På besök i Nordkorea

Urspungligen publicerad i Nyliberalen 2-2009

I år är det 20 år sedan kommunismens fall i Europa. Länderna i Baltikum blev självständiga och Sovjetunionens avveckling påbörjades. Ett land som visserligen påverkades men än i dag håller fast vid en socialistisk/kommunistisk modell är Demokratiska Folkrepubliken Korea, vanligtvis kallat Nordkorea. Den som vill uppleva ett alternativ till den västliga demokratin kan göra detta genom ett besök till DFRK där en veckolång rundtur ger en bild huvudstaden Pyongyang och det nordkoreanska synsättet på världen.

Färden mot Pyongyang börjar på Pekings flygplats där en bara något år gammal Tupolev TU204 tar oss till Sunan International Airport, som är en militärflygplats strax utanför Pyongyang. Servicen är, trots att vi reser i ekonomiklass, god och likaså lunchen som serveras. Om SAS kunde leverera lika bra service som nordkoreanska statens flygbolag skulle nog framgångarna märkas omgående. Tråkigt nog har EU gett Koryo Air flygförbud för att de påstås bryta mot bland annat internationella säkerhetsregler, något som vi inte alls såg spår av när vi flög med dem.

Bagaget levereras snabbt och effektivt till bagagebandet i ankomsthallen. Efter att på amerikanskt vis lämnat in blanketter om hälsa, och på nordkoreanskt våra mobiltelefoner, tar vi oss enkelt igenom tullen och ut till den väntande turistbussen märkt Korea International Travel Corporation. Våra två nordkoreanska guider presenterar sig och berättar kort om huvudstaden samt om hotellet vi nu är på väg till. Vårt hotell ligger på en ö centralt beläget i Pyongyang, intill en biograf och en sportarena. Det är möjligt att röra sig fritt på hotellön men i övrigt följer guiderna med för att visa vägen. De 1000 rummen fördelade på 47 våningar räcker utan problem till de två grupper om totalt 30 turister som anländer. Incheckningen är mycket smidig och består av att man lämnar in sitt pass och i utbyte får rumsnyckeln. Till allmän glädje visar sig hotellet ha en roterande restaurang och bar på 47:e våningen med panoramafönster och fantastisk utsikt över hela Pyongyang. Upplysta monument och lågenergilamporna (här ligger EU och Sverige långt efter) i tiotusentals lägenheter är vad som syns kvällstid. Den inhemska starkölen på flaska för ca 3,50 kronor styck tillsammans med utsikten gör besöket väl värt en omväg.

Till mausoleet

Tidig uppstigning. Kostym och slips på. Det har blivit dags att besöka Kim Il Sungs mausoleum som är inrymt i presidentpalatset en bit utanför Pyongyang. Det är redan fullt med folk vid ingången, uppställda på led med fyra personer i bredd. De första 15 minuterna av besöket består i att åka på rullband och gå i korridorer där en koreansk variant av hissmusik spelas i bakgrunden. Vi möter besöksgrupp efter besöksgrupp men är de enda turisterna (vår guide berättar att kineser inte är välkomna hit då de är ouppfostrade och spottar inomhus). Besöksverksamheten är en väloljad apparat av den anledningen att varje nordkorean bör besöka mausoleet minst en gång under sin livstid. De åker, precis som vi gjort, dit gruppvis. Vanligt är att åka dit med sin pluton, skolklass eller sin fabrik.

Rullbandet passerar en station där väskor, jackor och kameror tas om hand. Därefter får vi varsin minibandspelare med högtalare där en gråtande korean berättar om hur hela landet sörjde när det stod klart att Kim Il Sung dött. Omvärlden deltog i sorgen och skickade hyllningstelegram om och utmärkelser till den fallne hjälten. Därefter en stor marmorstaty av Kim Il Sung mot rosa och ljusblå bakgrund och vidare till det vi alla väntat på. Luftslussen ser till att dels blåsa bort eventuell smuts från besökarna samtidigt som temperaturen i rummet innanför hålls konstant. I ett litet mörkt rum med rödaktig belysning och beväpnade militärer ligger Kim Il Sungs lik. Fyra i taget går vi fram till varje sida av det inglasade bord där han ligger och bugar djupt. En besökare som har händerna i fickorna tillrättavisas av en militär. En annan hade redan varit där förut och tänkte stanna hemma, men detta var inte bara helt omöjligt utan även oartigt. Därefter tillbaka till rullbanden och ut igen. I en stor sal finns mängder med montrar fyllda med medaljer, utmärkelser och andra gåvor till den store ledaren. Syriens journalistförbund, städer i Frankrike och Italien, ett universitet i USA och rader med länder i det forna Östblocket har skickat hyllningar. FN-organet WIPO (World Intellectual Property Organization) har för övrigt gett honom en medalj för hans insatser vad gäller immaterialrätt. En grupp militärer marscherar förbi på ett rakt led för att ställa upp sig för gruppfoto. Vår grupp åker vidare till nästa besök.

Historielektion

Musiken höjs gradvis, stridsplanen susar förbi och soldater marscherar förbi i bild. Texten börjar och servitriserna sjunger med. Det är nordkoreansk karaoke som underhållning till middagen.

På Pyongyangs militärmuseum (museet över segern i kriget för faderlandets befrielse) får vi en lektion i vad som egentligen hände i Koreakriget. De amerikanska imperialisterna och deras allierade gick efter en lång tid av provokationer till angrepp mot det fredliga nord. Situationen var svår, då nationen funnits mindre än 10 år. Stödet från Kina och Sovjetunionen var välbehövligt. Striderna var hårda men tack vare egna uppoffringar, duktiga ingenjörer som kunde bygga bra luftvärn och jämställdhet i försvaret i form av kvinnliga luftvärnsförband, nåddes segern. Beslagtagna kartor, vapen och annan utrustning visas upp tillsammans med undertecknade bekännelser från amerikanska soldater om deras krigsförbrytelser. Lärorikt.

Gränsen mot söder

Efter några timmars busstur från Pyongyang till Kaesong är vi framme vid gränsen mellan nord och syd. Vi ser föredömligt dimensionerade motorvägar med gott om kapacitet samt bullervallar på båda sidor för att inte störa omgivningen. Det är tre checkpoints på vägen, men vi får åka före i kön och kommer snabbt vidare. Hotellet är av traditionell modell med mattor på golvet att sova på. Kanske för att spara resurser eller för att säkra att alla får en tjänst med samma kvalitet, sköts väckningen av samhället. Klockan 05.00 ljuder signaler ur högtalare på minibussar och placerade på stolpar. Språket är koreanska men det verkar vara ett public service-uppdrag att väcka, uppmuntra och motivera arbetarna med musik och glada budskap. Det fungerar bra och vi är igång tidigt.

På väg till gränsen ser vi kampen mellan nord och syd utspela sig. Sydkorea satte upp sin flagga på en flaggstång som var högre än nords, som kontrade med att bygga en högre flaggstång med en större flagga. Efter ett antal turer fram och tillbaks vann nord med en gigantisk flagga vars stång är placerad på något som liknar ett oljeborrtorn. Vid sista checkpointen på väg in till den demilitariserade zonen är säkerhetskontrollen hård och våra nordkoreanska guider lämnar ifrån sig sina id-kort och tre militärer går ombord för att se till att inga påhitt sker.

Första anhalt är en utställning om gränszonen. Vi blir meddelande att USA egentligen skäms över att behöva ha förhandlat om freden på nordkoreansk mark. Först försökte de med att ha förhandlingarna på ett fartyg långt ute i havet. När de fick nej försökte de förhandla i ett tält. Efter intensiva förhandlingar fick USA ge med sig och gå med på Nordkoreas krav att förhandla i en särskilt uppförd byggnad nära gränsen. Det är i denna byggnad vi nu ska titta på en utställning med bilder på personer som varit där, kartor och föremål. En bild på en leende Göran Persson tillsammans med Kim Jong Il är inramad och visas på en framstående plats.

Efter en kortare promenad är vi framme vid gränsen där ett antal småhus placerats så att gränser går mitt inne i dem. Säkerheten höjs ytterligare och vi får gå på rad tre och tre så att personer som eventuellt skulle gå vilse snabbt kan hjälpas till rätta. Vi går kort över till sydsidan men finner inget speciellt att rapportera hem om, varför vi efter någon minut går tillbaka till norr igen.

Hemresa

Tågen i Nordkorea går i tid och säkerheten är hög, varför detta sätt att resa hem på klart kan rekommenderas. Inga plankare kunde noteras vilket tyder på att militärerna och militärpoliserna som stod runt tåget med 20 meters mellanrum vid varje station gjorde sitt jobb. I vår luftkonditionerade förstaklassvagn reste förutom vår turistgrupp ett antal militärer som precis som oss skulle till Peking. Lunchen serverades i bistrovagnen och bestod av traditionell plockmat i form av fisk, kött, grönsaker, ris och öl. Samma problem som en gång inträffade på en resa med X2000 ungefär i Katrineholmstrakten, nämligen trasiga stötdämpare i bistrovagnen, hade även drabbat Pekingtåget. Vi åt dock bara ett mål mat där eftersom de två internationella sovvagnarna kopplades loss och rullades över till Kinas sida om gränsen för att hängas på sist på ett kinesiskt tåg (utan att ha bytt vagn reste vi nu i tredjeklassvagnar). Med mobil och pass återlämnade, efter en av militären noggrann utförd gränskontroll, åkte vi sista biten till Peking och Nordkoreabesöket var över.

FAKTARUTA: Hur man åker till Nordkorea

Enklast är att anlita ett företag specialiserat på resor till Nordkorea. Vi använde oss av Koryo Tours och det fungerade mycket bra.

Visum till Nordkorea kan antingen sökas genom resebyrån eller på nordkoreanska ambassaden. Man får fylla i en blankett där man intygar att man inte är riksdagsledamot, journalist, fotograf eller någon annan typ av folkfiende.

Därefter får man ta sig till Peking (ett double entry-visa behövs, vilket man ansöker om på kinesiska ambassaden i Stockholm) och resebyrån för att åka vidare med Koryo Air till Pyongyang.

Det finns olika typer av resor att välja mellan där programpunkterna varierar. Det går för en extra slant att åka i litet sällskap med till exempel minibuss och nordkoreanska guider så att man helt själv kan välja resmål.

Johan Hjelmstrand är politisk konsult och tidigare vice ordförande i Fria Moderata Studentförbundet

Kommentera på bloggen