Många verkar leva under förvissningen att inflation egentligen är ett politiskt eller ekonomiteoretiskt problem. Även om man håller för sant (vilket man gör rätt i) att inflationen gör oss fattigare, så verkar de flesta utgå ifrån att det är en generell kapning av det allmänna välståndet och därför att det inte drabbar oss enskilt eller har andra konsekvenser.
Fel.
Att pengar blir mindre värda betyder att priser generellt går upp (prisinflation). Detta får inte en generell påverkan på samhället, som många neoklassiska ekonomer utgår ifrån. Processen är varken omedelbar eller generell, utan sker i form av cantilloneffekter (dvs i vågor genom ekonomin). Samtidigt betyder högre priser – även om de skulle ske generellt och omedelbart – att konsumenter förändrar sina konsumtionsvaror. Om allt blir dubbelt så dyrt köper vi inte hälften så mycket potatis och hälften så mycket oxfilé; man kan nog räkna med att de flesta skulle dra ned mycket mer på oxfilén än på potatisen. Med andra ord förändrar vi våra konsumtionsmönster, vilket får effekter för ekonomin.
Av bland annat den anledningen anpassar sig producenter till den nya prisbilden för att konsumenters inköp inte ska förändras så att producenternas inkomster minskar. Alltså: den första effekten av prisinflation är att förpackningar görs om (blir mindre), så att priset per förpackning hålls konstant medan priset per volym- eller viktenhet går upp, och recept ändras i den mån möjligt så att man kan använda billigare ingredienser i befintliga produkter.
Detta handlar inte om att lura konsumenterna, utan om att värja sig mot att priser stiger utan att varken tillgång eller efterfrågan egentligen förändrats. Och problemet är att vi sett prisinflation på mat ganska länge – vissa hävdar att det varit så sedan 1960-talet. Det betyder att maten idag antagligen är av sämre kvalitet, framför allt ”producerad” mat, samtidigt som förpackningarna blir mindre och mindre. Det som stävjer prisinflationen är innovationer och nytänkande entreprenörer. Men tänk om innovationerna gjort oss rikare istället för att förhindra att vi blir fattigare…
Mike Rozeff skriver om just prisinflationen och hur denna påverkat maten vi äter. Som han uttrycker det:
A can that says chunk tuna fish actually contains flakes that used to be what cat food was.
Vår mat idag innehåller sådant som vi tidigare endast matat våra husdjur med. För detta kan vi tacka ansvarsskygga politiker och keynesianska ”ekonomer”.
Jag köper så gott som aldrig färdigmat (typ pyttipanna eller färdigrätter) för det innehåller mat av så låg kvalitet. Det framgår av innehållsförteckningarna att man tillsätter massor av det billigaste som överhuvudtaget är ätligt: vatten, återvunnet bröd, potatis. Och det kött som finns är ofta slaktavfall som man pressat ihop till bitar (t.ex. påläggsskivor). De bra köttbitarna serverar man ju just som obearbetade styckningsdelar, till fantastiska priser.
Köp kvalitet och rena råvaror, det är nämligen mer prisvärt och näringsrikt, och säkerligen hälsosammare, än en burk smaksatt vatten som kallas ”ravioli” och innehåller 1% protein.
För 10 år sen kunde jag normalt köpa nötfärs för 19 kr/kg. Om inflationen verkligen varit 2% om året sen dess, så skulle det inte kosta mer än 24 kr/kg idag. Men normalpris är minst 69 kr/kg nu (72 tror jag såg häromdan) och på rea kommer den inte under 59 kr/kg. Det motsvarar 13% årlig prisinflation. Blandfärs och fläskfärs tar upp flerdubbelt så stor yta i charkdiskarna nu än då, trots att en stor del av befolkningsökningen är muslimsk och inte äter sånt. ”Skinkfärs” har uppfunnits. Varför inte brödblandfärs? Och frysta pangasiusfiléer som jag till för bara nåt år sen kunde köpa för 41 kr/kg och äta fisk var och varannan dag. +50% nu. Jag känner mig som en sur snål gubbe, men det är svårt att vänja sig vid högre priser, ibland går jag tomhänt ur butiken. Burger Kings dagliga hamburgare för 25 spänn är ett kap, fett men näringsrikt också, en vanlig lunch kostar ju över 70 spänn nu.
Jag tror att detta bidrar till överviktsproblemen. Kolhydrater är billig mat och folk byter ner sig till det ifrån kött och grönsaker. Det blir mer pasta, ris, potatis på tallrikarna, och därmed fler kalorier och mindre proteiner och variation överhuvudtaget. Fläskfärs är väl dubbelt så fett som nötfärs.
Jag begriper inte varför man försöker mäta ”medelpriset på allting”. Mät penningmängden direkt istället. En korg priser kan man studera meningsfullt i ett sammanhang som en affärsidé eller en livsstil. Inte konstiga aggregat som ”alla tjänster i Småland”.
Frysta ”wok-grönsaker” innehåller: 1/3 morötter, 1/3 gula morötter, ärtor… Äter man verkligen så mycket morötter i Vietnam? Färska morötter är billigare och bättre än den där påsen.