja. Detta eftersom människor och företag bara investerade i sådan praktisk utbildning som man hade ekonomisk nytta eller nöje av. Anledningen att få hade möjlighet till högre utbildning var alltså inte bristen på statliga åtgärder, utan att samhällets ynkliga produktivitet gjorde att resursöverskottet utöver överlevnadsnivån var litet. Det är därför fel att hävda att folk innan vår upplysta tid hade “för lite” utbildning. Utbildningsnivån var organiskt anpassad till behovet och möjligheterna. Våra förfäders motstånd mot skolplikten grundar sig inte i ett förakt mot bildning, utan i att barnen behövdes hemma på gården. Om vi skulle tvinga ett stenålderssamhälle att sätta sina barn i femton år dagis och grundskola skulle de inte plötsligt börja skicka astronauter till månen, utan samhället skulle svälta ihjäl. Eftersom kapital och utbildningsutbud måste gå hand i hand innebär det att om du vill hjälpa en fattig afrikansk by är det antagligen mycket bättre att ge dem en traktor än att bygga en skola.

Idag har vi något som kallas “skolsystem”, det vill säga en inrättning som inte utvecklas organiskt efter individers önskemål och samhällets behov utan under politisk centralplanering. Eftersom det ekonomiska överskottet idag är så mycket större, tack vare entreprenörers och arbetares hårda arbete, finns det enorma belopp för de regerande att konfiskera och leka skola med. Enbart därför tycks vi ha råd att tvinga elever att sitta av många levnadsår, lösa andragradsekvationer och memorera fakta som de snart glömmer. Men det är och förblir ett slöseri med människoliv och resurser.

I en frisk värld skulle människor välja utbildning i enlighet med sina talanger, intressen och beräknad avkastning på utbildningskostnaden. Den som har läggning för differentialekvationer och tror sig kunna slå mynt av sådan kunskap kommer välja en längre utbildning. Breda mattesatsningar är slöseri. Specialisering och arbetsdelning lär oss att det räcker för samhället med att ett fåtal kan lösa diffekvationer medan andra blir duktiga på annat. En som är teoretiskt ointresserad skulle kanske välja två års skola och sedan prova att lägga rör några år; om han tröttnar på det kanske han skolar om sig till läkare. Om vi slapp obligatoriska långa år i skolan skulle man under en livstid hinna prova på många yrken för att hitta rätt. Trial-and-error, utbud och efterfrågan, inre drivkrafter — det är sådant som kännetecknar ett fritt och dynamiskt samhälle.

Det finns två anledningar till varför vi har skolsystem trots att det är ett slöseri med liv och resurser. Det främsta är statens behov att indoktrinera folket. Detta är ett verkligt behov och en grundförutsättning för statens fortlevnad. Varje framgångsrik despot, inklusive kungar och demokratiska politiker, har förstått att det effektivaste sättet att passivera undersåtarna och säkerställa långsiktig betalningsvilja är att ta kontroll över deras intellekt i tidig ålder. För inte så länge sedan hängde det kungabilder längst fram i skolsalarna och barnen fick lära sig att böja sig för kung och fosterland. Idag får barnen lära sig att böja sig för den demokratiska ordningen. Den statliga skolan tjänar alltid den härskande regimen. Dagligen fattas kollektiva beslut i våra skolor med hjälp av omröstning istället för argumentation. Redan en förstaklassare har därför lärt sig att vika sig för majoritetens röst. Detta är helt i enlighet med läroplanen, vilken säger att eleverna ska fostras till demokratiska medborgare. Samtidigt säger läroplanen skolan ska vara neutral såtillvida att alla föräldrar ska kunna känna förtroende för den, vilket är en motsägelse då demokratiska ideal inte på något sätt är neutrala. Vi som är motståndare till pöbelvälde känner inte förtroende när vi skickar barnen till skolan. Det har nog aldrig funnits en stat i världen som i långa loppet tillåtit skolor att undervisa principer som kan leda till att den ifrågasätts. Således var det nödvändigt att förbjuda hemskolning i Tyskland år 1938 och i Sverige år 2010. Det hade inget med “barnens rätt till utbildning” att göra.

Den andra anledningen till att vi har skolsystem, i strid med logik och erfarenhet, är politikers oförmåga att skilja på orsak och verkan. De ser till exempel att Kinas ekonomi tycks växa fort, samtidigt som den spottar ur sig en miljon nya centralplanerade ingenjörer varje år. De begriper inte att det är den friare, rikare, ekonomin som gjort det möjligt att examinera så många ingenjörer, utan tror att det stora antalet ingenjörer skapat välståndet. Därför drar de slutsatsen att “Sverige” kan bli rikt genom att “satsa” på massutbildning. Även i Kina finns det antagligen liksom i Sverige fler ingenjörer än kapitalet har användning för, varvid en del av överskottet antagligen sysslar med okvalificerade arbeten.

Verklig bildning innefattar två viktiga saker: Bättre möjlighet att försörja sig, och förståelse av hur världen fungerar. Men utbildning leder inte nödvändigtvis till bildning. Vad gäller försörjning kommer ett skolsystem på grund av att det är centralplanerat alltid vara sämre än ett fritt samhälle på att matcha utbildningsutbudet efter behoven. Därför är skolsystem dåliga på att hjälpa människor att försörja sig. I Sverige har vi till exempel ett överskott på akademiker, utom läkare som det tycks vara brist på, och samtidigt ett underskott på duktiga hantverkare. Orsaken är inte ett marknadsmisslyckande, utan ett klassiskt statsmisslyckande. Vad gäller den andra saken har allmänna skolsystem inget intresse av att förklara hur världen egentligen fungerar. Den är mer intresserad av att övertyga om hur viktig staten för att jorden ska fortsätta rotera. Ett skolsystem kan således inte förmedla någon av de två komponenterna i verklig bildning, utan verkar istället fördummande på sina offer. Den allmänna skolan har en stor skuld i den västerländska civilisationens förfall. Den har gjort människor oförmögna att förstå verkligheten, hur välstånd skapas och hur civilisationer uppstår och går under. Istället tutar den i eleverna kollektivistiska floskler och vanföreställningar som får dem att ivrigt hjälpa till att såga av den gren de själva sitter på.

Så hur borde det fungera? Eftersom bildning är så viktigt måste man få bort staten ur verksamheten. Låt vem som helst sätta upp en skola eller undervisa i sitt garage, helt utan licenser och tillstånd. Låt föräldrar och barn själva välja hur de vill bildas och låt dem betala själva för kalaset. Kan det bli galet? Visst finns det föräldrar som fattar tokiga beslut, men de allra flesta vet nog bäst sina barns behov. Ett större problem är att när staten fattar vansinniga beslut, vilket den alltid gör, drabbar det en hel befolkning. Utan skolplikt och skolsystem skulle barnen dessutom kunna frigöra sig tidigare från dåliga föräldrar. En trettonåring skulle i nödfall kunna flytta hemifrån och försörja sig på att gräva gropar.

Skulle folk ha råd att betala sin egen utbildning? Självklart. Ett studium av Sveriges folkrikaste kommun avslöjar att ungefär 65 procent av budgeten går till skolsystemet, från dagis till gymnasiet. Det visar också att en elev kostar 100 000 kronor per år, eller 8 000 kronor per månad! Om man tar bort skolposten från kommunalskatten skulle en lärare kunna leva mycket gott på att ta in 30 lärljungar för 1 500 kronor per månad. Det vore lätt för de flesta familjer att betala det själv om 65 procent av kommunalskatten försvann.

Bidraget till välståndet från den allmänna skolan är klart överskattat. Mängden kapital i samhället avgör hur mycket utbildning som behövs och som är möjligt för ett samhälle att erbjuda. I det internationella samarbetet (“konkurrensen”) är ekonomisk frihet oändligt mycket viktigare än allmän skola för skapandet av välstånd.