En ode till de ondskefulla

I samhällsdebatten målas vissa grupper ofta ut som ondskefulla. Detta görs vanligen av människor som saknar grundläggande förståelse för ekonomi. Jag tänkte därför ägna ett inlägg åt att uppmärksamma de “ondskefulla” grupper och personer vi borde ägna en stunds tacksamhet.

De ondskefulla jordbruks-spekulanterna

Låt mig göra en liten prediktion. Du kommer det kommande året INTE höra talas om utspridd svält i tredje världen på grund av dålig skörd. Detta trots att att årets skörd av många livsviktiga grödor, framför allt i USA, har varit den sämsta på decennier. Detta till trots så kommer lagren av grödor som vete och sojabönor sannolikt inte ta slut innan nästa skörd. Detta beror på att långt innan årets skörd var bärgad så satt en liten grupp ondskefulla spekulanter och läste väderrapporter och åkte runt och snokade bland fälten ute i jordbruksområden och kom fram till att det såg ganska dåligt till. Dessa ondskefulla spekulanter tog sedan sina egna surt förvärvade slantar och spekulerade i att priset på vissa jordbruksråvaror skulle gå upp. Hade de haft fel så hade de fått sälja med förlust. De hade inte fel. Istället gjorde ett antal av dem stora vinster på att pressa upp priset på saker som vete och sojabönor innan det stod klart att det skulle bli en mycket dålig skörd. Detta ledde till att konsumenter som helhet köpte mindre av dessa varor, grisbönder slaktade grisar för att minska framtida konsumtion o.s.v. Resultatet? Det finns tillräckligt av mat kvar för det kommande året.

Det talas ofta om hur spekulation i jordbruksvaror har artificiellt drivit upp priset på dessa. Detta är fullständigt nonsens. En spekulant som köper kontrakt på en råvara måste nämligen sälja denna, förutsatt att han inte vill ha tio ton vete levererat på sin uppfart efter skörd. En spekulant ändrar inte vare sig tillgång eller efterfrågan – denne gör bara vinst eller förlust i enlighet med sin förmåga att förutspå prisrörelser. Hade det inte funnits spekulanter hade priset på vete och sojabönor gått upp ändå – men mycket senare, då vi redan hade slösat upp en del av våra reserver och därmed riskerat att orsaka mat-brist. Låt oss därför ägna en tanke åt de vänligt sinnade matspekulanterna som troligen, genom rent vinstintresse, räddat många människor från svält.

De ondskefulla monopolisterna

En annan favorit bland de ondskefulla är de bolag som genom fritt företagande (utan statligt stöd) gjort så bra ifrån sig att alla vill ha deras produkter. Detta är mycket ondskefullt, får antas, och därav så har EU ägnat sig åt att ge Microsoft böter för att de inte gör det enklare för sina konkurrenter att konkurrera med dem. Usch och fy för att skapa ett operativsystem som är så överlägset allt annat att man får en marknadsandel på mer än 50%. Så kan vi ju inte ha det. Samtidigt så ser vi hur andra IT-företag ägnar mer och mer av sina pengar åt att slåss om vem som kom på en idé först, ivrigt påhejat av den statliga patentindustrin. Apple, Google, Samsung m.fl. spenderar miljardtals kronor årligen åt att slåss om vem som hittade på sakerr som rundade hörn på en plastlåda. Men det är tur att vi i alla fall gör något åt det ondskefulla monopolisterna.

De ondskefulla svartjobbarna (och deras arbetsgivare)

Tack vare statlig slöseri och korruption så håller hela sydeuropa på att gå i konkurs. Arbetslösheten är enligt officiella siffror över 25% i vissa länder. Detta är naturligtvis inte hållbart – och man kan fråga sig varför samhället inte kollapsat totalt. Svaret på frågan är den “svarta” marknaden, där varor och tjänster handlas utan att ge staten del av vinsten. I en situation där det överhängande problemet är att staten lägger slag på alldeles för mycket pengar visa skatt, blir lösningen ganska snabbt det som nedlåtande kallas “skattesmitning”. När ekonomin blir sämre utgör den svarta marknaden räddningen för de som inte kan få vanliga “vita” jobb (d.v.s. statligt tillåtna jobb), och utgör försörjning för många miljoner människor. Skall vi tro vanligt folk är detta naturligtvis gräsligt – dessa människor borde istället leva på bidrag, och företagen som anställer dem borde gå i konkurs. Man kan fundera på vilka samhällsekonomiska konsekvenser detta skulle få. I Sverige har vi idag en bättre fungerande ekonomi, men den dag även vi hamnar i den ekonomiska smeten skall vi vara glada om det finns svarta marknader, svarta jobb och arbetsgivare villiga att riskera fängelse för “eko-brottslighet”.

De ondskefulla valuta- och obligationsspekulanterna
Marknaden är som en “vargflock”, får vi höra. Så fort någon stackars stat får minsta problem med betalningarna så “anfalls” antingen valutan eller statsobligationerna omedelbart av ondskefulla “spekulanter”. Nå, i själva verket så är dessa ondskefulla spekulanter inget annat än investerare som kommit fram till att de föredrar att få tillbaka sina pengar, och därför vill sälja av sina statsobligationer snarast möjligt. Vad en fri marknad för obligationer leder till är att överdriven skuldsättning är omöjligt. Detta förstördes inom EU först genom implicita garantier om att alla länder skulle skyddas, därefter (när det slutat fungera) genom implicita garantier att Europeiska Centralbanken kommer köpa alla obligationer som någon kan tänkas vilja sälja.

Hade detta INTE hänt, så hade samtliga länder i sydeuropa (Grekland, Spanien, Italien, Portugal) tvingats sanera sina budgetar och nu varit påväg mot en ekonomisk återhämtning. Statliga utgifter hade skurits ned så de kunde täckas av skatte-intäkter, och den ekonomiska krisen skulle snart varit över. Men genom att skylla på ondskefulla “spekulanter” så har man fortsatt skjuta problemet framöver, och det kommer i slutändan bli mycket större förluster för samtliga inblandade än om man bara låtit spekulanterna göra det de gör bäst – nämligen förutspå framtida händelser. Grekland kommer gå i konkurs, och likaså Italien och Spanien om de inte byter färdriktning illa kvickt (vissa skulle argumentera att även där är det redan försent).

Innan euron fanns så brukade överdriven skuldsättning hos stater i Europa främst leda till att valutan för det skyldiga landet handlades ned – alla utländska investerare som ägde tillgångar i landet började sälja, likaså inhemska investerare som försökte skydda sina pengar genom att flytta dem utomlands. Även här skylldes det ofta på ondskefulla “spekulanter”, vilket naturligtvis följer precis samma resonemang som ovan – när tillräckligt många investerare ser vartåt det barkar så kommer de försöka skydda sina pengar, och driver därmed utvecklingen i den riktning den redan pekar. Det enda sätt att stoppa det är att göra som Sverige faktiskt gjorde under 90-talet – reformer för att säkerställa en fungerande budget.

De ondskefulla sparsamma
En annan grupp som historiskt ofta pekats ut som ondskefulla är de snåla. Joakim von Anka är en favorit när man skall utmåla ondskefulla snåljåpar, som tjänar stora mängder pengar men vägrar “dela med sig”, utan istället lagrar allt i ett stort kassavalv. Men i själva verket gör dessa människor omvärlden en stor tjänst – för man tjänar pengar i en marknadsekonomi genom att ta tillgångar och förvandla dem till något mer värdefullt. Råvaror, arbetskraft och kapitalvaror kombineras för att skapa saker som är mer värda, ur saker som är mindre värda. Om en individ sedan väljer att INTE konsumera något för sin lön, eller sin vinst, så innebär det att denne har producerat mer än denne konsumerar. Det blir – tack vare lägre priser – mer tillgängligt för alla andra som inte sparar sin inkomst. Hade inte de tidiga “stor-kapitalisterna” under den industriella revolutionens barndom sparat så stora delar av sin vinst hade vi inte kommit någonstans. Endast genom att det fanns en grupp människor som valde att spara och investera istället för att konsumera lyckades vi öka mängden kapital i samhället.

