Anställnings- eller försörjningstrygghet?

Välj själv, men du kan inte få båda.

Tillåt mig citera en av våra kommentatorer som har fördelen av ett lite längre tidsperspektiv än många av oss.

På 1940- och 50-talet upplevde jag att det inte fanns någon ungdomsarbetslöshet. Källskatten infördes visst 1947, men under hela 50-talet så efterlevdes den – vad jag minns – ganska så sporadiskt. Tidigt på morgonen så var det bara att ställa in sig i kön vid hamnen, flyttningsbyrån eller restaurangköket så fick många ofta jobb dagen och alla pengar i ett brunt kuvert på kvällen (utan skatteavdrag). På fabriken kunde en få jobb nästa dag, jobba några månader, säga upp sig på studs, få ut hela lönen direkt, och ta några veckors sommarledigt osv…

I dessa tider av permanent hög arbetslöshet och ständig ekonomisk kris skulle nog många vara tacksamma om vi hade det lika dåligt som innan vår tids fina anställningsskydd och arbetstidslagstiftningar inrättades. Tänk att kunna ställa sig i kö och få jobb samma dag!

Och tänk om folk fattade att politiskt organiserad ”trygghet” alltid leder till misär (och aldrig motiveras av godhet). Så därför tar vi det igen, även om det är tröttsamt:

– Lagstiftad anställningstrygghet leder till färre jobb och mindre försörjningstrygghet
– Priskontroll leder till brist på varor (bensin i New York City, någon?)
– Hyresregleringar leder till brist på bostäder
– Kriget mot narkotika leder till mer missbruk
– Reglering av finansmarknaden leder till boom-krasch-boom
– Övernitiska fixare leder till ofrihet, fattigdom, misär och till slut revolution
– Och så vidare i all oändlighet.

Här till exempel några fixare som återigen vill tafsa på vårt privatliv och rädda oss från jag vet inte vad. Regeringen kan stoppa missbruk av visstidsjobb redan till sommaren. Skrämmande läsning, rekommenderas ej.

Kan de inte bara ge sig nå’n gång och försvinna?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *