Daniel Kederstedt, ni vet han på Wall Street-bloggen som låtsas att han vet något om ekonomi, skriver om det stundande QE3. I artikeln uppges fem skäl till att QE3 dröjer och antagligen kommer att dröja. Att QE3 skulle vara något att hoppas på är underförstått och tydligen uppenbart. Detta trots att Kederstedt uppmärksammar att detta skulle leda till prisinflation:
Såväl bensin- som matpriserna ligger redan på en hög nivå. Ett nytt stimulanspaket väntas höja dem ytterligare
Men mest talande om oförståelsen är påpekandet om relationen mellan BNP och tillväxt. Kederstedt skriver nämligen:
Ett nytt stimulanspaket väntas höja [priserna] ytterligare, vilket kommer hämma konsumtionen. Att den hålls i gång är A och O om USA ska få fart, konsumtionen står för 70 procent av BNP.
Det låter ju viktigt. Inte minst on man ser till definitionen av BNP (här hämtad från Wikipedia):
värdet av total konsumtion av varor och tjänster, bruttoinvesteringar samt export minus import
”Värdet” är här antalet pengar i den valuta som är lagligt betalningsmedel (kronor i Sverige, dollar i USA). Att konsumtionen ”står för” 70 % av BNP i antalet kronor/dollar är ju inte så konstigt om man framför allt räknar konsumtion i kronor/dollar. Men samtidigt verkar Kederstedt hävda att om den totala pengasumma som läggs på konsumtion ökar så innebär det tillväxt, samtidigt som det på något sätt är ett problem att priset (dvs ”värdet”) går upp.
Med andra ord: om alla priser skulle fördubblas till imorgon (inkl löner, sparkapital osv) så skulle BNP också fördubblas. En sjuhelvetes tillväxt. Så vad är problemet med att priset går upp och konsumtionskvantiteten (inte ”värdet”) går ned?
Tja, det har med priselasticitet att göra: om priset på en vara går upp, hur mycket påverkas efterfrågan? Om efterfrågan går ned mer än priset går upp så blir ju den totala försäljningssumman lägre (och tvärtom). Detta påverkar förstås BNP. Men just de varor som Kederstedt nämner – bensin och mat – är varor som är välkända för att en ökning av priset inte leder till en motsvarande minskning av tillgången. Så en prisökning skulle faktiskt öka BNP ceteris paribus.
Alltså: En hämmad konsumtion av just dessa varor pga prisökningar minskar troligen inte BNP. Så vad talar Kederstedt om?
Det enda som eventuellt motsäger ovanstående är att officiella BNP-siffror brukar justeras med hjälp av den officiella inflationstakten. Med andra ord, om BNP går upp samtidigt som alla priser går upp så justeras siffrorna för att vara jämförbara mellan kalenderår. Siffrorna justeras med hjälp av priserna på varor i den varukorg som man för tillfället (den ändras nämligen) anser motsvara vanliga konsumtionsmönster.
Så frågan är egentligen till vilken utsträckning bensin och mat finns med i det index man använder för inflationsberäkning – och hur detta står i relation till verklig konsumtion. Man får kanske BNP-tillväxt och kanske inte, beroende på vilka siffror man använder.
Men ”tillväxt”? Nja. Det är ju inte så att ekonomin (och därmed välståndet) faktiskt ökar i något av de rimliga scenarier som vi står inför den närmaste framtiden. Det är endast en chimär.
Journalistens förvillingar förvånar mig inte. Det verkar tillhöra yrket.
Men BNP som koncept blir bara värre och värre ju mer man tänker på det. Den ”vanliga” kritiken är tekniskt statistisk i form bl.a. att offentlig sektors utgifter adderas som de är trots att de inte utgör någons köp. Och konstigheter som att den som äger sitt hem får en slags ”hyra” adderad, för att inte tala om det där med deflatorn och det hopplösa i att försöka jämföra hur mycket bättre årets modell av varje slags vara är jämfört med förra årets.
Men på ett lite djupare plan så är BNP så fruktansvärt förfelat. Det mäter priser, inte några värden. Mycket värdefullt utförs i familjer och av vänskap utan att det prissätts. Och det finns förstås en svart monetär ekonomi. Och även utan ”brottslighet”, så undrar man vad det är som den insamlade statistiken egentligen lyckas registrera av vad som verkligen händer ute på fältet. Tänk på värdet av arbetslöshet! Det är ju samma tillstånd som semester, och vem värderar inte det? Inte minst ens käraste värderar tiden man kan tillbringa tillsammans. De som väljer att inte ta ett jobb, gör ju så därför att de värderar sin fritid högre än det som arbetet hade producerat (kanske delvis för att de har en förmögenhet att leva av). Ändå registrerar BNP det motsatta. Och det här med att internet gjort så mycket gratis tillgängligt, kommunikation som man tidigare måste betala för i form av porton, resor, telefonsamtal, bokinköp och biobesök m.m. och som därför registrerades i BNP. Borde inte internets hastiga framväxt ha sänkt BNP?
Förändringar i BNP kanske korrelerar positivt med förändringar i genomsnittsmänniskors välstånd. Men de registrerade förändringarna är ju på kort sikt så små relativt de stora tekniska felkällorna, att det i så fall bara kan vara fallet i termer av trender över mångåriga perioder. Och korrelationen är ju i beroende av att ”allt annat förblir lika”. Och det förblir det ju inte, särskilt över långa perioder. Så det är döfött att använda BNP-måttet.
Man kan undra om det finns något annat mått på ekonomiskt välstånd, men det finns det ju inte! BNP är som att be en meteorolog sammanfatta vädret med en enda siffra, eller be en astronom att sammanfatta planeten Mars med en enda siffra. ”Jo, det är 550978.23 nu”
BNP är inget annat än ett mått på vad staten kan plundra! Det är ett slags utmätningsverktyg.
Citat:
’When Sir John Cowperthwaite, who is credited for turning Hong Kong into a thriving global financial centre, was asked what was the one reform that he was most proud of, he said ”I abolished the collection of statistics.” Sir John believed that statistics are dangerous, because they enable social engineers of all stripes to justify state intervention in the econom’
Egensinnig,
Visst är det så. BNP är ett väldigt otydligt begrepp, som när man nystar i det inte uppenbart mäter någonting alls (i alla fall inte konsekvent). Men att kräva att journalister ansvarar för sådan djup analys är knappast rimligt, inte minst mot bakgrund av vad journalister idag sysslar med. (Inte för att du på något sätt kräver detta.) Däremot kan man ju anse att de kan ägna åtminstone en tanke på vad det är för någon smörja de vräker ur sig och täcker tidningspappret med. Det var den ytliga men ack så viktiga analysen av förhållandet mellan BNP och pris-”nivå” (och penningmängd/monetär politik) jag efterfrågade. Inte för att en sådan måste nämnas i varje artikel, men för att en sådan tanke bör ägnas innan så kallad ”analys” formuleras–så att det inte blir alldeles åt skogen. Men uppenbarligen är ”åt skogen” inget problem om man jobbar i media. Inte så länge man antingen inte säger någonting alls eller bara ”oskyldigt” upprepar vad alla andra säger utan eftertanke…