10 reaktioner på ”En ode till de ondskefulla”

  1. Jag tror att det finns ett ytterligare en sak som ingen ekonom tycks ha upptäckt. Enligt min åsikt så finns det samband mellan månadslön, ungdomsarbetslöshet, uppsägningstid mm. På 1940- och 50-talet upplevde jag att det inte fanns någon ungdomsarbetslöshet. Källskatten infördes visst 1947, men under hela 50-talet så efterlevdes den – vad jag minns – ganska så sporadiskt. Tidigt på morgonen så var det bara att ställa in sig i kön vid hamnen, flyttningsbyrån eller restaurangköket så fick många ofta jobb dagen och alla pengar i ett brunt kuvert på kvällen (utan skatteavdrag). På fabriken kunde en få jobb nästa dag, jobba några månader, säga upp sig på studs, få ut hela lönen direkt, och ta några veckors sommarledigt osv…

    Om alla har månadslön så finns det en ganska stor majoritet där ena månadens inkomst, används helt för nästa månads konsumtion. Det är samma pengamängd som omsätts en gång per månad, som köp och sälj av dagligvaror mm. och sedan nästa lön till anställda i ständiga kretslopp. Det finns nästan inga byten av pengar, varor och tjänster fram och tillbaka sinsemellan de privata människorna. Omsättningen av relativt små summor, direkt fram och tillbaka mellan privatpersoner varje dag i månaden (med samma pengamängd) förekommer inte!!! Det klassas ju som svartjobb trots att det ger många extrainkomster mitt i månaden, istället för behov av bidragsinstitutioner, byråkrati och politikerarvoden.

  2. Vi får inte glömma de ondskefulla affärsinnehavarna som höjer priserna när det sker naturkatastrofer och tjänar grova pengar på andras olycka.

    Eller så är det så att de genom att anpassa priserna till den ökade efterfrågan och minskade tillgången ser till de knappa resurserna används effektivt, så att de som verkligen behöver bensin, mat, vatten och andra nödvändigheter kan få tag på dem, om än till ett högre pris.

  3. I den badort vid Hallandskusten som jag växte upp vid på 1940-talet så hade nästan alla hantverkarna, småbönderna, fiskarna, lantarbetarna m.fl. sporadiska jobb hos badgästerna. Det gällde då både papporna och mammorna. Men jag tror inte att någon av mammorna deklarerade någon inkomst. Bönderna hyrde ut ”vinterhuset” till badgäster, och flyttade själva ut till sitt ouppvärmda sommarhus. Alla övriga deklarerade ”skälig inkomst” på ”heder och samvete” och betalade själva in skatt året efter. Någon av ledamöterna i taxeringsnämnden kände ju till hur de flesta i den lilla landskommunen levde och spenderade, så det var nog ganska många som visst fick lite anmärkningar om att den deklarerade summan knappast kunde stämma med verkligheten, så att de nog hade glömt någon av inkomsterna.

  4. En väldigt bra artikel.Som sätter fingret på demagogerna som inte kan skapa välstånd men som framställer de som kan skapa välstånd som onda.

    Det är naturligtvis demagogerna som är onda.

    Svart ekonomi är positivt för alla parter och därmed positivt för samhället.
    Den enda eagativa med svart ekonomi är från statens synvinkel som vill ha
    en del av kakan till varje pris. Då staten i Sverige är på tok förstår så är det kontraproduktivt att anmäla in alla små uppdrag till staten.
    Människor bör använda sinn närmiljö till att köpa varor och tjänster utan staten.

