En liten notis om expropriation

Eftermiddagens intressanta blogginlägg av Mats Jangdahl fick mig att tänka till beträffande följande passage. Mats skriver att,

De socialistiska debattörerna hävdar att den borgerliga regeringen stärkt äganderätten på ett otillbörligt sätt när man bestämt att markägare vid expropriation ska få 25% över marknadsvärde.

Det jag reagerade främst på är hur fantastiskt det egentligen är att dessa debattörer ens kan prata om stärkt äganderätt då frågans utgångspunkt står att finna i expropriation!

Fullkomligt bisarrt.

Notera även påståendet att staten, efter att den exproprierat egendom under det nuvarande ”borgerliga” styret, är villiga att betala hela 25% över marknadsvärdet. Så generöst!

Men även detta påstående är bisarrt. Dels blandar det ihop uttrycken värde och pris. Dessutom, om vi accepterar den redan fastslagna terminologin, är inte marknadsvärdet något objektivt eller statiskt, och det går definitivt inte att besluta fram på ett politiskt möte. Det är istället en helt och hållet subjektiv uppskattning, som genom de två handelsparternas ägande och handelsfrihet ger upphov till marknadspriser. Utan denna frihet och utan detta ägande kan inga marknadspriser uppstå. Detta är själva poängen i Mises argument mot socialismen. Det är alltså helt och hållet nonsens att tala om ”marknadsvärde” när vi har att göra med statlig expropriation.

Men vi behöver inte ens gå in på dessa teoretiska argument. Bara det faktum att staten måste expropriera egendomen visar så klart att säljaren inte alls har fått det som han vill ha för sin egendom. Med andra ord, vi har inte alls att göra med något marknadsvärde. För om så vore fallet (förutsatt så klart att man på något sätt skulle kunna veta det exakta marknadsvärdet, vilket är ett högst tvivelaktigt påstående, och bortsett från att staten måste finansiera detta med redan exproprierade medel [skatt]) varför kan då inte staten bara ge sig in i en frivillig transaktion och köpa egendomen för marknadsvärdet? Säljaren skulle bli nöjd, och staten skulle slippa betala 25% mer än marknadsvärdet. Att egendomen exproprieras bevisar således att vi inte har att göra med en generös och frivillig byteshandel utan bara den (tyvärr) vanliga, statliga, spikklubban, maskerad som en osynlig och generös hand.

Precis som Hoppe säger är en exproprierande egendomsbeskyddare en motsägelse.

9 reaktioner på ”En liten notis om expropriation”

  1. Kul poäng, jag har inte sett den förut:
    Varför inte betala marknadsvärdet i en frivillig transaktion istället? Utmärkt!

    Faktum är snarast att allting, för sina ägare, nu har ett marknadsvärde som är högre än det senaste köpbudet, eftersom ju inget av det säljs till det budet. Slutsatsen att detta värde är 25% högre än senaste budet, är nånting man kommit fram till utan att använda logik eller data (som ju inte KAN finnas om det som inte hänt). Man bara säger nåt som man tror låter bra inför den ointresserade massan.

  2. Byter man plats på värde och pris händer ju jätteskojiga grejer så staten kan rättfärdiga sitt agerande 🙂

  3. Egensinnig,
    Det förefaller mig inte alls möjligt att en säljare kan bestämma ett marknadsvärde, lika lite som en köpare kan göra det. Värdet bestäms enbart då en köpare och säljare kommer överens om ett pris i en helt frivillig transaktion utan subventioneringar eller andra marknadsingrepp. Dessutom är ett marknadsvärde, förutom att vara subjektivt, ett flyktigt värde då redan en minut efter en transaktion äger rum så kan nästa köpare lägga ett bud som helt och hållet förändrar värdet.

    Jag har för mig jag har läst mer om detta i någon av mises böcker och jag hoppas jag inte är helt fel ute, men någon får väl rätta mig om så är fallet…

  4. Expropriera egendomen är positivt när man bygger kommunikation infrastruktur som motorvägar eller kraftnät annars så är det negativt.

    1. Det låter ju som en princip de flesta kan skriva under på: ”om jag tycker att det är bra så ska det göras, men inte annars”. Är inte helt säker på att det är en princip som man bör strukturera ett samhälle efter. Och verkligen inte ett våldsmonopol.

      Byter du åsikt om det är ditt eget hem som ”måste” exproprieras för en ny motorväg? Om det är ett naturområde där du lekte som barn och har jättefina minnen från? Om det är en kyrkogård där hela din släkt är begravd? Var sätter du gränsen?

  5. @HQ: Du har helt rätt. Ett marknadspris är det pris som för stunden köpare och säljare kommer överens om. Det representerar den sociala värderingen (”marknadsvärdet”) vid precis det tillfället och på den platsen för just den egendom som byter ägare. Man kan inte med säkerhet säga någonting om marknadspris om det inte samtidigt sker en transaktion; däremot kan man teoretiskt härleda marknadens tendens för icke-unika varor mot ett icke uppnått (eller ens uppnåeligt) slutpris (den situation som Mises kallar final state of rest – FSR).

  6. Jag menade att ägarens värdering är högre än något erbjudet pris, när han avstår från att sälja. Det var fel att kalla det för marknadsvärde. Men jag tycker att själva begreppet ”marknadsvärde” är felaktigt. Köpare och säljare värderar ju den handlade varan olika och på var sin sida om det pris de kommit överens om.

    Alla värderingar är individuella, och alla priser är sociala (marknadsmässiga).

  7. PerKQ

    Jag tror att Bylund menade att dina principer inte var mycket till principer. Det där med att något är bra ibland och dåligt ibland har föga men principer att göra, det är relativism, principfasthetens raka motsats.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *