Jag kan inte låta bli att återigen kommentera på denne fantastiske man Daniel Kederstedt, som på något sätt står över allt vad fakta heter. I dagens inlägg på ”Wall Street Blogg” skriver han (min kursivering):
myndigheterna [håller] nu på att i ett allra sista försök bringa ordning i det enorma kaoset på bolånemarknaden som för fem år sedan höll på att stjälpa hela finanssystemet. För att hålla det väldigt enkelt så samlade Wall Streets aktörer dåliga bolånepapper i hög som såldes med toppbetyg utdelade av kreditvärderingsinstituten och man uppmanade folk att låna mer pengar trots att deras ekonomi egentligen inte borde tillåtit det.
Istället för att vidta rättsliga åtgärder tycks det nu som att myndigheterna än en gång bara kommer sträcka fram ett par checkar och låta finanstopparna klottra dit sina namnteckningar.
”För att hålla det enkelt” betyder i det här sammanhanget detsamma som ”för att undvika fakta”. Och han upprepar att det på något sätt är myndigheternas brist på resurser som gör att man undviker att gå till rättegång (och inte, som alla som följt utvecklingen nog gissar, att alltför många av statens snedsteg och delaktighet i krisen skulle uppmärksammas).
Men säga vad man vill, visst är han konsekvent? Staten är alltid oskyldig och hela krisen beror på att finansmarknaderna har hittat på en massa hyss helt utan hjälp (och antagligen både för att de är rejält ignoranta om handlingarnas konsekvenser och för att de är medvetet onda) . Fakta spelar uppenbarligen inte så stor roll om man heter Kederstedt och låtsas kunna någonging om ekonomi.
Men frågan är väl när denna faktavidriga rapportering slår bakut. Vid det här laget har det rapporterats så mycket i världspressen (tillika forskningsrapporter) om hur lagar och regleringar skapat destruktiva incitament, hur myndigheterna skapat missförhållanden på marknaden och underblåst rejält dumma ”investeringar”, osv. Och vem minns väl inte hur Paul Krugman efterfrågade att Fed skulle skapa en fastighetsbubbla…?
Frågan är väl nu hur länge läsarna kommer att tro på sådant som Kederstedts dumheter. Och kanske än mer intressant: hur länge kommer hans chefer kunna låtsas som att det regnar?
Eftersom detta är en intressant frågan – och inte minst en demokratisk (oavsett nutida definition) sådan – så finns det bara en sak att göra: att fortsätta att uppmärksamma direkta felaktigheter och ideologiskt betingad rapportering av så kallade ekonomijournalister som Kederstedt. Förr eller senare är det någon som, kanske med hjälp av denna blogg, ifrågasätter det som skrivs. Ibland är det nämligen så urbota dumt och verklighetsfrämmande att det är som bäst skamligt att uttala det. För att inte tala om att trycka det i en tidning.
