Det här är berättelsen om några människor som jag känt som levde ”på marginalen”, en berättelse som jag tror säger nånting om oräkneliga andras liknande situation.
De som studerat Österrikisk ekonomi känner till begreppet ”på marginalen”. Carl Mengers teori från 1871 om marginalnytta revolutionerade den vetenskapen om ekonomin och varenda lärobok i ekonomi beskriver sen dess marginalproduktion och marginalkostnad, som hur det är arbetaren på marginalen som blir arbetslös när minimilönen höjs. I ekonomiskt teoretiskt avseende så behandlas detta mycket utförligt.
Men som med så mycket annat inom vetenskapen om ekonomin, så finns det en mer mänsklig sida av ”värdeteori” som jag tycker förtjänar mycket större uppmärksamhet. Precis som det inte i verkligheten finns någon ”jämviktsekonomi”, så har det heller aldrig funnits något ”jämviktslevande”.
Lika mycket som ekonomerna struntar i att ta hänsyn till de mest mänskliga aspekterna av de ”ekonomiska aktörer” som de studerar, lika intellektuellt sterila blir deras rigorösa teoretiska modeller för mänsklig handling. En närmare titt på betydelsen av vad ”marginalen” verkligen innebär, kan hjälpa oss att undvika denna fälla även i andra avseenden.
En väldigt bra historia full av mänsklig värme. En mänsklig värme som man inte kan hitta i ett bidragsland som Sverige. De marginaliserade människorna är påtvingade av staten att leva som parasiter.
Staten har satt en stämpel i pannan på dem att de inte duger som arbetskraft.
Efter ett tag så tror de på statens bild 100%.
Staten har helt enkelt dödat deras livssjäl på samma sätt som amerikanerna
dödade livssjälen till indianerna genom att sätta dem i reservat och ge dem bidrag och gratis sprit.
Jag har en barndomskamrat som lever utanför denna marginal, en person som efter gymnasieutbildning i ämnet arbetade som bilmekaniker. Men 1990-talskrisen slog ut honom från arbetsmarknaden. Han har levt på ”förtidspension” sen dess. Han lever under socialbidragsnormen, för han vill inte flytta från sin bostadsrätt. (Det är ju en tillgång som han måste sälja innan han kan få nåt socialbidrag). Han hör till dem som är rädd för sin elräkning. Han öppnar inte frysfacket i sitt kylskåp utan att ha planerat i förväg vad han ska plocka ut eller stoppa in och hur! Han tänder sällan lamporna och laddar mobilen bara när han räknar med att behöva använda den. Jag överdriver inte. Han sparar nog inte så många kronor på denna elstress, men han har ju heller inte så många kronor över, på marginalen. Varje sak han äger är oersättlig. Det som går sönder, försvinner för alltid. Hans möbler och husgeråd är från 1990-talet alltihop, bara datorn är nyare, det är den enda prioriteten, och han samlar sedlar i en kakburk för att kunna uppgradera den om några år.
Han hade kunnat uträtta mycket av värde för andra under de senaste 20 åren, reparerat tusentals bilar, något som han är genuint intresserad av, även om han erkänner att han numera tappat kontakten med aktuell teknik. Han har förvisso sina nojor, särskilt i termer av överdriven och tidsödande perfektionism, som kanske gör honom mindre produktiv än genomsnittsmekanikern. Han är inte en toppmekaniker, utan en marginalmekaniker.
Men istället har hans liv i samhället av idag nu resulterat i att han sedan decennier producerar ingenting alls, och lever stressfullt på en nivå som formellt är under ”levnadsminimum”. Om man inte räknar äganderätten till att bo i sin gamla lilla etta till bostadsrätt. Han hade kunnat uppgradera sig till socialbidragsnivå, och skaffa sig ett bättre hyresboende på kommunens bekostnad, om han hade varit mer flexibel rent intellektuellt-finansiellt. Men han och många andra som lever på marginalen är ju inte det. De håller fast vid det som är en tillgång för dem. Som en bostadsrätt som en symbol för vad de en gång lyckades spara ihop till och uppnå. Att äga sitt hem. Sin stolthet. Och de härdar ut. Hundratusentals av dessa människor knuffades av Göran Persson under 1990-talet ut från sina industriarbeten på marginalen.
Alla bör se denna om man är intresserad av ideologier och moral
http://fora.tv/2010/11/10/Sam_Harris_Can_Science_Determine_Human
PerKQ,
Mycket intressant. Klart skarp snubbe. Svårt att se hur det skulle kunna finnas så mycket att tillägga, men värt att hålla ett öga öppet för honom framöver också. Tack för länken!