Varför är det så svårt för utrikes födda att få jobb i Sverige? Det är titeln på en ny Timbro-rapport som släpptes idag. Den har beställts av Timbro och författats av en analysfirma.
Svaret är ju fullständigt trivialt, så varför anlitar Timbro en konsultfirma för att hitta på olika exotiska teorier om problemet? Svara på det, den som kan.
Låt oss hoppa över eufemismer som ”utrikes födda” och rakt på sak ställa frågan vad som skulle hända om man fick anställa en invandrare för 20 kronor per timme. Till det låga priset skulle det nästan löna sig för mig att anställa en invandrare för att gräva en grop och en annan för att omedelbart fylla igen den. Resultatet skulle bli att inom kort skulle varenda invandrare sugas upp ur arbetslöshet och in i produktionen.
Ja men, invänder den orolige, det är ju slavlön! Visst, men från den nivån kommer arbetsgivarna konkurrera om arbetskraften och lönerna kommer drivas uppåt till marknadsmässig nivå där arbetsgivare och arbetstagare blir nöjda. Detta förutsätter naturligtvis att man samtidigt tar bort marknadstörande sociala program som belönar arbetslöshet. ”Marknadsmässig nivå” kommer i detta fall antagligen vara en bra bit under de fackliga och lagskyddade normer som råder idag, men också en bra bit över 20 kronor per timme.
Det är så man kommer in på arbetsmarknaden, lär sig värdefulla färdigheter och med tiden vandrar uppåt på löneskalan, och det är så man lär sig språket och kulturen.
Men vad hittar Timbros konsulter? De jämför Sverige med fem andra länder som alla är bättre att få invandrare i arbete. Men de hittar inte mycket. De tittar nämligen på fel ställe:
En annan sannolik förklaring står att finna i skillnader i arbetsmarknadsregleringar,
men detta har inte närmare undersökts i denna studie.
Det enda som är riktigt relevant har man alltså inte studerat ingående. Men däremot har man tittat på diskriminering, dåliga kunskaper i svenska, något de kallar ”flyttfaktorn”, och givetvis jämställdheten, eller snarare kvinnofällor i bidragssystemen.
Man finner till att börja med att svenska arbetsgivare är mindre diskriminerande än de fem jämförelseländerna. Så där ligger inte problemet.
Språkkunskaperna är svaga konstaterar man vidare. Det är ett problem eftersom, som vi här brukar uttrycka saken, politrukerna skrämt bort producerande företag och förvandlat Sverige till ett tjänstesamhälle. Det gynnar inte den som är nybörjare i svenska eftersom tjänster oftast kräver bättre språkkunskaper.
Med flyttfaktorn menar man att Sverige, något ofint uttryckt, tagit in fler analfabeter och outbildade, medan jämförelseländerna tagit in sådana som kan bidra i ekonomin. Det medges vara ett problem. Fast med finare ord.
Brist på jämställdhet är givetvis också ett problem. Alltid.
Ärligen ska medges att utredaren även nämner lönefaktorn, men snabbt sopar undan den som relativt ointressant.
Att analysera minimilönerna för våra fem jämförelseländer är svårt eftersom Tyskland, Danmark, Sverige och Norge saknar lagstadgade minimilöner. Dock verkar det som om arbetsmarknaden i Tyskland är betydligt mer oreglerad än de skandinaviska. Det är svårt att hitta data för de lägsta lönerna i Tyskland. Enligt en artikel i The Economist tjänar 3,7 miljoner tyskar mindre än 7 euro per timme vilket motsvarar ungefär 63 svenska kronor per timme. I Kanada ligger minimilönerna på mellan 9 och 11 kanadensiska dollar i timmen vilket motsvarar cirka 60 till 75 kronor per timme. Lägstalönerna i Norge och Danmark ligger högre än i Sverige. Hur höga lönerna ska vara bestäms i Sverige, som nämnts, av parterna på arbetsmarknaden. (…)
Se där, en unik faktor för Sverige! Kan den ha med saken att göra? Nej det måste vara något annat. Det är ”sannolikt andra faktorer”. Schhh, ignorera, vandra vidare utan att passera Gå:
Detta är dock inte den enda förklaringen. (…) Här spelar sannolikt andra faktorer kopplade till arbetsmarknadens funktionssätt en stor roll.
Så vad blir rekommendationen?
1) Avveckla kvinnofällorna i bidragssystemen. Ändra systemen så att utrikes födda kvinnor har lika stora incitament till att etablera sig på arbetsmarknaden och placera sina barn i förskola som inrikes födda kvinnor har.
2) Hänvisa alla arbetssökande till arbetsförmedlingen. Överför personer, varav en stor andel är utrikes födda, som i första hand är arbetssökande från socialförvaltningen till arbetsförmedlingen. Inför ett behovsprövat arbetslöshetsbidrag som kombinerar principer från arbetslöshetsförsäkringen med principer från försörjningsstödet.
3) Språklyft. Hämta inspiration från Kanada och utbilda utrikes födda föräldrar till barn i skolåldern i svenska. Inför individuella utvecklingsplaner för arbetslösa med begränsade kunskaper i svenska. Starta fler högskoleplatser för svenska som andra språk.
4) Stimulera fram fler arbeten där kraven på språkkunskaper och andra kunskaper är låga. Ett sätt är att bygga vidare på RUT-avdraget för att ytterligare stimulera tjänstesektorn, vilket skulle öka utbudet av anställningar där exempelvis kraven på kunskaper i svenska vore lägre.
Den sista punkten tangerar visserligen något som påminner om verkligheten. Om man med ordet ”stimulera” välvilligt tolkar det som att ”sluta lägga hinder i vägen”. För övrigt: Gäsp. Orka.
Hoppas att Misesinstitutet aldrig hamnar i den situationen där eldsjälarna resignerar och tar betalt av nån Big Fat Cat för att låta verksamhetens innehåll glida ur händerna, och få tillfälle att avlöna en ny flickvän på högskolan som ”analyskonsult” för att skriva en rapport om invandrararbetslöshet!
Invandrare är inte alls så arbetslösa som SCB registrerar dem som, kan jag intyga. 20 spänn i timmen vore generöst, 100 spänn om dan i handen anses riktigt vara bra betalt. Det finns en arbetsmarknad här i landet trots allt.
Strålande sammanfattning, Klaus! Mycket trist att Timbro här agerar som stödtrupper till den socialdemokratiska regeringen Reinfeldt. Tidigare timbrorapporter har ju haft lite mer råg i ryggen och faktiskt propsat på ideologiska slutsatser. Det du skriver om är ju snarare att vända sin egen ideologi ryggen för att istället gå på ovetenskaplig (anti-ekonomisk), politisk korrekthet. Ruttet!
Man kan tänka sig att någon på svenska Misesinstitutet hade kunnat skriva en långt bättre rapport, mer nationalekonomiskt korrekt – men för en bråkdel av kostnaden. Men det är omodernt att vara principfast eller kontroversiell, antar jag.
Amen.
De flesta tänker främst på sitt eget skin. Att ens tänka tanken att skriva något negativt om vår arbetsrätt och parternas förhandlingar är ett politiskt självmord.
Det måste väl ändå anses som ganska roligt att rapportförfattarinnan är ”utbildad nationalekonom” men uppenbarligen inte förstår de grundläggande exempel som tas upp i grundkursen: hög minimilön ger ökad arbetslöshet, framför allt bland utsatta grupper…
http://www.newsmill.se/user/jennyvonbahr
Correction:
Hon förstod det visst förut: Utan fler låglönejobb kommer arbetslösheten bland utlandsfödda bestå