Cervenka skriver i en längre – men intressant – krönkika på SvD Näringsliv om finansmarknaderna: Japan krashar i slowmotion. Det är givetvis ypperligt att ekonomijournalister som Cervenka uppmärksammar sådana här fall. Och i huvudsak har han rätt i nästan allt han skriver. Men slängarna och det underförstådda hänvisningarna är, likt Paul Krugmans, både felaktiga och missvisande.
Exempelvis kan man lätt tolka Cervenkas ord som att han säger att Japan klarat en enorm skuldbeläggning tack vare att ekonomin är relativt sluten (i det här fallet att ägandet hålls inom landet). Detsamma gäller uppgiften om den så kallade handelsbalansen – á la den teoretiskt sett stendöda (men tillika bland ekonomiska ignoranter ”kraftfulla”) merkantilismen – på något sätt räddat Japan. Uppenbarligen ”tjänar” ett land på att man exporterar mer än man importerar. Öhm?
Det finns flera rejäla problem med den merkantilistiska hållningen, även om den verkar intuitiv. I korthet säger den att ett land blir ”rikare” (dvs har mer pengar) om man har handels-”överskott”, dvs exporterar mer än importerar, för att pengar flödar in i landet snarare än ut ur. Det är en mystisk närapå pytagorisk syn på pengar som något slags übervärde. Teorin myntades (ursäkta) och framfördes när pengar var mynt i ädla metaller, vilket möjligen gör den lite mer rättvisande. Under dagens pappersregim har den inte någon förklaringskraft alls.
Dessutom utgår merkantilismen från att handel sker med objektiva värden och därför att en part vinner och en förlorar. Den som får pengar vinner, den andra är kanske i större behov av varan/tjänsten – men hade avstått ifrån transaktionen för att spara pengarna om det varit möjligt. Med andra ord: alla vill ha pengar för pengarnas skull. Därmed förlorar man om man köper saker, men vinner om man säljer. Och detta talar man helst om på aggregerad (nations-) nivå där ”ett land” tjänar på export (man får in pengar) och förlorar på import (för ut pengar). Det är i grunden en ganska stenålders syn på ekonomi där självförsörjande är mer värt än handel.
Av någon anledning verkar det inte gå att ta kål på merkantilismens hydra, utan den verkar ständigt återkomma med åtminstone ytterligare ett huvud. Den kan vara ”intuitiv” för den som inte vet och inte förstår, men den som vill förklara ekonomiska fenomen gör rätt i att undvika den. Om en transaktion är fördelaktig för bägge parter (ex ante) så gäller detta även i aggregerad nivå. David Ricardo förstod detta – och även Paul Krugman förstår detta.
Bra artikel! Har du någon åsikt om varför Japan klarat sig med så höga skuldnivåer?
Eller aktiemarknaden är väl ner extremt mycket sen toppen som var för ca 20 år sedan. Så kanske är de fel att säga att de klarat sig.
Jag skulle också gärna vilja förstå mer om Japans aktuella ekonomiska situation, så nån bok eller artikel som rekommenderas vore tacksamt, om nån känner till.
Mitt intryck är att de har en fundamentalt stark ekonomi som producerar massor av väldigt bra produkter, på ett sätt som kanske är överraskande frikopplat från bubblan de haft och skulden de har. Men nån gång måste ju skatterna höjas eller skulderna skrivas av och det kommer att skada produktionen.
Teorin myntades. Underbart.
Nyligen upptäckt att det finns ett svenskt misesinstitut, och banne mig, jag har inte blivit besviken! Ni gör ett grymt jobb!
Oj! Jag delar i princip kritiken mot merkantilismen och nollsummeteorin, men själv läste jag inte alls in ”exportens egenvärde” eller liknande i Cervenkas krönika, som jag spontant tyckte var klockren 🙂
Överskottet i handelsbalansen innebär ju en nettoimport av framtida varor (d.v.s. anspråk på framtida utländska varor). Detta sparande har sedan kunnat slussas vidare till inhemska aktörer som har haft ett finansieringsbehov. Jag tror inte att Cervenka menar att Japan i längden har ”tjänat” på att hålla sin ekonomi uppe på detta sätt – han liknar trots allt upplägget vid ett ”pyramidspel som hålls inom familjen”. Relevansen i att skulderna till stor del är inhemska är väl framförallt att centralbanken därmed har kunnat manipulera med räntesättningen för att upprätthålla ”pyramidspelet”.
@Egensinnig: Den japanska ekonomin är starkt rotad i tradtionella band där företag inte konkurrerar utan har långtids- (läs: livstids-) kontrakt och där misslyckande minst lika mycket handlar om förlorad personlig heder som förlorade pengar. Det finns också utbredd nepotism samt ”svärsonshandel”, där man skattar sig lycklig som får en dotter för att man då kan utbilda och ”välja” sin svärson (en biologisk son kan ju bli vilken snubbe som helst).
@Ola Nevander: Ditt resonemang håller utan tvekan om man talar om pengar i termer av guld eller varukorgar. Det blir svårare att se sambandet när pengar egentligen bara är bläck på papper med lagligt stöd, samt som trycks upp för att täcka underskott. Lägg därtill enorma statliga underskott, så blir inte sambanden lika uppenbara.
Dessutom ska man komma ihåg att Japan under mycket lång tid varit nästan helt utan tillväxt. Så nog har det varit problematiskt. Eventuellt kan man argumentera för att den nästan feodala synen på ekonomi i Japan lett till att ”pyramidspelet” kunnat hållas igång längre än det annars skulle. Men inte heller det är särdeles positivt (annat än för makthavare).
För den som vill läsa mer om merkantilism rekommenderas avsnittet om detsamma (främst 7.1 och 7.6) ur Rothbards Economic Thought Before Adam Smith: An Austrian Perspective on the History of Economic Thought.
Egensinnig,
Här är två artiklar som kan vara av intresse:
http://mises.org/daily/1099
http://mises.org/journals/qjae/pdf/qjae8_1_2.pdf
Joakim Kämpe,
Tack! Efter att ha skummat dem så har jag dock inte blivit mycket klokare (de är också 10 år gamla). Kan även USA-staten fortsätta som nu och öka sin federala skuld/BNP med 10% per år, tio år till, med nollränta och nollinflation? Det är väl inte det som österrikare i allmänhet prognosticerar, så jag undrar hur Japan kunde göra det. Och varför skulle inte Japan kunna fortsätta på samma sätt 100 år till till 2350% statsskuld/BNP med ständig nollinflation och nollränta? Tillväxten är väl svag, men vad jag förstått, av österrikare, så får japaner det till vardags inte sämre. Varför är framtidsscenariot för USA så mycket annorlunda? Kan de inte göra en Japan de också?
Min intuition, för jag har ju inte nån utförlig utredning om det här precis, säger mig att kulturella skillnader är avgörande. Siffrorna som beskriver skulder och BNP och priser och arbetslöshet, de betyder nånting annat där på andra sidan Jorden än vad de betyder här. Mänsklighetens heterogenitet fångas inte av en siffra i stil med ”235%” och därför säger en sån siffra inte mycket meningsfullt om en ekonomi av heterogena individer. Det krävs, tyvärr för de ekonomiska forskarna, mycket mer specifik och aktuell kunskap för att tolka vad som pågår.
Egensinnig,
Man kan med ganska gott belägg hävda att den japanska ekonomin är ganska feodal till sin struktur. Det är inte så konstigt att just japanarna ”uppfann” JIT (just-in-time)-lagerhållning, för det passar utmärkt i den stela företagsstrukturen i landet. Denna bygger dessutom på personliga band i långt större utsträckning än i väst, vilket gör att stora delar av marknadens supply chains beter sig som vore de helägda fastän de är privata och formellt fristående.
Det finns mängder av litteratur om den japanska ekonomin och hur den fungerar – och hur den skiljer sig från den västerländska. Även om den rent ekonomiskt och formellt ägandemässigt verkar vara konkurrensutsatt, så fungerar den snarare som en fulländad korporatism eller fascism genom de personliga relationerna (vilka är starkare än ekonomiska incitament).
Googla t ex begreppet ”keiretsu” så kommer du ganska snart in på massor av intressanta sidor med läsning om hur Japan och dess ekonomi fungerar.
I så fall presterar japansk korporativism överraskande högt välstånd, relativt vad österrikisk ekonomisk teori skulle förutsäga?
Jag ska nog titta lite mer på just Japan, men jag har annars undvikit Östasien just för att det intuitivt känts som att språk, kultur och geografi är så fjärran.
Realekonomin ligger alltid i botten Så länge som ett land har ett handelsöverskott av internt producerande varor istället för dummy tjänsteekonomi så kommer landets medborgare kunna generara välfärd på löpande band oavsett hur staten går.
Tyskland byggde snabbt upp sin ekonomi efter andra världskriget.
Det som finns i medborgarnas huvuden är ett lands största tillgång.
Jovisst, men Mises visade ju att utan oreglerad marknad så speglar priserna inte verkliga värderingar, och det blir omöjligt att fatta alla de intrikata beslut som krävs för att genomföra industriell produktion. Hur kalkylerar korporativisterna i Japan?
Japan säljer på en oreglerad marknad. Även stora privata bolag kan ses som
socialistiska planeringsenheter med 5 årsplaner och interna luftfakturer.
Kort och gott bara Tyskland har en bättre och starkare realekonomi än Japan.
Man ska helt enkelt bli sönderbombad av USA för att bli bra.
Vinner man ett krig mot USA som Vietnam så är loppet kört.
Egensinnig
Helt tydligt så har inte Japans korporativister lyckats så värst bra med sina kalkyleringar de senaste 30 åren eller så.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_patents
Ett bevis på att japan gör det bra med sinna 130 miljoner invånare.
USA ligger fortfarande bra till trots att de även har mycket luft i sinna patent.
Listan visar de länderna som driver den teknologiska utvecklingen och därmed världen.
Detta är en bra video som visar vad teknologi har gjort för männskligheten.
http://www.ted.com/talks/andrew_mcafee_are_droids_taking_our_jobs.html