  5. ”En spekulant ändrar inte vare sig tillgång eller efterfrågan – denne gör bara vinst eller förlust i enlighet med sin förmåga att förutspå prisrörelser”

    Men om allt för många spekulanter spekulerar i en uppgång så kommer ju priset på kontraktet (tex terminer) att gå upp. Vilket i sin tur gör att spotpriset går upp, som gör det mycket dyrare för den som faktiskt behöver få råvaran levererad på sin uppfart. Eller?

  6. Milton,
    Artikeln förklarar att den som vill ha råvaran ofta har ett val att välja en annan råvara. Baserad på spekulanterna eventuella korrekta framtidsvision så har
    den som vill ha råvaran kunnat göra ett bättre samhälls ekonomiskt val över tid.

    Felaktiga spekulationer driver folk att göra felaktiga ekonomiska val över tid. Det är därför det är ren cancer att sy kuddar under armarna på spekulanter.

    Spekulanter som spekulerar fel ska ruineras för samhällets bästa.
    Varje krona som går till att garanter banker är därför samhällsekonomisk kontraproduktiv. Individer ska bedöma banker inte stater på individers bekostnad.

    Det är inte lågkonjunkturen som är sjukdomen utan ofta högkonjunkturen.
    Att gå på avrusning är jobbigt och medför abstinens men är bra i längden.

  7. Jag håller med med om det mesta.

    Dock har jag synpunkter på stycket om monopolisterna. Det är nog värt att på peka att staten i många fall är den som är ytterst ansvarig för att ett företag lyckats få monopol. Just Microsoft är ju starkt beroende av allehanda patent- och copyrightlagar, bland annat. Hade det varit tillåtet att fritt modifiera deras produkter hade människor nog inte varit lika inlåsta i strukturen som Microsofts produkter utgör.

    Sedan är det kanske också värt att påpeka att tiden under den industriella revolutionen knappast var något frimarknadsparadis (även om jag såklart håller med om att sparande och investering är vad som driver tillväxt, oavsett vem som gör det, storkapitalist eller ej).

    En artikel som är relevant för det sistnämnda:

    http://www.thefreemanonline.org/features/the-subsidy-of-history/

  8. Norpan skriver:

    ”Vi får inte glömma de ondskefulla affärsinnehavarna som höjer priserna när det sker naturkatastrofer och tjänar grova pengar på andras olycka.”

    Vi kan se på det såg ut i New York efter stormen Sandy. Det blev brist på bensin och folk har fått köa i timmar för att få bensin. För en del var det viktigt att få bensin fort, t.ex. leveranser till matbutiker. För andra mindre viktigt.

    Man skulle då kunna tänka sig att de som har större och viktigare behov skulle vara beredda att betala lite mer. Men, nej. Myndigheterna har förbjudit höjning av bensinpriset.

    Resultat. Bensinbolagen var villig att köra in extra bensin men under villkor att det kunde finansieras genom att bensin transporterad från långa avstånd fick kosta mer.

    Det behöver inte handla om att tjäna pengar utan kan även handla om att varorna blev dyrare att få till butiken.

  9. Jag vill spinna vidare på det här med ondskefulla företager bl.a. Folk verkar ha en allmän uppfattning att folk som känner pengar via företagande eller liknande är onda människor eller något liknande.

    Jag är egen företagare och när jag säger det kommer det nästan alltid kommentarer om hur mycket jag fuskar med skatten. Nu råkar jag inte göra det, men det är ingen som tror på mig.

    Men om det skulle vara på det sättet att det är onda människor som startar företag,så har vi väldigt mycket att tacka för ondskan i samhället. Låt säga att vi förbjöd ondska, att vi på något sätt kunde testa och ta bort de onda.

    Vad skulle då folk i stort syssla med när det inte finns några företag?

    Ja, varje form av försök till handel skulle omedelbart innebära att de personerna skulle vara tvungna att tas bort från samhällsgemenskapen.

    Men, skulle det inte vara en ond handling att se till att det inte fanns några företag, eller?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *